John Bunyan Försvar av den fria bönen

I Will Pray with the Spirit and With the Understanding also
John Bunyan, 1663

I Matteusevangeliet 6:7–15 ger Jesus lärjungarna ett mönster för kristen bön, Herrens bön. Denna bön kom sedan att användas mer formellt i kyrkan. I församlingsmanualen Didache från ca. år 100 återges Herrens bön med efterföljande text ”Be så tre gånger om dagen”. När tiden så gick blev det alltmer vanligt med kyrkohandböcker och bönböcker, skrivna böner att användas av prästerskap och lekfolk. Med reformationen kom ett folkligt uppror mot att vara bunden av skrivna böner.

John Bunyan (1628–88), baptistpredikant och känd för böcker som ”Kristens resa”, formulerade starka invändningar mot användning av bönböcker och skrivna böner. Boken är skriven 1662 när han sitter i fängelse för att ha predikat utanför den engelska statskyrkan. Bunyan argumenterar för att man ska be med Andens hjälp, snarare än genom böner föreskrivna i statskyrkans kyrkohandbok.

Dessa böner i kyrkohandboken, är sådana skapade av andra människor, och genom den heliga Andes rörelse i våra hjärtan … Bibeln säger, att det är Anden som hjälper oss i vår svaghet, för vi vet inte vad vi borde be om, med Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Notera, … den säger inte att Kyrkohandboken lär oss hur man ber, utan det är Anden som lär oss att be.”

I den bok som här presenteras börjar Bunyan med en definition av bön, varefter varje del i definitionen förklaras:

Bön är ett uppriktigt, känsligt, kärleksfullt utgjutande av hjärtat eller själen till Gud genom Kristus, i kraft och bistånd av den helige Ande, för sådant som Gud har lovat eller, enligt Ordet, för kyrkans bästa, med underkastelse, i tro, inför Guds vilja.

Särskild vikt lägger Bunyan vid Andens hjälp vid bön, att vi inte kan komma till Gud utan Andens bistånd. Bönböcker och kyrkohandböcker är inte till någon hjälp. Här har vi grunden för frikyrkans motvilja mot skrivna böner.

Men, någon invänder att Herren Jesus gav lärjungarna en bön som instruktion. Bunyan har svar på det:

”1. Att undervisas av Kristus, är inte bara vad de, utan också vad vi önskar. Och då han inte är här för att undervisa oss, så undervisar Herren oss genom sitt Ord och sin Ande. För Anden är den som han har sagt att han ska sända oss för att bistå oss när han gått bort, och så är det (Joh 14:16; 16:7).

2. När det gäller att kallas ett formulär, så kan jag inte tänka att Kristus tänkte det som ett begränsande formulär för bön. Eftersom han själv återgav den på olika sätt, jämför Matteus 6 och Lukas 11. Om han ville återge det som ett fastställt formulär, så skulle de inte återges på det sättet, för ett formulär har ett visst antal ord och inte fler. Vi kan inte se att apostlarna någon gång följer den som sådan. Inte heller uppmanar de andra att använda den så. Sök igenom alla deras brev, men ändå är de, både för deras kunskap att urskilja och trofasthet i handling, lika framstående som vem som helst i världen av senare datum som skulle införa den.

3. Men, i ett ord, instruerar Kristus, med dessa ord, ”Vår Far …” sitt folk vilka riktlinjer de ska följa för deras böner till Gud. Att de ska be i tro. Till Gud i himlen. För sådana saker som är enligt hans vilja … . Be så, eller på det sättet.


I dessa tider då tideböner och bönböcker blir alltmer vanliga och den katolska kyrkan tycks vara hetaste hett i frikyrkan, så kan det vara gott att begrunda John Bunyans försvar av den fria bönen.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln