Senare trender

Så långt har vi sett att klyftan mellan anabaptisterna och reformerta utvidgades till hopplösa dimensioner. Mellan 1535-1546 dödades inte mindre än 30,000 baptister i bara Friesland, både katoliker och reformerta var delaktiga i slakten. Historiken Rufus Jones sa: ”det kan sägas med all säkerhet att ingen annan rörelse i kyrkohistorien som kämpat för frihet har haft så enormt många martyrer.” Särskilt i Tyskland var baptiströrelsen så rejält nedtryckt. Den kom av sig tills Johann Oncken grundade en baptiströrelse som undan för undan övervann intensivt motstånd och förföljelse. 1950 fanns det 550 baptistförsamlingar med totalt över 100,000 medlemmar. I England fick vänsterfalangens andliga ättlingar ett permanent fotfäste och som Bainton påpekade ”gjorde den ännu mer än episkopalkyrkan för att skapa lugn i både England och Amerika.”

Att hänvisa till andra områden utanför kontinenten är konsekvent allteftersom de reformerta banade den kyrkliga vägen för andra att gå på. Reformationen räddade kyrkan från påvemakt och vidskepelse långt över vad man trott. Det var dock en väg som de radikala kristna inte kunde vandra på och baptisterna i England led på samma sätt som sina europeiska syskon. Protestantism har värderat sina martyrer. Under 1970-talet kanoniserade påven fyrtio engelska romersk katolska martyrer från 1600 seklet. Men begravda under den epokens damm, okända och bortglömda, ligger ett stort antal engelska baptister som dog för sin tros skull. Spurgeon berättar på sitt färgrika sätt om en av de första baptisterna som blev martyrer:

JaneBouchier, en kvinna från Kent, var en härlig baptist martyr som fullständigt tystade ner Cranmer och Ridley under förhör med dem. Vi tror förstås att en del av hennes styrka ligger i ämnets värde. Om barndopet möjligtvis kan bevisas utifrån någon bibeltext är jag säker på att jag inte är medveten om det. Papistisk tradition kan kanske bekräfta påhittet, men bibeln vet inte mera om det än ringklockornas dop och hästarnas helgande. Hur som helst, hon svarade Cranmer och Ridley med ovanligt kraft – långt över det man förvänta sig av en bondmora. Det var ett märkligt fall om Guds försynliga dom att när dessa två biskopar undertecknade hennes dödsdom, att brännas på bål och sa att det var ett lätt död, skulle också de dö på samma vis. Bouchier berättade för dessa prelater just om detta så här ” Jag är en sann Kristi tjänare som ni; och om ni dödar er stackars syster var uppmärksam ifall Gud släpper loss den romerska vargen på er och ni får lida för Gud också”.

I en sammanfattning så här långt, har vi sett hur den samlade kyrkans koncept allvarligt övervägdes av Luther 1520, men ett tiotal år senare var han helt engagerad i det sakrala systemet så till den grad att han gick med på dödsstraffet för baptisterna. Fanatikerna från Zwichau vars inverkan utan tvekan hjälptes åt att svartmåla baptisternas ståndpunkt i Luthers tänkande. I Zwinglis fall har vi en man som handskades med ett plågsamt val. Han valde kyrkan – statens väg. Hans vänner, som valde att gå åt motsatt håll, dog och så släktes det klaraste hoppet om baptisternas del i reformation. När vi kom fram till Calvin är gränserna fastställda. Bullinger och Oekolampadius var övertygade om barndopet. Det är tveksamt om Calvin någonsin allvarligt trodde på att baptisterna kunde ha rätt. Det verkade som om hans kontakt med dem bara bekräftade hans övertygelse att de var ”vilseledda pest”.

Trots utbredningen av den religiösa frihetens ide, lever fortfarande hotet om högkyrklighet kvar idag i form av den ekumeniska rörelsen. Rörelsen har ett mål för en världsomfattande förenad universal kyrka. Det är en mycket farlig rörelse och det är beklagligt att de evangelikala ge sitt stöd åt den.

Baptist författaren Dr Francis Wayland uttryckte på 1800 talet högkyrklighetens fara på ett livligt sätt:

En kyrka ordnad på ett territorial vis kan behålla sin form långt efter fromhetens sista spår har försvunnit och fortsätta långt efter som Kristi fiende och de heligas förföljare. Kristendoms mark är idag täckt med kyrkornas ruttna lik som Heliga Anden för länge sedan övergav. Den moraliska luften blir en farsot med sin närvaro och varken fromheten eller mänskligheten kan andas in och överleva.