2018

Förordet till Jean Calvins lilla troslära "Kortfattad översikt över den kristna tron" 1537. Vi publicerar den kapitel efter kapitel på svenska i samarbete med förlaget Banner of Truth.

I din hand har du en liten men ovärderlig pärla. Den har legat nergrävd och glömd alldeles för länge, men nu när den har kommit fram i ljuset får du se att den lyser starkare än någonsin och utan att ha förlorat något av sitt värde.
 
Jean Calvin visste att om de bibliska sanningarna som återupptäcktes i Reformationen skulle kunna spridas över världen, så måste de presenteras på ett sätt som vanligt folk kan förstå. Så, under vintern 1536–1537, skrev den 29-årige Calvin, på franska, sin Kortfattad översikt över den kristna tron [Brève Instruction chrétienne]. Denna lilla bok är faktiskt ett sammandrag av den första utgåvan av hans Undervisning om den kristna religionen [Institutio religionis christianae] och många stycken är tagna ord för ord från detta tidigare verk.
 
Denna bok, Kortfattad översikt, ersattes 1542 med en katekes, i vilken trons grunder behandlades med samma djup, men i en annan ordning. Denna blev snart den slutgiltiga katekesen för de fransktalande reformerta församlingarna i hela Europa. Det goda rykte som Calvins katekes fick, innebar att denna bok, Kortfattad översikt, kom ur bruk och blev helt bortglömd i över tre hundra år.
 
1877 hittades ett exemplar av originalet, kanske det enda som finns kvar, i nationalbiblioteket i Paris av Monsieur Henri Bordier. Detta ledde till att boken gavs ut på nytt 1878. På det följde översättningar till tyska (1880 och 1926) och italienska (1935). En version på modern franska togs fram av Pierre Courthial och gavs ut 1953. Det är från Dr. Courthials moderniserade text och med hans tillåtelse, som den här engelska versionen har översatts.
 
[Denna svenska översättning utgår från Stuart Olyotts engelska översättning och har dessutom stämts av mot Paul T Fuhrmans översättning från 1949].
 
Så långt jag vet, har Calvins Kortfattad undervisning publicerats på engelska endast en gång förut. 1949 gav Lutterworth Press, London, ut en utgåva översatt av Paul T. Fuhrman. Detta vetenskapliga verk, som har ett historiskt förord och kritiska och förklarande noter, följer noga Calvins franska text från 1537, såväl som med hänsyn till hans egen översättning av den till latin 1538 ”åt de övriga församlingarna”. Jag har konsulterat denna översättning i varje del, även om jag inte har känt mig fri att hålla med om många av dess översättningsval.
 
Den här [engelska] översättningen har granskats av Carol Chapman vid avdelningen för franska på Liverpools universitet och, oberoende, av Margret Lang vid avdelning för franska vid Edinburghs universitet. Jag är tacksam till dessa två upptagna damer för den tid och omsorg som de har lagt ned på detta arbete. I tillägg till deras ändringar, så har de givit många goda förslag till förbättringar av översättningen som jag arbetat in. När detta är sagt, så vill jag trycka på att det slutgiltiga ansvaret för översättningens riktighet och noggrannhet ligger hos mig.  
 
Calvins hade inte för vana att ge exakta referenser till de skriftställen han syftar på. Dessa har lagts till i den här utgåvan till hjälp för moderna läsare. Du kommer också att se att några av citaten från Skriften skiljer sig mycket från hur de återges i de Biblar vi har idag. Oftast är de så därför att han ger sin egen översättning, även om han ibland citerar från bibelöversättningar som i allmänhet är okända för dagens kristna [i den svenska översättningen har vi utgått från Folkbibeln 2015 och därifrån anpassat till Calvins översättningsval].
 
Här är alltså Calvins slående, men kortfattade försök att beskriva den kristna tron för folket! Dess mål är inte att angripa någon person eller institution, utan för att bygga upp troende. Dess stil är enkel och ren, om än upphöjd. Dess ämne är majestätiskt, genomdränkt av sund undervisning i den heliga Skrift. Har ser du drivkraften i reformationens första tid. Här har du kärnan av protestantisk tro och känner värmen från dess glödande kärlek till Gud och människor.
 
När du läser den här boken, kommer du att förstå att Guds sanning, som här läggs fram så klart, är något som du förväntas att leva ut. Låt det förverkligas hos varje läsare, som genom att läsa denna bok, får möta den kristna tron för första gången. Och låt det också mer och mer bli till verklighet för alla oss som, genom Guds godhet, redan har förts in i personlig förening med vår Herre Jesus Kristus.
 
Stuart Olyott

Copyright ã Stuart Olyott
Originally published in English under the title Truth for All Time
By Banner of Truth Trust, Edinburgh EH12 6EL, U K
All rights reserved.
Used by permission through the arrangement of The Banner of Truth Trust

Läs hela inlägget »

Denne förunderliga teologi, Jean Calvin (1509-1564). En man vars tankar är så mycket är överenstämmelse med Luther, men samtidigt så missförstådd av vår tids lutheraner. I den lilla boken ”Brève instruction chrétienne” utgiven 1537 vill han ge en kortfattad introduktion till reformationens tro.
 
I samarbete med det brittiska förlaget Banner of Truth kommer vi att kapitel för kapitel publicera Calvins lilla bok om kristen tro här på bloggen. Även om det finns goda översättningar till engelska och mycken sekundärlitteratur, så tror vi att det kan vara gott för Sverige att få möta Calvin själv på vårt modersmål.
 
Vi möter en teolog som fullkomnar det Martin Luther (1483–1546) inte kunde ta till sin logiska konsekvens, men också ett intellekt med styrka att göra en syntes mellan Luther och Huldrych Zwingli (1484–1531). Det är en ungdomligt frisk Calvin som skriver och många gånger kan man nästan chockeras av det rättframma och raka uttrycksättet.
 

  • Kontinuitet. En stor del av boken, själva basen, är en utläggning av trosbekännelsen, Herrens bön, de tio budorden och sakramenten. För de tänkta läsarna bör boken på det sättet inte setts som något omstörtande brott mot traditionen, utan snarare en renande återgång till trons grunder i dess oförstörda skick. Inte något uppbrott, utan åter till Bibelns rena kristna tro.
  • Radikalitet. Samtidigt är det grundläggande förändringar Calvin förespråkar. Precis som den lutherska Augsburgska bekännelsen (som Calvin bejakade), så gör Calvin upp med den medeltida kyrkans många missbruk. Istället förespråkas en enkel gudstjänst enligt Bibelns anvisningar, rättfärdiggörelsen genom tron allena och frälsning genom nåd allena. Så görs individ efter individ fri från vidskepelse, avgudadyrkan och människors traditioner.
  • Folklighet. När en av sin tids skickligaste teologer anstränger sig för att skriva en kort och enkel sammanfattning av kristen tro på folkspråket är det en god sak. Man kan tänka att lite av reformationens dragningskraft låg just här. Då den medeltida kyrkan lade mycket vikt vid auktoriteter, traditioner, hierarkier och institutioner ser vi här något helt annat. Här togs den vanlige bibelläsaren på allvar och fick stöd i att själv läsa och förstår Bibeln och den kristna tron. Tänk att själv få möta Gud med endast Jesus som medlare!
Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Enhet och mångfald existerar sida vid sida i treenigheten, och ännu viktigare hittas enhet i mångfalden och mångfald i enheten. Eftersom denna lära existerar i treenigheten framlockar den då existentiella resultat. Jag skall försöka utreda dessa resultat i fem områden: I skapelsen, uppenbarelsen, frälsningen, församlingen och samhället.

Skapelsen
Universum härskas av lagar och principer som är sammanflätade i design och struktur och som är grundstommen i enheten. Ett exempel är matematikens lagar som i enhet hittas mångfalden. Min fru och jag gillar att lösa sudoku och eftersom matematikens lagar är varaktiga så kan vi lösa sudokun i dess, till synes, oändligt växlingar.

Vårens fågelsång är ett av det skönaste exempel på enhet i mångfalden och mångfald i enheten. Varje fågelart har sin egen sång men alla sånger harmoniseras till en stor kör stigande upp till ett stort crescendo som fyller luften med en oskriven symfoni.

Ytterligare ett exempel är ett snötäcke på marken en kall vinterdag i som innehåller oräkneliga mängder snöflingor och alla har eget mönster.
Skapelsen är genom synd befläckad, men ändå trots det är den en uppvisning av treenighetens härlighet och harmoni (Ps 104). Det är ibland nödvändigt att stanna upp och ta hänsyn till dessa visuella hjälpmedel som borde fylla oss med glädje, vördnad och tillbedjan.

Uppenbarelsen
Bibeln är ett litterärt mästerverk utan motstycke, eftersom det är Guds ord överfört till oss från en evig dimension. Vi skulle då ha stora förväntningar att mångfald och enhet präglar dessa sidor som de sannerligen också gör.

Bibelns skrivelser är inspirerade, skrivna av män drivna av Gud från alla samhällsställningar: politiker, kungar, filosofer, fiskare, herdar, och poeter hittas bland författarna. Bibeln var skriven över 1600 års tidrymd på tre kontinenter och på tre språk. Den täcker en rad ämne som historia, poesi, äventyr, religion, politik, läran och logik. Vilken mångfald!

Bibelns enhet hittas i Jesus Kristus-Ordets centrala skepnad, och i sitt fundamentala tema om kosmisk frälsning genom Kristus utvecklad i världens historia.

Enhet och mångfald, som är samstämmig i treenigheten, är sammanflätade in i tillvaron och bekräftad i uppenbarelsen.

Skriftens heliga mönster och innehåll som uppvisar treenigheten förser oss med existensens sanna epistemologi (en fråga om vad vi vet och hur vi vet detta). Bibeln underrättas till oss i propositioner och således är sanningen objektiv och varken underkastas empirisk granskning eller det dialektiska paradigmet. Ordet bekräftas ändå i kunskap och i erfarenhet

Frälsningen
Enhet i mångfalden är glänsande i treenighetens frälsningsplan (2 Tess 2:13,14). Gud Fader utkorar och kallar oss. (Ef 1:4). Sonen genom sin ställföreträdande strafflidande försonar oss (Gal 3:13). Heliga Anden föder oss på nytt (Joh 3). Han omskapar Kristi avbild i oss (Gal 4:19) genom sinnets förnyelse (Rom 12:2) och helgelse i sanningen (Joh 17:17). Helgelse är fortlöpande: vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet (2 Kor 3:18). Kristi sköna avbild, Hans utstrålning, omskapas stegvis i och genom oss. Alltså vi förvandlas till sanna ädla människor.

Guds metoder för att frälsa sina utvalda är mångfaldiga. Paulus’ resa till Damaskus tvärstannade för att Herren ämnade frälsa honom (Apg 9). Lydia satt vid floden när Herren genom Paulus öppnade hennes hjärta på odramatiskt sätt. (Apg 16:14). Annat var det med Filippi fångvakten som Gud frälste i det mest omskakande omständigheter (Apg 16: 25-34).

Den lokala församlingen
Den lokala församlingen är en samling Guds folk som genom formgivning utkallas till gemenskap. Att bibehålla, förklara och tillämpa sanningen är hennes uppgift (1 Tim 3:15). Heliga Anden är verksam i sitt folk för att skänka gåvor till församlingens tillväxt och uppbyggelse (1Kor 12:4-10) och för att utföra sin angivelse som sanningens väktare och förkunnare. Guds yttersta syfte med församlingens gåvor är att förhärliga sig själv (1 Kor10:31).

Gåvornas mångfald, skänkta av Gud till församlingen, är en av treenighetens mångfalds klaraste manifestationer.

Inte mindre iögonfallande är den lokala församlingens enhet i mångfalden. I 1 Kor 12:12 och framåt utvecklar Paulus kroppens analogi om medlemmars enhet och mångfalden i enheten. Människans rörlighet skapar lokala församlingar med ett medlemskap som består av ett antal nationaliteter så väl som kristna från olika samhällsskikt. Det är en genomgripande enhet utan motstycke.

Samhället
Syndens fula ärr sätter sin stämpel på mänskligheten men ändå finns enhetens spår och (inte ovillkorligen i) mångfalden. Paulus på Areopagen utryckte det som Ty i Honom är det vi lever, rör oss och finns till (Apg 17:28). En organisk enhet existerar mellan människor, djur och växtliv som är bunden till Kristus för att överleva. Mångfalden är en självklar del av människosläktet som skapades till folkgrupper, språkgrupper och stammar. Lika mycket har Gud i sin kärlek skänkt människor olika förmågor och talanger för att bidra till mänsklighetens välfärd. I sådana områden som konst, astronomi, medicin och vetenskapliga upptäckter kommer dessa talanger och förmågor till sin rätt men ibland är de förvrängda och missbrukade.

Syndens förskräcklighet har vanställt enheten och mångfalden, och är iögonfallande i alla livets områden. Postmodernismen ställer krav för frihet och mångfalden utan det minsta hänsyn till enheten. Överallt ser vi horribla konsekvenser av detta ohämmade förhållningssätt som lämnar efter sig stora spår av mänskliga vrak.

Å andra sidan, enhet eller enformighet som uppenbaras exempelvis i religion eller politik utan hänsyn till Bibelns mänskliga grundvärderingar är despotisk och brutal i sina planläggningar att manipulera och kuva människor. Det behövs inte något bevis på.
 
Enhet och mångfald, väsentlig i treenigheten, förser oss med en omfattande och integrerad syn på livet. Denna världsbild hjälper oss att begripa tillvarons väsen och grund och de komplexa problem som mänskligheten tampas med. Att förneka denna lära är vådlig och ödslig och överlämnar världen på subjektivismens strand utblottad till väder och vindens moraliska och etiska frätande.

Om jag bestrider treenighetens existens och således samband mellan Fader, Sonen och Anden så förnekar jag grunden till alla slags relationer. Rent praktisk är jag främmande till mig själv, följaktligen måste jag upprätthålla förbindelsen med min existens och det genom att dana min egen identitet och framtiden. Helt logisk, i mitt sökande, är jag då ansvarig bara till mig själv. Om så är fallet vad har jag då för förpliktelser mot mina medmänniskor? Som en främling till mig själv och konsekvent till andra människor vad har jag för behov av att behandlar dem med värdighet? Vad gäller miljön är den helt betydelselös och ger mig inte någon ansvarskänsla.

Historien är nedskräpad med fall på fall av extremismens pendel, uppskruvad av synd, pendlande mellan form och frihet.

Denna treenighetslära vill sätta oss i stånd att åskåda livet i sina rika variationer och enhet (Ps 104) som en existentiell uppvisning av treenigheten.

Vi får också en framtidsglimt där form och frihet blomstrar och sammanlöper i fullkomligt konsonans i nya himlar och en ny jord (2 Pet 3:13).

Slutligen, nya infallsvinklar öppnas upp som vi har aldrig förr anat. Upptäckterna vill gripa oss och fylla oss med glädje i att förhärliga Gud.

Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära

Av David Whitworth

 
När jag var ung och inte hade varit frälst mer än några få år var bibelläsning och studium svårt i mitt försök att tränga mig in i Bibelns lärosatser. Jag ägde då tre kommentarer för att hjälpa mig underlätta det. Det fattades ändå en nyckel för att öppna dörren och stiga in i Bibelns ovärderliga skattkammare och få tag på denna ofantliga rikedom. Sanningens guld, lärans diamanter och vishetens silver var inlåsta bakom dörren. Den saknade nyckeln skulle komma från oväntat håll.

Det var en dyster höstkväll 1968 som jag efter församlingens bönemöte kom i konversation med en äldste i församlingen. Jag var helt omedveten om att konversationen skulle leda mig in i ett nytt skede i mitt troende liv.

En samling var planerad i hörsalen på Lancaster University som var inhyrd för kvällen. Lancaster är en medelstor stad, ungefär 9,5 mil söder om min hemstad i nordvästra England.

Samtalet med äldsten Jim ledde in på samlingen och om en predikant av stort format som skulle predika. Han sa att predikanten hade för vana att predika i en timme som på sextiotalet var sällsynt. Jim ägde varken bil eller körkort men han ville så gärna höra predikanten. Naturligtvis blev jag tillfrågad för att jag ägde en bil och om jag också var intresserad. Predikanten var för mig helt okänd men ändå intresseväckande. En brinnande längtan fanns hos mig att lära känna Bibeln och sådant här tillfälle kunde jag inte missa.

Så kom kvällen då vi skulle resa till Lancaster University, Jim, min bror och mig. Jag kände knappt någon spänd förväntan men nyfikenhet. Däremot strålade Jim av glädje förväntansfull för vad som låg framför oss.

Vi anlände till universitets bilparkering fyrtiofem minuter innan mötet började. Parkeringen var redan då välfylld. Människor strömmade in i hörsalen. Vi tre tog var sin sittplats och en förväntansfull stämning fyllde salen. Efter sång och bön gick en opretentiös äldre man fram till talarstolen. Han tog av sin rock, vek ihop den och hängde den över stolen bredvid. Mannen? D.M. Lloyd-Jones. En tysthet föll över hela salen på omkring tusen människor.

Han bad och sen öppnade sin Bibel och hämtade texten från Apg 5:24-42. Jag skall försöka återge ett litet utkast.

Rubriken var enkelt-tre reaktioner till evangeliet

Introduktionen: Apostlarna sattes i fängelse för att de predikade evangeliet i Jerusalem. På natten kom Herrens ängel och förde ut dem och gav dem dekretet att predika evangeliet i templet och detta orsakade ett uppror. Då fördes de bort och ställdes inför Stora rådet för att förklara varför de predikade efter att ha fått förbud. Då följde Petrus välkända svar Man måste lyda Gud mer än människor (vers 29) Så fortsatt han och predikade evangeliet inför Sanhedrin.

Den första reaktionen (vers 33) kom från Rådet som totalt förkastade evangeliet. De blev ursinniga och vill döda dem. Rådets medlemmar härskades och styrdes av heta känslor som flödade ut från ofrälsta hjärtan. Möjligheten till att föra ett resonemang med dem var obefintlig, förståndet var ur funktion.

Den andra reaktionen kom från Gamaliel. (vers 34). Denne man var en hög intellektuell begåvad man som hade en doktorshatt i GT lagen och en av dåtidens största lärare. Han var högt aktad av alla och var dessutom Paulus’ lärare.

Gamaliel stod i bjärt kontrast till resten av Sanhedrin. Han var en man som var lugn, sansad och han styrdes av förnuftet mer än känslorna. Han utgrundade och analyserade saken och var tolerant. Världen skulle vara bättre om flera sådana människor fanns. Han var verkligen en gudfruktig man.

Men Gamaliel var inte troende, varför? Två gånger använde han ordet ”om” (vers 38,39). Han insåg inte Kristi gudomlighet. Han jämställde Kristus med Teudas (v 36) och Judas (v 37), (inte Judas Iskariot). Teudas grundade en sekt men han blev avrättad och sekten förskingrades och upplöstes. Judas var revolutionär och orsakade uppror, men han omkom och revolutionen rann ut i sanden. Gamaliel påstådde lugnt att den kristna ”sekten” kunde följa en av två alternativ. Antingen var det ett påhitt och då skulle det rinna ut i sanden eller var det ett Guds verk och då skulle det judiska rådet kanske göra sig skyldig till att strida mot Gud. Idag (1968) är Kristus jämställd med Gandhi eller Che Guevara.

Den tredje reaktionen utgick från apostlarna (vers 40-42). I dessa verser hittas de sanna troendes särdrag.

Den första tanken hos mig efter predikan var om Dr. Lloyd-Jones verkligen hade predikat längre än femton minuter men en titt på klockan avslöjade att predikans längd var en timme! Samlingen hade varit tyst, ingen hostade eller nös i en timme och det enda som hördes var D.M.Lloyd-Jones röst. För första gången under en predikan upplevde jag Guds närvaro och jag rörde inte en muskel under hela predikan. Det kändes som om det var bara Gud och jag i salen och han talade till mig genom predikanten om Kristi gudomlighet.

Det var början på en upptäcktsresa som ledde mig till att hitta nyckeln till en bättre förståelse av Bibeln. 1970 gavs den första samlingen av D.M.Lloyd-Jones predikningar på Romarbrevet ut i bokform som var en serie från Westminster Chapel. Serien tog fjorton år att fullborda.

Boken som var först ut var en utläggning av kapitel 3:20-4:25 vars titel är Atonement and Justification. Det var ett måste att köpa och läsa och visade sig vara till rik välsignelse än idag. Här fick jag nyckeln som öppnade dörren till Bibelns alla skatter. Lloyd-Jones ägde ett analytiskt förstånd som frodades i sin tid som medicinsk läkare. Hans analys av texten var förbluffande.

Han var begåvad med en förmåga att förklara texten och öppna upp den och nästa steg att sätta stycket i sitt sammanhang och sen sätta sammanhanget i den stora bibliska bilden. Detta uppnåddes med de relevanta bibelverserna som kastade ljus över texten. Sist och inte minst var tillämpningen som alla kunde ta till sig i sina enskilda omständigheter. Denna sorters förkunnelse var då ytterst sällsynt.

Ett exempel på hur Martin Lloyd-Jones analyserar texten om Paulus’ på ett logiskt sätt och lägger fram sina propositioner och förklarar dem hittas i boken The Gospel of God kapitel 1 vers 17 som är Paulus’ första proposition. Där framställer Paulus rättfärdighetens uppenbarelse i evangeliet , uppföljd i vers 18 av hans andra proposition om Guds vredes uppenbarelse. Martin Lloyd-Jones hänvisar till Paulus’ utgångspunkt i den negativa propositionen först i vers 18, alltså Guds vrede. Utvecklingen, förklaringen och tillämpning av texten om apostelns proposition följs noggrant och sträcker sig fram till kap.3:20. I vers 21 återkommer han till Guds rättfärdighet, det positiva, som är Romarbrevets tema och som D.M.Lloyd-Jones utlägger på hans egen oefterhärmlig sätt.

Hela Romarbrevets serie var en vändpunkt för mig och som ledde mig från klarhet till klarhet. För första gången betraktade jag Bibelns logik och hur sanningens system är sammanfogad, varje del är en del av Bibelns helhet. Skrifterna tolkar sig själva och detta blev nyckeln som öppnade dörren till denna ofantliga skatt. Vi behöver läsa hela Guds Ord mer än en gång för att få ’the big picture’ och gräva fram sanningens guld, lärans diamanter och vishetens silver.

Martin Lloyd-Jones’ förmåga att utveckla Bibelns världsbild på hans tid var epokgörande. Alla dessa principer hade ett stort inflytande på mig och är bevekelsegrund för den glädje som kommer av att söka, studera, meditera på och bearbeta Ordet. Jag tackar Gud för oktoberkvällen 1968.

Jag rekommenderar starkt Joan Bakewell’s intervju med Martin Lloyd-Jones från 1970 på BBC som hittas på Youtube.

Läs hela inlägget »
Etiketter: m.loyd-jones, predikan

Om den heliga Anden
Basileios av Caesarea
Artos, 2018
 
Hon är fostrad i en oneness-församling och har lite svårt för det här med treenigheten. Det som är gott är att hon är medveten om det och söker sig fram mot den förståelse av treenigheten vi har som kristen församling. Andra är det svårare med, de som sällan hört en predikan om treenigheten och försöker pussla ihop något som känns rimligt och alltför ofta hamnar i någon form av modalism och sabellianism. Andra hamnar i praktiken i en två-enighet, snarare än tre-enighet.
 
En av kyrkans tidiga lärare, Basileios av Caesarea (330–379), visar hur mycket grundarbete som behövde göras för att sätta ord på den undervisning om treenigheten som finns i Bibeln och som de tidiga kristna praktiskt levde ut i lovsång och tillbedjan. I den här boken är det läran om den helige Ande som är i fokus, den helige Ande som Gud ”som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras”.
 
I det engelska språkområdet känns kyrkans tidiga lärare ofta mycket mossigare än vad de egentligen är, mycket på grund av att översättningarna är från slutet av 1800-talet. Dock ej så på svenska, förlaget Artos har gjort en god gärning för svensk kristenhet genom att ge ut skrifter av den här typen på en god och samtida svenska.
 
En kristen församling som tappar rötterna i de tidiga kristna lärarnas kamp för den sanna läran driver lätt iväg och får svårare att förklara varför vi tror som vi tror. Sanningen finns i Bibeln, Guds ofelbara ord, men en lärare som Basileios den Store kan hjälpa oss att bättre förstå Bibeln.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Förutbestämmelse motarbetar drivkraften till att förklara evangeliet. Denna invändning grundas på att ändamålet är bestämt utan hänvisning till medlet. Det är inte bara att några få isolerade händelser hit och dit har varit förutbestämt utan hela händelsekedja med sina närstående förhållanden till varandra. I Guds plan bildar alla delar en enhet. Om Gud förordnar en människas frälsning då har Han också förordnat medlet så att hon skall höra evangeliet och komma till omvändelse och tro.

Mose ord i 5 Mos 29:29 ger genklang av sanningen: Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag. De utkorade är det fördolda som hör Herren till och som inte vi vet någonting om och det är inte vår sak. Att predika frälsningen i Kristus är det uppenbarade och är vår sak (Matt 28:19,20) eftersom det predikade ordet är Guds förordnade medel till att frälsa sina utkorade (Rom 10:14, 15).

Allt sedan framtidens händelser är för oss fördolda och okända, då borde vi vara ihärdiga och allvarsamma i vår plikt i evangeliets tjänst som om det inte hade vara någon kungörelse om det. Det sägs att vi skall be som om allt beror på Gud och vara verksamma som om allt beror på oss.

Istället för att förutbestämmelse avslår viljan eller skapar passivitet att predika evangeliet blir den istället drivkraften som motiverar. Historien är bevis på detta. William Carey brann för att missionera i Indien, Adoniram Judson i Burma, David Brainerd predikade Frälsaren för Nordamerikanska urinvånare, Henry Martyn i Persien och Robert Morrison i Kina. Dessa är bara några namn och alla hade den gemensamma nämnaren, nämligen de älskade den reformerta läran.
 
Guds förordnade medel
Guds medel i frälsningens verk är i grunden Bibeln, det är det predikade Ordet som frälser (Rom 1:16). Således kan kalvinisten predika evangeliet i full förtroende om att det är verksamt och att det kommer att fullborda det som Gud har bestämt, Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig (Hans Ord) utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det(Jes 55:11).
 
Vi kan, med försiktighet, utifrån Bibeln, framställa en bild av frälsningens beståndsdelar. Vi har redan sett att evangeliet är Guds kraft till frälsning. Vi vänder oss då till Bibeln i ett försök att utveckla innebörden av Rom 1:16.
 
En ypperlig startpunkt är Heb 4:12: Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
 
Det första Ordet är levande. Det är livligt och aktivt när det sås i en människas hjärta och växer fram och skjuter skott och är livskraftigt i en människa som är död i synd. Bibeln är verksam. Den är inte ofruktbar utan den fullbordar den avsedda verkan ( Jes 55:11). Det är skarpare än något tveeggat svärd. Ordet har två vassa sidor, lagen och evangeliet och är Helige Andens svärd (Ef 6:17) som Han stöter djupt i människans hjärta.
 
Den är domare över hjärtats uppsåt och tankar. Ordet domare antyder en som är skicklig och expert i att urskilja, pröva och kritisera sakens tillstånd. Bibelns gärning i den ofrälste är att med skicklighet och expertis urskilja, pröva och kritisera förståndet och strävan.
 
Praktiska följden
Den Helige Anden med Ordet som medel och allt som det innebär i ovanstående texten, överbevisar, världen om synd och rättfärdighet och dom (Joh 16:8). Petrus predikade evangeliet på pingstdagen i Jerusalem och i slutet på predikan hände detta: När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: vad skall vi göra? (Apg 2:37)
 
Observera versens mönster, de hörde det predikade Ordet. Ordet riktades till förståndet det var det första steget. Ordet högg till i hjärtat på dem, det tveeggade svärdet genomborrade hjärtat på den samlade folkskaran och det sved, alltså Ordet tog tag i förståndet och känslorna var det andra steget. Gensvaret var vad skall vi göra? De var förtvivlade, Anden gjorde Ordet effektivt i dem så att också viljan blev fångad av Ordet. Det kunde bara bli en följd, alltså ställdes frågan: vad skall vi göra? Omvändelse var Petrus svar på frågan och tredje steget kom som ett utfall av Andens verk.
 
Allt det föregående är en del av pånyttfödelse. Genom Ordet är människan född på nytt: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. (1Pet 1:23). Och, I kraft av sin vilja födde Han oss på nytt genom sannings ord (Jak 1:18). Så som Paulus utrycker det: Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.(2 Kor 5:17).
 
Därför har kalvinisten varje skäl att predika evangeliet i full vetskap och förtroende om att Gud frälser människor istället för att göra det möjligt för dem att frälsas genom sina ’fria’ vilja. Guds Ord till Paulus Apg 18:9,10: Var inte rädd,. utan tala och tig inte! Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig någon ont, ty jag har mycket folk här i staden. Lägg märke till att Gud inte berättade för Paulus hur många människor Han hade i Korint inte heller vem de var. Paulus’ ansvar var att predika i vetskap om att Gud gör resten.
 
Passivitet?
Hör jag en röst som protesterar om det är endast Guds kraft som leder en människa till omvändelse och tro då kan man inte göra något mera än att vänta passivt på Guds verkställande kraft. Gång efter annan uppmanar och befaller Gud de ofrälsta att vända om till Honom: Omvänd er, ty himmelriket är nu här (Matt 4:17). Omvänd er och tro evangelium! (Mark 1:15). Ångra er därför och vänd om, så att era synder bli utplånade (Apg 3:19).
 
Guds suveränitet och människans ansvar är två parallella sanningar som går hand i hand, och är en gudomlig paradox. De reformerta kan därför, utan förbehåll, predika evangeliet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört påståendet att ’Gud tvingar inte någon människa till frälsningen’. Påståendet är en truism och därför onödigt. Människor som Gud frälser kommer villiga i omvändelse och tro, de som Han har fött på nytt har fått ett nytt förstånd, nya känslor och ny vilja. Till slut får alla vad de vill, de som söker frälsningen får det och de som inte vill bli frälsta , blir inte frälsta och lever vidare under Guds dom som ligger på människans eget ansvar.
 
Den ofrälsta människans oförmåga att frälsa sig själv, kan därför inte stå i vägen för att söka frälsningen genom Guds förordnade medel. Dessa sanningarnas äkta avsikt är att stimulera människor att aktivt och energiskt söka frälsningen: Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. (Matt 7: 7,8). Passivitet ingår inte i Guds planer att frälsa människor och bygga sin församling. Predikaren och åhöraren har ett gemensamt ansvar inför Gud och ingen kommer undan.

Det är en av kalvinismens starka sidor att framhäva symmetrin och harmonin som existerar mellan Guds suveränitet och människans ansvar. De reformerta erkänner att Bibelns sannings system är en helhet och det går inte att isolera en enda del från helheten utan att hela systemet bryter samman.

Slutsatsen
Denna blogg är den sista i serien om invändningar mot kalvinismen. Serien är inte på något sätt uttömmande och det var inte heller meningen. Istället har jag försökt att lyfta fram de huvudinvändningarna och besvara dem.
Därmed sätter jag punkt för hela serien om kalvinismen. Min förhoppning är att dessa bloggar, i kalvinismens sanna anda, förhärligar Gud genom att ge bevis på att det är nådens läror som ärar Gud mest.

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.calvin, troslära

Av David Whitworth

  • William Park Armstrong, Editor: Calvin and the Reformation.
  • Francis Bacon: Det nya Atlantis (inledningen).
  • Fredric Bedoire: Hugenotternas Värld.
  • Loraine Boettner: The Reformed Doctrine of Predestination.
  • John Burrows, Redaktör: Klassisk musik.
  • Jean Calvin: Institutes of The Christian Religion.
  • William Cunningham: The Reformers and the Theology of the Reformation.
  • J.H.D’Aubigne: Reformations-Historia, andra delen.
  • David Otis Fuller, Editor: Valiant for the Truth (Calvin).
  • Gunnar Hallingberg: Läsarna.
  • Elsie M. Johnson: Man Of Geneva, (biography of Calvin).
  • Abraham Kuiper: Calvinism.
  • R.B.Kuiper: For Whom Did Christ Die?
  • James E. McGoldrick: Gud’s Renaissance Man, (biography of Abraham Kuiper).
  • John Murray: Collected Writings, volume 1.
  • N.R Needham: 2,000 Of Christs Power.
  • T.H.L. Parker: Portrait of Calvin.
  • N.A.F. Puaux: Franska Protestantismens Historia.
  • Torvald Ribbner: De svenska traktatsällskapen 1808-1856.
  • Nils Rodén: Hans Jacob Lundborg.
  • Francis A. Schaeffer: How Should We Then Live?
  • Arthur Sundstedt: striden om Konventikelplakatet.
  • Emanuel Stickelberger: Calvin.
  • B.B Warfield: Calvin and Augustine.
  • Author unknown: Rembrandt.
Läs hela inlägget »
Etiketter: j.calvin, böcker

Av David Whitworth

 
Bland de invändningarna mot förutbestämmelseläran är att den är oförenlig med Bibelns universella verser som påstår att Kristus dog för ”alla människor” eller för ”hela världen” och att Gud vill att alla människor skall bli frälsta 1Tim 2:4. I 2Pet 3:9 läser vi att: Han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla få tid att omvända sig.

Dessa verser och flera andra lär oss helt enkelt att Gud är välvillig och tar ingen glädje i människors lidande. Denna blogg skall fokusera på orden ”hela världen,” ”alla människor,” och att ”Gud vill.”

”Vill”
Ordet ”vill” varierar i Bibelns språkbruk och i vardagsspråket. Ibland kan det betyda ett ”syfte,” eller ett ”beslut,” och ibland en ”önskan.” En domare på fotbollsmatchen har ingen önskan att visa ett rött kort till en spelare samtidigt som han har beslutat att utvisa honom eller henne som straff för att bryta mot reglerna. Ordet ”vill” översätts ibland som önska, t.ex. Jesus frågade Jakob och Johannes mor ’Vad vill du?’ Matt 20:21. Paulus sade, ’Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.’ 1 Kor 14:19. (egen kursiv).

”Alla”
Likaså ordet ”alla” nyanseras i Bibeln. I vissa fall är det klart att det inte är bokstavligen. Efter det att Petrus och Johannes botade en lam man läser vi: ’Ty alla prisade Gud för det som hade hänt,’ Apg 4:21. Jesus sade till sina lärjungar: ”Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull,” Luk 21:17. När Jesus sade ’Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig’ Joh 12:32 kunde det bokstavligen aldrig betyda varje människa, historia visar oss klart att det finns ett oräkneligt antal som inte dras till Jesus som lever i uppror och dö i synd. Det som Han menade var att ett oräkneligt antal från varje folkslag, land och språkgrupp dras till Honom (Upp 7:9).
1 Kor15:22 är kanske den vers som används mest mot Kalvinismen där vi läser: ’Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.’ Men denna vers är tagen från Paulus’ berömda uppståndelsekapitel. Sammanhanget ger en kristallklar förklaring att han inte skriver om frälsningen i denna nuvarande tidsålder utan det nya livet som skänks i uppståndelsen (v23-24). Det som Paulus vill säga är att när Kristus kommer tillbaka blir ett härligt uppståndelseliv en verklighet för alla som är i Kristus.
1 Tim 2:4 är en vers som våra syskon i Kristus gärna vill dra upp som invändning mot förutbestämmelse. Paulus skriver: ”Gud vår frälsare vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” Sammanhanget ger svar på tal. Paulus uppmanar oss att i vers 1 be för alla människor och i vers 2 för kungar och alla i ledande ställning. ”Alla” i sammanhanget kan då inte betyda annat än från alla folkslag och stammar och länder och språk.
 
”Världen”
Termen ”världen” har också olika nyanser. Johannes brukade ordet på flera ställen i sitt evangelium och 1 Joh 2:2 säger han att Kristus är försoning för hela världens synder och i Joh 12:47 att Han har kommit för att frälsa världen. När Johannes döpare i Joh 1:29 kungjorde för fariséerna att Guds lamm kom för att ta bort världens synd, var det inte någon teologisk utläggning till kristna om frälsningens bredd utan han predikade till syndare. Alltså han predikade bara till judarna som var hans missionsfält Joh 1:31. Johannes bruk av ordet ”världen” var inte bara att frälsningen gällde judarna utan också hedningarna. Ordet ”världen ”har då en allmän mening i dessa verser.
Ibland används ordet som en stor del av världen som i Upp 13:3 där det står: ’Hela världen förundrade sig över vilddjuret och följde efter det.’ Eller i 1 Joh 5:19 ’Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.’ Det skulle vara ytterst motsägelsefullt att påstå att det menas varje människa i dessa verser.

Ordet hänvisar ibland till en liten del av världen som när Paulus skrev till församlingen i Rom ’att man i hela världen förkunnar er tro,’ Rom 1:8. Den kända världen på Paulus´ tid sträckte sig runt Medelhavet och hela den världen visste inte ens om församlingens existens. Det var endast de troende, som var en liten del av Romerska riket, som tackade Gud för deras tro.
’Och det hände vid den tiden att från kejsaren Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas’ Luk 2:1. Det kunde aldrig betyda varje människa, de sjuka och gamla utgår från skattskrivningen av naturliga skäl.
Joh 3:16 är en vers som ofta citeras för att neutralisera bestämmelseläran. Judarna trodde sig har monopol på försoningen men den är global. Gud så älskade världen och inte en liten del av den. Det finns inget bevis på att den omfattar varje människa. Versen används ofta i det extrema och framställer Gud så kärleksfull att han inte straffar någon. Älskade Gud Esau? (Rom 9:13), älskade Gud Farao? (Rom 9:17). Älskar Gud ogudaktighet, ogärningsmän, blodtörstiga och falska? (Ps 5:5-7). Det finns två alternativ att tolka Paulus’ ord i 1Tim 2:4, om att Gud vill att alla människors skall bli frälsta utifrån den fria viljans synsätt. Antingen så frälser Gud alla människor eller så är Han besviken på att sin önskan inte uppfylls. För att hävda att världen betyder varje människa strider mot Bibliska ställen som kategorisk framställer Guds suveränitet.

Allt för ofta är det att frälsningen, som Kristus utformade, betraktas på en individuell plan och så är det, men vid och genom frälsningen av individer frälser Gud världen. Det finns inte någon motsättning mellan att Kristus dog för sitt folk och att Han dog för världen. Till slut kommer Hans folk att bli världen.

Det är i den reformerta trons genialitet som betonar att genom nåd frälser Gud världen organiskt. De utkorade är inte en fristående samling individer utan kollektivt är de Kristus församling och också medlemmar i den organism som är mänskligheten. 
 
Det hjälper att komma ihåg att världens frälsning, som i likhet med individens frälsning, är en utveckling. Frälsningen är en pågående process. Pånyttfödelse, omvändelse, aktiv tro, rättfärdiggörelse, adoption (barnaskap), helgelse och att bli förhärligad följer varandra. Vi är alla som bäst fattiga syndare. Varje troende är i behov av frälsning. Vi har kvarvarande synd att kämpa med och är i behov av att Kristus’ avbild återställs i oss. Denna utveckling är livslång och kallas för helgelse som har för syfte att gör oss heliga och fullbordas inte förrän vi når härligheten.
Lite kortfattade och enkelt. Vi är frälsta från syndens skuld, gradvis frälsas från syndens makt över oss och kommer att bli frälsta från syndens närvaro.
 
Försoningens mönster (omfattning)
 Avslutningsvis, ett citat från John Owen som är passande i sammanhanget:
'Gud tillfogade sin vrede som är en konsekvens, och Kristus underkastades helvetets plågor, antingen för alla synder hos alla människor, eller alla synder hos en del människor, eller en del synder hos alla människor. Om den sista, en del synder hos alla människor, då har alla människor några synder att ge räkenskap för, och då skall inte en enda människa bli frälst. Om det är alla synder hos en del människor, och det är det vi bekräftar, att Kristus som avlösare led för alla de utkorades alla synder.
 
Om Kristus led för alla människors alla synder varför är då inte alla befriade från straff för alla sina synder? Några kanske vill påstå, på grund av deras otro vill de inte tro. Men är otro synd eller inte? Om det inte är synd varför skulle de då straffas för det? Om det är synd, då undergick Kristus straffet för skulden som otro drar på sig, eller inte. Om Kristus straffades för otro varför skulle detta hindra dem mer än alla andra synder att ta del av frukten av hans död? Om inte han straffades då dog han inte för alla deras synder'. Owen avsluter med en utmaning till dem som tror på människans fria vilja i frälsningen: 'Låta dem få välja vilken del de vill'.

Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära, j.calvin, j.owen

The Bondage of the Will 1525 – The Annotated Luther Study Edition
Martin Luther – Översättning Volker Leppin
Fortress Press, 2016 (ursprunglingen 1525)
 
The Bondage of the Will
Martin Luther – Översättning J.I Packer och O.R. Johnston
Baker Academic, 1957 (ursprungligen 1525)
 
Luther i studieutgåva
Studieutgåvan av Luthers ”Om den trälbundna viljan” har fina noter i marginalerna som bland annat förklarar Luthers referenser till antika författare. Dessa förklarande noter är en stor fördel med denna utgåva. Det går att diskutera huruvida det är en fördel eller en nackdel att det är en förkortad utgåva, en utgåva där man valt ut de delar av Luthers text som man tyckt varit relevanta.
 
Kanske är det lite oroväckande att förordet beskriver Luthers text som ”en lång och ibland förvirrande text som Luther slutförde i en hast”. Ja, hela den förordet och även noterna har en distans till Luther där men liksom inte riktigt vill kännas vid hans starka ord trots att det är ett lutherskt förlag.
 
Luther med förord av J.I. Packer
Bakers utgåva är fullständig, har en god översättning och ett lysande förord av J.I. Packer. Dock saknas förklarande noter till de många referenser till antika författare som Luther ger, i svaret till Erasmus ville Luther visa sig för forskarvärlden som väl beläst och kunnig teolog och utan förklarande noter blir det rätt mycket att slå upp om man vill följa med helt i Luthers tankar.
 
Packer förklarar i förordet hur boken av många setts som ett exempel mycket god systematisk teologi från Luther och hur bokens huvudtanke delades av princip alla reformatorer.

Luthers viktigaste teologiska text
Luther själv höll ”Om den trälbundna viljan” som sin viktigaste teologiska text och skriver till Capito 1537 att det är bara ”Lilla katekesen” och ”Om den trälbundna viljan” som är rätta och värda att bevaras i samlade verk.
 
Samverkar vi med Gud i frälsningen?
Luthers stora fråga är om frälsningen är helt av Gud eller om vi samverkar med Gud i frälsningen. Och Luthers svar är att vi inte samverkar med Gud i frälsningen och att frälsningen är helt av Gud och inte på något sätt av oss.
 
Det här var kontroversiellt för den romerskkatolska kyrkan och för den humanistiske forskaren Erasmus. Det var inte kontroversiellt bland de teologer och ledare som fanns i den protestantiska reformationen.
 
Relevans för den tidiga svenska baptiströrelsen
Anders Wiberg var en viktig ledare i den tidiga svenska baptiströrelsen. Genom sin utbildning vid Uppsala Universitet var han inte bara väl känd med luthersk teologi utan hade också de språkkunskaper som behövdes för att kunna läsa Luther även när svenska utgåvor saknades.
 
Det här innebär att en ledare som Anders Wiberg bör kunnat visa hur grundtanken i den reformerta teologin man mötte hos internationella baptistledare som J.G. Oncken och C.H. Spurgeon också fanns hos Luther.
 
Den trälbundna viljan i frikyrkan idag
Man möter i dagens frikyrkor många som tycker det är väldigt viktigt att poängtera att vi samarbetar med Gud i frälsningen. För Luther och de andra reformatorerna vore det något helt främmande. Att mena att vi samarbetar med Gud i frälsningen ger en risk för gärningslära och otrygghet i frälsningen.
 
En bok för idag
Luthers ”Om den trälbundna viljan” är omskakande och intressant läsning med direkt relevans för det kristna vardagslivet. Samtidigt är det djup teologi och utmanande filosofi som väcker många tankar värda att begrunda över inte bara en, utan många koppar gott kaffe.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Mötet med den svenska nyevangeliska väckelsen med ledare som George Scott och C.O. Rosenius hade stor betydelse för att forma en ung Anders Wiberg som kristen ledare. Besöket hos J.G. Oncken som fick honom sedan att ta ställning för troendedopet och bli baptist.
 
Mötet med den nyevangeliska väckelsen
 Eftersom Wiberg ämnade ta en fil.dr. började han nu under vintern 1839 studera kemi vid Teknologiska Institutet i Stockholm. Han bodde i ett vindsrum och i samma hus bodde Samuel Svensson som var troende. I konversation med varandra sade Samuel bl.a. "Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer". Enligt Wiberg fastnade de orden som en pil i hans hjärta. Han föll på knä och bad Herren om förbarmande. Ännu var stunden inte inne för hans frälsning, det skulle dröja tre år till "innan jag blev frigjord".
 
Vid denna tid träffade Wiberg George Scott och detta blev starten på en ny tidsepok i hans liv. Scott var redaktör för Missionstidningen och han uppmuntrade Anders att redigera den som var det enda missionsblad som gavs ut i Sverige under denna tid. Under åren 1840-1842 skötte Anders denna syssla. Vid denna tidpunkt lärde han känna C. O. Rosenius. Scott hade ett starkt inflytande på dessa unga mäns liv.
 
Frälsningen
 Wiberg återvände till Uppsala 1842 för att studera till präst. Han hade nu en längtan efter att bli frälst men han strävade efter frälsningen genom egen rättfärdighet. Han föll i förtvivlan och i sin ångest "låg jag på golvet och vred mig som en mask". Frälsningen var inte långt borta och den kom då han läste Johan Arndts Sann Kristendom.
 
Efter att ha fullgjort sina präststudier 1843 blev han vigd som präst i Uppsala Domkyrka och samma år fick Wiberg en tjänst i Rogsta, Hälsingland. Gud välsignade honom med väckelse i socknen. I Rogsta växte fiendskapen mot honom både innanför och utanför kyrkan. Hans hälsa vacklade genom överansträngning och han spottade blod.
 
Vad gäller hans inre liv under denna tiden fick han ständigt nya erfarenheter, som ledde honom till en allt djupare självkännedom om sina begränsningar och ett allt närmare förhållande med sin Frälsare.
 
Samvetskvalen
 Anders sista tjänst i Statskyrkan var i Njutånger 1848. Gud välsignade honom än en gång med väckelse, men han kom i allt större betänkligheter över tillståndet inom statskyrkan och sin ställning som präst. Detta kulminerade på ett konfirmandläger när det var dags att dela ut nattvarden till barnen. I Wibergs ögon var det bara några få barn som visade tecken på frälsning. Det var smärtsamt för honom att ge ofrälsta barn tillträde till Herrens nattvard. Denna händelse ledde honom till att grundligt undersöka Bibeln och även Luthers skrifter för att få svar på frågan. Han fann snart att det var obibliskt att släppa fram de ofrälsta till nattvarden. Han beslöt sig då för att lämna sin tjänst som präst. Hans samvetsgranna och orubbliga trohet mot Sanningen utgör grunddraget i hela hans liv och karaktär.
 
Anders Wiberg funderade nu på att bli missionär och sökte tjänst hos London Missionary Society. Han blev antagen men förverkligade det inte.
                                                                         
In i det okända
1850 gav sig Anders iväg från Hälsingland till Stockholm alldeles okunnig om Herrens vilja för honom och utan ekonomiska medel och stöd. Han förtröstade helt på Herrens hjälp och ledning. I huvudstaden kom han i kontakt med många av Sveriges evangeliska väckelsefacklor, Carl Olof Rosenius, Per Magnus Elmblad, bröderna Gustaf och Per Palmqvist, David Forssell, Oskar Ahnfeldt och Peter Ferdinand Hejdenberg m fl.
 
Vändpunkten
 På våren 1851 åkte Anders med David Forssell och B. H. S. Lundvall till Hamburg. Under besöket träffade han de reformerta baptistpastorerna Johann Gerhardt Oncken och dansken Julius Köbner. Det är ingen överraskning att frågan om troendedopet kom upp i konversationen. Wiberg försvarade ivrigt barndopet. Köbner räckte honom en skrift om troendedop som Wiberg läste på vägen hem.
 
Barndopet var ingen självklarhet för Wiberg längre. Han studerade Bibeln genomgående i ämnet och blev en övertygad baptist. Hans studier blev till en bok med titeln Hvilken bör döpas? som gavs ut 1853. Det Kristliga Dopet var ett utökat arbete om dopet som gavs ut senare. I början var Anders tveksam till att släppa den förstnämnda boken men hans vänner uppmanade honom detta och han gav sitt tillstånd. Den sistnämnda boken är en av de mest omfattande, om inte den mest omfattade, i ämnet och innehåller 371 sidor. Det var modigt av Wiberg att ge ut denna och nu blev han statskyrkans fiende nummer ett. Hatet mot honom växte sig allt kraftigare.
 
Wibergs hälsotillstånd försvagades alltmer av att han led av utbrändhet och läkaren rådde honom till att resa ut till havs.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Anders Wiberg kom att bli en av de tydligaste ledarna i den tidiga svenska baptiströrelsen. Han växte upp i ett tidigt svenskt 1800-tal präglat av andlig nöd.
 
Hemmalivet
Anders Wiberg föddes 17 juli 1816 i byn Vi, Hälsingtuna socken i Hälsingland. Hans föräldrar var bönder. Familjelivet var ett tragiskt kapitel. Hans far led av spritproblem och blev dödad av en granne. En kväll var båda männen berusade och kom i ett bråk som ledde till Anders pappas död. Lille Anders var då bara sju år gammal. Efter faderns död tog hans mamma hand om hemmet, som hon skötte med kärlek och vishet. Enligt honom själv var han tacksam för den uppfostran han fick av sin mamma.
 
Anders tidigaste och starkaste intryck av evangeliets kraft upplevde han hos Norrlandsläseriets sammankomster i stugorna i grannskapet. En sjöman vid namnet Poussads predikan gjorde ett djupt och bestående intryck på honom.
 
Studentåren
 På våren 1827 flyttade Anders till elementärskolan. Efter ett par år i skolan fick han ett jobb i en handelsbod. Under tiden upplevde han någonting som han sent skulle glömma. Han gick och badade med två andra pojkar. Anders kom för långt ut i vattnet och sjönk till botten då han inte kunde simma. Han greps nu av stor förskräckelse för döden men klarade sig med livet i behåll. Han uppfylldes av tacksamhet till Gud för att Han räddat honom och ville ge sitt liv åt Herren.
 
Wiberg började nu läsa Bibeln och god kristen litteratur, som John Bunyans Det heliga kriget. Därefter uppfylldes han av en oemotståndlig längtan att studera. Anders fick studera under den gudfruktige prästen Olof Stålberg under läsåret 1830-1831. Medan han studerade latin hade han Gossners utläggning av Nya testamentet uppslagen bredvid sig. Stålberg hade glömt sina kunskaper i det grekiska språket men det var inget hinder för den ivrige Anders. Då studerade han språket på egen hand, 14 år gammal!
 
Wibergs studier gick vidare när han på sommaren 1832 kom under prästen Lars Landgrens ledning. Anders gjorde raska framsteg i sina studier och ansågs vara mogen att söka till gymnasiet i Gävle 1833. Hans framgångar på gymnasiet var beundransvärda men hans andliga liv var i gungning. Än hade det inte skett något sant frälsningsverk i honom.
 
Uppsala
 Sommaren 1835 tog Wiberg studenten vid gymnasiet i Gävle och började som student i Uppsala. "Här var jag blottställd för ungdomsfrestelser, för vilka jag dukade under" skrev han senare. Universitetsstudierna avbröts på grund av att hans ekonomi var kärv. Då tog han tjänst som privatlärare hos en framstående familj. Under tiden studerade han grekiska och hebreiska till långt in på natten. Detta hade en skadlig effekt på hälsan.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Andra hälften av 1700-talet var en slags brytningstid i Statskyrkans historia. Herrnhutismens inflytande från Tyskland gjorde sig gällande i väckelsen, som fick fotfäste i Norrland och gavs namnet Norrlandsläseriet. Den herrnhutiska väckelsen spred sig också delvis till andra delar av landet. Men en andlig vinter föll över Sverige och väckelsen avtog. Rationalismens snåla och iskalla vindar blåste över Sverige från Tyskland, släkte väckelsens eld och lämnade efter sig spår av kaos och förödelse.
 
Vid sekelskiftet var det andliga tillståndet i Sverige nattsvart. Kyrkans predikstol fylldes av ofrälsta präster och prästerskapet sågs som ett yrke med politiska fördelar. Bland prästerna hörde alkoholism, girighet, omoral och svordomar inte till ovanligheterna.
 
Prästen betraktades som Kristi tjänare och Sanningens vägvisare. Då är det inte att undra på att folket trodde sig ha rätt att leva på ett liknande sätt. Frukten av detta blev utbredd vidskepelse och en utsvävande livsstil. Okunnigheten om Bibeln var mycket stor och främst bland prästerskapet. För att vinna frälsningen var det enligt prästerna tillräckligt att leva så rättfärdigt som möjligt och i dödens ögonblick kalla till sig prästen för att ta emot nattvarden som ansågs som ett respass till himmelen. Sverige var i sanning en andlig öken.
 
1800-talets första 30 år var vemodiga. Det var svårt att hitta några troende i landet men hoppet var inte ute. Gud hade bevarat 7000 som vägrade böja knä till upplysningsfilosofins gud.
 
Ebeneser Henderson och John Paterson var två skotska missionärer som var på väg till Indien 1807, men under Guds försyn fastnade de i Sverige. Deras uppmärksamhet drogs till den stora bristen på biblar. Då bestämde de sig för att sätta igång med bibel- och traktatspridning. Detta lade delvis grunden till den kommande stora väckelsen.
 
Samuel Owen var ingenjör och stor industriman som var bosatt i Sverige. Han startade en fabrik som byggde ångmaskiner. Till bekännelsen var han troende metodist och han skickade efter en pastor från England som huspredikant. 1829 anlände George Scott till Sverige och anställdes i Owens tjänst i Stockholm. Sammankomsterna hölls i Owens hem.
 
Vid den tiden var det ökända konventikelplakatet redan lagstadgat och i full verksam kraft. Lagen tillät utlänningar att hålla sina konventiklar (gudstjänster) men bara på sitt eget språk. Svenskar förbjöds att närvara vid dessa sammankomster. Scotts gudstjänster drog snart till sig engelsktalande svenskar. Han var snabbt igång med att lära sig det svenska språket och predikade snart på detsamma. Gud välsignade Scott med väckelse i Stockholm. Kyrkohistoriker är överens om att han utövade ett stort inflytande på den andliga väckelsens förlopp och det svenska kulturlivet överhuvudtaget. Scott var verksam i Sverige 1829-1842.

Läs hela inlägget »
Etiketter: a.wiberg, baptist, sverige

Through Western Eyes – Eastern Orthodoxy: A Reformed Perspective
Robert Letham
Mentor, 2007
 
Östkyrkan är så olika oss att den faktiskt är rätt så lika oss. Mycket av protestantism och frikyrka är en protest mot sådant som gick fel med katolska kyrkan under medeltiden och reaktion på upplysningens kritik av kyrkan. Östkyrkan gick på sidan av allt detta och har utvecklats oberoende med utgångspunkt från de beslut som togs i de allmänna kyrkomötena. Resultatet är en kyrka som är väldigt främmande, men på många sätt träffat rätt i teologi och tillbedjan.

God ekumenik
Robert Letham gör ekumenik på bästa sätt. Visar på likheter, skillnader, områden där vi kan lära av varandra och frågor som måste lösas om det ska bli enhet. Han bjuder inte på någon minsta gemensamma nämnares ekumenik, utan menar att vi kan mötas i de skillnader vi har.

Djupt om treenigheten
För mig tog boken lång tid att läsa, inte minst den djuplodande diskussionen om treenigheten kräver en del kraft att följa. Men, å så klargörande i många frågor.

Att börja med vår egen tradition
En sak som blir allt tydligare för mig är att frikyrkans dialog med de historiska kyrkorna underlättas betydligt om vi börjar med att spegla oss i vår egen historia och ta vara på de stora bekännelseskrifterna i vår tradition. För den som är av baptistisk övertygelse så är den detaljerade baptistiska trosbekännelsen från 1689 en god grund att stå på när man t.ex. möter Östkyrkans djupa teologi. Att utgå från ytlig evangelikalism eller urvattnad liberalism öppnar för missförstånd och en stor risk att vi försöker argumentera för fel saker.

En bok för dig
En bok både för den som vill lära känna Östkyrkan och för den som vill lära sin egen tradition genom att spegla den i en annan. Rekommenderas starkt.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Det finns en missförståelse om förutbestämmelse genom att förväxla den med fatalismen eller ödestron. Den väsentliga skillnaden är att fatalismen inte innehåller något utrymme för en personlig Gud. Allt styrs av blinda, oförsonliga, opersonliga och ointelligenta krafter som fångar upp människan och styr henne mot sitt öde utan att det kan hejdas. Fatalismen är dessutom amoralisk

Guds förutbestämmelse visar oss däremot att från all evighet har Gud en enhetlig plan eller syfte som Han fullkomnar genom händelserna i världsordningen. Planen är till för att förhärliga sig själv och till sitt folks fördel. I enlighet med förutbestämmelsen är människans ansvar och frihet bevarade. Det är mitt upp i denna visshet som Gud har inrättat människans frihet. Fatalismen ger inget utrymme för kärlek, barmhärtighet, helighet, rättvisa eller vishet men förutbestämmelsen ger dock dessa egenskaper den starkaste grund.

Fatalismen leder bara till förtvivlan, medan förutbestämmelsen framställer Guds härlighet och rike i all sin skönhet och nyanser och inger en trygghet. Den stora skillnaden mellan förutbestämmelsen och fatalismen ligger i att människan inte är någon förprogrammerad maskin som är överlämnad åt slumpen. Hon är istället i handen på en oändlig god och vis Gud.

Det är omöjligt att vara fatalist. Om så var fallet skulle tankegången lyda så här: ”Om jag skulle dö idag har jag ingen nytta av att äta jag skall ju ändå dö. Jag behöver heller inte äta om jag skall leva flera år till, för jag kommer ju ändå att leva”.

En kristen har sin tillit till Gud eftersom hon vet att Han är allvis, kärleksfull och helig och därför är ödet obefintligt i en kristens liv. Gud vet slutet från början och de troende behöver därför inte drabbas av panik i livets motgångar.

Martin Luther drog den logiska slutsatsen av ödets konsekvenser: ”Om Gud emellertid berövas makten och visheten att välja, vad blir då kvar annat än ödets avgud, under vars makt allt sker av slumpen? Slutligen kommer man då därhän, att människor frälses och fördömes, utan att Gud vet om det”. (Om Den Trälbundna Viljan, sidan 195)

Att förutbestämmelse är inkonsekvent med människans fria handlingar och moraliska ansvar.

Problemet med människans fria handlingar.
Hur kan en person vara fri och ansvarig om hennes handlingar är förutbestämt från all evighet? Vi beskriver en fri och ansvarig människa är en som är intelligent och handlar med förnuftig självbestämmelse. Förutbestämmelse menar vi att från all evighet har Gud säkerställt alla händelser som äger rum i varje människas liv och i naturens sfär. Självklart måste varje människas handling vara utan tvång och överensstämma med hennes egen böjelse och önskan, annars kan hon inte vara ansvarig för sin handling.
 
I Guds eviga plan, som är komplex och nyanserad och som inkludera alla människors frihet att agera och reagera med varandra, har Gud förutbestämt människor till att behålla sin frihet under Hans suveränitet. Bibeln ger oss ingen förklaring och vi kan inte heller förstå det. Guds vilja är den primära orsaken i alla händelsers utveckling och människors vilja är den sekundära orsaken. Dessa två samarbetar i fullkomlig harmoni.

Med all frihet förrådde Judas Kristus, det fanns inget tvång med i bilden. Det var istället hans penningbegär som var drivkraften till förräderi. Han tog tillfället i akt att roffa åt sig pengar. Judas gärning var den sekundära orsaken, den primära orsaken var Guds vilja (Apg 2:23, se också 4:27,28). Ett citat från Luther (ibidem):

”Om Gud förutsett, att Judas skulle bli en förrädare, så blev Judas nödvändigtvis en förrädare. Det låg varken i Judas eller någon annan skapad varelses hand att göra annorlunda eller att ändra viljan. Låt vara att han gjorde det villigt och inte av tvång, detta viljande var dock Guds verk. Gud drev fram det liksom allt annat genom sin allmakt”.

Som vi ser i Judas fall, valde han det onda framför det goda, alltså det var ett medvetet och fritt val. Viljan är ändå i slaveri till synd och Satan. Detta tillstånd kan beskrivas som ’frihetens slaveri’ Kan vi då säga att viljan är fri? Svar nej, det skulle vara lämpligare att beteckna det som egenviljan och den är människans naturliga tillstånd. Alltsedan syndafallet lever människan i uppror mot Gud och för egen nytta. Först när Gud griper in och räddar oss kan vi människor inte välja något annat än synd.

”Men gentemot Gud eller i ting som gäller frälsning eller fördömelse har hon inte fria viljan utan är fången, underkastad och trälbunden antigen under Guds vilja eller Satans.”(Luther, ibid).

Människans viljeakt styrs av sin egen natur och i enighet med sitt begär, temperament, fallenhet och kunskap. Hon är inte oberoende av Gud och inte heller av mentala och fysiska lagar. Allt detta inverkar på hennes livs val. Det starkaste anlaget är det som styr hennes sätt att leva.

Om vi erkänner den fria viljan i den meningen att alla avgörande beslut ligger i människors händer då har hon blivit som Gud - den primära orsaken till allting, och så har vi så mången semi-gudar som fria viljor.

Josef såldes som en slav av sina bröder, bakomliggande orsaken var avundsjukan eftersom han var Jakobs ögonsten. Dessa bröder följde helt enkelt sin onda naturs lust. De var fullt medvetna om att de hade med frihet gjort denna onda gärning. Ett antal år senare erkände de sin skuld. Ändå kunde Josef säga till sina bröder:

”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv” (1 Mos 50:20).

Brödernas gärning var en länk i en kedja av en rad händelser genom vilken Gud uppfyllde sitt syfte. I berättelsen hittas ett klassiskt exempel av samverkan mellan Guds suveränitet och människans frihet.
 
Några Bibel-verser som bekräftar denna sanning:

Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde (2 Mos 12:36).

Men de lyssnade inte till sin far, (Elis söner) ty Herren ville döda dem (1 Sam 2:25).

Då sade Absalom och alla Israels män: ”Arkiten Husajs råd är bättre än Ahitofels råd.” Ty Herren hade ordnat den så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att Herren skulle bringa olycka över Absalom (2 Sam 17:14).

Ty Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriska kungens hjärta till dem, så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus (Esra 6:22)

Kungen (Artasastas) gav honom (Esra) allt han begärde, eftersom Herrens, hans Guds, hand var over honom (Esra 7:6).

Människans hjärta tänker ut sin väg, men Herren är den som styr hennes steg (Ords 16:9).

Jag (Gud) är den som säger om Koresh (Persernas ogudaktiga kung) ”Han är min herde, han skall fullborda allt det jag vill. Han skall säga om Jerusalem: Det skall bli uppbyggt, och till templet: Din grund skall bli lagd på nytt.” (Jes 44:28).

Jag vet det, Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg (Jer 10:23).

(Apropå de onda ) Ty Gud har ingett dem tanken att utföra Hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets tjänst, till dess Guds Ord går i uppfyllelse ( Upp 17:17).

Jesus korsfästelse, historias värste elände, var förutbestämt och inkluderade alla händelser som ledde upp till korsfästelsen. Händelserna kring korset ingick också i den gudomliga planen.

Är det inte då påtagligt att Bibeln lär oss att Gud härskar över människor, även elaka människor, för att verkställa hans planer utan att inskränka på deras fria handlingar?

Fortsättningen följer.

Läs hela inlägget »

Practical Theology – An Introduction
Richard R. Osmer
Eerdmans, 2008
 
Straining at the Oars – Case Studies in Pastoral Leadership
H. Dana Fearon III med Gordon S Mikoski
Eerdmans, 2013
 
En del av att vara ledare i en församling är att hamna i komplicerade situationer, situationer där klara tankar, ledarerfarenhet och kristen vishet behövs. Här är två böcker som hjälper till att förbereda en kristen ledare inför dessa prövande tillfällen.
 
Richard R. Osmer ger rådet att börja med att ställa fyra frågor:

  • Vad är det som händer? (Det beskrivande empiriska uppdraget)
  • Varför händer det här? (Det tolkande uppdraget)
  • Vad borde pågå? (Det normerande uppdraget)
  • Hur kan vi agera i det här? (Det pragmatiska uppdraget)

 
I boken visar Osmer sedan hur man kan arbeta med dessa frågor genom att ta hjälp av erfarenhet och teologisk och sekulär forskning och är generös med praktiska exempel och fallstudier.
 
H. Dana Fearon III låter fokus ligga på fallstudier från ett långt liv som pastor, en bok full av den vishet som bara kommer från många år av tjänande i en levande församling.
 
Böckerna kompletterar varandra på ett bra sätt. Det finns mycket att lära om hur ett ansvarsfullt ledarskap kan se ut.
 
Samtidigt så märks det väl att böckerna är skrivna i den amerikanska kristenhetens huvudfåra, där hundbegravningar, barndop, lite blandad bibelsyn och anpassning till det omgivande samhället färgar hur man hanterar pastorala frågor. Särskilt Osmer lägger en så stor vikt vid den sekulära forskningen som stöd, att man ibland undrar om pastorn lika gärna kunnat vara socialarbetare.
 
Det är med lite blandade känslor jag skriver om dessa böcker. Så mycket god erfarenhet förmedlas. Samtidigt visar böckerna också på en anpassning till det omgivande samhället som inte känns bra. Längtar efter motsvarande böcker där Bibelns roll för själavård och ledarskapsfrågor är starkare, till exempel som i Martyn Lloyd-Jones bok ”Spiritual Depression: Its Causes and Cure”.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Det finns nog ingen annan lära i Bibeln som ger upphov till ett så stort motstånd än förutbestämmelsens lära och som rör upp känslorna så mycket. Trots motståndet är den stora och viktigaste frågan inte hur människor anammar läran utan det är snarare: Är det sant eller inte?

En orsak till varför folk är så snabba på att fördöma och förkasta förutbestämmelsens lära kan vara okunnighet om vad den i själva verket är och Bibelns lära beträffande den. Kärnfrågan vi brottas med är, har Gud förutbestämt från all evighet allting som inträffar? Om så är fallet, vad finns det för bevis på det? Och hur hör detta ihop med människans fria handlingar(verksamhet) och Guds egenskaper?

Här behövs en redogörelse av läran innan invändningar kan komma på tal.

Orden förutvetande, försyn och predestination eller förutbestämmelse betecknar att veta i förväg. De har sina ursprung i ordet prognos. I Paulus bruk av ordet betyder det att förut veta och välja på förhand. Ett relaterat ord ger meningen som bära med sig ett syfte, en plan, att förordna, besluta och fastställa någonting.

I ordens egentliga bemärkelse utmärks Gud som den store, mäktige kungen som har förutbestämt naturens förlopp och styr historiens gång i minsta detalj. Hans kungörelse är evig, oföränderlig, helig, vis och suverän. Den täcker inte bara den fysiska världens gång utan också varje händelse i människans historia från skapelsen till domedagen och inget är uteslutet.

Universums existens
Gud uppenbarar sin härlighet i och genom skapelsen som existerar som förmedlare till dessa Guds egenskaper. Skapelsen är fullständigt beroende av Honom och kan inte på något vis inskränka eller upphäva manifestationen av den härligheten. Gud har från all evighet avsikt att utföra exakt det som Han verkställer. Han är universums härskare och ”Han gör vad Han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot Hans hand eller säga till Honom: ”Vad gör du?” Dan 4:32.

Universum har sitt ursprung i Gud och är helt bunden till Honom i alla delar och för alltid för sin fortsatta existens och är därför subjekt till Hans styre. Därför finns det inte någonting som händer som kan sätta sig emot vad Han förordnat eller medgivet. Således är det eviga syftet framställt som en suverän förutbestämmelses gärning och är inte påverkad av varken tidens förändringar eller de kommande mänskliga faktorerna. På så vis skildras Guds förutvetande som grund för all framtids händelser. Hans förkunskaper är inte på något sätt reglerade genom händelserna i sig.

Reformerta teologer inklusive Luther såg Guds hand i varje händelse i historien och i alla naturens gärningar och att världen var en fullständig förverkligande av det gudomlig ideal i tid och rum. Världen i sin helhet och i alla sina delar, rörelser och förändringar sammanställdes av Gud genom Hans allhärskande och genomträngande vilja för att visa sin härlighet.
 
Ordning och reda präglar Guds rike. I det gudomliga perspektivet finnas symmetri och framsteg alltifrån skapelsens början till världens slut och Guds rikes härlighets uppenbarelse. Hans gudomliga avsikt kan aldrig ödeläggas eller avbrytas. Trots att omgivningen och historien kan ge intryck av att det styrs av slumpen. Gud ser och vet följden av all orsak och verkan och styr dem så att Han skapar fullkomlig harmoni mitt upp i det som kan uppfattas som kaos.

I profeten Jesajas vision såg han serafimer sjunger: Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet. Jes 6:3.

Varje händelse som äger rum i mänskliga aktiviteter i alla tidsåldrar och i alla länder, trots hur obetydligt det ser ut, har sin exakta plats i den eviga planens utveckling. Historiens gång är oerhört komplex men det finns alltid en enhet i Guds syn. Den bestämde existensen av allting skapat som t.ex. lejon eller mus, ros eller maskros, vildsvin eller rådjur. Likaså bland människors bestämda existens finns det nyanser, pojke eller flicka, rik eller fattig, vit eller svart, trög eller klipsk, ja allt detta uttrycker den mest förbluffande förutbestämmelse som över huvud taget går att fatta i himlen och på jorden.

Denna allomfattande förutbestämmelse vilar inte i människors händer och ännu mindre överlämnat åt slumpen utan i den allsmäktige Gudens hand. Bibelns utkorelselära illustreras med krukmakaren och leran i både Gamla och Nya Testamentet. Utkorelsen gör sig gällande i skapelsen och i nådens sfär så väl som i naturens sfär och utkorelsen till evigt liv.

Vi kan aldrig få en adekvat värdering av denna världs system och uppläggning tills vi förstår att de är en enda mäktig ordning genom vilken Gud utvecklar sina planer åt Hans egen ära. Det finns inte något oväntat som kan överraska Gud. ”There is no panic in heaven”

Förutbestämmelseläran hittas både i Gamla och Nya Testamentet och förser oss med en filosofi om universum. Denna världsbild ger oss en konkret enhet i Guds oinskränkta syfte och som utvecklas i tid och rum enligt Hans plan.

Förordningen i Bibeln är tydligt i världsordningen.
Ps 2:2-4: Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och hans Smorde: Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen. Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem.

Ps 33:10-11: Herren gör hednafolkens planer om intet, Han gäckar folkens tankar men Herrens plan består i evighet.

Ps 115:3: Vår Gud är i himlen han gör allt vad han vill.

Ps 135:6: Herren gör allt han vill I himlen och på jorden, I haven och alla djup.

Ords 19:21: Många planer har en man i sitt hjärta, men Herrens råd skall bestå.

Ords 20:24: Av Herren beror en mans steg, vad vet en människa om sin väg.

Ords 21:1: Kungens tankar är som vattenbäckar i Herrens hand han leder dem vart han vill.

Jes 14:24: Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske, det jag har beslutat skall bli verklighet.

Jes 46:10: jag förkunnar från början vad som skall kommer och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan allt vad jag vill kommer jag att göra

Dan 4:32: alla som bor på jorden räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: Vad är det du gör.

Förutbestämmelse är tydligt i nådens sfär.
Apg 2:23: Efter Guds fastställde plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.

Apg 4:27-28: Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din heliga tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt

Apg 13:48: När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.

Rom 8:29,30: Ty den som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt han har också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

1 Kor2:7: Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.

Ef 1:5: I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut,

Ef 1:11: I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämt till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut.
Dessa verser om förutbestämmelse är bara ett axplock men är tillräckligt för att bevisa att läran inte är vårt eget påfund. Slutsatsen är helt enkelt det att det är Gud som står i centrum och inte människan.

En del av denna blogg är hämtat från Loraine Boettners bok:
The Reformed Doctrine of Predestination

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Det trettioåriga kriget hade förödande konsekvenser i Brandenburg. Kriget hade i stort sätt utspelat sig i Kurfursten Frederik Villhelms territorium. En tredjedel av invånarnas liv gick till spillo, städer och statsfinanser låg i ruiner.

Vad kunde Kurfursten då uträtta? Jo för honom var lösningen enkelt-bjuda in de franska kalvinisterna som han välkomnade med öppen famn. Han visste att hugenotterna var yrkeskunniga, driftiga och just det folket som kunde bygga upp Brandenburg och Berlin och han blev inte besviken. Dessa människor var villiga att flytta från förföljelse i Frankrike till en fristad i Berlin.

Potsdams edikt
1685 stadgades den så kallade ’edikten från Potsdam’ som inbjöd hugenotterna att bosätta sig i Berlin. Edikten översattes till tyska franska och holländska. ”… och ännu ett dokument som söker sin like i generositet. Varken förr eller senare har en så stor grupp invandrare erbjudits ett sådant välkomnande” (Daniel Rydén, Populär Historia Nr 9/2017).

1699 flyttade fjortontusen hugenotter till Brandenburg varav 5682 till Berlin. Bland dessa yrkesmän och yrkeskvinnor var textilarbetare, som var särskilt skickliga med siden och sammet. Listan är lång av alla kategorier yrkesfolk som flyttade till Berlin. Urmakare, guldsmeder, tryckare, bokbindare, keramiker och papperstillverkare var bland dem som grundade företag inom branscher som var sällsynta eller helt okända.

Dessa franska reformerta blev väl omhändertagna. De inbjöds att bosätta sig precis var de ville i Brandenburg. De tillförsäkrades en rad rättigheter och privilegier. Den som byggde eget hem försågs med byggnadsmaterialet helt gratis och den som hyrde sin bostad erbjöds fyra års hyresfrihet. Den som ägnade sig åt vetenskap och forskning fick en statlig tjänst. Den som började bedriva jordbruk fick gratis jordbruksmark och den som grundade ett nytt tillverkningsföretag fick statliga krediter. Alla skulle erhålla fulla medborgliga rättigheter.

Hugenotterna startade de första fastighetsbyråer, kreditinstituten, auktionsfirmor och pantbanker på fransk vis. Självfallet hade de den franska matkulturen med sig i bagaget. Det rådde då stor brist på råvaror med det var inte något problem för dem. De hade tillgång till gratis mark och odlade själva råvarorna. 1688 flyttade de tio första franska lantbrukarna och trädgårdsfamiljerna till Brandenburg och började odla.

Berlinarna blev bekanta med hittills okända grönsaker som ärtor, blomkål, sparris, kronärtskockor och rosenkål. Morötter och champinjoner blev mycket uppskattade. Den franska matkulturen blev snart omtyckta i det tyska köket. Sådana läckerheter som filé, ragu, kasseroll och dessert blev favoriter på den tyska matsedeln. Karl Ludvig von Pölnittz öste beröm över hugenotter för sina insatser i det berlinska stadslivet:

”Vi har dem att tacka för vår manufaktur, och de gav oss idéer om handeln som vi inte kände förut. Berlin har dem att tacka för sin poliskår, sina stenlagda gator och sina veckomarknader. De tog överflöd och välstånd med sig hit och de gjorde denna stad till en av det vackraste i Europa. Genom dem kom smaken för konst och vetenskap till oss. De mildrade våra råbarkade seder, de satt oss i stånd att mäta oss med de mest upplysta nationerna”.

Kalvinismens framryckning
Kalvinisterna var inga elfenbenstornsteologer utan människor som hade förnummit Guds härlighet och med Hans Ord som auktoritet vände det till praktisk handling som gynnade sina egna kulturer och lyfte andra kulturer också.

Kalvinismens framryckning på andra håll i Europa slog inte djupare än i England, Scotland, och Irland. Reformationen i dessa länder förändrade radikalt kulturen bortom all igenkännande. Reformationen började underifrån i samhället och successivt nådde det makthavarna. Kyrkans och kungliga husets maktstruktur bröts och denna banade väg för demokrati.

Inte någonting i samhället undkom reformationens påverkning. Richard Dawkins erkände att utan Bibeln går det inte att förstå engelska litteraturen. Det bottnade i reformationens förlösande krafter såsom i många andra genrer. John Bunyans klassiska Kristens resa och kanske mindre kända Heliga Kriget står ut som lysande exempel. John Miltons episka dikter Paradise Lost och Paradise Regained och William Shakespeares pjäser är präglade av den bibliskt grundade kalvinska världsbilden. Faktum är att det engelska språket berikades tack vara reformationen.

Den brittiska filosofen och vetenskapsmannen Frances Bacon betraktas som upphovsmannen till den moderna vetenskapliga forskningen. Han skänkte vetenskapen ett nytt tankeverktyg, alltså forskningen som grundade sig på den induktiva metoden. Metoden bottnar i att iakttaga naturen, samla fakta, konstatera sammanhanget och ordningen. Sista steget innebär experiment som verifierar eller bestrider iakttagelserna. Sist men inte minst, publicera de vetenskapliga upptäckterna. Han förstod genom reformationens inverkan att världen är Guds värld och vetenskap är en del av det gudomliga mandatet (1 Mose 1:28).

”Det var först med 1600-talets naturvetenskapliga genombrott som utforskning av naturen började ske på ett planmässigt sätt” (Tore Frängsmyr). En rad andra vetenskapsmän med den kalvinska världsbilden följde efter i Bacons fotspår.

I den musikaliska himlen strålade inga stjärnor starkare än Georg Friedrich Händel. Född i Tyskland 1685 flyttade han till England 1712 och blev brittisk medborgare år 1727. Händels mångsidighet gjorde det möjligt för honom att skriva för alla slags händelser, tillställningar och situationer. Händel komponerade operor, oratorier och körverk. Det var kanske hans storskaliga körverk som var den största arv han lämnade till eftervärlden. Den mäktiga och oförglömliga ”Halleluja” körsång kan rankas som kanske höjdpunkten av hans kompositioner. Han var grundare och kapellmästare för Royal Academy of Music.

I 1600-talets konstnärliga värld var ingen större än Rembrandt. Rembrandt Gerritszoon van Rijn föddes 15 juli 1606 i Leyden Holland och blev helt enkelt känd som Rembrandt. Hans konstnärliga begåvningar visade sig i tidig ålder och 1625 hade han sin egen ateljé. Rembrandt var bekännande troende och hans tavlor gav uttryck för sin kalvinska världsbild. Hans tavlor varken förskönade eller förnedrade naturen. Det är Guds värld vi lever i och trots syndens ärr och skavanker är ändå vacker.

Francis A. Schaeffer kommenterade: Rembrandts bibliska grund hjälpte honom att vara mästare på att måla människor med ett psykologiskt djup. Människan är stor, men också grym och bruten orsakat av hennes uppror mot Gud. Rembrandts tavlor var således magnifika men också verklighetsförankrade.
 
En hel del av Rembrandts tavlor visar bibliska motiv. Tavlan ”Christ Driving the Money-Changers from the Temple” skildrar när Jesus driver ut torghandlarna ur templet och vi ser en Kristus med skarp rättfärdig vrede i blicken, fåror på pannan och mellan ögonen, rufsigt ovårdat hår, orakad och ett vredesuttryck på läpparna. Gestaltningen av Kristus var allt annat än skön. Han kanske fångade upp Jes 53:2, Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Jesajas beskrivning av Kristus går stick i stäv med det flesta kristusbilder som vi ser idag. Alltså en Jesus som ser ut som om han har behandlats på ett spa med håret nytvättat, nyduschad och en hy som ser ut som om det har varit behandlat med hudkräm.

Genom sina penseldrag avmålade Rembrandt händelsens teologi som han genom sin iscensättning av klädsel och ljus ger en mänsklig karaktär. Faktum är att konstnärens metod var den som kalvinismen skapade i den konstnärliga tolkningen.

Vi betraktar inte reformationen som någon gyllene tidsålder men ändå en tid där Gud bröt in i historien och förändrade en hel kultur. Visst fanns det mörkare sidor men det beror på människan i sin fallna natur. Varhelst kalvinismen blomstrar där blomstrar kunskap och bildning. Calvin sa: ”sann tro måste vara en intelligent tro”. Harvard University, Yale University, och Princeton University grundades av kalvinisterna.

Här drar jag ett sträck under Calvin och kalvinismen i historien. Det har varit flera bloggar och min avsikt är att undanröja fördomar och förutfattade meningar och framföra en mer verklighetsgrundad bild av den sanna kalvinismen.

Det centrala i denna livsåskådning är Gud och Hans Ära och Hans Herravälde över livets alla områden. Det är en bild som hämtas från Bibeln vars auktoritet vi böjer oss under. Enkelt sagt: Gud är Gud och gör vad Han vill, när Han vill och hur Han vill och vi anpassar oss efter det enligt Guds Ord.

Nästa blogg kommer att handla om invändningar mot kalvinismen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, j.calvin, konst

Efter Europa
Ivan Krastev
Daidalos, 2018
 
Det bryter och bänder i Europa. EU-motstånd, ekonomiska problem och populism i olika former förekommer ofta i nyheterna. Och en slags ny-fascism har börjat visa sig alltmer, med en längtan efter starka ledare och enkla lösningar. Hur kunde det här hända i vårt Europa, vårt Europa som varit så fyllt av bildning och goda intentioner?
 
I boken Efter Europa ger Ivan Krastev en god analys om varför det blivit som det blivit. En viktig faktor är flyktingkrisen och hanteringen av den. Och en arbetarklass som tidigare varit i majoritet ser sig nu inte bara som minoritet utan också som potentiella förlorare i de förändringar som sker.
 
Krastev skriver enkelt och pedagogiskt. En sådan bok man kan läsa en lördag med pauser för lunch och lite grönt te. Spännande, men samtidigt lite otäckt eftersom boken inte presenterar någon självklar lösning eller någon väg framåt som säkrar framgång.
 
Det är inte bara möjligt, utan även troligt, att det kan komma att röra sig rejält i det politiska i Europa och även i Sverige. Det kommer att bända och slita i etablerade strukturer och fastlagda sanningar kommer att ifrågasättas. För de församlingar som låtit politiken bli en stor del av sitt budskap kan det här bli verkligt komplicerat, det är inte självklart att få beröm och framgång i samhället vare sig man tar ställning för den politiska eliten eller för den rebelliska populismen.
 
Som församling är vårt uppdrag är evangelium. Efter läsningen av Krastevs bok blir det här ännu klarar hur viktigt det är att församlingens verksamhet och budskap är fast grundat i den evangelium som vi satts förmedla i vårt närområde och ut över världen. Allt annat riskerar att dra in församlingen i underliga konflikter och farliga lojaliteter.
 
Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.” (1 Kor 15:3-5)

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, sverige, etik

Worship in Spirit and Truth – A refreshing study of the principles and practices of biblical worship
John M. Frame
P&R Publishing, 1996
 
Den katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna har principen att det som inte förbjuds i Bibeln kan vara med I gudstjänsten. Vi ser det på bland annat med religiösa statyer, påbjuden fasta, kyrkoåret och andra traditioner.
 
Den reformerta grenen av kristenheten har istället läst Bibeln så att endast det som föreskrivs i Bibeln hör hemma i gudstjänsten. Westminsterbekännelsen formulerar på det här sättet i kap 21 paragraf 1:
 
Naturens ljus visar att Gud, som har herravälde och suveränitet över allt, finns, är god och gör gott mot alla, och skall därför fruktas, älskas, prisas, åkallas, förtröstas och betjänas med hela hjärtat, hela själen och med all kraft. Men det godtagbara sättet att tillbe sanne Gud är instiftat av honom själv och så avgränsat av hans egen uppenbarade vilja att han inte får tillbes enligt människors inbillningar och påhitt, ej heller Satans ingivelser, med någon synlig bild, eller på något annat sätt ej föreskrivet i Den heliga skrift.
 
När Westminsterbekännelsen skrevs var det viktigt att skydda de troende från den katolska kyrkans tvingande traditioner. I dess efterföljd har många församlingar gjort en sträng tolkning och sjunger till exempel endast psaltarpsalmer och då utan instrument samt är väldigt försiktiga med andra helgdagar än söndagar.
 
Men, också en sträng tolkning av gudstjänstfirande enligt Bibelns föreskrifter kan bli en tradition som kanske inte alltid har den fasta grund i Bibeln som man tagit för given. John Frame utgår från Westminsterbekännelsen tradition, men prövar allt mot Bibeln och ger vägledning om hur man kan tänka annorlunda och vidare och ompröva det som blivit traditioner. Mest kontroversiellt i det sammanhang där boken är skriven är att Frame har en öppen attityd till samtida gudstjänstmusik (Contemporary Worship Music).
 
Frame har skrivit en bok som jag kommer att återkomma till ofta för att tänka bibliskt om olika delar av gudstjänsten. Främst känner jag en enorm frihet att bygga gudstjänsten utifrån Bibeln snarare än från lutherska traditioner som vissa gjort till någon slags lag.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Detta är den sista bloggen om de tre reformerta folkslag som gjorde Sverige till sitt hemland. Holländarna kommer nu att uppmärksammas. Reformationen genomborrade den holländska folksjälen.

Gud är allvetande därför är all kunskap Guds kunskap. Den kunskapen är enhetlig och det finns inget utrymme för att dela upp kunskap i teologiska och filosofiska frågor. I likhet med vallonerna och hugenotterna tolkade och tillämpade holländarna Guds Ord i varje sfär av de mänskliga aktiviteterna.

För dessa kalvinister rådde ingen dikotomi mellan det ’andliga’ och det ’världsliga’. De levde inte i spänning mellan två världar utan den andliga präglade deras vardagliga liv och gjorde det till en enhet.

Den holländske reformerte Abraham van Eijck var inkallad till att grunda handelsstaden Göteborg och att bygga hamnen som blev en viktig knutpunkt i handeln med England. Van Eijck blev också ledare för det Nordiska Handelskompaniet.

Bröderna Momma
Många holländska affärsmän flyttade till Stockholm på 1600-talet. Men de främsta var kanske bröderna Momma, Willem, Abraham och Jakob. Många av dessa framsynta kalvinister bodde kring Maria kyrka på Södermalm som blev centrum för de nyinflyttade köpmännen.

Willem från Amsterdam var tjugo år gammal när han besökte Göteborg 1621 med intensioner av att starta ett mässingsbruk vid Mölndalsån men det blev aldrig av. Tjugo år senare bosatte han sig i Nyköping och kom igång med sitt mässingsbruk som exporterade stångjärn till Holland.

Abraham var den första av bröderna som flyttade till Sverige men Jakob följde strax efter. Dessa två bröder ledde Stockholms främsta grosshandelsföretag som exporterade stångjärn, koppar, mässing och tjära. Holland var mottagare av femtio procent av exporten från Stockholm. Bröderna Mommas företag importerade vin, salt kryddor och tyger.

De två bröderna blev mest kända för sin banbrytande verksamhet i Lappland där de började med brytning i koppargruvorna i Svappavaara. De blev senare adlade av Karl XI och fick namnet Reenstierna.

Den svenska exporthandeln förflyttades undan för undan alltmer från Holland till England och England mottog 1669 mer stångjärn än Holland. 1653 tog Abraham och Jakob kontakt med en av de mest inflytelserika hugenotter familjer i London som hade grundat ett av de största handelshus. De inriktade sig primärt på att importera mässing, stångjärn och koppar från Sverige till England.

Momma Reenstierna bröderna hade ett nätverk som i stort sett bestod av reformerta köpmän. Hugenotten Thomas Legendre var brödernas ortsombud i den franska hamnstaden Rouen och var stadens ledande köpman. Han var ägare till ett handelshus och hade senare mycket kontakter med de reformerta i Stockholm.

Framgångarna för bröderna gick överstyr och ledde tyvärr till deras fall, i synnerhet för Jakob Momma. Deras ambitiösa planer att utöka sina affärsverksamheter till att inkludera andra projekt drev dem till lättsinne och planerna blev alldeles för grandiosa. Handeln med stångjärn minskade och några år in på 1670-talet blev det till deras stora fall.

De kalvinska holländarna höll sina gudstjänster till en början i Lillienhoffs hus vid Götgatan som var residens till den nederländske ministern. Senare hölls de i van der Nootska palatset som blev den nederländska ambassaden. 1690 blev detta en lokal för en holländsk reformert församlingsplantering och 1757 köpte församlingen van der Nootska palatset för att ha som sin möteslokal.

En av de äldste i församlingen var slottsträdgårdsmästaren Johan Horleman som adlades till Hårleman 1698 och han var far till arkitekten Carl Hårleman. Medlemmar i församlingen inkluderade slottsstenhuggaren Anders Brokamp, porträttmålaren Martin Mitjens, köpmannen Sophonias Kruger och arbetschef Reinhold Gilfelt. Familjen Grill var ännu inget stort namn men skulle snart bli den ledande familjen i det svenska näringslivet.

Grill familjen
Olikt hugenotterna var de holländska kalvinisterna inte tvungna att fly hals över huvud från sitt hemland. Guldsmeden Anthoni Grill flyttade till Sverige för att han kallades 1658 som riksvärdie till Myntverket i Stockholm. Han gjorde ett namn för sig som: ’kunnig, allvarlig och from man som var skicklig att prägla mynt, hantera vikter och värdera olika länders myntsorter’.

Anthonis barnbarn Carlos och Abraham, byggde tillsammans på 1700-talet ett framgångsrikt handelshus i Stockholm som till sextioåtta procent exporterade till Holland. Abrahams son Claes var också framgångsrik i utrikeshandeln och som ägde ett rederi, skeppsvarv och järnbruk. Han hade ett stort intresse för vetenskap och var medlem i Vetenskapsakademin. Carl von Linné kallade honom ’vetenskapernas stora gynnare’. 1753 blev han direktör i det Ostindiska kompaniet. Det Grillska handelshuset täckte över hela Europa.

’Lite märkvärdigt är det kanske att alla dessa stora handelshus av utländsk och i regel reformert härkomst inte blev ännu mer synliga i Stockholms stadsbild när de utgjorde en så kulturell och ekonomisk ledande samhällsgrupp.’ (Frederic Bedoire).

Var än kalvinismen var allmänt utbredd blev det till stora fördelar och ledde till stora framgångar i industri, kultur, utbildning och vetenskap. Samhällslivet blev innehållsrikare och de troende med utkorelsens lära i ryggraden var helt förvissade om vem de var och syftet med att Gud kallade och utrustade dem för att bidra till samhällets uppbyggelse och välmående. Därför var det lätt för dem att ge sig helhjärtade in i sina respektive kallelser drivna av längtan att förhärliga Gud. Enkelhet och en hög personlig moral var en grund i den kalvinska livsstilen. Denna livsstil gav akt på Guds Ords auktoritet och lära.

Jag lämnar över sista ordet till Frederik Bedoire:
Det skeende som beskrivs…förebådar vårt moderna samhälle. Vi finner avståndstagande till auktoritära system och strävan mot medbestämmande, liksom vilja att skapa ekonomiska, sociala och religiös nätverk utanför den redan etablerade. Som en röd tråd löper högvärderandet av arbetet och det samband mellan kalvinska religionen och handeln med varor och pengar som är en av drivkrafterna till industrialism.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, j.calvin


Den 1 januari 1886 fanns det i Sverige 28 766 baptister i 434 församlingar. Rörelsen hade ridit ut de stora slitningar som olika villoläror skapat och genom den pastorsutbildning som med amerikanskt stöd grundats 1866 hade man en till stora delar välutbildad predikantkår. Det var stora framgångar sedan den blygsamma starten med F.O. Nilssons första församling i Borekulla 1848. En viktig del i detta var Anders Wibergs stabila ledarskap.

Anders Wiberg (1816–1887) är relevant i vår tid, inte minst som exempel på hur pastorns och teologens roll kan förenas i samma person.
 
Tre faktorer gjorde att Wiberg var särskilt lämplig att leda baptiströrelsen under dess pionjärtid:
 

  • Wiberg hade en god utbildning i den lutherska teologin från Uppsala universitet och översatte också även skrifter av reformatorn Martin Luther (1483-1546). Han hade korrespondens och samarbetade med den nyevangeliska lutherska folkväckelsens ledare som till exempel, bland andra George Scott (1804–1874) och C. O. Rosenius (1816-1868).
  • Genom kontakten med de tyska baptisternas J. G. Oncken (1800–1884), resorna i Storbritannien och inte minst studieåren i U.S.A. var han väl inläst på den samtida baptistiska litteraturen. En av hans favoritteologer var den engelske baptistteologen Andrew Fuller (1754 -1815) som i dialog med Jonathan Edwards (1703-1758) utvecklat en nyanserad reformatorisk baptistteologi som lade grund för världsmissionen.
  • Hans språkkunskaper i bibelns grundspråk, latin, tyska och engelska gav honom tillgång till den internationella teologiska litteraturen.
Läs hela inlägget »

Den liturgiska människan
David Fagerberg
Margus Förlag, 2018
 
I pingstväckelsen är det på gräsrotsnivå en etablerad sanning att det blir dåligt om man skiljer teologin från bönemötet, gudstjänstlivet och den levda kristna tron. Och den skepsis som finns mot skrivna böner och fastlagda mötesformer har ju samma grund. Torr teologi och torra böner är sådant man aktar sig noga för.
 
Därför intressant att ledande akademiska auktoriteters forskning kommit fram typ samma sak. David Fagerberg talar om ”den ödesdigra klyftan mellan teologi, liturgi och fromhetsliv”. Och precis som jag ofta stämmer av studier genom att ställa frågor till bröder och systrar som lever ett djupt kristet liv i bön och tillbedjan så framhålls i boken den vanliga gudstjänstdeltagaren ”Mrs. Murphy” som någon som genom livet i liturgin får djupa teologiska insikter.
 
Det här är inte en bok som argumenterar för att införa östkyrkans ortodoxa liturgi eller något liknande. Snarare är det en bok som visar hur vi formas av vår tillbedjan och lovsång och att den form vi väljer för gudstjänst och tillbedjan i vardagen inte är oskyldig. Och att om teologin överlämnas till universiteten och liturgin till experter långt bort från fromhetslivet kommer så blir det obalanserat och mindre bra.
 
För en frikyrkoperson är det mycket som är nytt och helt från en annan värld. Men, det har varit riktigt intressant läsning. Och jag ska hälsa min egen ”Mrs. Murphy” att hon haft rätt hela tiden.

Läs hela inlägget »

En kristen kyrka – Att synliggöra Kristus i världen
Robin Johansson
Carl Media, 2011
 
A Primer on Christian Worship
William A. Dyers
Eerdmans, 2009
 
Towards a Pentecostal Theology of Worship
Redaktion Lee Roy Martin
CPT Press, 2016
 
Kyrkans sekularisering som orsak till dess bristande framgång
I boken ”En kristen kyrka” ges en analys av kyrkans läge i Sverige. Han sammanfattar första kapitlet såhär:
 
”Sekulariseringen av kyrkan är den enskilt mest avgörande orsaken till att kristendomen tappar mark i Sverige idag.”
 
Denna inre sekularisering omfattar inte bara det som predikas och undervisas, utan också i hur gudstjänsten firas med dess ordning, musik och bildkonst. Ja, hela det kristna livet som det levs i församlingarna har del i denna sekularisering av den svenska kristenheten. Och det omfattar inte bara den lutherska stadskyrkan, utan även frikyrkorna.
 
Robin Johansson ser en lösning i att lära av den odelade kyrkans första tusen år. I en tid då frikyrkoledare som Ulf Ekman övergått till den romersk-katolska kyrkan och Magnus Persson till den lutherska stadskyrkan så väcker det här en del frågor. Nyfiket googlande av vad som skett kring Robin Johansson sedan 2011 visar att han arbetar som ikonmålare på Ikonverkstaden med den tillhörande Antoniusgården och är deltidspastor Eke Kapell. Stabilt i den odelade kyrkans tradition och samtidigt stabilt i frikyrkan.
 
Men, en fråga att ställa är det finns andra sätt att låta kyrkan synliggöra Kristus i världen. Kan lärdomar från reformationens gudstjänst, på ett annat sätt, kanske lika bra motverka sekulariseringen av kyrkan? Och en liten spirande undran är om pingstväckelsens tillbedjan med sitt fokus på gudsmötet kanske har något alldeles speciellt att tillföra i vår senmoderna kultur.
 
Robin Johansson har gett svensk kristenhet en radikal bok som väcker många tankar.
 
Vad hände med gudstjänsten i reformationen?
William Dyrness ger i ”A Primer on Christian Worship” en bred introduktion till den kristna gudstjänsten. Inte minst förslagen till vidare läsning i olika ämnen gör att det här är en bok att ofta återkomma till.
En intressant del i boken är beskrivningen av hur reformationens gudstjänst ersätter den medeltida bildkonsten med ordkonsten. Där katekesen, böner, bibelläsning och predikan med sina ord målar upp den kristna tron. En gudstjänst där orden får synliggöra Kristus i världen.
 
Men, vad händer med reformationens kyrkor i en samtidskultur som blir alltmer bildbaserad. Kyrkor som i reformationen tog bort den kristna bildkonsten och ersatte den med målande ord. Katekesen är inte längre på modet, textläsningen är inte längre självklar och den långa predikan inte lika uppskattad. Nog är det här receptet för en inre sekularisering, en förlorad förmåga synliggöra Kristus i världen och en delorsak till frikyrkans tillbakagång.
 
Den reformerta gudstjänsten fungerar inte utan ett starkt fokus på ord och Ordet. Utmaningen är att hitta former för det i den tid som är vår.
 
Pingstväckelsens gudstjänstform
Pingstväckelsen har haft ett stort inflytande på den svenska frikyrkan. Den mest samtida av de stora kyrkofamiljerna och förundrande postmodern. Lee Roy Martin låter boken ”A Pentecostal Theology of Worship” fyllas med kapitel om olika aspekter om pingstväckelsens gudstjänst. Olika aspekter analyseras utifrån pingstväckelsens historia och moderna teorier från socialvetenskapen - spännande, intressant och samtidigt lite tung akademisk text.
 
Boken formligen sprutar av mångfald och uppslag till både tillämpning och vidare forskning. En slutsats efter läsningen är att de svenska frikyrkorna skulle göra bättre att söka inspiration här snarare än i de sökarvänliga megakyrkorna Willow Creek och Saddleback. Det finns något speciellt i pingstväckelsens sätt att göra teologi underifrån och dess fokus på gudsmötet, allt i direkt dialog med den omgivande kultur man rör sig i.
 
Slutsatser
Robin Johanssons tanke att kyrkans sekularisering är en viktig orsak till dess bristande framgång berör och väcker tankar:

  • Är den rätta vägen att berika församlingens gudstjänst genom att ta in element från den odelade kyrkans första tusen år?
  • Borde frikyrkan upptäcka den bysantinska bildkonsten?
  • Eller är det reformationens fokus på att låta orden synliggöra Kristus som borde få förnyat fokus?
  • Och vad kan vi lära oss av pingstväckelsens gudstjänstform, är den unikt anpassad för den postmoderna kulturen?
Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Förra bloggen kretsade kring Vallonerna som flydde från förföljelsen i sitt hemland till Sverige. Deras insats i att bygga upp Sveriges järnbruk, som vi har sett, var enastående.

Vallonerna, hugenotterna och holländare tillsammans, trots en liten skara, gjorde stora framsteg med sina insatser i Sveriges kulturella-, industriella- och handelsliv. Dessa folkslag var driftiga, hårt arbetande och målmedvetna som bidrog mycket till att bygga upp Sverige på 1600 talet till ett stort land. Drivkraften hos dessa folk låg i att de delade en gemensam biblisk enhetsbild på tillvaron som inkluderade arbetets kallelse för att uppfylla det gudomliga mandatet (1Mose 1:28; 2:15). De hade en övergripande förståelse om Guds herravälde över alla livets områden som fyllde dem med en brinnande längtan att ära Gud i allt som berörde deras liv.

Drottning Kristina ville på sin tid (1600-talet) rekrytera de franska kalvinska hugenotterna för att förändra den svenska kulturen. Kulturen var på den epoken barsk. Mannen som stod för rekryteringen var Magnus Gabriel De la Gardie.

Denna kom att markera en ny fas i svensk kulturhistoria, början på en lysande barockkultur med spirituell och lätt musik och fransk konst istället för det tunga tyska. (Frederik Bedoire).

Dessa hugenotter var skickliga arkitekter, trädgårdsarkitekter, musiker, och konstnärer. En av de första och största arkitekterna som gjorde Sverige till sitt hemland var Simon De la Vallée. Nikodemus Tessin, Carl Hårleman och Mattias Spihler är bara några få namn som kom snart därefter.

Inspirationens källa
Dessa franska arkitekter hittade sina inspirationer i bibeln från sådana som Noah, Moses och Salomo. Gud är den stora arkitekten som gav allt det skapade en proportionerlig symmetri. Noahs arks dimensioner var symmetriska. Moses tabernakels inredningar och exteriör tillverkas efter de gudomliga symmetriska måtten. Salomos tempel kan räknas som en av de skönaste bebyggelser någonsin som i all sin glans byggdes efter mönstret som Gud gav David.

Simon De la Vallées största bragd var Riddarhuset i Stockholm. Drottning Kristina gav honom uppdraget att rita ett lusthus i Kungsträdgården som idag är lantmäteristyrelsen. Jean Bedoire skrev: Där införde han för första gången i svensk arkitektur det så kallade säteritaket, ett tak med två fall och vertikalt mellanled som kom att bli ett statustecken på slott och herrgårdar i landet och uppfattas som ett uttryck för svenskhet.

Simons son Jean följde i faderns fotspår och blev också arkitekt. Han plan ritade Katarina kyrkan på Södermalm och Amiralitetskyrkan vid Östermalmstorg och flera andra byggnader. Den nuvarande holländska ambassaden ritades av Mattias Spihler. Carl Hårleman låg bakom ritningen till Franska kyrkan i Stockholm som var kalvinisters ideal för en kyrkbyggnad. Hårleman var också trädgårdsarkitekt. En del av den gamla Stockholms silhuett ritades av de hugenotternas arkitekter.
 
 
Trädgårdskonsten
Trädgårdskonster var en specialitet hos hugenotterna. Tanken om ett idealt samhälle låg nära den kalvinska frågan hur man skulle återskapa Edens lustgård som den var före syndafallet (Frederik Bedoire).
Trädgårdskonsten var någonting som hugenotterna var mästare och ledare på. Redan på 1500-talet i Frankrike hade mångsysslaren Bernard Palissy etablerat sig som banbrytande trädgårdkonstnär. Olivier De Serres förde konsten vidare. Han förbättrade det franska jordbruket med nya redskap som plogar och harvar. Hans trädgårdskonst var innovativa, i sina trädgårdar odlade han mullbärsträd, socker, bomull, saffran, potatis och tomater. Blomsterträdgårdar indelades strikt i de olika växtslagen. En avdelning för köksväxter och en annan för medicinalväxter.

De Serres anammade treenighetens mångfald och enhet, symmetri och harmoni och gjorde det till en konst.

De Serres tänkandet präglade hugenotternas trädgårdsarkitektur. Flera flyttade till Sverige. Ett lysande exempel var fransmannen och hugenotten André Mollet, son till den då välkände Claude Mollet. Magnus Gabriel De la Gardie vände sig till honom för att flytta hit till Sverige och modernisera de kungliga trädgårdarna.

André Mollet omformade Kungsträdgården. Han prydde den med rosor, tulpaner och buxbom och skapade ett broderi med blommor invävda som tre kronor runt en fontän. Han arbetade med Humlegården och med den kungliga trädgården i Uppsala. Under sin vistelse i Sverige skrev han sitt mästerverk i trädgårdskonst med titeln Lustgården. Genom boken förmedlade Mollet sin stora kunskap och erfarenhet från den franska trädgårdskonsten och som han verkställde i Stockholm. Han tog praktisk hänsyn till klimat, vatten, jordmån och olika växter. Sen utformade han blomsterrabatter, vattenkonster, lusthus och växthus.

Han strävade efter att anordna en lustgård som skulle vara lik Edens lustgård före syndafallet.

Magnus Gabriel De la Gardie lotsade en del av de hårt beprövade franska konstnärer till Sverige. Nicolas Vallari, Pierre Verdie och Jean Tautin den yngre är bland dem som övertygades att flytta till stormakten Sverige för att söka en fristad.

Vallari fick olika sorters beställningar allt från miniatyrporträtt till monumentala målningar. Innan han gick in i drottning Kristinas tjänst togs han i De la Gardies tjänst. Efter Kristinas abdikation återvände han till De la Gardie. Hos honom fick Vallari uppgiften att måla de stora takmålningarna på Läckö Slott i Västergötland, Karlberg och Venngarn i Uppland.

Allehanda skickligheter
Bland de franska kalvinisterna som flyttade till Sverige fanns ett antal musiker. En av dem som tillhörde sällskapet var nittonåriga violinisten Pierre Verdier. Det var genom De la Gardies förslag han infann sig med sitt kapell i drottning Kristinas hov. Verdier komponerade åtskillig musik. Bland hans repertoar var en balett (Fredens födelse) som var en hyllning till freden efter trettioåriga kriget. Till drottning Ulrika Eleonoras begravning skrev han motetten ”Kristus är mitt liv”.

Konstfulla skräddare och skickliga köpmän spelade sina roller i att förändra den svenska kulturen och stadsbilden. Silkes odling och sidenmanufaktur var deras specialitet. En del köpmän ägnade sig åt export av stångjärn, mässing och koppar.

Claude Roquette var en ledare bland huggenottiska köpmän. Han byggde upp en stor affärsverksamhet med sidentyger, hattar, handskar och strumpor, band och knappar. Senare blev han adlad till Hägerstierna.
På 1600-talet uppstod livlig handel mellan Sverige och Frankrike. La Compagnia du Nord (Nordiska Handelskompaniet) kom till stånd 1661 genom initiativtagare Colbert som var dåvarande finansministern. Han yrkade på en större utrikeshandel och nya manufakturer i handelsutbyte med Frankrike. För det projektet behövde han hugenotter för att sköta handelskompaniet som inställde sig på Östersjönområdet och således föddes Nordiska Handelskompaniet.
F
ransmännen ville importera stångjärn, timmer och tjära från Sverige samt Colbert importerade viner konjak, och salt från Frankrike. En sjöväg öppnades mellan Stockholm och Bordeaux och La Rochelle hamnar. La Rochelle var hugenotternas huvudstad i Frankrike och nittio procent av invånarna var hugenotter. Kompaniet placerade sitt huvudkontor i La Rochelle. Den franska reformerta köpmannen Jean De Flon blev representant i Stockholm. 1670 kom en tjugoårig Jean Bedoire till Sverige från Frankrike och blev då representant för Nordiska Handelskompaniet. Han blev grundare till den självständiga fransk-reformert kyrkan i Stockholm.
Alla kalvinister ,med Bedoire i spetsen, var målmedvetna och visste vad de gjorde när de bestämde sig för att emigrera till Sverige istället för till USA eller England. Han såg större möjligheter i den tidigare okända svenska marknaden än i de andra två länderna.

I nästa blogg kommer holländska reformerta stå i centrum

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.calvin, sverige, konst

Konst och musik i frikyrkans gudstjänst
Robin Johansson
Carl Media, 2012
 
Worship in the Melting Pot
Peter Masters
The Wakeman Trust, 2002
 
You are what you love
James K.A. Smith
Brazos Press, 2016
 
En enkel introduktion till frikyrkans gudstjänstform
Robin Johansson skriver inifrån svensk frikyrklighet och ger i det här lilla häftet på 28 sidor en mycket fin introduktion till frågorna om konst och musik i gudstjänsten. Han menar att frikyrkans gudstjänst präglas av två riktningar:
 
·      Relevans – ”Viljan att nå ut”
·      Puritanism – ”Längtan efter en enkel och avskalad gudstjänst”
 
Båda riktningarna har viktiga styrkor, men samtidigt risker och svagheter. Robin Johansson gör en god analys av svagheterna och visar hur det idag i många frikyrkoförsamlingar lett till en påtagligt sekulariserad gudstjänst. En viktig insikt i häftet är att formen är en del av budskapet, till exempel att rockmusikens form gör att den även med kristna texter riskerar att förmedla något annat än den eviga kristna tron.
 
Det här lilla häftet passar väl för att läsa i en församlingsledning eller en gudstjänstutvecklingsgrupp. Man behöver inte dela slutsatserna för att dra god nytta av analysen.
 
Ett försvar av reformationens gudstjänst
Flera äldre bröder och systrar berättar om hur de känner sig förfrämligade från den rörelse de älskar när mötena på Nyhemsveckan ändrat form och nya former av musik och utryck har ersatt det traditionella i söndagsgudstjänsten. Här kommer Peter Masters, pastor i Spurgeons gamla kyrka, till deras försvar, sätter ord på deras tankar och ger dem teologiska verktyg att förklara varför något har gått förlorat.
 
En enkel och avskalad gudstjänst med vackra psalmer ackompanjerade av värdiga instrument låter fokus läggas på Guds ord och evangelium, allt i respekt för Guds helighet. Nogsamt försvarar boken den traditionella gudstjänsten med rötter i reformationen tillsammans med analys av relevanta texter ur Bibeln.
 
Peter Master visar med allt tydlighet att den puritanska riktningen i frikyrkans gudstjänst inte behöver leda till sekularisering om vi tar vara på det rika arv vi har från reformationen och låter det arvet leva och frodas i sin särart.
 
Nu är ju Peter Masters ju inte direkt något föredöme i nyans eller politisk korrekthet, och de som tillhör de karismatiska delarna av frikyrkligheten får vara beredda på att bli lite provocerade av en hel del i den här boken. Nyttigt och uppfriskande!
 
Vi formas av vanor och liturgier
Vad vi älskar formas av våra vanor. Vad vi tillber formar våra hjärtan på djupet. Det innebär att gudstjänstformer, bönevanor och levnadssätt har stor betydelse för hur vår tro formas. James K.A. Smith ger argument för en traditionell kristen gudstjänst och förklarar hur denna gudstjänstform är ett formande budskap i sig. En riktigt spännande bok som öppnar ögonen för vanans makt att omskapa det andliga livet. Kanske det viktigaste idag att läsa om när det gäller hur kyrkan i samtidens västvärld ska hantera den inre sekulariseringen.
 
Slutsatser
Tre röster med olika utgångspunkter och olika slutsatser har ändå några gemensamma insikter om den kristna gudstjänsten. Och det viktigaste som håller samman är hur den traditionella gudstjänsten formar kristen tro på ett bra sätt och att det leder till sekularisering när man släpper in världens liturgier i gudstjänsten.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Människor i de sammanhang som baptistpionjären Anders Wiberg rörde sig i och samtidigt ett sammanhang och en bakgrund till baptistväckelsen.

Ahnfeldt Oskar
Ahnfelt föddes 1813 i Gullarps prästgård i Lunds stift. Han blev frälst under Rosenius predikan 1841 och såg denne som sin andlige fader. Ahnfeldt var en andlig sångförfattare, tonsättare och väckelsepredikant. Han var en av de fyra stora väckelsepredikanterna i den lågkyrkliga väckelsen.
 
Betelseminariet
Vid baptistsamfundets tredje årskonferens 1861 fattades beslutet att bygga ett institut i Stockholm för predikant- och pastorsutbildning. Anders Wiberg fick i sin resa till USA en garant från A.B.M.U. för ekonomiskt stöd till upprättandet av skolan. Den 1 oktober 1866 började seminariet sin verksamhet. Knut Oskar Broady anställdes som rektor och Wiberg, Adolf Drake, G. Palmqvist, Johan Alexander Edgren, Johan Erik Nyström och Knut Arvid Östergren anställdes som lärare. Första årskullen bestod av nio elever. Studietiden bestämdes till tre år och kursplanen upptog följande ämnen: Matematik, fysik, geografi, fysiologi, geologi, astronomi, svenska, engelska, historia, logik, psykologi och nationalekonomi. De teologiska ämnen som ingick var: dogmatik, isagogik, exegetik, symbolik, prenotioner (religionens väsen och filosofiska och psykologiska grunder), homiletik, pastoralteologi, grekiska och hebreiska.
 
Bonar Andrew
Bonar föddes i Edinburgh och fick en utbildning vid Edinburghs universitet. Bonar började sin pastorstjänst i den skotska kyrkan som på 1800-talet infiltrerades av liberalismen. Bonar och några av hans pastorskollegor drog sig ur kyrkan och grundade den Skotska Fria Presbyterianska kyrkan, där Bibelns slutgiltiga auktoritet stod i centrum i kyrkans teologi och liv. Bonar blev pastor i Glasgow. Han var intellektuellt begåvad, gudfruktig, en kärleksfull pastor och en uppskattad författare.
 
Elmblad Per Magnus
Elmblad föddes i Kronobergs län. Han blev student i Lund 1827 och filosofie doktor 1835. Han flyttade senare till Jönköping, närmare bestämt år 1836, för att börja som pastorsadjunkt i Kristine kyrkan. Efter sin ankomst till staden började han med morgonbön på fredagarna i kyrkan då han undervisade i Jesaja bok. Första gången var det endast kyrkvaktmästaren som kom. Han sa till Elmblad att han lika gärna kunde ställa in morgonbönen eftersom han var den enda som hade kommit. Elmblad svarade att kyrkvaktmästaren alltför väl behövde höra Guds Ord. Detta väckte stor uppmärksamhet i stan då kyrkvaktmästaren berättade om denna underliga präst för stadsborna. Folk började strömma till kyrkan för att höra denna märkliga man. Väckelsen var snart ett faktum i Jönköping med omnejd.
 
Forssell David
Forssell var en pionjärbaptist och till yrket var han pälsmakare och affärsman. På en affärsresa till Tyskland tog han med sig Wiberg som tolk. Det var Forssells avsikt att Wiberg skulle träffa den vida berömda Johann Gerhardt Oncken och detta blev en vändpunkt i Wibergs syn på dopet.
 
Fuller Andrew
Fuller föddes i byn Wicken i Cambridgeshire. Han var sju år när familjen flyttade till Soham. De blev medlemmar i baptistkyrkan som hade en hyper-kalvinistisk pastor. Denna falang av kalvinismen hävdade att de ofrälsta inte hade någon skyldighet att komma i omvändelse och tro på Kristus. Resultatet blev att pastorer i denna falang uteslöt evangeliets kallelse och uppmanade människor att i sig själva söka tecken på frälsningen. Ändå blev Fuller övertygad om sin synd och kom till omvändelse och tro på Kristus. En tid senare blev han ordinerad till pastor i församlingen. Andrew var självlärd teolog som studerade och fördjupade sig i Bibeln. Han var väl beläst i puritanernas och Jonathan Edwards verk. Så småningom kom han till slutsatsen att det var genomgående bibliskt att predika omvändelse och tro och att kalla människor till frälsning. The Gospel Worthy of All Acceptation kom ut 1785 och därigenom kämpade han tappert mot hyper-kalvinism. Det var denna skrift som motiverade William Carey i sin strävan som missionär i Indien.
 
Hejdenberg Per Ferdinand
I sitt yrke som pälsmakare var P. F. Hejdenberg biträde till Forssell. Wibergs första bok om dopet ledde Hejdenberg till insikt om troendedopets bibliska giltighet och 1854 reste han till Hamburg för att låta döpa sig; och därefter blev han ordinerad till predikant. Under sina affärsresor i Sverige predikade Forssell och Hejdenberg och bildade flera baptistförsamlingar. Hejdenberg var en stark väckelsepredikant.
 
Henderson Ebenezer och John Paterson
Dessa två unga skottar föddes i fattiga förhållanden. Båda utbildades till missionärer på Haldanebrödernas Bibelseminarium i Skottland. De blev avskilda som missionärer till Indien. 1805 seglade de från Skottland till Danmark för att segla vidare till Indien men de kom inte längre än Danmark. De blev förhindrade av Napoleonkriget. I Danmark började de ge ut traktater och Biblar med hjälp av Religious Tract Society från London. Dessa två fyndiga skottar åkte 1807 vidare till Sverige. De åkte land och rike runt och spred biblar och traktater som blev ett banbrytande arbete i Sverige. 1808 stiftade de Evangeliska Sällskapet för att skicka ut kolportörer i landet. Henderson och Paterson tillbringade ca fem år i Sverige och flyttade sen till St Petersburg.
 
Köbner Julius
Köbner föddes i Danmark och var son till en judisk rabbin. Julius blev frälst 1826 och döptes som troende av Oncken 1836. Han blev Onckens biträdande pastor 1844. Köbner var en flitig författare och andlig sångskrivare. Han blev församlingsplanterare och grundade Hollands första baptistförsamling.
 
Lund Erik
Lund var född 1852 i Dalarna. 1877, efter sina studier i Lund, fick han missionskallelsen till Spanien. Han kom hem med sina fem barn efter sin frus död 1898. Samma år började han en ny missionstjänst i Filippinerna som tog slut 1912. Han flyttade senare till USA och bodde i San Diego till sin död 1933. Han skrev en biografi om Burmamissionären Adoniram Judsons liv.
 
Möllersvärd Carl
När den första baptistförsamlingen bildades i Stockholm 1855 blev Möllersvärd invald till föreståndare tillsammans med Wiberg. Möllersvärd hade tillbringat en tid i USA och hade blivit döpt i New York. Efter sin återkomst till Sverige predikade han i flera delar av landet.
 
Nilsson Fredrik Olaus
Nilsson var en av de ledande männen för frikyrklighetens genombrott i vårt land. 1848 döptes han med fem andra i Vallersvik i Halland. Det blev grunden till Sveriges första baptistförsamling. Nilsson blev landsförvisad 1851 för sina baptistiska åsikter och flyttade till Danmark men reste sedan vidare till USA 1853. Han blev dock benådad och återkom till Sverige 1861. Han anslöt sig till sex troende och bildade Göteborgs första baptistförsamling och blev då församlingens pastor.
 
Oncken Johann Gerhardt
Oncken var Europas främste baptistpionjär. "Den kontinentala baptismens fader" föddes i Tyskland 1800. 1819 flyttade han till London med den skotske affärsmannen John Walker Anderson som anställde Oncken som lärling. Det var under sin tid i London som han blev frälst.
1823 flyttade Oncken tillbaka till Hamburg. Han blev anställd av Edinburgh Bible Society som ombud och delade ut Biblar och traktater. 1879 hade han delat ut över två miljoner biblar. Oncken kom fram till sin baptistiska övertygelse genom egna studier och korrespondens med två baptistpastorer i Storbritannien. 1834 tog han steget fullt ut och döptes med flera andra i floden Elbe och därmed bildades Tysklands första baptistförsamling med Oncken som pastor.
 
Owen Samuel
Owen var metodist och föddes i England. I hemlandet blev han ingenjör och byggde och monterade ångmaskiner. 1804 flyttade han till Sverige och grundade så småningom en egen verkstad och bedrev sin verksamhet i Stockholm. Han byggde Sveriges första ångbåt och han blev den svenska ångbåtsindustrins fader. 1831 blev Owen ledamot i Vetenskapsakademin. Han anställde George Scott 1830 som huspräst. Owen finansierade byggandet av Betlehemskyrkan i Stockholm och Scott blev kyrkans förste pastor.
 
Palmqvist Gustaf
Gustaf Palmqvist var pionjär och en av de ledande männen i den blomstrande baptistväckelsen.
Gustaf var Wibergs närmaste vän. Han föddes i Småland och utvandrade till USA 1851, 39 år gammal. Där tog han emot dopet och blev predikant. Han flyttade tillbaka till hemlandet 1857 i American Baptist Missionary Unionens tjänst.
 
Palmqvist Per
Per Palmqvist var bokförläggare och framsynt söndagsskoleledare. Han blev övertygad om troendedopet genom sin bror Gustaf. Per var med och grundade Stockholms Missionsförening som ett nytt centrum för den baptistiska kolportörverksamheten. Bokförlaget gav bl. a. ut Wibergs "Det Kristliga Dopet" och tusentals reformerta traktater, sånger, predikningar, söndagsskolelitteratur översatt från engelska, och inte minst en volym predikningar av C. H. Spurgeon.
 
Rosenius C. O.
Rosenius föddes i byn Nysätra i Norrland och var son till Norrlandsläseriets präst Anders Rosenius. Carl Olof fick en god uppfostran i denna fromma rörelse. Direkt efter sin frälsning kom han igång och predikade frälsning till alla som ville höra honom. Sakta växte det en ambition i honom att bli präst och han flyttade till Uppsala för att studera. Svårigheterna trängde sig in i hans liv som tvingade honom att avbryta sina studier. Hans pappas bortgång, ekonomiska trångmål och ensamheten orsakade en stor depression hos honom. 1839 träffade Rosenius George Scott i huvudstaden. Genom Scotts visa råd kom Rosenius på fötter igen. Han fick predika i Betlehemskyrkan och blev vice-pastor under Scott. Vid Scotts flykt till England 1842 blev Rosenius pastor i kyrkan. Genom Guds nåd blev han en stor ledande väckelsepredikant i den låg-kyrkliga lutherska väckelsen och en av grundarna till EFS.
 
Ryle John Charles
Ryle var Liverpools förste evangeliske biskop. Ryle var en flitig författare och hans kanske mest berömda verk är Expository Thoughts on the Gospels. Han var en kämpe för den anglikanska kyrkans överlevnad i en tid då liberalismens korrupta lära vann framgång. Han varnade kyrkan gång på gång om liberalismens destruktiva krafter men nonchalerades och det blev till kyrkans fördärv.
 
Scott George
Scotts namn är kanske ett av de mest kända i den svenska frikyrkohistorien. Han föddes i Skottland och var verksam i Sverige 1830-1842. Han är erkänd som en av det mest inflytelserika. George skapade ett centrum för den fria evangeliska verksamheten som var hisnande med omvändelsepredikan, konventiklar, lekmannaverksamhet, bibel-, bok- och traktatspridning, nykterhetsarbete, hedna- och stadsmission, tidningsverksamhet och söndagsskola. Gud välsignade Scott med väckelse i Stockholm och han blev förgrundsfiguren för den kommande väckelsen i hela Sverige.

Läs hela inlägget »

Fire and Fury: Inside the Trump White House
Michael Wolff
Henry Colt Company, 2018
 
Ägnade lördagen åt att sträckläsa den nya skandalboken om Amerikas president Donald Trump. Mycket talar för att författaren inte alltid är helt noga med sanningen, samtidigt stämmer ju så mycket med vad vi läst i media under det senaste året. Boken är välskriven och det är medryckande läsning. Är man intresserad av politik i samtiden är det här starkt rekommenderad läsning, i detalj skildras Donald Trumps första tid som president med fokus på spelet i kulisserna och maktkampen i hans egen stab. Den kanske största och kanske mest skrämmande frågan efter boken är om vi kommer se mer av Steve Bannon i amerikansk politik och i så fall i vilken roll.
 
Tre tankar:
 
1. När etablissemanget tappar kontakten med gräsrötterna öppnar det för alternativa rörelser som i den situationen inte behöver vara så väldigt bra för att ändå få efterföljare, det var något som Steve Bannon med Breitbart tog vara på. Vi kan se hur Svenska Baptistsamfundet i början av 1900-talet i sin vilja att bli etablissemang tappade kontakten med väckelsen och lämnade fältet öppet får Johan Ongman och Lewi Pethrus. Vi ser samma sak i svenskt 80-tal när missionsförbundet lämnar över dem som tjusats av den karismatiska väckelsen till trosrörelsen. Idag kan man undra över möjliga långsiktiga konsekvenser av att de etablerade samfunden i stort sett lämnat över kristen rörlig bildmedia till Kanal 10.
 
2. Donald Trumps dotter och hennes man får en roll i Vita huset som blir väldigt komplicerad just genom de särskilda band till presidenten som släktskapet ger. Vi är nog många som sett hur församlingsledningar hamnat i problem just genom frågor om släktskap och de frågor om lojalitet och opartiskhet som ibland kan bli brännande i dessa sammanhang.
 
3. På en grillkväll med kyrkan i somras berättade en flicka i mellanstadieåldern engagerat för mig att ”Donald Trump är bra för de kristna”. Personligen får jag säga att det här med den amerikanska evangelikala kristendomens förkärlek för kändisar och politik inte känns helt bra. Vårt budskap är evangelium och vårt främsta verktyg är den lokala församlingen, tappar vi det som fokus så är det risk att vi dras in i något riktigt dåligt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker