Karl Barth om Jean Calvins teologi

The Theology of John Calvin
Karl Barth
Eerdmans 1995, från föreläsningar 1922
 
”Calvin är ett vattenfall, en urskog, ett gudaväsen, något direkt från Himalaya, helt kinesisk, underbart mytologisk; jag saknar helt organen, sugkopparna, för ta in detta fenomen, än mindre att återge det riktigt.”
(Karl Barth ur ett brev till vännen Eduard Thurneysen 1922)
 
Denna förunderlige Karl Barth (1886–1968), teologen som i uppror mot utvattnad liberalteologi vänder sig reformationen för att återigen kunna förkunna ett klassiskt evangelium, men som bieffekt för in det liberala tänkandet i konservativa kretsar. Mannen som gjorde det återigen möjligt att predika konservativt i Europa, men som samtidigt kanske också är den som släckte evangelium på vår kontinent. En av 1900-talets mest inflytelserika protestantiska teologer, beundrad, smygläst och ibland förkastad.
 
I de här föreläsningarna ger sig Barth i kast med Jean Calvin (1509–1564).  Efter en bakgrund i medeltidens teologi möter vi en andra generationens reformator. En teolog som fullkomnar det Martin Luther (1483–1546) inte kunde ta till sin logiska konsekvens, men också ett intellekt med styrka att göra en syntes mellan Luther och Huldrych Zwingli (1484–1531). Vi får sedan följa förvecklingarna med att förverkliga detta praktiskt i staden Geneve, motgångar, framgångar och utvecklingar.
 
Som vanligt finns det något lekfullt och lustfyllt över Barths sätt att skriva teologi, det är liksom inget problem att Calvin är en människa med både styrkor och svagheter, eller att vi möter en teologi som i viktiga stycken skär sig med vår tids uppfattning om saker och ting.
 
Forskningen om Calvin har gått vidare sedan 1922 och det finns bättre översikter över Calvins teologi idag. Det viktigaste med boken för oss i Sverige är kanske att utmanas att blicka vidare i valet av våra dialogpartners, vidare än samtida amerikansk inne-teologi, vidare än vårt lutherska arv.
 
Vågar du låta dig utmanas av mannen som Barth med ett målande språk beskriver som ”ett vattenfall, en urskog, ett gudaväsen, något direkt från Himalaya, helt kinesisk, underbart mytologisk”?