Jean Calvin del 6

Av David Whitworth

 
Under Calvins och Farels tre års exil från Genève hade levnadsvanorna i staden försämrats. Genèves invånare var endast reformerta till namnet men ännu inte i hjärtat. Gudstjänsten försummades och Herrens måltid vanhedrades. En allmän upplösning rådde och staden höll genom okunnighet på att förfalla och med snabba steg återvända till påveväldet.
 
1539 utnämnde den romersk-katolska kyrkan kardinal Jakob Sadolet till att återinföra Genève under det romerska oket. Sadolet var en högt intellektuellt begåvad man och hade lätt att uttrycka sig. Han var skickligare och listigare än någon annan på att utföra detta uppdrag.
 
I ett brev lovordade Sadolet de reformerta och berömmer deras kärlek för fosterlandet och deras redlighet. Mot reformatorerna var han mindre smickrande. Han anklagade dem för att deras angrepp mot katolska kyrkan var motiverat av girighet och ärelystnad.
 
Calvin svarade i sitt brev till genèvarna med att avslöja Sadolets lögner, underliggande falskhet och list samt att lägga fram reformationens principer. Brevet anses av många vara ett av de största övertygande yttranden om reformationens principer någonsin. Ett flertal invånare övertygades och 1539 bad de honom att återvända till Genève. Genom en politisk revolution i staden hade ett parti som var Calvin-vänligt vunnit makt.
 
Han funderade länge på saken. 'Det finns ingen annan stad under himlen som jag fruktar mer,' skrev han. 'Jag vill hellre underkasta mig en andra död hundra gånger än till det kors på vilket jag måste dö ett tusen gånger varje dag i Genève.' Efter upprepade inbjudningar från genèveborna gav Calvin med sig och 1541 flyttade han och hans familj tillbaka till Genève.
 
Trots att människorna hade behandlat honom illa hade inte Calvin något agg emot dem. Han visade en kärleksfull attityd och en passion för människors frälsning. Calvin var fredens och mildhetens man och ville gärna undvika konflikter när gällde honom personligen. Han var rakt på sak och alla som han kom i kontakt med visste var de hade honom.
 
Calvins plågor
Calvins hade ett häftigt humör och han tappade alldeles för lätt självbehärskningen. Hela sitt liv förde han en kamp för att bemästra sina känslor. En del av förklaringen kan vara att hans kropp plågades av tolv olika sjukdomar orsakade av hans hårda liv. Hans arbetsbörda var stor, han fick för lite sömn och åt bara en gång om dagen. Om inte detta var nog upplevde han också familjebekymmer. Hans fru dog efter nio års lyckligt äktenskap och hans styvdotter begick äktenskapsbrott och hans brors fru följde samma mönster. Det gav Calvins motståndare i Genève skadeglädje. Allt detta vägde tungt på honom men det förhindrade honom inte att skaffa vänner för livet. Han var känd bland sina vänner för sin snabba humor.
 
Familjen Calvin flyttade tillbaka till Genève och bodde kvar där resten av livet. Han hade en stor uppgift framför sig att återinföra de reformerta banorna i staden som den hade övergivit. Stadens politiker ville delvis behålla sin makt över kyrkan och Calvin tvingades kompromissa. Han gick med på att församlingens äldste skulle utses av stadsfullmäktige. Jean Calvin hade aldrig någon politisk makt.
 
Livskvalitén i Genève
Hans stora intention var att inte bara reformera församlingen utan också hela staden. Politikerna övertygades om att stadga lagar mot äktenskapsbrott, prostitution, pornografi och hasardspel mm. Calvin övertygade också politikerna att ta åtgärder för att förbättra Genèves sociala, ekonomiska och kulturella liv. En lång lista av reformer introducerades. Stadens makthavare skapade ett utomordentligt kostnadsfritt utbildningssystem. Alla hus som saknade sanitet försågs med detta kostnadsfritt. Hälsovården för de äldre och sjuka blev det bästa tänkbara under denna tiden. Dessa moraliska och andliga influenser som kom utifrån Calvin och Genève församlingen förvandlade hela stadens liv.
 
Staden blev nu det internationella centrum för reformert protestantismen och så nära man kan komma till en kristen stad där brott var sällsynt och livskvalitén förhöjdes på alla plan. Det största inverkan var Calvins förkunnelse som förvandlade människors liv som i sin tur förvandlade staden.
 
Pastorsämbete
För Calvin var Guds Ord det centrala i församlingslivet. Läran om församlingen som han försökte använde som modell för Sankt Peters-kyrkan hämtades och utvecklades från Ef 4:11-13.
"Han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus."
 
Enligt Calvin kommer församlingens uppbyggelse genom det predikade Ordet och var inte något mänskligt påfund utan helgad och förordnad av Kristus. De som predikar och undervisar Ordet är utvalda och kallade av Kristus och är utrustade med de nödvändiga gåvor som behövs och ingen har rätt att kalla sig själva till uppgiften.
 
Calvins syn på Ordets förkunnelse var att förklara och tillämpa Ordet och förklara det på ett sätt som är levande och relevant för att helga och bygga upp Kristi kropp.
 
Han var en outtröttlig predikant och predikade två gånger varje söndag i församlingen och varje dag varannan vecka. Drygt tvåtusen av hans predikningar är bevarade. Hans presentation är än idag lika levande och gripande. Han hade för vana att lägga ut Ordet vers för vers och predikade systematiskt genom hela Bibelns böcker. Bredvid allt detta gav Jean tre teologiska föredrag i veckan.
 
Calvin var en flitig brevskrivare och besökte även de sjuka och gav själavård åt de behövande. Varje torsdag samlade han ett äldstemöte och på fredagar höll han en predikant träff för att fördjupa sig i Bibeln. Inte en enda dag passerade utan att han fick besök av främlingar som sökte tröst och uppmuntran. Nattetid skrev han mera än han sov och skrev kommentarer till nästan alla Bibelns böcker.
 
Pesten slog till i Genève 1543. Calvin tillråddes att lämna staden för att inte smittas men han stannade kvar beredd att ta risken. Han såg det som sin gudagivna plikt trots hotet mot sin och familjens hälsa. Låter detta som en kallsinnig och hårdför teolog?!
 
En sommarkväll 1553 kom en främling till Genève. Främlingen var Miguel Servetus som ni får möta i nästa blogg.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln