2016 > 01

I våra dagar har vi tillgång till många skrifter från den tidiga kyrkan. Det som gör Didache speciell är att den skrevs så tidigt och att den har en så stark överenstämmelse med Bibeln. Flera forskare daterar den till år 50-70, alltså samtida med Nya Testamentet. Även om vissa forskare ser Didache som en sammanställning av flera olika dokument, så finns det gott forskningsstöd för att se Didache som en väl sammanhållen skrift med en inre logik.
 
Här får vi ett unikt fönster in i den tidiga kyrkan. Vi kan se hur åtminstone en församling i nytestamentlig tid tränade nya kristna in i ett praktiskt kristet församlingsliv.
 
För pingstväckelsens perspektiv har Didache tydliga beröringspunkter i flera ämnen, till exempel:

  • Radikalt lärjungaskap
  • Karismatiska profeter
  • Troendedop
  • Jesu återkomst

Några saker i texten som kan utmana till samtal om praktiker i svenska frikyrkoförsamlingar är:

  • Dopförberedelse och dopundervisning
  • Givande och omsorg om de fattiga
  • Att stå ansvariga inför varandra och ge stöd i svårigheter
  • Att be med Herrens bön (Matt 6:9-13)
Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, traditionen

 

Av David Whitworth

 
De två händelser som Luther upplevde med förskräckelse, alltså mordet på hans närmaste vän och hans flykt från åskvädret, skyndade fram ett avgörande beslut hos honom.

Det akademiska livet som filosofie doktor förlorade sin dragningskraft. Han ville istället leva ett heligt och rättfärdigt liv i gemenskap med Gud. Var kunde han hitta det? Jo i klostret under de tre löftena: fattigdomslöftet, lydnadslöftet och avhållsamhetslöftet, trodde den unga Luther.

 
Novisen
1505, när Martin blev 21 år gammal, blev han emottagen som novis (nykomling) i Augustinerklostret i Erfurt. Detta efter att han hade fått en beskrivning om det hårda klosterlivets villkor. Villkoren var att den egna vilja skulle dödas och den mycket spartanska maten, grova kläder, späkningar och en obehaglig instängd miljö m.m. måste antas utan knorrande. Den unge nykomlingen gick med på villkoren i sitt sökande efter rättfärdighet.
Klosterlivet skulle bli Guds smedja i vilken Han smidde och formade sitt redskap.
 
Munkarna tog emot den store filosofie doktorn med glädje. Samtidigt behandlade de honom med hårdhet för att låta honom förstå att han inte skulle tro att han var någonting. Livet på klostret var som novis allt annat än lyx. I Luthers dagliga sysslor ingick städning, att bädda och tiggeri. Han gick gata upp och gata ner för att tigga bröd, korn, ägg, fisk, kött och pengar. Novisen gjorde det utan att protest eller tveka övertygad om att han tjänade Gud.
 
Universitets intervention
Universitetet i Erfurt ansåg det som en skam att en av sina egna tiggde på stadens gator och tog steget för att gör slut på Luthers tarvliga sysslor. 

Han var nu befriad för att bedriva sina studier. Han fann en Bibel i klosterbiblioteket fäst med en järnkedja. Detta hindrade inte den ivrige munken. Han lärde sig grekiska och hebreiska och läste ständigt Skriften. Samtidigt studerade Luther kyrkofadern Augustinus skrifter som blev hans favoriter. Två väldiga sanningar gjorde ett stort intryck på honom, den ena: den syndiga människans fördärvade natur och den andra: Guds fria nåd. Ännu mer plågades han med frågan om vad han kunde göra för att få evigt liv. För honom var svaret att kuva sig brutalt under klostrets ritualer. I flera dagar låste han in sig i sin cell. Till sist sprängdes dörren och där låg Martin livlös på golvet. Det var i grevens tid att den unge novisen hittades och han återfick medvetandet och fick krafterna tillbaka.
 
Novistidens övningar
Luthers novistid fylldes av andliga övningar med syftet att ingjuta frid i själen. Efter åtta timmars sömn började dagen tidigt genom väckning mellan ett och två på natten. Munkarna steg upp gjorde korstecknet och drog på sig den vita kåpan. Sedan gick de in i kyrkan och bestänkte sig med vigvatten, föll på knä framför högaltaret och bad. Varje dag fylldes av sju bönestunder. En av dagens bönestunder avslutades med sången:
"Var hälsad, o himladrottning, barmhärtighetens moder, du vår vårt liv, vår glädje och vårt hopp. Till dig ropa vi, Evas landsförvistas söner, till dig sucka vi, sörjande i tåredalen. Bliv du vår förespråkerska. Du ljuva jungfru Maria, bed för oss. Du heliga Guds moder".
 
Vår käre reformator var säker på att han vandrade rättfärdighetens väg, som skulle skänka honom den frid han så längtade efter, men den vägen var illusorisk.
 
Mentor Staupitz
En dag kom Augustinusordens föreståndare Johan Staupitz på kloster besök. Han hade ett stort intresse alltsedan sin barndom för lärdom men han fann snart, att filosofi och allehanda kunskap inte kunde ge ro för sin själ. Hans uppmärksamhet riktades till teologi, bibelläsning och studier av Augustinus skrifter. Detta förde honom till Frälsaren. I likhet med Luther upplevde Staupitz stor ångest i sitt sökande efter rättfärdighet.
 
I samtal med Staupitz bekände Luther sin ångest och oro över att hans laggärningar inte gav honom någon frid med Gud. Staupitz berättade för Luther att Kristus hade kommit för att förlåta synder och citerade Apostoliska bekännelsens ord: ”Jag tror på syndernas förlåtelse” med frågan "har du bekänt denna tro?". Han visade Luther att ingen sann omvändelse är möjlig så länge människan fruktar Gud som en sträng domare. Orden kom  som en blixt från klarblå himmel men utan någon bestående effekt. Dessa ord var första steget i frälsningsverket.
 
Det akademiska livet
Kurfursten Frederik den vise av Sachsen kallade Luther till Wittenberg Universitet som lektor på Staupitz rekommendationer. Året var 1508, ett år efter att han vigdes som präst. Han undervisade i fysik och dialektik och gav sig i kast med Aristoteles skolastiska filosofi. Detta gav Martin för lite tid till att studera Ordet som han så älskade och önskade.
 
1512 rådde Staupitz som nu var Luthers mentor och närmaste vän att han skulle göra sig redo att avlägga den teologiska doktorsexamen. Syftet var att sedan kunde överta den teologiska lärostolen i Wittenberg. I oktober samma år tog Martin examen och fick sin doktorshatt i teologi.
 
I sin doktorsed hade Luther, jämsides med de andra, svurit att framförallt pådriva den heliga Skriftens utläggning och försvar. Han höll löftet med trohet och en sällsynt djärvhet och detta fick den romerska kyrkan att bäva och skaka i sina grundvalar.
 
Det var ett våghalsigt drag av Staupitz att ge Luther lärostolen i teologi på Wittenberg Universitetet. En ung man, på gränsen till utbrändhet på grund av egna religionsgrubblerier, skulle tillsättas som lärare, predikant och själavårdare. Staupitz själv hade haft lärostolen och visste att det ämne som Luther kommer att undervisa skulle bli honom till hjälp. Detta drag ledde till långtgående konsekvenser i Luthers och den europeiska historiens liv och kultur.
 
Luther kunde nu lämna det skoningslösa klosterlivet bakom sig en gång för alltid. Långt större prövningar väntade dock honom för en av kyrkohistoriens största andliga krig väntade runt hörnet.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

Den fria kyrkan eller Hörstenen står kvar men bygget bar inte
Holger Klintenberg
Evangelie, 2016
 
Ofta sker samtal om frikyrkan utifrån en mycket grund förståelse av vad tanken om den fria församlingen innebär och vad dessa fria församlingar har att erbjuda till svensk kristenhet. Därför har jag länge velat ha en svensk översättning av Franklin Hamlin Littells ädelsten "The Free Church" från 1957, en bok som med självförtroende förklarar själva själen i vad det innebär att vara frikyrka.  Nu finns ett gott alternativ till Littells bok på svenska, Holger Klintenbergs "Den fria kyrkan". Här är några sammanfattande reflektioner från en första genomläsning:
 

  •  I de fria församlingarna har man ofta en decentraliserad teologi där hela församlingen är med och formar församlingens tro och liv. Därför känns det väldigt rätt att den här boken är skriven på ett sätt så att hela församlingen kan var med och läsa och samtala över ämnet. Själv läste jag igenom boken på en kväll (två smörgåsar, två koppar kaffe, lite choklad och en gigantisk kopp grönt te). Samtidigt finns ett djup i boken som gör att jag kommer gå tillbaka många gånger och reflektera vidare. Attityden är mjuk och inbjudande på ett sätt som gör att jag med gott samvete gärna ger ett exemplar till någon av de präster i svenska kyrkan som församlingen har samarbete med.
  • Boken ger en god koppling till svensk och internationell litteratur i ämnet. Det finns också en bra kommenterad litteraturlista i slutet, en bra hjälp för den som vill allmänbilda sig vidare om den fria församlingen. Det jag saknar i litteraturlistan är kanske Steven Harmons "Towards Baptist Catholicity: Essays on Tradition and the Baptist Vision" som arbetar med frågan om hur den fria kyrkan förhåller sig till sin katolicitet med frågor om läsning av de fornkyrkliga trosbekännelserna och vad ett frikyrkligt magisterium kan innebära.
  • Det är väldigt gott att läsa en bok om förnyelse av frikyrkan som samtidigt präglas av djup kärlek till den kristna kyrkan i allmänhet och den fria kyrkan i synnerhet. Efter att på sistone läst en del amerikansk litteratur från "emergent/emerging church" så känns det här som en befrielse. Klintenberg låter inte boken vara ett bittert förlängt tonårsuppror, utan resonerar moget om fel, brister och förtjänster i olika former av svensk kristenhet. Det är gott att lägga ifrån sig en bok och känna en glädjefull längtan efter att få förverkliga en del av tankarna i de lokala församlingsarbetet. 

Vi som gör www.baptisternashistoria.se får väl säga att vi kanske har en lite mer positiv syn på Luther och reformatorernas teologi och deras lära om frälsningen. För oss föreslår frikyrkohistorien att den mest livskraftiga delen av baptiströrelsen är den som förenar reformatorernas teologi med läran om den fria församlingen. Nog om det, Klintenbergs bok rekommenderas varmt till alla som vill reflektera över framtiden för den kristna kyrkan i Sverige.

Läs hela inlägget »