2017

Av David Whitworth

 
Det enda historien kan lära oss är att historia inte kan lära oss någonting. Antagandet är säkert bekant för oss. Reformationen ger en annan verklighetsuppfattning.

För att förstå reformationen ska det sättas in det historiska händelseförloppet för att fatta rörelsen och dess frukt (se del 12 Guds herravälde över historia).
Reformationen satt hela Europa i gungning och omdanade de religiösa, politiska, sociala, historiska och kulturella landskapen på ett sätt som var förbluffande och oanade. Det var en blodlös revolution, orkestrerad av helige Anden som är utan motstycke i historien efter pingstdagen. Det centrala var Guds Ord och dess auktoritet som befriade Europa från den mörka medeltida kyrkans tyranniska hierarki, vidskepelse och okunnighet. Reformationen var gryningen till en ny dag och frihetens friska luft blåste över Europa.

Kalvinismen underströk värdet av de verksamma borgarnas arbete och gav dem rätt till medbestämmande, vilket har setts som inledning till den moderna demokratin (Frederic Bedoire). Vetenskapen sattes fri för att utforska världen som Gud skapade enligt det gudomliga mandatet (1Mos 1:28).Den blev en inspirationskälla för tonsättare, konstnärer, arkitekter, skalder, och författare osv.

Reformationens rötter
Reformationens rörelse började underifrån bland vävare, hantverkare och juvelerare och inte bland samhällets toppskick. En guds kallelse till att arbeta med händerna har lika värde som en kallelse till präst, missionär eller pastor. Den falska dikotomin att det är mer ’andligt’ att vara pastor eller präst än arbetare ändrades. Det var denna kallelse som mobiliserade arbetskraften till att arbeta flitigt till Guds ära , och var det som kallades den protestantiska arbetsetiken. Arbetare i sina kallelser insåg att alla kunde bidra med någonting till samhällets uppbyggnad och funktion

Återupptäckten av det Bibliska mandatet spreds genom Europa och USA och utrustade en skicklig arbetskraft med, i många fall, en uppfinningsrikedom. Alla arbetskategorier utan undantag ansågs som värdefulla utifrån det värde som Gud i skapelsen hade lagt ner i det.

Första gången vi träffar på skickliga hantverkare i Bibeln är Besalel och Oholiab (2 Mose 2:35) som Gud kallade och utrustade för att tillverka tabernaklets inredningar. Också begåvade kvinnor kallades till uppgiften. I Salomos tempelbyggnad kallade Gud Huram-Abi som var ”en konstnärligt begåvad och kunnig man” för att tillverka templets inredningar (2 Krön 2:13).
På 1600-talets början vandrade tre folkslag till Sverige. reformerta Holländare, Hugenotter från Frankrike och Vallonerna från nuvarande norra Belgien. Dessa reformerta folkslag skulle lämna efter sig ett varaktigt intryck i den kulturella, handels och arbetslivet.

Den förste Kalvinisten som kom till Sverige var Hugenotten Dionysius Beurreus som blev hitkallad av Gustav Vasa för att bli lärare till hans söner. Kungen var mycket mån om att ge dem en god utbildning. I början hade Beurreus ett stort inflyttande över Erik XIV men det visade sig kortvarig.
De tre reformerta folkslag slog sig ner i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Uppland och lite annanstans. Den gemensamma nämnaren för dem alla var en pådrivande längtan att förhärliga Gud i alla livets område i sitt nya hemland. Dessa folkslag kännetecknades av enkelhet och hög moral.
Karl IX hade en dragning till kalvinisterna och han bjöd in dem till Sverige för att bygga upp bergsbruket, tillverka vapen och bygga den nya handelsstaden Göteborg. Abraham Cabiljau, flyttade till Sverige för att grunda hamnstaden på nuvarande Hisingen vid Göta älv. Holländaren Cabiljau gick i täten för byggandet och år 1607 anställde han några av sina landsmän för att bygga och bo i staden. Den byggdes efter den nederländska modellen med rätvinkliga rutnätsplanen och kanalsystem. Planen utarbetades av holländaren Hans Fleming, som flyttade hit 1588, och var också med om att bygga Vadstena slott.

Det kalvinska förhållningssättet intensifierade nytänkandet i det svenska lutherska samhället och genererade inte bara en effektivare handel och industri utan också en rationaliserad statsförvaltning. (Fredric Bedoire).

Vallonerna
De första kalvinisterna som kom till Sverige från franskspråkiga Vallonien var bröderna De Besche och deras far Gilles Willhemson. Sönerna flyttade hit någon gång under sent 1500-tal och fadern följde efter år 1608. Dessa män var skickliga arkitekter och industrimän.

Äldste sonen Willem De Besche var kollega med Louis De Geer som kom till Sverige 1627. Tillsammans grundade de mässingsbruket i Norrköping. Willem blev administratör av bruken i Österby, Lövsta och Gimo i Uppland. Yngre brodern Hubert var arkitekt på slottet Tre kronor och administratör av Forsmarks bruk.
1
620 var det en stor invandring av valloner i landet, de var 900 i antalet. Dessa var sysselsatta i Norrköping, Finspång och Uppland. Dessa flitiga arbetare satte fart på Sveriges järnindustri. Alla var drivna av den kalvinska arbetsmoralen.

Vallonbruken var ett underverk av tidig industriell civilisation, där en kalvinsk arbetsmoral tog hänsyn till den enskilde arbetaren, med förmåner som liknade senare tiders barnbidrag, pension och fri läkarvård (Frederik Bedoire).
Lövsta bruk, som byggdes upp av Louis De Geer, blev det största vallonbruket. De Geer var beskyddare för de reformerta valloners utövande av sina kalvinska övertygelser. Hans huspräst besökte Lövsta några gånger om året för att predika för dessa bergsmän. Bruksorten skulle bli till en kalvinsk ideal rutnätsstad med sin 800 meter långa bruks-gata.
Arbetsbostäderna byggdes med hög gavel mot gatan, alla hade sin egen trädgård, källare och ladugård. Den enda överheten som fanns var brukets ledare och deras bostäder syntes inte.

Staden hade de två kalvinska tyska städerna Freudenstadt och Friedrichstadt som föregångare. Lövsta bruk präglades av Calvins lära om arbetets höga värderingar. Var än kalvinismen är finns också en hög värdering på skola och utbildning. Lövsta var inget undantag. Skolan fanns centralt i bruksorten.

Framgångar
Dessa ’nysvenskar’ bar med sig en kultur som hittills var okänd i sitt nya hemland och var än dessa människor slog sig ner blev städernas industriella framgångar ett faktum. Järnindustri blomstrade och Sverige blev världsledande tillverkare och största exportör.

Vallonernas förhållande till pengar var i likhet med alla reformertas. Att ha pengar är inget fel i sig, det är kärleken till pengar som är fel. Det finns inte någon motsägelse mellan Gud och mammon. Gud gjorde ju David och Salomo rika.

Dessa bruksägare ansåg att vinsterna inte skulle användas till egennytta utan brukas till samhällets uppbyggnad.
 
Fortsättningen följer.

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.calvin, sverige

The Visual Arts in the Worshiping Church
Lisa J DeBoer
Eerdmans, 2016
 
Frågor om konst och konstnärliga utryck kan ibland vara bara ovana att tala om i den svenska frikyrkan. Avsaknaden av institutioner för bildkonst i samfunden gör det inte lättare. Till det har vi arvet från den reformerta traditionens läsning av bildförbudet i 2 Mos 20:4–6 som kan sammanfattas: ”Du ska inte tillbe mig eller fira gudstjänst på något annat sätt än på det sätt jag föreskriver”.
 
En komparativ metod
Den här boken möter frågan om bildkonsten i kyrkan genom att jämföra praktiken i olika församlingar i de tre kyrkofamiljer, ortodoxa kyrkan, romersk katolska kyrkan och den protestantiska kyrkofamiljen. Istället för att ge filosofiska och teologiska argument för bildkonst i kyrkan, så får vi här en analys av hur olika kyrkor gör. Sociala och institutionella frågor får stor vikt och DeBoer visar deras betydelse i många beslut.
 
Den ortodoxa kyrkans förbund med ikonen
Genom ikonen har de ortodoxa en tydlig och fastslagen form för bildkonsten i gudstjänsten. Det är också tydligt att det är kyrkan själv som förvaltar sin bildkonst och själva utbildar sina ikongrafer. Det är något speciellt med samma bildkonst i form av ikoner både i kyrkan och hemmet och tillsammans med skrivna böner som överlappar mellan den privata andakten och den offentliga kyrkan nås en vacker enhet i andligheten.
 
Liturgisk konst i den katolska kyrkan
Ett fokus på konst som är en del av och driver liturgin har varit en viktig del i den romersk katolska kyrkans arbete med bildkonst sedan andra vatikankonciliet (1962–65). Den liturgiska konsten hanteras av centrala organ som stöder församlingarna vid renoveringar och bygge av nya kyrkor. En intressant fråga i de katolska församlingarna är det starka intresset för modernism i mitten av 1900-talet, boken beskriver det här på ett insiktsfullt sätt.
 
De individuella initiativen i de protestantiska församlingarna
De protestantiska kyrkorna har inte egna institutioner som förvaltar, utvecklar och leder arbetet med bildkonst. Istället så är man i stort beroende av det sekulära samhällets konstutbildningar och tankar om konst. På många sätt är man utlämnad till privata initiativ och eldsjälar som driver frågor om konst, och många gånger kanske inte konstens roll för att stärka tillbedjan och gudstjänst är i centrum. Bäst fungerar den protestantiska bildkonsten som konstutställningar som skapar kontakt med det omgivande samhället, en dialog med konstvärlden och konstintresserade. Och kanske får man väl säga att det ännu finns en viss status i samhället att ha högtstående konstnärliga uttryck, något som kanske dra folk till församlingen.
 
Slutsats
Bildförbudet i det andra budordet resulterat att de protestantiska kyrkorna står utan tradition och institutioner som kan hålla bildkonsten stabilt i kyrkans tjänst. Istället så möter man ett antal eldsjälar som vill föra in det sekulära samhällets konstbegrepp in i församlingarna och på sina håll ett nyvaknat intresse för den ortodoxa ikonen och den katolska liturgiska konsten.
 
Det hela ger gott utrymme för kreativitet och spännande uppslag för bildkonsten i den protestantiska gudstjänstfirande församlingen. Man samtidigt är det så mycket som kan gå både fel och allvarligt fel i ett sådant läge. Det blir spännande att följa hur det utvecklas.

Läs hela inlägget »
Etiketter: konst, böcker

Med inspiration från J.C. Ryle


Och medan de åt, tog Jesus ett bröd, välsignade och bröt det och gav åt dem och sa: Tag, ät, detta är min kropp. Och han tog bägaren, tackade och gav åt dem, och de drack alla av det. Och han sa till dem: Detta är mitt blod, det nya förbundets, som blir utgjutet för många. Sannerligen säger jag er: Jag ska inte dricka mer av vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.
(Matt 14:22-25 Reformationsbibeln)
 
Från de här verserna lär vi oss att det främsta syftet med Herrens Måltid är att påminna oss om Kristi offer för oss på korset.

  • Brödet är avsett för att påminna oss om Kristi kropp, som blev ”blev genomborrad för våra brott”.
  • Vinet är avsett för att påminna oss om Kristi blod, som utgöts för att rena oss från all synd.
  • Den försoning och det vredesblidkande som vår Herre verkställde genom sin död som vår Borgensman och Ersättare, lyser fram tydligt i hela firandet av Herrens Måltid.

 
En riktig förståelse av detta är av stor betydelse. Den sätter oss i rätt sinnesstämning, och lär oss hur vi ska känna när vi kommer nära Herrens bord.

  • Herrens Måltid ger verklig ödmjukhet. Brödet och vinet påminner oss om hur syndfulla vi är, eftersom inget annat än Kristi död kan försona vår synd.
  • Herrens Måltid kommer att skapa hopp i våra själar. Brödet och vinet påminner oss att även om våra synder är stora, så har ett stort pris betalts för att köpa oss fria.
  • Inte minst så kommer Herrens Måltid att skapa tacksamhet. Brödet och vinet kommer att påminna oss om hur stor vår skuld är till Kristus, och hur vi är skyldiga att förhärliga Honom i våra liv.
  • Låt detta vara det vi upplever när vi tar emot Herrens Måltid

 
Slutligen lär vi oss från dessa verser om de andliga välgärningar som Herrens Måltid syftar till att ge.

  • Herren befaller oss att ”äta” bröd och ”dricka” vin. Att äta och dricka är sådant som levande personer gör. Syftet med att äta och dricka är att bli styrkt och uppiggad.
  • Slutsatsen vi har att dra är denna, att Herrens Måltid är instiftad för att ”styrka och pigga upp våra själar” och att de som är levande kristna kommer att finna detta sakrament som ett nådemedel i vilket de genom tron blir delaktiga av hans kropp och blod, med alla hans välgärningar, till deras andliga näring och tillväxt i nåden.
  • Herrens Måltid kommer att hjälpa de troende att vila i Kristus och att lita på honom helt och hållet. De synbara tecknen, brödet och vinet, kommer att hjälpa, väcka upp, och bekräfta deras tro.
Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, pingst

Av David Whitworth

 
Denna blogg är ett försök att förklara och utveckla den reformerta världsbilden. Denna världsbild eller livsåskådning grundas i Bibeln och är därför objektiv och detta ger oss en integrerad helhets bild av tillvaron.

Förutbestämmelseläran är en del av den reformerta världsbilden men är inte det hela, det är bara dess logiska följd. Det är inte roten utifrån vilken den reformerta tron växer, det är istället en gren som oundvikligen har vuxit från stammen.

Det har varit många försök att formulera kalvinismens elementära principer. Det är kanske B.B Warfield som ger den bästa beskrivningen:

Kalvinisten är den människan som har sett Gud i sin härlighet och är uppfylld med en känsla av ovärdighet att stå inför Gud som den skapade och ännu mera som en syndare. Å andra sidan kommer hon med tillbedjan och förundran att inse att denna Gud är en Gud som tar emot syndare. Den som tror på Gud utan förbehåll och har bestämt att Gud skall vara Gud för henne i hela sitt tänkande, i känslor och vilja och i varje sfär av mänskliga aktiviteter, intellektuell, moralisk och andlig och alltigenom hennes individuella, sociala och religiösa förhållande är genom den kraft av all logik som råder över utvecklingen av dessa principer Kalvinist!

Denna beskrivning börjar med och har sin källa i en vision av Guds härlighet dvs en förnimmelse av Gud i sin strålande bländande och glittrande höghet, helighet och skönhet. Ur denna källa strömmar konsekvent allt annat som beskrivs. Detta erkänner sig primärt i Guds suveränitet över hela livet: Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt. (Ps 103:19) En världsbild eller livsåskådning formas och behärskar tänkandet allt eftersom.

Det finns inte en enda del i vår tankevärld som kan avskiljas från resten av vårt tänkande och det finns inte en enda kvadratcentimeter i hela vårt mänskliga livsområde i vilken Kristus, som är allhärskande, inte ropar ut ’det är min’. (Abraham Kuyper).

Hedendomen har sin rot i evolutionsteori och är panteistisk. Människan anses som autonom, alltså självstyrande, och söker gud i människan. Panteismen ser gud och allt det skapade i ett.

I Islamismen är människan isolerad från Gud och det kan aldrig vara någon gemenskap mellan Gud och människan.

Romerska Katolicismen lägger beslag på att Gud kommer i gemenskap med människor genom en mystisk medlande länk, som är den katolska kyrkan med alla sina ritualer.
 
Guds herravälde i alla livets område
Den reformerta tron grundad i Ordet erkänner att Gud är transcendent och immanent som vill ha gemenskap med sina utkorade genom medlaren Jesus Kristus och det är Gud som tar initiativet. Bakomliggande orsak är att Gud vill ära sitt namn genom att frälsa ett folk för sin egen ära, visa dem en överväldigande vision av sin härlighet i Jesus Kristus. Visionen tänder en eld i hjärtan och föranleder en längtan efter att förhärliga Honom. Detta präglar hela sättet att tänka, vara och leva.
 
Guds herravälde över historien
Guds suveränitet är primärt och skapar grund för en förståelse för det historiska förloppet. Utan denna grundsyn är allt slumpmässigt och utan mening. Utgångspunkten finner vi i 1 Moseboken 3:15. Versen är ett löfte om den kommande Messias och är början på försoningens historia. Utifrån löftet spåras en röd tråd som utvecklas genom Bibelns sextiosex böcker till vår tid och fortsätter in i framtid. Löftet verkställs i tid och rum och är fullbordat vid Kristi återkomst.

Gud drev ut människor från Edens lustgård, från sin närvaro, orsakat av deras olydnad. Det var här som Gud förklarade antitesen genom att skapa fiendskap mellan två linjer i människans historia, nämligen kvinnans avkomma och satans avkomma. Detta blev till en stor konflikt mellan de troende och icke troende.

Fiendskapen kommer till tals genom två ömsesidiga exklusiva världsbilder. En
världsbild är antingen Gud centrerat (tes) eller människor centrerat (antites). Det är logikens lag att om någonting är sant (tes) då är motsatsen falsk (antites), är någonting gott (tes) så är motsatsen ond (antites). En världsbild som påstår att det inte existera en absolut sanning och själv skapar egen sanning är en syntes som är obefintlig eftersom det strider mot logikens lag. Paulus är kristallklar om fiendskapen mellan tes och antites i en serie retoriska frågor i 2Kor 6:14-16. Där talar han om rättfärdighet och orättfärdighet och ljus och mörker (vers14). De som tror och inte tror, Kristus och Satan (vers 15). Den levande Gudens tempel och avgudar (vers 16).
 
Om Guds konungavälde omfattar allt då är det sant att den omfattar alla världens maktbefogenheter som endast är pjäser i Guds hand för att föra försoningens historia vidare. Bevis på detta hittas hos Farao och Nebukadnessar. (Se Daniels bok,      Rom 9:17, Ords 21:1 och Ps 33:10-19). Han skrev historia redan i evigheten: Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag göra. (Jes 46:10).
 
Guds herravälde över kultur
Post-modern kultur förvränger och vandaliserar det sköna och ersätter det med allt som är falskt och fult. Således styrs konst av känslorna och förbipassera förståndet, det som känns rätt är normgivande. Lägg märke till att jag använder orden som det sköna (tes) i motsatsen till det falska och fula (antites). Har Bibeln någonting att säga om skönheten? Svaret är ett rungande ja!

Skönhetens tänkande börjar med Gud. Alltså, Han är skön eller vacker. Han utmanar Job i Jobs bok 40:4-5: Har du en sådan arm som Gud, och kan du dundra med din röst som Han? Pryd dig med storhet och härlighet, kläd dig i ära och majestät. Självklart finns det inte en enda människa som kan det, det är en retorisk fråga men det ger oss en inblick i Guds bländande skönhet. Bibeln pulsera med Guds härlighet  (jmf. 2 Mosebok 15:11; Jes 6:3, 63:15 och Matt 17:1-2).
 
I dessa verser borde vi kunna förnimma något av Guds obeskrivliga skönhet, storslagna helighet och Hans utomvärldsliga härlighet. Verserna innehåller en cirkulär logik: Hans härlighet är hans helighet, Hans helighet är Hans skönhet och Hans skönhet är Hans härlighet.

Estetisk finkänsla.
Allt har Han gjort skönt i sin tid (Pred 3:11) och när vi ser ut i universum kan vi inte undgå att se Guds konstnärliga mästerverk i allt som Han skapade. Hela skapelsen är en utställning av Guds skönhet. Där råder symmetri och harmoni och det definierar skönhet.

En estetisk medvetenhet väcks till liv när vi blir pånyttfödda och ger oss förmågan att genom förståndets övning urskilja gott och ont (Heb 5:14) Vår förmåga förstärks för att finna behag i sann skönhet och avsky det fula.
Sålunda är vi då utrustade för att utmana postmodern kultur.

Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert. (Jes 5:20) Detta är Jesajas varning till postmodernismen.

Biblisk kristendom har således någonting att säga om konst, arkitektur, musik och allt i livet.

Jag har försökt att kortfattat beskriva Guds herravälde över historia och konst som två exempel. För att utveckla en biblisk världsbild över varje del av vår existens krävs att vi anstränger förståndet till det yttersta. Förståndet är den bästa gåvan Gud har givit oss och det gäller för oss att öva upp den i Ordet.
 
För en mer fullständig beskrivning av skönhet se min artikel om Beauty på Evangelical Times webbsida, www.evangelical-times.org.

Läs hela inlägget »

Ansikte mot ansikte - Om de heliga ikonerna
Lars Gerdmar
Sekel Bokförlag, 2007
 
”Du ska inte göra dig någon bild eller något som liknar något av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte böja dig ned inför dem eller tjäna dem. För jag, Herren din Gud, är en allsmäktig och nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, men visar nåd mot tusen generationer när man älskar mig och håller mina bud.”
(2 Mos 20:4–6)
 
Många av de svenska frikyrkoförsamlingarna har ett arv från puritanernas läsning av bildförbudet i det andra budordet. Man tänker att Gud vill tillbes i ande och sanning eftersom Gud är ande (jmf Joh. 4:24). Men, det är ett arv som man inte alltid förklarat riktigt för de efterföljande generationerna. Och tillsammans med ett pietistiskt fokus på evangelisation, mission och andliga upplevelser så har det lett till många gudstjänstlokaler och estetiska uttryck som kan kännas fattiga, vulgära och kanske inte så värdiga vår treeniga Gud som vi tillber och ärar.
 
Därför kan man förstå det lite nyvakna intresset för den ortodoxa bildtraditionen i frikyrkorna. Här möter man ett genomtänkt kristet estetiskt uttryck med traditioner långt tillbaka, ja, företrädare ser en tradition med sitt ursprung i aposteln Lukas. Det är lätt att bländas när konstnärlig fulländning möter oreflekterad frikyrka. Och resultatet av det som skulle kunnat blivit en kreativ syntes när två estetiska traditioner möts, blir ofta snarare teologiskt och estetiskt oreflekterad, billig och sötaktig konst i hem och kyrkorum.
 
I boken Ansikte mot ansikte går den svenske ikonmålaren Lars Gerdmar igenom ikonens historia och teologi. Här får vi möta den östkyrkans bildkonst i all sin mognad och uttrycksfullhet. Boken präglas av en vuxenhet och redbarhet i språk och uttryck som inger respekt och vördnad. Läsning som med värme rekommenderas för dem som vill förstå vad det där med ikoner egentligen handlar om, även om antikvariat tycks vara enda vägen att hitt boken idag.
 
För dem som delar de reformertas läsning av det andra budordet och ser faran med att vörda eller tillbe bilder finns två utmaningar. Först att ta sig tid att sätta sig in i teologin om bildförbudet, att det inte är något naivt från förr utan snarare en teologisk tradition att respektera och som har definitiva poänger. Sedan att reflektera över hur man utifrån bildförbudet kan skapa fullödiga estetiska utryck som är i samma konstnärliga höjd som östkyrkans. Jag har valt att bygga min hörna för morgonbön och kvällsbön i hemmet utifrån bildförbudet, tavlor av blommor målade en lokal konstnär, vackra ljusstakar, nicenska trosbekännelsen, Herrens bön och några kärnfulla sanningar om Jesus inramade, inga kors och inga bilder, men allt i estetisk harmoni.
 
För dem som gör en annan läsning av det andra budordet finns andra utmaningar. För de som kanske som östkyrkan använder bilder, men inte statyer. Eller för de som väljer att som Lutheranerna helt enkelt hoppa över det andra budordet och dela på det tionde budet så att det ändå blir tio. Här finns frågan om hur man hanterar skillnaden mellan att tillbe och vörda. Och inte minst frågan om hur man väljer motiv som speglar en teologi som endast har Jesus som medlare mellan Gud och människa och därför inte riktigt naturligt hanterar ikoner av Maria och helgon som objekt för vördnad/tillbedjan. Men, det Lars Gerdmars bok verkligen sätter fingret på, det är risken att hantera östkyrkans bildtradition på ett ytligt och kitsch-artat sätt utan respekt och vördnad inför den helighet som denna fromhetstradition ser som så central.
 
Hos mig väcker Lars Gerdmars bok också vidare frågan om musiken i frikyrkan. Ibland känns det som vi på sistone inspirerats mycket av världens musikaliska uttryck. Just nu saknar jag en bra bok som tar ett frikyrkligt helhetsgrepp på hela de estetiska frågorna, ett helhetsgrepp som tar med vårt reformerta arv i samtalet om konst och musik i hem och kyrkorum.

Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen, konst

Testade den nya appen för den kristna tidningen Världen idag. Fungerar fint, men tekniskt inte fullt i nivå med den app som tidningen Dagen har. Världen idag har en teologisk profil som ger en distinkt röst in i Sveriges kristenhet och appen gör det lättare att följa nyheterna på bussen, fikat och alla de små stunder då det ges tillfällen att uppdatera sig om världsläget.
 
Testad på iPhone 7 plus
 
Rekommenderas

Läs hela inlägget »
Etiketter: app, sverige

Av David Whitworth


Calvin kallas för den helige Andens teolog. Denna blogg kommer att handla om Andens särskilda övernaturliga upplysning. En blott kunskap om Gud som skapare är otillräcklig och inte heller särskild övernaturlig uppenbarelse räcker i sig. För att lyfta människor ur labyrinten (se blogg 9) alltså andlig blindhet (2 Kor:4 4) behövs den helige Andens upplysning. Kortfattat, Anden och Ordet kan inte åtskiljas, Ordets uppenbarelse är objektivt och Andens upplysning är subjektivt. Utan dessa beståndsdelar är frälsande kunskap för människor utom räckhåll.

Calvin tillägnar Andens upplysning en hel del i Institutio. I hans lära om gudskunskap visar han att människan inte har förmåga att välja frälsande kunskap om Gud. Han tar initiativet att välja ut människor för att leda dem till denna kunskap utav den enkla skäl att det är Han som skänker kunskapen om sig själv till vem Han vill. Denna slags kunskap som Calvin tänker på är sålunda väsentlig och livskraftig kunskap om Gud som fångar upp en människa i roten av sitt leverne och styr henne i förståndet, känslorna och viljan.

Vi skall nu leta rätt på hur Calvin förstod Andens verk i en människas liv för att leda henne till en stark tro på Ordet som Guds uppenbarelse.

Problemet
Det grundläggande problemet är att villfarelsen i människans hjärta aldrig kan utrotas tills sann kunskap om Gud implanteras i det. En stark tro på Bibeln utgår från Faderns manifestation av sin närvaro i Ordet. Denna frälsande kunskap är rotad i Andens inre övertygelse och bekräftelse i människans hjärta (bok 1 kap 8, 13) och kallas Andens hemliga vittnesbörd. Människor skall då ha det klar för sig att de som den helige Anden undervisar inombords underkastar sig ovillkorligen Bibelns auktoritet ( bok 1 kap 7, 5).
Pånyttfödelsen är den fundamentala principen i Calvins lära om frälsningen av vilken han blev i allra högsta grad den helige Andens teolog.
Människans förstånd kan inte leta sig fram till en sann kunskap om den gudomliga viljan när det är förblindat och mörkt. Inte heller kan hjärtat som vacklar av ständig förtvivlan vila i en sådan kunskap. För att Guds Ord skall få stort inflytande måste förståndet upplysas och hjärtat bekräftas utifrån (Bok 3 kap 2 7).

Helgelsen
Den helige Andens verk börjar med att avskilja oss från världen och förena oss i hoppet om ett evigt arv därför kallas Anden för helgelsens Ande för att Han ger oss nytt liv. Bok 3 1:2. I samma bok och kapitel i del 3 samlar Calvin ihop den helige Andens titlar från Bibeln. Dessa titlar är intimt sammanflätade med Hans verk i vår frälsning och det nya livet. Anden förena oss med sig själv genom tro som en gåva: Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helga er och ni tror sanningen 2 Tess 2:13.

Kristus lovar sina lärjungar sanningens Ande, som världen inte kan ta emot
Joh 14:17. Kristus tilldelar Anden som hans särskilda ämbete att påminna de troende om de saker som han själv undervisade här i sitt jordiska liv. Om inte förståndets Ande öppnade och upplyste människors intellektuella ögon så är det fruktlöst att försöka leda de blinda till ljuset. Den helige Anden är nyckeln till att öppna upp och upplysa de förblindas förstånd till att skåda den himmelska skatten. Bok 3 1:4.

Tro är förbindelsen mellan Anden och Hans verk i oss. I bok 3 2 ger Calvin en utförlig beskrivning av trons väsen i människans liv. Tro består av kunskap om Kristus och Kristus kan inte blir känd utan helige Andens helgelse, därför kan inte tro avskiljas från gudfruktiga känslor

I helgelsen finns det två moment. Definitiv helgelse och fortlöpande helgelse. I den förre kallar och avskiljer Gud oss från resten av mänskligheten till att förhärliga Honom. I den senare återställer Han Kristi avbild i oss. (Min anmärkning).

Omvändelse
Omvändelse och tro går hand i hand. Omvändelse kommer under Calvins mikroskop i bok 3:3. Omvändelse är en äkta omvandling av våra liv till Gud som härrör från ett oförfalskat och en allvarsam fruktan för Gud. I bok 3 3:5-9. ger han en utläggning av denna förklaring i tre punkter.

  1. Konvertering av livet till Gud. Vi behöver en förändring inte bara utåt i gärningar utan också inombords i själen, som är kapabel bara efter att den har lagt bort gamla vanor för att visa frukt som motsvarar sin förnyelse. Profeten ville ge uttryck för detta när han kallar folk till omvändelsen för att ’skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande’ (Hes 18:31).
  2. Omvändelse utgår från en äkta fruktan för Gud, alltså en vördnad för Guds rättfärdighet och helighet och också en rädsla för Guds vrede och syndens straff. Synden hatas därför att den väcker missnöje hos Gud.
  3. Andens verk i omvändelsen i de troendes liv. Calvin utvecklar detta som består i två delar. Dödandet av köttets gärningar och ingjutandet av den helige Andens kraft. Köttet är kvarstående synd i de troendes liv. Vi har en ny natur men synd är aldrig fullständigt förstört i detta livet. Därför är uppmaningen att ’Vänd dig bort från det onda och gör det goda’ (Ps 34:15) ett ständigt återkommande tema i hela Skriften. Att vända oss bort från det onda är alltså att krossa köttet och det är det svåraste som finns. ’Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds Lag och kan det inte heller’ (Rom 8:7). Det första steget mot laglydnad är därför att förneka oss själva.


Förnyelse visa sig genom frukten den medför. Anden ingjuter helighet i våra själar som inspirerar nya tankar och nya känslor i oss. Det följer då att vi uppmanas till att lägga bort den gamla människan och att förnyas i sinnes ande.

De två delar som nämns ovan verkställs i oss igenom vår sammanslutning i Kristus. För om vi har del i Hans död, vår gamla människa är korsfäst genom Hans kraft och syndens kraft har inte mer makt över oss. Resterna av vår gamla syndiga natur är därför aldrig mer herre i våra liv. (Rom 6:5,6).
 
Om vi har del i Kristi uppståndelse är vi uppväckta från de döda till nya livet som formar oss till Guds rättfärdighet. Kort sagt förstår Calvin, att denna slags omvändelse är pånyttfödelse vars syfte är att forma Guds avbild i oss på nytt som var befläckad genom Adams överträdelse. Han avslutar kapitel 3:9. med att säga att Gud tillskriver omvändelse till de troende som målsättning hela livet ut.

Det kommer mer om helgelse längre fram.

Calvins förutbestämmelse teologi förekommer i boken Truth For All Time A Brief Outline Of The Christian Faith som översätts till det svenska språket och som kommer att sättas upp på denna webbsida lite senare.

Läs hela inlägget »

Preaching
Fred B. Craddock
Abingdon Press, 1985
 
Det är en trevlig bok om den kristna förkunnelsen, en klassiker i den protestantiska mittfårans predikantutbildningar.

Här är några reflektioner:
 

  • Det som gav mig mest i boken är de delar som handlar om att känna in och ha sympati för dem man predikar för. Att leva sig in i olika människor som kan komma att lyssna till den förkunnelse man förbereder och aktivt arbeta med att nå fram och berör. Att sympati och inkännande är något att jobba aktivt med i arbetet med att förbereda en förmedling av Guds ord. Ja, och att en del av att förbereda predikan också är att förbereda predikanten.
  • Den protestantiska mittfåran har ofta antagit den akademiska bibelkritiken på ett lite naivt sätt. Den senaste kritiska bibelforskningens rön har fått bli till en sorts sanning utan att låta tiden få bryta forskningsrön mot varandra, vi vet ju, inte minst från andra vetenskaper, att radikal spetsforskning inte alltid är det mest pålitliga för praktisk tillämpning. Istället för att sätta den levande församlingen som auktoritet i bibelfrågor sätter man universitetets professor som avgörande instans. Craddock gör sitt bästa att hantera det här, men det märks att de pastorer som lever i den protestantiska mittfåran kämpar och lider av detta i sina predikoförberedelser.
  • För Craddock är det viktigt att skilja arbetet med att ta fram ett budskap ur bibeltexten från arbetet förbereda förmedlingen av budskapet. Personligen har jag nog inte tänkt klart över det här, men Craddocks råd att göra en tydlig skillnad är meningsfull och argumenten är goda.
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, predikan

Ett utsökt universum – Supersträngar, dolda dimensioner och sökandet efter den slutgiltiga teorin
Brian Greene
Norstedts, 2001
 
Den nya naturvetenskapen dödar världens magi
Isaac Newton (1642–1727), var som på samma sätt som Johannes döparen den sista av den gamla tiden och förelöpare för den nya tiden. Innan Newton var värden sådär magisk som i Harry Potter, ett bi pollinerar en blomma och det blir ett äpple, underligt, förunderligt och oförklarligt. Men när ”Naturvetenskapens matematiska principer” ser dagens ljus 1687 förändras allt. Själv var Newton troende och var kvar i den gamla Harry Potter världen. Men han hade gett grunden för att förklara allt med enkel matematik.
 
Sakta blir den allmänna uppfattningen att världen är helt och hållet fattbar och magin lämnar västvärlden. Kvar blir en kall värld, där Gud inte får plats mer än som en deistisk skapare, som inte längre verkar i världen och inte aktivt gör någon skillnad.
 
Världen som helt möjlig att förklara dör etiskt i Auschwitz
Den här tanken på att allt är förklarbart och att vi människor kan ändra och styra världen ledde till många vackra politiska försök. Inte längre skulle kungar, präster och traditioner bygga samhällen. Nu skulle vetenskapen styra samhället och rensa ut allt gammalt bråte. Kanske kunde man ha lärt sig något av den franska revolutionens blodbad, men drömmen om det modernas förmåga att skapa lycka levde vidare. Men, denna kalla rationalitet visade sig ha den mörkaste baksidan, det var som människan mitt i det mest genomtänkta och vetenskapliga tycktes plocka fram det ondaste av onda. När världens mest civiliserade land, Tyskland, bestämmer sig för att utrota det judiska folket, och gör det storskaligt, grymt och genomtänkt så dör den etiska delen av det moderna projektet.
 
Ja, visst är det många som försökt även efter Auschwitz, inte minst Sverige som försökte ta bort dåliga människor ur samhället genom tvångssterilisering och höll på med det in på 1970-talet. Men, i grunden dog modernismen som etiskt projekt i Auschwitz.
 
I kvantmekaniken visar naturen sig motsträvig
Albert Einstein (1879–1955) skakade om Newtons fysik, men världen framstod fortsatt som helt möjlig att förklara, en värld utan det magiska.
 
Werner Heisenberg (1901–1976) är en av de som upptäcker kvantmekaniken och sakta så växer en värd av sådant som stör en den enkla förklarbara världen, inte minst obestämdhetsrelationen som upptäcks 1927.
 
Sakta framstår det som helt orimligt i fysiken att man har olika teorier för korta och långa avstånd. Naturen börjar säga ifrån och fysiker längtar nu efter den stora teorin som likt Newtons fysik återigen ska förklara allt och ta bort den där jobbiga magin som påminner allt för mycket om Harry Potter.
 
Strängteorin gör åter världen till en magisk plats
Den här teorin som ska förklara allt, den får en kandidat som räcker upp handen. Och det är strängteorin som är hoppet om ett återigen helt förklarbart universum. Men, under arbetet visar det sig att vi får en teori med en värld med elva dimensioner, multipla universum och en massa lustigheter. Ja, och insikten om att det kanske finns en gräns för vad som går att förklara. Vi lever åter i en Harry Potter värld där ett bi pollinerar en blomma och det blir ett äpple, en spännande och underlig värld full av liv.
 
Det är som vi återigen lever i en värld med plats för Gud, kärlek, glädje, omsorg och gemenskap. Borta är samhället som ett projekt för ingenjörer. Med strängteorin är samhället återigen något obegripligt som vi efter bästa förmåga försöker göra tillsammans och där vi gör gott att respektera traditionen och det obegripliga.
 
Om Brian Greens bok
En ur bästa synvinkel populärvetenskaplig bok, där vi får en inblick av strängteorins bakgrund och utveckling. Det kanske mest sympatiska är hur Greene hela tiden fokuserar på behovet av att belägga strängteorin experimentellt, att han är öppen med att det är en teori som förklarar väldigt mycket, men som än så länge saknar de där bevisen i konfrontation med verkligheten.
 
En bra och sansad bok, en bok som förtjänar att presenteras av någon som inte sitter uppe en sen sommarkväll och svävar ut om Newton och vår underliga svårförklarade värld.

Läs hela inlägget »

De vetenskapliga revolutionernas struktur
Thomas S Kuhn
Thales förlag, 2009 (ursprungligen 1962)
 
Det slår mig att jag läser denna vetenskapsteoretiska klassiker på ett annat sätt idag. De sociala aspekerna av vetenskap ger en nyans åt samtalet om vetenskap och kristen tro som jag kanske inte reflekterat över tidigare.
 
Vetenskapen har sociala aspekter
Det som en gång vara paradbegreppen hos Kuhn, paradigm, normalvetenskap och revolutionär vetenskap, framstår inte längre som lika intressant som förr. Det här med paradigm känns mer som det blivit en del av vetenskapsteorins historia, snarare än ett viktigt verktyg för att förstå vetenskapens utveckling.Det som dock framstår klarare än någonsin är hur viktigt det var att Kuhn förde in de sociala aspekterna i studiet av vetenskap.

Länge utgick man att vetenskapen var helt rationell, utifrån experiment och logik, när man valde mellan teorier. Francis Bacons metodlära i ”Det nya verktyget” 1620, är ett sådant exempel där vetenskapen har en metod, som en korvstoppningsmaskin som ger närapå automatiska resultat om man följer metoden.

Ludwik Flecks hade sett det redan 1935 med ”Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum: Inledning till läran om tankestil och tankekollektiv”, men det var med Thomas S Kuhn som det slog igen, det faktum att sociala aspekter ofta är helt avgörande vid val mellan teorier i vetenskapen.
 
Vetenskapens historia ger ljus av det socialas inflytande
Hur studerar man vetenskap på ett vetenskapligt sätt? Tidigare hade man sett studiet om vetenskap som ett studie av logisk metodlära, en typisk representant för den skolan var Rudolf Carnap (1891–1970).

Thomas S Kuhn vidgade vetenskapsteorin genom att studera hur vetenskapen fungerat genom historien. Och det Kuhn upptäcker är att val mellan teorier inte alltid har skett på rationell grund.

Lite ironiskt menar Kuhn att vetenskapens framdrift ofta snarare sker genom att företrädare för äldre teorier dör och lämnar plats för unga företrädare för nya teorier, snarare än att de etablerade forskarna ändrar sig grundat på experiment och en bättre teori. Efter Kuhn har studiet av vetenskapens historia blivit en självklar del av studiet av vetenskap och samtalet om metod och utveckling
 
Sociologin förklarar val mellan teorier
Ärelystnad, pengar, prestige, gruppdynamik och viljan till makt har alla en del i hur vetenskapen fungerar. Vetenskapssociologi studerar detta, det svaga programmet ger som Kuhn en sociologisk nyans åt studier av den experimentella vetenskapen, medan det starka programmet försöker förklara i princip allt i valet mellan teorier med sociala faktorer.
 
Vetenskap och kristen tro
Genom Thomas S Kuhn förändrades synen på vetenskapens rationalitet radikalt, det sociala trädde in i studiet av vetenskap. Den naiva synen på vetenskapen som helt rationell fick träda tillbaka för en ny mer nyanserad och realistisk syn. Ett nytt sätt att tänka om vetenskap där man erkänner hur pengar, makt, gruppdynamik och andra sociala faktorer ofta har varit avgörande i historien och är så också idag.
 
Detta har förstås betydelse för de som vill göra en avgörande skillnad mellan den rationella naturvetenskapen och den påstått ovetenskapliga religionen. Thomas S Kuhn kan bidra med realism och nyans i ett sådant samtal.

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik, böcker

Av David Whitworth

 
I den föregående blogg nämndes det två sätt som Gud uppenbarar sig själv för oss. Den första är i skapelsen och den andra i Jesus Kristus som frälsare. Den första var otillräcklig pga. att vår blindhet aldrig kunde leda oss till Gud som frälsare, som jag skrev om i förra bloggen. Denna blogg handlar om den andra uppenbarelsen alltså uppenbarelsen om Gud som frälsare i Jesus Kristus.

I ”Institutio” del 1 kapitel 6–10 visar Calvin oss en klarare och fullkomligare uppenbarelse om Gud än vad skapelsen kan visa oss. Uppenbarelsen kan sammanfattas på två sätt. På den ena handen särskild övernaturlig uppenbarelse och på den andre hand särskild övernaturlig upplysning.

Särskild övernaturlig uppenbarelse
Calvins första antagande är att människan vandrar i en labyrint. Människans gudsbild hämtas inte från uppenbarelsens Ord utan utifrån hennes egen missuppfattning och snedvred bild om Gud och tillbedja en gud av sin egen föreställning. Trots att människan har stora förmågor är hon en förbryllad och famlande varelse. Det är inte bara att hon inte förstår Gud, hon förstår inte heller världen hon lever i och hon förstår inte heller sig själv. Om hjälp inte kommer till människan utifrån kommer hon aldrig lära känna Gud eller upptäcka Hans rike.

Vid den punkten griper Gud in av kärlek till människan och når ut till henne i hennes fångenskap i labyrinten. Han ger människan Bibeln för att leda henne från okunskapen till kunskapen om Gud och befria henne ur labyrinten. Grunden till Calvins teologi är därför att Gud kan lära kännas som världens skapare, försonare och Herre endast genom Bibeln.

Särskild övernaturlig upplysning
Den andra antagande som han ger är om Gud som läromästare och vi som elever. Han gav oss sitt inspirerade Ord för att vi ska kunna lära känna Honom i Herren Jesus Kristus som Frälsare. Vi talar ju människans språk men Bibeln talar Guds språk och det är ett språk som har sitt ursprung i en annan dimension-den eviga. Därför behöver vi en som tolkar och upplyser Ordet till vårt förstånd och det hör ihop med den Helige Andens ämbete. De som underkastar sig Bibeln kommer inte bara att ta emot kunskap om Gud utan också förvandlas till Hans avbild genom kunskap om Honom.
Calvin är kristallklar om den ofrälsta människans tillstånd inför Gud och om det som av nödvändighet måste predikas. Det måste understrykas att hon är främling till Gud orsakad av synd, en arvtagare av vrede, belagd med evig dom, utesluten från frälsningens hopp, fullständigt främmande för Guds välsignelser, Satans slav, fångad under syndens tvång och dömd till ett grymt öde.

Calvin är enig med de övriga reformatorerna att det bara är genom den moraliska lagen (10 Guds Bud) som människan blir övertygade om hennes förlorade tillstånd och att hoppet om räddning kommer genom Guds uppenbarelse i Kristus.
 
Medlare och försonare
I ”Institutio” del 2 kapitel 12 visar Calvin vägen till frälsningen. Här utlägger han att den enda vägen Gud kan frälsa oss och försona oss med sig själv. För det behövs en medlare som är både sann Gud och sann människa. I utläggningen av vårt behov av en medlare berättar han att fallet är akut och om hela Gudomen inte hade stigit ned till oss var det omöjligt för oss att stiga upp till Honom. Sålunda passade det Guds Son att han skulle bli vår Immanuel, dvs Gud med oss. Det fullbordas på ett sätt som är ett ömsesidigt sammanförande av Hans gudom och vår natur (utan vår synd).
 
Han fortsätter med att förklara Kristus som medlare som återställer oss till Gudomligt gunst. Istället för att ärva helvetet ärver vi Guds Himmelska Rike. Vem kunde göra detta utom Guds Son som blev människosonen och tog på sig en mänsklig kropp. På så vis tillräknas det som tillhör oss till sig själv för att tillräkna det som är naturligt Hans genom nåd till oss. En detaljerad förklaring följer i resten av kapitel 12 och fortsätter i kapitel 13 och 14 om föreningen mellan Kristi Gudomlig natur och Hans mänskliga form.
 
Vi står i tacksamhetsskuld till Calvin för den stora upptäckten om sambandet mellan Kristus som vår medlare och Hans ämbete som överstepräst, kung och profet. Alltså om inte det var för Hans ämbete i dessa tre tjänster så är det omöjligt att Han kunde bli vår medlare.
 
Namnet Kristus betyder den smorde. Gud uppenbarade sig till oss som Messias i Kristus. Den samaritiska kvinnans bekännelse: ”Jag vet att Messias skall komma som kallas Kristus. När han kommer, skall Han förkunna allt för oss”(Joh 4:25). Namnet Kristus, den smorde, hänvisar till Kristi tre tjänster som under lagen profeterna, prästerna och kungarna var smorda med helig olja och var förebilder av Kristus. Kristus smordes med den Helige Anden utav vilket det namnet Messias gavs till den utlovade medlaren.
 
Kristus som profet
Calvin fortsätter då med en beskrivning av dessa tre ämbeten och börjar med Kristus som profet. Han citerar verser som Jes 61:1,2: ”Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka”. Så ser vi att Kristus är smord av Anden till att predika. Han bekräftades av Gud i Mark 9:7: ”Denna är min Son den Älskade. Lyssna till Honom”. Pauli ord är också relevant fast uttryckssättet är lite nyanserat ”som Gud för oss har gjort till vishet” (1Kor 1:30) och Kol 2:3: ”I Honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”. I dessa två verser förklaras att utan Guds uppenbarelse i Kristus finns det ingen annan frälsnings kunskap
 
Syftet med denna unika profetiska värdighet i Kristus är att undervisa oss i den läran som han predikade och detta omfattar en fullkomlig vishet.
 
Kristus som kung
Kristi kungliga ämbete kommer under Calvins utförliga granskning. Han ville påminna oss om att detta ämbete är andligt i sitt slag. Utav detta lär vi oss dess verkan, fördelar det ger och dess fullständiga kraft och eviga bestånd. Detta måste betraktas på två sätt. Kristus är kung över hela sin kropp-församlingen och Calvin hänvisar till Ps 89:35-37 där Gud lovar genom sin Son att bli församlingens härskare och försvarare.
 
Kristus är även kung över varje medlem. För varje medlem betyder det att känna igen Guds rikes andliga slag och detta är just dess styrka. Vi lever i en värld där vi är insyltade i ett bittert, ständigt och oupphörligt andligt krig. Det är oumbärligt att veta att den glädje som vi är lovade i Kristus består inte i materiella framgångar eller att leva ett stillsamt liv utan bedrövelser. Guds rike enligt Kristus är inombords och enligt Paulus: ”består i rättfärdighet och frid och i glädje i den helige Ande” (Rom 14:17). Dessa principer lär oss de välsignelser som Kristi rike skänker oss. Det tillhör inte världen och är därför andligt och består i evigt liv så att vi med ståndaktighet kan utstå alla slags bedrövelser som livet ger oss. Budskapet för de troende är att vår Kung överger oss aldrig eftersom vi är kallade för att triumfera i Kristus.
 
Kristus som överstepräst
Kristi översteprästerliga ämbete som medlare krävs av Honom att Han är helig och fullkomligt såsom Han är. Utan att vara helig vore det var omöjligt för honom att försona oss med Gud. Gud är vår domare och är fientlig mot oss och därför behövs ett försoningsoffer som står mellan oss och Gud, för att blidka (stilla) Guds vrede. Han kan aldrig försona oss med sig själv om det fattas ett försoningsoffer. Kristus undanröjde genom Hans offerdöd vår syndaskuld och gottgjorde för vår synd. Han är på samma gång både offret och präst och den enda lösningen för att försona oss med Gud. Därför är Kristus den enda vägen till Gud!

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Calvin gick längre än alla andra reformatorer för att systematisera Bibelns läror. Det blev ett teologiskt och apologetiskt mästerverk som är i en klass för sig än idag. ”Institutio” är en rik skatt av hans teologi. Det ger Kristi församling en stor vision av Gud, ett sätt att se på livet och en handlingsplan som är lika viktig nu som då. (Se del 4 för översikten!).

Jag är övertygad om att vi skulle upptäcka minst tre ämnen om vi läser ”Institutio”.
 
1. Vi kommer att se storheten, bredden och djupet av Calvins förståelse av Gud som är häpnadsväckande. Hans Gud är den som binder ihop hela livet och som härskar över historia trots till synes den kaotiska motsatsen. Istället för att få en bild av en mikroskopisk och svag Gud som väntar på att bli människan till behag om hon vill, får vi istället en helt annan bild. Gud är oändligt stor och en glimt av Hans storhet är en garant på att vår självupptagenhet, egocentriska begär och krav på bekräftelse verkligen är sjabbig och ytlig. Vi skulle då betrakta Honom som ofantligt mycket större än vårt största behov, bättre än våra högsta förhoppningar och stor nog för att upprätta mening och hopp i en värld som är uttömd av mening och ändamål.

2. Vi kommer att upptäcka att Calvin var en oavlåtlig motståndare till den ytliga och sentimentala syn på människans natur som är vanlig idag, till och med i våra församlingar. Vad menade Calvin då när han skrev om människans fördärv? Han menade inte att människor är fullständigt elaka. Snarare att synden har gjort sitt intrång i människans förstånd, känslor och vilja och har gjort henne fientlig och upprorisk mot Gud, Hans Ord och Kristus. Istället för att leva ett Gudscentrerat liv för att behaga Gud lever människor för att tillfredsställa sina egna begär och drifter. Allt efter omständigheter är Guds nåd allt mer slående i Hans ständigt sökande efter att frälsa människor som är likgiltiga till Gud och Hans lag.

3. Vi kommer att bli inspirerade till att få en stor vision och högre tankar om betydelsen av att vara troende mitt uppe i denna tidens hedniska kultur. Under senare år har den kristna tron fått mindre betydelse och kräver inte längre i sig själv en stark och tydlig livsåskådning. Integrationen av Guds ära och syn på arbete och av ord och handling har mestadels försvunnit. Calvin kan vara till stor hjälp för att ändra på detta.

Calvin ansåg hela livet vara genomsyrat av Guds härlighet och allt skapades av Gud för att förhärliga Honom och var utgångspunkten och styrande princip i Calvins teologi.

Identitet
Redan i ”Institutio” Del 1, kapitel 1 börjar Calvin med människan i relation till Gud. Alltså svaret på den stora filosofiska frågan: Vem är jag? Sann vishet består av två delar: Kunskapen om Gud och kunskapen om sig själv. Enligt Calvin är båda delarna besläktade, därför är det nödvändigt att först ha kännedom om Gud innan människan kan komma till kännedom om sig själv. Kunskapen om Gud är det primära i sökandet efter sin identitet och utan det är allt förgäves.

Människan är genom synd förfallen och fördärvad och därför kan inte hennes allvarliga strävan efter Gud börja tills hon blir helt missnöjd med sig själv.

Uppenbarelsen i skapelsen
Enligt Calvin består kunskapen om Gud av två delar: 
Gud som skapare och Gud som frälsare i Jesus Kristus. I den första delen måste det förekomma övertygelser inte bara om att Gud skapade världen utan också att han bevarar den med sin oändliga kraft, behärskar den med sin vishet och härskar över människan med rättvisa och dom.

Eftersom vi är skapade av Gud är vi manade genom skapelsens lag att underkasta oss Hans auktoritet, vi är alltså skyldiga honom våra liv. Gud har lagt en medvetenhet i oss om sig själv och uppenbarat sin härlighet för oss i skapelsen och förmågan att tillbe Honom. Om vi inte tillber Gud så tillber vi något eller någon annan istället. (Jag tittade på en Man United match på TV och då hängde det en banderoll från en läktare på Old Trafford där det stod ”Man United är vår religion”). Med en allmän uppenbarelse av Gud i skapelsen borde vi erkänna Gud som vår Fader och Herre och anse oss manade att respektera Hans auktoritet i allt, visa vördnad inför Hans majestät och som målsättning upphöja Hans ära och lyda alla Hans befallningar.

Calvin gör fullständigt klart att allmän uppenbarelse om Gud och medvetenheten som är inlagd i oss är otillräcklig för att leda oss till Honom som Frälsare i Jesus Kristus. Felet ligger inte i uppenbarelsen utan hos oss istället. Vår förmåga att förstå Gud är tillkortakommande eftersom det råder ett universellt mörker över människans tänkande. Förklaringen ligger i att synden har förvrängt förståndet. Guds härlighet är synbart överallt men det bidrar inte till att upplysa vårt förmörkade förstånd.

Människans begrepp om Gud är inte format efter Hans uppenbarelse om sig själv utan genom falska föreställningar om Honom. Är detta då att ursäkta människor? Nej inte alls!  Det är inte om brist på ljus utan grunden är människors onda hjärtan och människan är då utan ursäkt.

Det som behövs är särskild övernaturlig uppenbarelsen och särskild övernaturlig upplysningen. Mer om det i nästa blogg. 

Läs hela inlägget »

The Reformation – A Brief History
Kenneth G. Appold
Wiley-Blackwell, 2011

Den geniale Luther och den bibelpredikande Calvin. Vi berättar gärna om deras uppgörelse med medeltidens vidskepelse och avgudadyrkan, om hur budskapet om Jesus återigen fick lysa klart utan att grumlas av filosofins spetsfundigheter och den medeltida kyrkans korrumperade ledning. Men, reformationen skedde inte i ett vakuum.

Kortfattat berättar Kenneth G. Appold om reformationen med stöd av den senaste forskningen. Syntesen och de stora penseldragen är behållningen av den här boken. För en mer nyanserad bild av reformationen bör den kompletteras av Timothy Georges bok ”Theology of the Reformers”. Inte minst avsnittet om reformationen i Norden gör boken läsvärd.

Några sociala och kulturella aspekter av reformationen:

  • I slutet av medeltiden hade läget sakta hårdnat för den stora massan i Europa som bestod av bönder. Arrenden höjdes och många bönder närmade sig mer och mer slaveri under feodalherrarna. Det faktum att präster och biskopar ofta var en del av den utsugande överheten gav en social oro som också riktades mot kyrkan. Det fanns kollektiv längtan efter en annan social verklighet, om frihet och rättvisa villkor - socialt och politiskt och religiöst. En sådan sak som att få välja sin egen pastor var högt på önskelistorna. Initialt satte bönderna stora förhoppningar till Luther, men Luther kom att på flera sätt svika dem. Böndernas ofta mer anabaptistiska rörelser i den radikala reformationen överlevde endast som en förföljd minoritet. Man kan undra vad det kunde ha blivit av en bondebaserad reformation bestående av enkla lokala självstyrande församlingar.
  • De fria städerna och furstarna var ofta trötta på inblandning från den hierarkiska kyrka som styrdes från Rom. Det var den här vägen reformationen kom att ta, inte böndernas väg. Så också i Sverige där Gustav Vasa kanske mest var intresserad av den katolska kyrkans egendom.
  • Korruptionen inom kyrkan och prästernas och biskoparnas bristande moraliska föredöme gjorde folket besvikna. Genom mendikantordnarna, eller tiggarordnarna, gav munkväsendet ett svar med moraliska föredömen som gav resonans i de djupa folklagren. En viktig lärdom är att det också i dag finns en folklig längtan efter moraliska förebilder. Hur möter kyrkan av idag denna längtan? Kanske är helgelseförkunnelse och utlevd helgelse inte bara bibliskt och bra, utan också en central del av evangelisation.
Läs hela inlägget »

Wonder Woman
2017

En bra film, där vår hjältinna Diana levererar action och hjältemod. 

Några reflektioner:

  • Medan många hjältar numera framställs med stor svärta och mörker, så finns det något osolkat gott i Diana. Till skillnad från Mad Max är hon god, har empati och vill genuint väl. Det känns friskt med en förebild, en rollmodell för hjältemod i vår tid, inte bara hjältemod trots allt som med Mad Max och många andra samtida (anti-) hjältar
  • Nog illustrerar filmen väl det mörker som finns i människan, vår vilja till det onda, vår förkärlek för krig och elakhet. Och, inte kan väl någon längre ärligt skylla allt på civilisationen som upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau. Kristen realism gällande människan och människan syndanatur är något vi möter i den här filmen, det är trovärdigt och väl illustrerat.
  • Dianas uppväxt med amasoner ger henne möjlighet att ge många friska perspektiv på kvinnligt och manligt i västvärlden i tiden kring första världskriget. Ibland måste det till friska ögon för att se hur snett saker kan hamna utan att någon riktigt reflekterar över sådant som blivit inlärda vanor.
Läs hela inlägget »
Etiketter: film, etik

Av David Whitworth

 
Calvins kamp mot libertinerna 1555 slutade med stor framgång och lanserade en ny epok i Calvins och Genèves medborgares liv. Epokens gryning har varit kallad "tidevarvets segertåg" och sträcker sig fram till 1564 och Calvins bortgång.
 
Under de sista nio åren av hans liv härskade Guds Ord bland stadens invånare varav en tredjedel var hugenotter, som var flyktingar från Frankrike. Från överallt i Europa blev Genève en fristad för förföljda protestanter som anslöt sig till Calvins Sankt Peters kyrka. Brott var nästan utrotade och gatorna var trygga under nattens mörka timmar.
 
Evangeliets kraft genom Calvins predikningar förvandlade Genèves medborgare till ett arbetsamt, sparsamt och framgångsrikt folk alltså frukten av det som betecknas som den protestantiska arbetsetiken. Vävnadsindustrin växte stark och skapade många arbetstillfällen. Immigranter från Florens var exceptionellt skickliga juvelerare men hade svårt att sälja sina kostsamma varor och riktade istället in sina färdigheter på klockmakeri och sålunda blev Schweiz världsberömd för sina klockor. Allt detta och mer därtill lade grunden till en stark växande ekonomi.
 
Calvin hade ett livligt intresse för reformationens spridning och framgång i andra länder. Hans kärlek för sitt hemland Frankrike gav honom en intensiv längtan att se sina landsmän frälsta. Landets verksamma pastorer och kolportörer tog emot ständiga leveranser av Biblar och kristen litteratur från Genève.
 
Genève hade nu blivit centrum för de reformerta i Europa. Calvin erkändes som en stor advokat, diplomat och förvaltare. Stadens politiker rådslog med honom inför varje viktigt beslut och politiker från andra länder hittade vägen till Genève för att söka råd hos honom. Men Calvin kvarstod som ödmjuk, enkel och anspråkslös och han var Guds tjänare och inget annat.
 
Det var en sak som fattades i Genèves utveckling som protestantismens fäste och det var ett utbildningsinstitut. Hittills hade studenterna skickats utomlands för att skaffa en utbildning men nu var det dags att grunda en egen akademi. Calvin var utan pengar och kontakter för att finansiera projektet och hur kunde han då samla in pengarna? Han fick tillstånd av stadsfullmäktige att bygga på en tomt och detta skapade ett intresse hos folket. Han drog fördel av intresset genom att motivera människorna till att bidra med sina resurser. Pengarna rullade in, en boktryckare bidrog med en fjärde del av sina tillgångar, affärsmän gav frikostigt och de fattiga gav en peng efter deras förmåga. Inom sex månader hade pengarna samlats in för att sätta igång byggnationen.
 
Calvin var väl övertygad om behovet av en god utbildning för att utrusta män för sina livsverk. Akademin behövde framförallt de bästa lärarna och bara det bästa var gott nog för Calvin. Theodor Beså blev rektor och den kände Pierre Viret tillsammans med fyra reformerta professorer från Lausanne akademin satt på Genève universitets lärostolar bredvid Calvin.
 
Han var bestämd att studiekurserna skulle vara så kompletta och omfattande som möjligt. Akademins fakultet bestod primärt av teologi och filosofi. Undervisningsplanen började med en grundutbildning och fortsatte med studier i flera ämnen men framförallt teologi. Juridik och medicin fanns också med bland studiekurserna men först och främst ämnade Calvin att utrusta män till att bli pastorer. Akademin blev den protestantiska teologins centrum.
Portarna till institutet öppnades 5 mars 1559 och ovanför dörren var orden:
 Att frukta Herren är början till vishet inmejslat
 
Akademins första år kröntes med stor framgång och 162 studenter från många europeiska länder skrevs in. Efter sex år ökade siffrorna till 1600 och akademin stod i centrum av Västeuropas protestantiska liv. Det blev en framtidsmodell för universiteten i Frankrike, Holland, Skottland och USA.
 
Juldagen 1559 blev Calvin inbjuden att bli medborgare i Genève. Det var på hemvägen från stadshuset som han fick en förskräcklig hosta och hostade upp blod. Tuberkulosen hade drabbat honom då han var svag och utarmad av en tung arbetsbörda. Han fick rådet att vila upp sig i en månad men det blev inte längre än några dagar. Han var snart igång igen och predikade, gav föredrag på akademin, skrev långa brev och tog emot besökare som sökte råd hos honom. Samma år skrev han också färdigt ”Institutio”.
 
Glädjen åt reformationens segertåg var blandad med bedrövelser då hans lärjungar förföljdes och ännu mera bedrövelse var Martin Luthers bortgång, dessa två Herrens krigare träffades aldrig. Calvin hade en brinnande längtan att utveckla en närmare gemenskap med kyrkan i Tyskland och för att skapa enhet i protestantismens kärnämnen.
 
Calvin predikade i Sankt Peters kyrkan 6 februari 1564 för sista gången. Andningssvårigheterna förhindrade honom att avsluta sin förkunnelse och efter detta var han sängliggande. Läkarna var hjälplösa och kunde inte bota honom då han led av en mängd sjukdomar. Han var utmärglad efter åratal av hårt arbete men han tappade aldrig den glödande blicken i ögonen.
 
Hela Genèves folk hade tagit Jean till sitt hjärta och många ville besöka honom. Folk strömmade från när och fjärran och han kunde ha tagit emot besökare hela dygnet och få kunde hålla tillbaka tårarna. 27 maj 1564 tog han farväl och gick in i härlighet.
 
Calvin gav förordningar om sin begravning och det skulle vara så enkelt som möjligt utan ståt, sång och utan ord vid gravsättningen. Det skulle heller inte finnas någon gravsten och hans önskningar uppfylldes. En stor mängd människor följde kortegen med djup respekt och i djup tyst sorg.
 
Sammanfattningsvis:

  • Calvin gjorde ett stort verk för reformationens framgång och tack vare hans inspiration blev denna en av 1500-talets stora framgångar.
  • Calvin gav reformerta församlingar en klar, djup och robust teologi skrivet i ”Institutio” och med stöd från hans framstående bibelkommentarer.
  • Genève var ett lysande föredöme av hur en stad införlivade den reformerta tron och även levde ut den. Stadens karisma inspirerade andra städer att reformera livet i sina samhällen.
  • Calvin formade den reformerta tron till en internationell rörelse. Rörelsen skapade en broderskapskänsla som överskred alla nationella gränser. Calvin uppehöll en omfattande korrespondens med Europas reformerta ledare. Det finns 4000 av hans brev (B.B. Warfield) bevarade. Han uppmuntrade, uppmanade, rådgjorde och tillrättavisade de reformerta ledare.
  • Calvin skapade den reformerta tron till en stor protestantiska 'missions' rörelse. Genève blev den internationella utbildningscentrum för reformerta pastorer, predikanter, teologer och missionärer. Genèves akademi som Calvin grundade 1559 drog till sig studenter från hela Europa. Akademin bjöd också på en utbildning i medicin och juridik men huvudsyftet var att utbilda blivande pastorer. Institutet skickade ut en stadig växande här av reformerta troende för att sprida tron till andra länder.

 
Nästa blogg skall vi titta närmare på Jean Calvins teologi.

Läs hela inlägget »

Luke – Brazos Theological Commentary on the Bible
David Lyle Jeffrey
Brazos Press, 2012

Reformatorerna och traditionen
Reformatorerna som var väl skolade i klassisk teologi ledde reformationens återupptäckt av evangeliet genom skrifter som ofta gick i dialog med de bästa teologerna från äldre tid. Ja, det sägs att även anabaptisternas kanske bästa teolog, Balthasar Hubmaier, läste kyrkofäderna.
 
Den tidiga frikyrkan och traditionen
I frikyrkorörelsen, som är barn av reformationen, fanns den första tiden kontakten med den breda kristna traditionen.  Ett exempel ser vi i artikel 38 från “The Orthodox Creed” skriven av brittiska baptister 1679.
 
”De tre fornkyrkliga trosbekännelserna, det vill säga, Nicenska trosbekännelsen, Athanasianska trosbekännelsen och Apostoliska trosbekännelsen, bör grundligt tas emot och tros. För vi tror att de tål att prövas mot den heliga Skriftens otvivelaktiga auktoritet. Vi tror också att det är nödvändigt att alla kristna förstår de fornkyrkliga trosbekännelserna och låter sig undervisas i dem av Kristi tjänare (pastorer), enligt regeln att Skrift tolkar Skrift, (den skrift som dessa trosbekännelser är grundade på). Vi tror vidare att dessa ska utläggas som katekes och förklaras i kristna familjer, för uppbyggelse både för ung och gammal. Detta kan vara ett sätt att undvika vill felaktigheter i trosfrågor (heresier) och även undvika felaktigheter i praktiskt kristet liv.  Dessa fornkyrkliga trosbekännelser innehåller allt, på ett kortfattat sätt, som man i grunden behöver känna till för sin frälsning.”

Frikyrkan tappar kontakten med traditionen
Kanske influerade av upplysningens ideal tappade man mer och mer relationen till den stora traditionen och i mitten av 1800-talet kom ett ideal om att inte ägna sig åt teologi utan grunda allt direkt i bibelordet. K.O. Broady ger ett utryck för det i ett tal vid Betelsminariets 25-årsjubileum 1891:
 
”I stället för att lita på andra har vi i seminariet allt ifrån början följt den grundsatsen att gå direkt till Guds ord och där under innerliga bön till Gud om ljus och ledning lära sanningen. Nu torde någon säga: men härigenom kan väl ändå inte förekommas, att inte lärarens enskilda meningar kunna insmyga sig i ordet och lärjungarna tillägna sig dem istället för sanning. Vi svarar: Herren har så ordnat att om man ställer sig beroende av honom och gör hans ord till sin enda sanningskälla på livets väg samt med en uppmärksam ande och ett mottagligt hjärta följer detta ord från vers till vers, från kapitel till kapitel, från bok till bok, även om man skulle fatta miste på ett ställe, hans ande vid ett annat ställe rättar misstaget och för från ljus till ljus från klarhet till klarhet. Ett dylikt studium av Guds ord gör vi till vår huvuduppgift.”

Fundamentalism och bibelkritik - två sidor av samma mynt
Baptisternas drevs åt två håll, å ena sidan en fundamentalistisk rörelse med en bokstavlig läsning av Bibeln utan referenser till teologer, å andra sidan en mer liberal rörelse där bibelforsknings kritiska granskning av bibeltexten blev central för att hitta en kristen tro för det moderna samhället. Den stabilt reformatoriska baptistiska teologin blev ofta satt på undantag.

En teologisk kommentar
Därför känns det så bra att läsa Jeffreys kommentar till Lukas där bibeltexten tolkas tillsammans med kyrkofäder, reformatorer och teologer i vår tid. Jeffrey går i tydlig dialog med dem som gått före och det blir intressant och kreativt. Kanske viktigast är hur en klassisk kristen tro inte träder fram ut blind bokstavstro, utan i ett samtal med de bästa kristna lärarna genom historien.
 
Det här är inte den enda kommentar jag kommer att använda när jag predikar över Lukas, men det är givet en kommentar jag kommer att använda både för predikan och för uppbygglig läsning.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, traditionen, baptist

The Life of Martyn Lloyd-Jones - 1899-1981
Iain H. Murray
Banner of Truth, 2013
 
De kommer så naturligt när man träffar brittiska kristna, berättelserna och referenserna till predikanten Martyn Lloyd-Jones. Han hade ett enormt inflytande på den evangelikala rörelsen i de brittiska öarna, ett inflytande som inte tagit slut utan som fortsätter genom böcker, inspelade predikningar och inte minst genom de personer som han inspirerade och var mentor för.
 
En predikant navigerar igenom problem och möjligheter
Den här biografin på 458 sidor visade sig både vara tillgänglig läsning om ett spännande liv och en rik källa av uppslag om hur man hanterar frågor i det kristna livet i allmänhet och i ordets tjänst i synnerhet. Boken är upplagd kring problem och svårigheter Martyn Lloyd-Jones möter i livet som kristen förkunnare och hur han hanterar dem på ett konstruktivt sätt.
 
Böckernas roll för en förkunnare
Böcker spelade en stor roll för MLJ, i en tid när mycket av förkunnelsen drivit iväg från Bibeln så hittade han på antikvariat böcker från äldre tider som han inspirerades av och där han grundade en solid reformatorisk teologi med plats för den Helige Ande och erfarenheten av Kristus. När han lämnade aktiv tjänst som församlingspastor lade han mycket tid på att redigera predikoserier för bokform, och dessa böcker har spritt över världen och varit till glädje för många. Han hade också en aktiv del i grundandet av förlaget Banner of Truth som bland annat givit ut böcker av puritanerna John Owen och Jonathan Edwards, genom Banner of Truth har många goda böcker återutgivits till glädje för förkunnare som vill grunda sin teologi i beprövad och biblisk undervisning med plats för erfarenheten av Kristus.
 
Mentorskap
Genom hela livet var mentorskap en viktig sak för Lloyd-Jones. Först för att hitta rätt i det kristna livet, sedan för att utvecklas rätt som förkunnare och församlingspastor. Ja, kanske var det särskilt viktigt med goda mentor för MLJ eftersom han inte gick den vanliga vägen genom pastorsskola eller teologiskt seminarium, utan själv efterhand fick lära sig hantverket med handledning från andra pastorer. Sedan, väl etablerad, var han alltid vaken för unga ledare och teologer som behövde stöd och ledning. Och de sista åren efter aktiv tjänst, så lade han mycket tid åt mentorskap, särskilt hos kämpande pastorer som behövde stöd i hur man hanterade saker som kom upp i församlingarna och hur man håller fast vid ett klart evangelium när isvindarna blåser.
 
En logisk metod gemensam med elbilspionjären Elon Musk
En viktig del för att förstå MLJ är hans skolning som läkare, en skolning som gav ett logiskt tänkande och en metod för problemlösning. Intressant nog så är denna metod ”First Principles Thinking”, i grunden samma metod som elbilpionjären Elon Musk ofta framhåller som en del av hans framgång. I den tid som är idag, då känslor ofta tar tänkandets plats, där det emotionella i gudstjänsten blir viktigare än en väl förkunnad teologi, då är det gott att gå tillbaka till Martyn Lloyd-Jones och se hur logik och erfarenheten av Gud kan samverka till något helt underbart.
 
Guds ledning
Genom hela boken kan vi se Guds aktiva ledning. Martyn Lloyd-Jones säger själv: ”Hela min livserfarenhet är ett bevis på Guds suveränitet och hans direkta ingripande i människors liv. Jag kan inte hjälpa att tro det jag tror. Jag skulle vara en galning om jag trodde något annat – Guds aktiva ledning! Det är något som förundrar mig.
 
En bok för dig?
En spännande bok om en kristen hjälte, tankar från en förebild i mentorskap, goda råd om förkunnelse i en tid av modernism, kristen tro som en erfarenhet av Gud. Ja, det finns mycket gott i denna välskrivna bok. Oavsett samfundstillhörighet så är det här en bok som både är ett nöje att läsa och som kan ge information för tjänande i den lokala församlingen.

Läs hela inlägget »

Classical Christian Doctrine – Introducing the Essentials of the Ancient Faith
Ronald E. Heine
Baker Academic, 2013
 
Kyrkans historia har varit stökig, och som frikyrkliga har vi ofta försökt hitta tillbaka till den rena tron så som den levdes i församlingarna i nytestamentlig tid. Ibland har vi med inspiration från skotske filosofen Thomas Reids (1710–96) common-sense-filosofi hittat ett sätt att induktivt och logiskt härleda sanningar från Bibeln, ett sätt att studera Bibeln som en gång var väl förankrat i samhällskulturen, men som med postmodernismens intåg tappat trovärdighet i samtidskulturen. Därför kan det vara gott att undervisa Bibelns eviga sanningar i ljuset av den tidiga kyrkans tankar om tro. På så sätt bygger vi det rotsystem ner i kyrkohistorien som förankrar vår Bibeltolkning i dialog med troende från äldre tid som på samma sätt som oss kämpat med att undervisa Bibel för tro och liv.
 
Ronald E. Heine ger oss här en troslära som tar sin utgångspunkt i nicenska trosbekännelsen (381) och utifrån den beskriver hur den tidiga kyrkan utvecklade trosläran utifrån de problem man ställdes inför. En bra och pedagogisk text, funnes den på svenska skulle jag gärna ta den tillsammans med församlingens trosbekännelse som utgångspunkt för en kvällskurs i kristen tro.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
1548 inträffade ett politiskt maktskifte i Genèves fullmäktige. Partiet var Calvins fiender och leddes av Ami Perrin, en förnäm medborgare. Ibland kallades de för 'perrinister' men Calvin kallade dem 'libertiner' för att de ville leva ett omoraliskt och utsvävande liv. Calvin utsattes för dödshot och skymfades av libertinerna. Den höga moral som fanns bland stadens invånare gav avsmak för detta parti. Samma livssyn hade de som beskrevs i Ps 2:2-3: Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och Hans Smorde. "Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen."
 
1553 var spanjoren Miguel Servetus på väg till Italien och övernattade i Genève. Han hade varit dömd till döden av den romersk-katolska kyrkan för irrlära och hade rymt från fängelset i Södra Frankrike där han hade väntat på avrättningen. Servetus var ökänd i hela Europa och avskyddes både av den katolska kyrkan såväl som protestanter.
 
Servetus var hög begåvad och var läkare, advokat och teolog. Han skrev en bok med titeln Restituteo som skymfade Calvins Institutio. Innehållet var rena hädelsen och läran om Treenigheten förlöjligades. Den kallades för ett monster med tre huvud och tillbakavisades och Kristi gudomlighet hånades. Chockvågor rullade ut över hela det religiösa Europa.
 
Omedelbart efter Servetus ankomst till Genève blev han häktad. Han räknade med att få stöd från stadsfullmäktige som var fiende till Calvin. Miguel Servetus, som var mycket arrogant, var förvissad om att hans bok skulle ta Europa med storm. Meningen var att Institutio skulle kastas i historiens soptunna och Calvins inverkan i Genève skulle undermineras.
 
Calvin hade tidigare korresponderat med Servetus och försökte få honom att förstå att hans gudsbild var obiblisk och blasfemi men försöket var fruktlöst. Calvin höll inte någon illvilja mot Servetus men det var hans hädelse som Jean inte tolererade. Han förstod att om denna sortens irrlära tilläts spridas i Genève skulle det ha destruktiva konsekvenser.
 
Servetus dödsdom och Calvin
För att förstå denna sorgliga historia om Servetus är det nödvändigt att sätta in den i det historiska sammanhanget. Varken den katolska kyrkan eller reformatorerna tolererade hädelse och Servetus var skyldig till det som räknades som brott i hela Europa och var straffbart med döden.
 
Rättegången pågick i flera månader och libertinerna yrkade för Servetus frigivning och från alla anklagelser. Inte för att de hade någon medkänsla med honom men de ville komma åt Calvin. Calvin ville se Servetus avrättad men kunde ju själv inte fatta beslutet eftersom makten tillhörde stadens politiker för den utfallande domen. Libertinerna var under press från alla håll för att avrätta Servetus och beslutet blev döden genom att han brändes på bål. De fruktade ett inbördeskrig om de hade släppt honom på fri fot. Calvin yrkade på en snabbare form av dödsstraff. Calvin försökte in i det sista att intala Servetus att ändra sig utav medlidande för honom. Beslutet stod dock kvar och Servetus brändes på bål. Vi kan inte ursäkta Calvin i denna sorliga historia men vi kan bara tillägga att om det hade varit den Romerska katolska kyrkan som avrättade honom skulle det hade varit ett glömt kapitel idag.
 
Triumviratet
Libertinerna var inte nöjda med nederlaget. De var envisa om att få Calvin på fall och ville driva ut honom ur Genève. Partiet leddes av ett tremannavälde som bestod av Ami Perrin, Filibert Berthelier och Peter Vandel. Dessa tre var självsäkra om sin maktposition i Genève och kläckte en plan som skulle kasta ut Calvin från Sankt Peter kyrkans talarstol en gång för alltid.
 
Calvin kämpade hårt och tappert för att bryta politikernas makt över Sank Peterskyrkan. Staten och kyrkan hade var sin författningssfär menade Calvin. Det var inte politikernas sak att bestämma över om vem som kunde ta del i Herrens måltid och för Calvin var det bara de troende som kunde delta. Libertinernas plan var att bryta Calvins stora inverkan i stadens liv. Berthelier, som hade haft sina duster med polisen, vill ta del av Herrens måltid i Sankt Peters kyrkan och fick partiets fulla stöd för att få Calvin på fall.
 
Under denna tid hade Calvins predikningar förvandlat en del av Genèves medborgare som var hans fiende utan någon större uppmärksamhet. Nu vaknade invånarna upp och stod inför ett vägval: Skulle bråkstaken Berthelier tillåtas få igenom sin vilja och som i sin tur kanske orsakar oro och upplopp och riskera upplösa Calvins bedrifter?
 
En minoritet i stadsfullmäktige var vänligt inställd mot Calvin och uppmärksammade ett växande stöd för honom som gav dem ett spirande självförtroende. Libertinerna var inte omedvetna om händelserna och tog avstånd från den notoriske Bertlelier som aldrig kom att ta del av Herrens måltid. I januari 1555 var det dags för nyval i Genève och libertinerna spelade ett politiskt rävspel och då de ville ha en försoning med det Calvin-vänliga partiet.
 
Valets utgång blev en stor framgång för det Calvin-vänliga partiet. Libertinerna försökte som ett sista desperat försök att erövra makten och planerade ett upplopp i staden men detta avstyrdes utan att det spilldes en droppe blod. Upploppets misslyckande var avgörande för reformationen i Genève. En epok i staden gick i graven och Calvin fick andrum för att i lugn och ro fortsätta utföra sin kallelse som pastor och reformator.
 
Det historiska sammanhanget
1548-1555 var en turbulent tid i Genève och Calvin upplevde många svåra prövningar. Han var dock orubblig och framgångsrik trots överväldigande motstånd. För att förstå Calvin är det väsentligt att förstå det historiska sammanhanget. Reformationen satte hela Europa i brand och katolska kyrkan tog skoningslöst till alla medel för att släcka branden. Reformatorernas liv stod på spel i dessa våldsamma tider och många miste sina liv. Alla var beredda att offra sig för Sanningens skull, väl medvetna om att Sola Skriptura (Skriften allena) gentemot katolska kyrkans egenmäktiga styre var avgörande för Kristi församlings fortsatta existens.
 
Sett i detta sammanhang faller den skeva bilden som målas upp av Calvin sönder.
 
I nästa blogg kommer vi att titta på Jean Calvins sista år 1555-1564.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Under Calvins och Farels tre års exil från Genève hade levnadsvanorna i staden försämrats. Genèves invånare var endast reformerta till namnet men ännu inte i hjärtat. Gudstjänsten försummades och Herrens måltid vanhedrades. En allmän upplösning rådde och staden höll genom okunnighet på att förfalla och med snabba steg återvända till påveväldet.
 
1539 utnämnde den romersk-katolska kyrkan kardinal Jakob Sadolet till att återinföra Genève under det romerska oket. Sadolet var en högt intellektuellt begåvad man och hade lätt att uttrycka sig. Han var skickligare och listigare än någon annan på att utföra detta uppdrag.
 
I ett brev lovordade Sadolet de reformerta och berömmer deras kärlek för fosterlandet och deras redlighet. Mot reformatorerna var han mindre smickrande. Han anklagade dem för att deras angrepp mot katolska kyrkan var motiverat av girighet och ärelystnad.
 
Calvin svarade i sitt brev till genèvarna med att avslöja Sadolets lögner, underliggande falskhet och list samt att lägga fram reformationens principer. Brevet anses av många vara ett av de största övertygande yttranden om reformationens principer någonsin. Ett flertal invånare övertygades och 1539 bad de honom att återvända till Genève. Genom en politisk revolution i staden hade ett parti som var Calvin-vänligt vunnit makt.
 
Han funderade länge på saken. 'Det finns ingen annan stad under himlen som jag fruktar mer,' skrev han. 'Jag vill hellre underkasta mig en andra död hundra gånger än till det kors på vilket jag måste dö ett tusen gånger varje dag i Genève.' Efter upprepade inbjudningar från genèveborna gav Calvin med sig och 1541 flyttade han och hans familj tillbaka till Genève.
 
Trots att människorna hade behandlat honom illa hade inte Calvin något agg emot dem. Han visade en kärleksfull attityd och en passion för människors frälsning. Calvin var fredens och mildhetens man och ville gärna undvika konflikter när gällde honom personligen. Han var rakt på sak och alla som han kom i kontakt med visste var de hade honom.
 
Calvins plågor
Calvins hade ett häftigt humör och han tappade alldeles för lätt självbehärskningen. Hela sitt liv förde han en kamp för att bemästra sina känslor. En del av förklaringen kan vara att hans kropp plågades av tolv olika sjukdomar orsakade av hans hårda liv. Hans arbetsbörda var stor, han fick för lite sömn och åt bara en gång om dagen. Om inte detta var nog upplevde han också familjebekymmer. Hans fru dog efter nio års lyckligt äktenskap och hans styvdotter begick äktenskapsbrott och hans brors fru följde samma mönster. Det gav Calvins motståndare i Genève skadeglädje. Allt detta vägde tungt på honom men det förhindrade honom inte att skaffa vänner för livet. Han var känd bland sina vänner för sin snabba humor.
 
Familjen Calvin flyttade tillbaka till Genève och bodde kvar där resten av livet. Han hade en stor uppgift framför sig att återinföra de reformerta banorna i staden som den hade övergivit. Stadens politiker ville delvis behålla sin makt över kyrkan och Calvin tvingades kompromissa. Han gick med på att församlingens äldste skulle utses av stadsfullmäktige. Jean Calvin hade aldrig någon politisk makt.
 
Livskvalitén i Genève
Hans stora intention var att inte bara reformera församlingen utan också hela staden. Politikerna övertygades om att stadga lagar mot äktenskapsbrott, prostitution, pornografi och hasardspel mm. Calvin övertygade också politikerna att ta åtgärder för att förbättra Genèves sociala, ekonomiska och kulturella liv. En lång lista av reformer introducerades. Stadens makthavare skapade ett utomordentligt kostnadsfritt utbildningssystem. Alla hus som saknade sanitet försågs med detta kostnadsfritt. Hälsovården för de äldre och sjuka blev det bästa tänkbara under denna tiden. Dessa moraliska och andliga influenser som kom utifrån Calvin och Genève församlingen förvandlade hela stadens liv.
 
Staden blev nu det internationella centrum för reformert protestantismen och så nära man kan komma till en kristen stad där brott var sällsynt och livskvalitén förhöjdes på alla plan. Det största inverkan var Calvins förkunnelse som förvandlade människors liv som i sin tur förvandlade staden.
 
Pastorsämbete
För Calvin var Guds Ord det centrala i församlingslivet. Läran om församlingen som han försökte använde som modell för Sankt Peters-kyrkan hämtades och utvecklades från Ef 4:11-13.
"Han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus."
 
Enligt Calvin kommer församlingens uppbyggelse genom det predikade Ordet och var inte något mänskligt påfund utan helgad och förordnad av Kristus. De som predikar och undervisar Ordet är utvalda och kallade av Kristus och är utrustade med de nödvändiga gåvor som behövs och ingen har rätt att kalla sig själva till uppgiften.
 
Calvins syn på Ordets förkunnelse var att förklara och tillämpa Ordet och förklara det på ett sätt som är levande och relevant för att helga och bygga upp Kristi kropp.
 
Han var en outtröttlig predikant och predikade två gånger varje söndag i församlingen och varje dag varannan vecka. Drygt tvåtusen av hans predikningar är bevarade. Hans presentation är än idag lika levande och gripande. Han hade för vana att lägga ut Ordet vers för vers och predikade systematiskt genom hela Bibelns böcker. Bredvid allt detta gav Jean tre teologiska föredrag i veckan.
 
Calvin var en flitig brevskrivare och besökte även de sjuka och gav själavård åt de behövande. Varje torsdag samlade han ett äldstemöte och på fredagar höll han en predikant träff för att fördjupa sig i Bibeln. Inte en enda dag passerade utan att han fick besök av främlingar som sökte tröst och uppmuntran. Nattetid skrev han mera än han sov och skrev kommentarer till nästan alla Bibelns böcker.
 
Pesten slog till i Genève 1543. Calvin tillråddes att lämna staden för att inte smittas men han stannade kvar beredd att ta risken. Han såg det som sin gudagivna plikt trots hotet mot sin och familjens hälsa. Låter detta som en kallsinnig och hårdför teolog?!
 
En sommarkväll 1553 kom en främling till Genève. Främlingen var Miguel Servetus som ni får möta i nästa blogg.

Läs hela inlägget »

av Henry Jessey (1603–1663)
(översatt och redigerat från Jesseys katekes från 1652)


Hur var vårt tillstånd först, när Gud hade skapat allt mycket gott?
 
Vårt tillstånd var först mycket gott: det var heligt och lyckligt.
 
Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
(1 Mos 1:31)
 
Hur är vårt tillstånd nu genom Adams synd och olydighet i att äta den frukt Gud förbjudit honom att äta?
 
Vårt tillstånd är av naturen mycket dåligt: det är syndfullt och förbannat.
 
Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.”
(Rom 5:12)
 
Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor.”
(Rom 5:18)
 
Hur kan vårt tillstånd bli genom vår Herre Jesus Kristi nåd (han som är den andre Adam) och genom Guds kärlek, och genom den helige Andes gemenskap (2 Kor 13:13)?
 
Vårt tillstånd kan bli mycket gott igen, på lyckans goda väg, om nåden tas emot; men om nåden ignoreras, så ska det bli på ett mycket dåligt sätt, för evigt dåligt på olydnadens olyckliga väg.

Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
(2 Kor 6:1-2)

Hur blir vårt tillstånd efter döden, när Gud sänder Jesus Kristus för att avkunna dom?

De olydiga, på olydnadens väg, kommer för sin olydnads skull att vara i evigt straff för alltid. De goda, på det godas väg, kommer genom nåden från vår Herre Jesus Kristus att vara i himlen för alltid.

Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”
(Matt 25:46)

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
(Rom 6:23) 

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Calvin hade en mager och klen kroppsbyggnad; hans ansikte var långt och blekt och han hade långt krulligt skägg. Han var djupt allvarlig och sällan syntes det ett leende på hans läppar men han hade djupa lysande ögon.
 
Detta är en beskrivning av Calvins utseende men det finns mycket mera till Calvin och det syns redan lite i 'Institutio'.
 
Staden Ferrara i norra Italien var en tillflyktsort där hertiginnan välkomnade humanistiska och protestantiska reformatorer. Hon hade hört om Calvins goda rykte och bjöd in honom till Ferrara och i mitten på 1536 gjorde Calvin ett kort besök.
 
Innan han återvände till Basel gjorde han ett sista besök till hemstaden Noyon för att uträtta ett familjeärende. Jean hindrades på vägen tillbaka till Basel och reste en omväg till Genève för att övernatta och fortsätta sin resa följande dag. Omvägen har blivit kallad historias största avgörande omväg.
 
Genève och Farel
Reformatorn Willhelm Farel var pastor i Sankt Peters kyrkan i Genève och visste om Calvin och hans vistelse i staden. Farel besökte Calvin omgående och bad honom stanna kvar för att hjälpa till med den pågående reformationen. Calvin vägrade med förklaringen att han var en blyg lärd man som bara ville leva ett stilla tillbakadraget liv och studera sina böcker. Det accepterade inte Farel som brast ut, 'du strävar helt enkelt efter att driva igenom din egen vilja, och jag säger i den Allsmäktige Gudens namn om du vägrar ta del i Herrens verk i denna församling, kommer Gud att förbanna det stilla livet du söker till dina studier'.
'Jag kände mig' sa Calvin 'som om Gud hade lagt sin mäktiga hand på mig och förhindrade mig att fortsätta gå på min egen väg, ...och jag var så slagen av fruktan att jag avbröt min resa.'
 
Av denna erfarenhet lärde sig Calvin läxan att det inte var hans vilja som räknas utan Guds vilja.
 
Livet på 1500-talet i Genève var allt annat än idealisk. Trots att staden antog den protestantiska tron var levnadsvanorna burdusa och moralen var mycket låg. Genève var kanske värre än de flesta städer och blodiga gatu-upplopp var ett återkommande inslag i stadens liv. Både Calvin och Farel upplevde några otäcka personliga situationer. Det hörde inte till ovanligheter att en pöbel stod utanför Jeans hus och hotade honom med döden.
 
Calvin och Farel ansåg att deras primära uppgift tillsammans i staden var att skilja kyrkan och staten åt. Tillsammans skrev de en trosbekännelseskrift och en katekes som skulle gäller för alla Genèves invånare. Tolerans var ett ord som saknades överlag under dåtidens och Calvin var ett barn av sin tid. Så det är nödvändigt att förstå honom utifrån dåtidens perspektiv. Skriften och katekesen överlämnades åt kommunfullmäktige för att godkännas. Calvin och Farel vägrade dessutom ofrälsta människor att delta i Herrens måltid.
 
Detta försök att införa en stark församlingsdisciplin möttes med bittert motstånd, såväl som försöket att införa en bekännelseskrift på alla Genèves invånare. Kommunfullmäktige valde istället att införa samma liturgi som tillämpades i Berne. Calvin och Farel såg detta som statens försök att bestämma över kyrkan hur hon skulle tillbedja Gud och de vägrade att acceptera det. Detta ledde till deras landsförvisning i april 1538.
 
Landsförvisningen
Wilhelm Farel flyttade till Neuchâtel i Schweiz och blev pastor i församlingen där han också varit pastor några år tidigare. Calvin fick kallelse som pastorn till församlingen i Strassburg och Martin Bucer var den bidragande orsaken till Calvins flytt. Staden hade nu blivit ett internationellt centrum för den reformerta tron. Många franska protestanter flyttade dit undan förföljelse och blev majoriten i församlingen. Jean tillbringade tre lyckliga år i Strassburg.
 
Han gav teologiska föredrag och skrev en utläggningskommentar på Romarbrevet som blev den första av en rad lysande Bibelkommentarer. Calvin lärde sig en hel del om församlingens funktioner i nära samarbete med reformatorn Bucer.
 
Martin Bucer var lyckligt gift och uppmanande Calvin att gifta sig. Bucer själv tog på sig uppgiften att hitta en fru till honom men det försöket var misslyckat. Jean blev kär i en medlem i hans egen församling. Idelette Bure var en gudfruktig och vacker kvinna som var änka med två barn. Calvin gifte sig med sin Idelette i augusti 1540 och det var Wilhelm Farel som vigde paret. I början saknade äktenskapet romantik men en varm kärlek växte fram mellan dem. De fick ett barn men barnet dog. Idelette dog 1549 och Jean gifte aldrig om sig.
 
Tre år i Strassburg
Dessa tre år i Strassburg var det lyckligaste i Calvins liv. Här var han fri att predika, skriva och träffa andra reformatorer. Han upplevde en gynnsam tillvaro fri från bittrar och slitsamma konflikter. Trots vad fördomsfulla och felinformerada människor säger om Calvin var han i grund och botten mild, fridfull och tålig och avskydde kontroverser. Han hade inte Luthers intresse och lust att ge sig in i ett gott verbalt slagsmål. Kanske för att han var skygg och tillbakadragande och knappt talade om sig själv.
 
Calvin njöt av många varma och bestående vänskaper särskilt med Farel och Melankthon. Han gladdes åt Guds jordiska gåvor som naturlig skönhet, mat, dryck, familjen, konst och musik. Han ansåg att dessa gåvor var goda i sig. Jean ansåg sin kungliga tjänst för Kristus och evangeliet ofantligt mycket större och mera ärevördigt och han var helt hängiven åt den tjänsten.
 
Nästa blogg handlar om Calvins återkomst till Genève

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Basel var en av Europas ledande centrum för lärdom och var känd för sina tryckerier. Det var hit som Jean Calvin flydde i januari 1535. Han eftersträvade det akademiska livet så staden passade honom. Han bar med sig en idé om att skriva en bok och innan han kom till Basel hade han en klar bild av innehållet. Boken blev hans livsverk och blev en odödlig klassiker.
 
Luther, Melanchthon och Zwingli var framgångsrika reformatorer. Men det fattades ändå någon med ett överlägset och övergripande förstånd som kunde granska bibliska sanningars räckvidd och ordna upp dem i sina olika delar till harmonisk helhet för människors betraktelser.
 
Det var för denna uppgift som Gud utrustade Calvin. Gud använder de intellektuella krafterna som han skänker människor för att utföra sitt eviga syfte. Han leder dem genom sin nåd till att helga dessa krafter till Hans tjänst och ära. Han välsignar deras verk och således är Hans vilja fullbordad.
 
Calvin fick mentala krafter av högsta rang från Gud. Dessa krafter distingerades med ett omfattande förstånd och en intellektuell genomträngnings förmåga. Det var i Guds försyn som hans omständigheter formade honom. Calvin fick de bästa möjligheterna till att utveckla sina intellektuella gåvor genom att förvärva den utbildning och kultur som skulle bli till nytta i hans tjänst i framtiden.
 
Systematisering av Biblens sanningar
Calvin var Guds redskap för att sammanfatta och systematisera Bibelns hela sanningars koncept och ordna upp och harmonisera dess läror på ett sätt som visar deras förhållande till varandra. Gud hade kvalificerat Calvin till denna uppgift. Verket blev hans största prestation och gavs ut som bok och var den protestantiska reformationens handbok och ett teologiskt mästerverk. Denna bok gav Calvin titeln Institutio christianœ religionis (den kristna lärans system) härefter 'Institutio.'
 
Exegetik och systematik
Den teologiska vetenskapens två ledande grenar är exegetik och systematik.Teologens två viktigaste uppgifter är först med noggrannhet och försiktighet vaska fram Bibelns individuella sanningar och dess mening. Det uppnås genom att granska ordets betydelse i sig och i relation till andra ord i texten och sammanhanget. Och för det andra, gruppera och ordna dessa sanningar på ett sätt som visar deras förhållande till varandra för att få fram en helhets bild av hela bibliska lärans system och utveckling, samt att tillämpa systemet som en helhet och deras enskilda delar.
 
Det är viktigt att uppmärksamma att Calvin är framstående i dessa två grenar. I dessa två funktioner uppenbarade han den högsta förträfflighet och nådde de största framstegen i 'Institutio'.
 
Calvins stora bok
Bokens första upplaga innehöll sex kapitel och Calvin skrev den i Basel 1536. I all den tid sysselsatte sig Jean med att revidera, expandera och justera verket. 'Institutio' växte från sex till åttio kapitel uppdelade i fyra delar. Bokens ordning följde den apostoliska trosbekännelsen och den blev färdig 1559
 
Del 1 - Gud Fadern: Calvin visar oss vårt behov av en förståelse av Gud som skapare med fokus på Guds försyn och suveränitet, samt han granskar människans tillstånd inför Gud och tar hänsyn till hur i sin hjälplöshet människan kan lära känna Gud.
 
Del 2 - Jesus Kristus: I denna del drar Calvin uppmärksamhet till syndafallet och människans synd och Guds svar på problemet genom försoning i Kristus, vår medlare (advokat).
 
Del 3 - Helige Anden: Här finns en fördjupad förklaring om hur Guds Ande upprätthåller försoningen i fallna människor genom frälsning, rättfärdiggörelse och helgelse.
 
Del 4 - Kyrkan: I den slutliga delen kommer kyrkan under granskning. Jean granskade sakramentet som nådemedel för att styrka de kristnas tro och visshet. Han betonar också de troendes skyldighet grundade i evangeliet. Indelningen visar oss hur vi kan veta om Gud och om hur vi kan lära känna Honom på ett sätt som är fullkomligt grundat i Ordet.

Förordet till Frankrikes kung
Varför skrev Jean Calvin 'Institutio'? Han anger skälet i brevet som var ett tillägg till boken han skickade till Frankrikes kung.
 
Kungen hade lyssnat på lögner om reformationens läror och om förtal mot reformatorerna. Kungen anklagade då de franska protestanterna för politiskt upprorsmakeri och boken var svar på tal, alltså ett försvar eller apologetik för den protestantiska tron. Calvin ville även påverka många med den kristna trons väsentliga läror som kunde förvandla dem. I sitt brev till läsarna säger han att 'det är ett verk för att förbereda och träna upp teologiska studenter i sina bibliska studier'. Boken var ofantligt uppseendeväckande.
 
Det viktigaste verket i teologins historia
William Cunningham beskrev boken som i den 'teologiska vetenskapens historias viktigaste verk. Ett fullkomligt kompendium av kristendom som försvarar protestantiska teologins ortodoxi och relaterar det till den praktiska kristna levnadsstilen med betoning på plikt, gudaktighet och en helig vördnad för Gud'. 'Det var en handbok om hur det kristna livet ska levas.' var en annan anmärkning. Boken skrevs på latin (de lärdas språk) samt i en utgåva på franska (folkspråket).
 
En vitamininjektion till det franska språket
Reformationen lyfte det franska språket ur sin linda. Hans litteratur berikade språket som Jean var kallad till att utreda och bevisade detta med spetsfundiga former. Han hade också förmågan att uttrycka tankegångens finaste skiftningar. (Merle D'Aubigne Reformations-Historia)*.
 
Calvin fulkomnade reformatorernas undervisning
Calvin fortsatte att bygga på vad Luther och de andra reformatorerna hade påbörjat. Systemets lära som Calvin undervisade i var just den Augustinianismen som var gemensamt för alla reformatorer. Calvin var en stor teolog så väl som en stor pastor med ett varmt hjärta. Bokens grundläggande teologi var reformationens evangelium om frälsning genom Guds nåd allena.
 
'Institutios' första upplaga började med Calvins flykt till Basel när han var 27 år och bodde där drygt ett år. Han hade nu blivit en aktiv reformator och hans anseende växte.
 
Nästa blogg blir en fortsättning på Calvins livsresor och som leder till Genève.
 
*En källförteckning till alla bloggar kommer senare.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 

1531 efter hans fars bortgång flyttade en blek och späd 21 årig Calvin till Paris. Han var nu fri att välja själv vad han ville. Hans teologiska och juridiska studier lämnade efter sig en avsmak. Han visste mycket väl nästa steg han skulle ta och det var att läsa kristen humanism på College de France i Paris och detta utbildningsinstitut var humanismens paradis. En liten förklaring av humanismen under denna tid är viktig för att förstår Calvins liv och tidevarvet han levde i.

 
Dåtidens humanism skall inte förväxlas med dagens humanism som är ateistisk. Rörelsen på Calvins tid hade sin grogrund i renässansen (ett franskt ord som betyder 'pånyttfödelse'). Av allt att bedöma var renässansen inte någon allomfattande rörelse. Historikerna är dock överens om att rörelsen var en förelöpare till reformationen.
 
Renässansen hade sin vagga i Italien och var prominent på 1400 och 1500-talet. Det var en intellektuell rörelse och uppstod som någon slags reaktion mot den tidigare skolasticismen. Humanismen visade ett grundläggande förtroende för mänskliga, intellektuella och kulturella bragder. Humanisterna förespråkade en återvändning till den Romersk-Grekisk klassiska kulturen och de ville införa ett nytt utbildningssystem. Det skulle ha som förebild romersk-grekiska språk, historia, retorik, filosofi, poesi och etik. Dessa humanioraämnen var ett verktyg genom vilken Europas intellektuella, kulturella och sociopolitiska landskap skulle 'återupplivas'.
 
I Paris bodde Calvin hos Valdensianen Etienne de la Forge som blev hans goda vän. De la Forge hade blivit fångad av reformation genom Luthers litteratur och omfattade reformationen med stor entusiasm. Jean tillbringade timmar i studier hos de la Forge.
 
På universitet upplevde Calvin den kristna humanismens förfinade atmosfär. Rektorn Niklas Kop var en nära vän och alla lärare var experter i sitt ämne och var prokristna. De ansåg att det 'sekulära' hade lika värde som det 'sakrala'. Calvin drogs med i en krets av hängivna lärda män som sökte sin inspiration hos Frankrikes största kristna humanist, Jacques Lefevre de'Étaples. Studenterna själva fick frihet att bestämma över sina akademiska utbildningar. Calvin valde att fortsätta med grekiska och också hebreiska. Han bemästrade båda med rågat mått.
 
Beträffande Calvins frälsningsdatum har vi inga säkra uppgifter för Calvin skrev väldigt lite om sig själv. Det är uppskattat att han blev konverterad från humanismen till protestantismen mellan 1532-1534. Det är möjligt att de la Forge var en viktig influens liksom hans kusin Olivétan. Vi vet dock att det hände oväntat enligt hans egna vittnesbörd:
 
'God underkuvade mitt hjärta med ett plötsligt verk (ett hjärta som var fullständigt stenhårt) och Han gav mig en utbildningsbar ande. Därigenom fick jag en smak av sann gudaktighet och brann med entusiasm för att göra stora andliga framsteg. Året hade knappt passerat och trots att jag var en nykomling.' besöktes jag av en stor skara människor som hade en längtan efter Bibelns rena lära.
 
På Allahelgons dag 1533 var det Niklas Kops ansvar som rektor att hålla det årliga föredraget till akademikerna. Det var förväntat att han skulle lovprisa den 'heliga moder kyrkan' men istället hänvisade han till Erasmus och Luthers lära. Han bekräftade då Bibeln som Guds levande Ord och predikade om Guds fria nåd till syndare.
 
 
Det var inte vad den katolska kyrkans prelater ville höra. Det uppstod ett tumult utan dess like och Kop flydde Paris hals över huvud. Calvin var misstänkt för att han hade hjälpt sin vän Kop med att skriva föredraget och han flydde också för sitt liv under täckmanteln som trädgårdsarbetare.
 
1533 flydde Kop till Basel samtidigt som Jean tog vägen till staden Angouleme. Här hittade han skydd i Louis du Tillets hem och samma år var han helt övertygad om reformationens giltighet. Tillets bibliotek var fyllt med tusentals böcker. För Calvin var det en reträtt där han kunde ägna sig åt sina studier, bön och tänkande och i början stortrivdes han i sin nya omgivning. Men snart blev han uttråkad av att bara se fyra väggar och gav sig ut på stan och runt om för att predika evangeliet för alla som vill höra. Han och Tillet var meningsfränder som njöt av varandras gemenskap. Jean Calvin hade bekantat sig med kyrkofäderna i ett tidigare skede, men i Tillets storartade bibliotek förvärvade han en djupare kunskap om kyrkofäderna Ambrose, Cyprian, Chrysostum Tertullian och framför alla andra den store Augustinus.
 
1534 började den stora förföljelse av protestanter i Frankrike och de förföljda blev kända under namnet hugenotterna och för Calvin var det början på två års ständig flykt och han blev än en gång piskad att flytta. Han reste till staden Nérac och hälsade på sina gamla lärare Lefèvre och Roussel. Under sin vistelse vandrade han överallt och predikade Guds rena och oförfalskade Ord. Han höll hemliga möten i Sankt-Benoits grottor och folk strömmade till för att höra honom. Han var förföljd och ändrade sitt namn till Karl d'Espeville för att undkomma hans fiender. Vidare skickade han ut män som väcktes av evangeliet till att predika ute i landet. Dessa män var dock fattigt utrustade för uppgiften.
 
Calvin kunde inte hålla sig från Paris. Han valde att följa sin längtan att återvända till huvudstaden trots att det var farligt. Hans gamla vän Etienne de la Forge tog hjärtligt emot honom men var bekymrad över Calvins säkerhet. Därför besökte Jean de troende i hemlighet och dessa tillhörde alla samhällsklasser.
 
I Paris samlades en grupp libertiner och fritänkare som hade vantolkat evangeliets frihet. Dessa hade hört om Calvins frimodighet och hans lärdom och ville gärna värva honom. De framförde sina spetsfundiga argument i försöket att vinna över honom men det var förgäves. Hela världens spetsfundigheter var ingen match för Calvins överlägsna kunskap om Guds Ord och kraft. 'Guds ord är orubblig och tro på det når långt högre än människans inbillningskraft' sa han.
 
Dessa lärde försökte pressa honom men alla argument som de kunde samla vittrades sönder. Jean förde sitt resonemang med logiska bevis som fritänkare inte kunde motstå. Några av dessa blev troende.
 
Jean Calvin var nu en jagad man och flydde Frankrike. Han undrade om han någonsin skulle återvända till sitt älskade land. Hans flykt gick till Basel. Det var nästa spännande steg i Guds försyn att utveckla och forma sin utvalda tjänare till den stora reformator som han blev.

Läs hela inlägget »
Etiketter: biografi, j.calvin

Exploring the Bible
Eric D Barreto, Michael J Chan
Fortress Presss, 2016
 
Hur läser man Bibeln bäst? Den här lilla boken ger enkla grunder för bibelbruk tänkt nya studenter vid icke-evangelika pastorsutbildningar. Pedagogiskt skriven, uppmuntrande attityd och god kontakt med forskningen bör det vara en bok väl lämpad för sitt syfte.
 
Här är några reflektioner som springer ur liv i en trosgemenskap som har ett delvis annorlunda sätt att möta Bibelns texter jämfört med den här boken.
 

  • Något som Barreto och Chan gör en viktig poäng av är att man aldrig läser Bibeln ensam, man har alltid en förförståelse som kommer ifrån det sammanhang och den gemenskap man är en del av. De går så långt som att säga att det inte finns någon objektiv läsning att hämta. På ett spännande sätt så innebär det att auktoriteten i tolkningen i Bibeln då rimligen inte kan läggas i den akademiske teologen, utan snarare i den levande trosgemenskapen. På många sätt skulle den svenska frikyrkan må bäst om vi på djupet kunde förstå och praktisera detta. Att det är de levande församlingarna med dess pastorer och församlingsledare som särskilda språkrör som är de viktigaste rösterna att lyssna till när teologiska ting debatteras i offentligheten.
  • Det som det läggs vikt på är oftast frågor om social rättvisa, pluralism och andra typiska vänsterfrågor. Och visst har dessa frågor ofta kommit i bakgrunden i kyrkans historia och sannerligen gör vi gott att oftare se rättvisefrågornas stabila grund i Bibeln. Bibeln har en förmåga att tala profetiskt in i våra samtida frågor och utmana oss till radikalt kristet liv. Här har frikyrkan på många håll en god praktik, men kanske ibland en lite outvecklad teori. En bok på temat som förtjänar att läsas i alla församlingar är ”Jesus var också flykting” av Stefan Swärd, Micael Grenholm.
  • Samtidigt är det här en bok som på många sätt handlar om hur man kan använda Bibeln i församlingen när bibelkritiken har krossat den enkla synen på Bibeln som Guds inspirerade ord. Det känns tomt och fattigt, och man kan undra hur länge en sådan församling kan må bra utan att skaffa sig något annat än Bibeln, något som ger en ersättning eller komplement till Bibeln som normerande för tro och liv. I det ljuset blir ju den evangelikala trosgemenskapens lära om Bibeln som både felfri och ofelbar återigen väldigt attraktiv och med tanken om trosgemenskapens läsning av Bibeln som norm så blir tanken om Bibeln som ofelbar också rimlig även i ljuset av Barretos och Chans forskning
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, traditionen

Av David Whitworth
 

Redan på 1400-talet höjdes röster för att åstadkomma reformer den katolska kyrkan för att kyrkan var fullständigt korrumperad. Uppropet kom från de mest lojala inom kyrkan men också från dem som stod utanför. Ändå möttes den svidande kritiken med likgiltighet. Kyrkans hierarki utförde några kosmetiska förändringar men det saknades genomgripande reformer.
 
Det krävdes ett antal förändringar inom kyrkan gällande strukturen, moralen och tillbedjan som var korrupta. Teologin lämnades oberörd och togs emot med belåtenhet.
För reformatorer stod läran högst på dagordningen som var källan ur vilken alla andra reformer flödade. Reformation var först och främst en teologisk väckelse. Luther, Zwingli och Calvin och en rad andra ansåg deras primära uppgift var att predika och upplysa om Bibelns stora läror som medeltidens skolastiker hade försummat eller mörklagt.
 
1509 föddes en liten pojke i staden Noyon i Picardy, nordöstra Frankrike. Han var son till en advokat som var anställd i katolska katedralen i samma stad. Pojkens namn var Jean Cauvin, bättre känd som Jean (Johannes) Calvin. Pga. familjens sociala bakgrund var de bland samhällets förnämsta familjer. Jean var mycket intellektuellt begåvad och detta skulle visa sig lite senare.
 
Calvins far hade utstakat pojkens liv till att bli präst i den katolska kyrkan och 1523 lämnade Jean med tre andra pojkar hemstaden för att studera på Paris Universitet. Claude de Hangest var en av de tre medresenärerna och var Calvins närmaste vän. Jeans far, Gérard Cauvin, var en flitig arbetare i Noyons kyrkans tjänst och genom detta fick han kontakt med områdets mest inflytelserika familjer. Till dessa kretsar hörde familjen de Hangest. Familjen tog ett stort intresse i Jean och deras herrgård blev hans andra hem.
 
För Calvin var det spännande att bor i Paris, som var en stad med så många nya och spännande saker att upptäcka. Ändå kändes de första dagarna i huvudstaden främmande för honom. I sina tankar återvände unga Jean tillbaka till Noyon och till familjen.
 
Han började studera franska och latin på Collège de la Marche och han trivdes med studentlivet. Calvin lärde sig latin av en av dåtidens bäste lärare, Mathurin Cordier. Cordier gjorde tydligen ett stort intryck på Calvin eftersom han många år senare ägnade sin kommentar på 1 Thessalonikerna Brev åt sin gamla språklärare. Jean utmärkte sig även på latin.
 
När han var klar med studierna på Collège de la Marche flyttade han till Collège de Montaigu där han studerade teologi i förberedelse för livet som präst. Universitetet var smutsigt, dystert, mycket dålig mat och stränga regler. Skolans språk var på latin så det var förbjudet att tala franska. Calvin satsade allt på sina studier, hans läsning var i stort sett medeltidens skolastikers litteratur. Duns Scotus, Gabriel Biel och Wilhelm av Occam var hans daglig litterära mat.
 
Reformationen i Tyskland hade fått ett fotfäste och under denna tid skrev Luther stora mängder litteratur. I Frankrike ställdes allvarliga frågor som gav allvarliga svar om reformationen. Men tidens omvälvning berörde inte Calvin det minsta. Han hade lärt sig att låsa in sig och att inte släppa in 'världen’. Han levde i sin egen lilla värld och brottades med den spetsfundiga skolasticismen.
 
 
Samtidigt som Jean studerade teologi blev hans far Gérard osams med ämbetsmännen i Noyons katedral. Grunden till problemet låg i praktiska frågor mer än teologiska. Då bestämde sig Gérard att det var dags att sonen avslutade sina teologiska studier och studera till advokat istället! Det var ett yrke som gav stora förmåner och var mycket mer lönsamt förklarade pappan för Jean.
 
 
Den 19 årige teologi studenten lydde sin far och bytte sina teologistudier till juridik. Han lämnade Paris för att först läsa i Orleans och senare Bourges. Calvin gjorde förbluffande framsteg under Frankrikes bästa advokat, den berömde Pierre de L'Estoiles undervisning. Jean var ihärdig och utan motstycke i sina disciplinerade studier. Han åt mycket lite och sov knappt en tredjedel av natten. Hans självdisciplin var stenhård och varje morgon upprepade han allt han hade lärt sig dagen innan. Hans minneskapacitet ökade starkt och han beundrades av både vänner och ovänner. Calvins intensiva studier bidrog till hans svaga hälsa senare i livet.
 
Jeans tänkande var fast grundad i teologin och hans juridiska studier krävde hårt arbete och han behövde nu tänka på ett annat sätt. Han hade dock ett encyklopediskt förstånd som kunde bemästra alla ämnen han gav sig i på. Den unga studenten bemästrade ämnena så grundligt att han kunde hoppa in för professorerna när de ville vara lediga.
 
Dessa år på Orleans och Bourges öppnade upp en hel ny värld för Calvin. Han upplevde en intellektuell befrielse och renässansens anda genomsyrade honom. Han kunde ta del av det fria tänkandet, noggranna lärdomar och utmärkt litteratur. Han lärde sig grekiska som öppnade dörren till den klassiska gamla grekiska litteraturen.
 
Mot slutet av 1520-talet hade den andliga revolutionen gjort sig känd utanför Tysklands gränser. Pierre Robert Olivétan, Calvins kusin, och hans grekiska lärare Volmar var redan fångade av reformationens lära. Nu var reformationens lära mycket aktuell och i konversationen var det ett ständigt ämne. Men Calvin var inte lätt övertygad och stod emot den nya läran men han hade ändå en glödande längtan efter sanningen och vände sig till Bibeln för att få svar på sina frågor. Han utnyttjade sin naturliga fyndighet, som han hade skaffat i sina juridiska och filosofiska studier, för att tolka religiösa frågor. Jean upptäckte mer och mer att han hade invändningar mot katolska kyrkans lära.
 
1531 dog Gérard Cauvin, hans pappa, helt oväntat. Nu var han fri att själv bestämma hur han ville forma sitt liv. Juridik var trist och inget för honom tyckte han. Han bestämde sig för att återvända till Paris och studera på universitet. Sålunda öppnades ett nytt och spännande skede i Jean Calvins liv.

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.calvin, biografi

Vad är upplysning?
Red. Brutus Östling
Symposion, 1989
 
Isaac Newton
James Gleick
Historiska Media, 2005
 
Visst är den något speciellt med Sverige, vi älskar verkligen upplysningen. Var annars hör man så ofta tankar om att ersätta politiker med vetenskap för att styra landet, eller åsikten om att fria tidningar med politisk färg borde ersättas av statliga objektiva nyheter? Ett land där det är så är lätt att vinna argument genom att utnämna någon till mörkerman eller motståndare till framskridandet. Men vad är upplysning?
 
Upplysning – vetenskap som erfarenhet av verkligheten
I slutet av 1500-talet började en viktig uppgörelse med gammal auktoritetstro inom naturvetenskapen. Den brittiske filosofen Francis Bacons ”Det nya verktyget” 1620, visar på en ny vetenskaplig metod där man tydlig bygger kunskapen på erfarenhet av verkligheten. John Locke ger med ”Avhandling om det mänskliga förståndet” 1689, en revolutionerande teori om det mänskliga medvetandet. För Locke är det individens erfarenhet av verkligheten ger kunskap.
 
Kraften i det mänskliga förståndets förmåga att förstå och förklara verkligheten med hjälp av experiment visas av Isaac Newton med ”Naturvetenskapens matematiska principer” 1687. Newton sätter vetenskapen på en stabil matematisk grund och än idag är en stor del av undervisningen på naturvetenskapligt gymnasium och högskolans ingenjörsutbildningar i harmoni med Newtons fysik.
 
Upplysning – en grund för revolution och religionskritik
Bacon, Locke och Newton inspirerade till en uppgörelse med auktoritetstro som fick vidare betydelse än naturvetenskapen. Den franska Encyklopedien som utgavs 1751–80, gav i det hierarkiska och förtryckande Frankrike upphov till en uppgörelse med orättvisor i samhället och en hierarkisk stelnad religion. Upplysningstankarna var en del av bakgrunden till den franska revolutionen 1789–99. I Preussen ville Fredrik den store, som blev kung 1740, vara en ”filosof på tronen” och genom politiska reformer verka upplysningens anda, istället för revolutionen en upplyst despot som förbättrar samhället.
 
Vad är upplysning?
Den tyska filosofen Immanuel Kant, undersåte i Fredrik den stores rike, kom att se behovet av att definiera vad upplysning är, utgav han 1784 skriften ”Vad är upplysning?”. Inledningen lyder:
 
”Upplysning är människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.”
 
Luther - Det allmänna prästerskapet som ett bemyndigande
Det är intressant att reflektera över hur Martin Luthers protestantiska reformation är just ett sådant bemyndigande. När Luther 1517 spikade ”De 95 teserna om avlatens innebörd”, startades något helt nytt. Luther ger läran om det allmänna prästerskapet och Bibeln på folkspråket så att var och en kan läsa den Heliga Skrift och bilda sig en egen förståelse av de eviga sanningarna i Guds ord. Den kyrka som följde Luther kom sedan inte att dra de fulla slutsatserna Luthers undervisning och kom, särskilt i Sverige, att behålla en hel del av den gamla kyrkans hierarkiska ordning.
 
Brittisk kongregationalism - endast Jesus Kristus som överhuvud
I England uppstod en väckelse 1580-talet, kongregationalismen, där man ville myndigförklara alla troende och leva i fria självständiga och obundna församlingar. I dessa församlingar accepterade man inte påvar, biskopar och andra hierarkier, endast Jesus Kristus är församlingens överhuvud.
 
Ur denna rörelse strömmade senare än mer radikala kristna som på Bibelns grund ifrågasatte barndopet och så skapade fria församlingar där man döper först efter bekännelse av tro. Så uppstod den brittiska baptiströrelsen, den första baptistförsamlingen grundades i Amsterdam 1609.
 
Frikyrkan och upplysningen
Om vi med Kant utgår från att ”omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning”, följer det då inte att frikyrkorörelsen på väldigt många sätt är en upplysningsrörelse. Fria församlingar, frivilligt medlemskap, det allmänna prästerskapet, bibelstudier är tolkning bryts mot tolkning, är inte det här en rörelse där varje medlem får ”göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning”? Här har vi också en del i frikyrkans motvilja mot trosbekännelser, skrivna böner och allt som har en doft av hierarki och annat som fjättrar samvetet eller förhindrar individens direkta kontakt med Gud.
 
Här är en utmaning för oss idag. Är vi en rörelse som bemyndigar individen? Eller har vi ibland skapat en hierarkisk struktur som ibland omyndigförklarar våra medlemmar?

Läs hela inlägget »

Arvid Gradin i rysk fångenskap
Johan Dellner
Förlaget Filadelfia, 1935
 
Det finns så mycket gott i den pietistiska herrnhutismen som tog sin början på Nikolaus Ludwig von Zinzendorfs gods 1722:

  • Istället för torr teologi och hierarkisk organisation vill man sätta fokus på Jesus och försoningen, detta i en enkel och uppriktig gemenskap. På många sätt en luthersk parallell till de brittiska puritanerna. Fokus på den korsfäste Jesus Kristus med plats före känslor och andliga upplevelser. En hjärtereligion med Kristus i centrum.
  • Missionsglöden var stark och missionärer sändes ut över världen. Inte minst Sverige påverkades av herrnhutarna som på många sätt lade grunden för den svenska frikyrkan.
  • På det stora hela var man goda lutheraner som kunde skriva under på augsburgska bekännelsen. Ja, kanske var man mer lika Luther själv, än den lutherska kyrkan som i viktiga delar utvecklats i en annan riktning.

Därför vill jag så gärna gilla Arvid Gradin (1704–1757), en svensk teolog som spelade en viktig roll i metodisten John Wesleys utveckling. Gradin tjänade i viktiga roller i Zinzendorfs rörelse och man kan tänka att så mycket uppbyggligt kunde komma ur läsning av denna bok. Men, trots att boken är utgiven på Filadelfia Förlag och borde ha drag av helgonbiografi så går det liksom inte att riktigt gilla Arvid Gradin och herrnhutarna:

  • Kanske är det alla viktiga beslut som tas genom lottdragning, det är bara så oansvarigt.
  • Eller så är det herrnhutarnas religiösa språk som handlar så mycket om mystik kring Lammets sår att det till slut blir obehagligt.
  • Men, mest av allt är det kanske att det så djupt knyter an till mina egna erfarenheter av svensk frikyrkorörelse, där erfarenheten kan hamna så i centrum att man i praktiken tappar Bibel och troslära och erfarenheten blir kung över allt.

Johan Dellner har gjort ett gott hantverk med boken, och de många citaten och översatta texterna gör att man kommer nära Arvid Gradins tro och liv.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, biografi, sverige

The Theology of John Calvin
Karl Barth
Eerdmans 1995, från föreläsningar 1922
 
”Calvin är ett vattenfall, en urskog, ett gudaväsen, något direkt från Himalaya, helt kinesisk, underbart mytologisk; jag saknar helt organen, sugkopparna, för ta in detta fenomen, än mindre att återge det riktigt.”
(Karl Barth ur ett brev till vännen Eduard Thurneysen 1922)
 
Denna förunderlige Karl Barth (1886–1968), teologen som i uppror mot utvattnad liberalteologi vänder sig reformationen för att återigen kunna förkunna ett klassiskt evangelium, men som bieffekt för in det liberala tänkandet i konservativa kretsar. Mannen som gjorde det återigen möjligt att predika konservativt i Europa, men som samtidigt kanske också är den som släckte evangelium på vår kontinent. En av 1900-talets mest inflytelserika protestantiska teologer, beundrad, smygläst och ibland förkastad.
 
I de här föreläsningarna ger sig Barth i kast med Jean Calvin (1509–1564).  Efter en bakgrund i medeltidens teologi möter vi en andra generationens reformator. En teolog som fullkomnar det Martin Luther (1483–1546) inte kunde ta till sin logiska konsekvens, men också ett intellekt med styrka att göra en syntes mellan Luther och Huldrych Zwingli (1484–1531). Vi får sedan följa förvecklingarna med att förverkliga detta praktiskt i staden Geneve, motgångar, framgångar och utvecklingar.
 
Som vanligt finns det något lekfullt och lustfyllt över Barths sätt att skriva teologi, det är liksom inget problem att Calvin är en människa med både styrkor och svagheter, eller att vi möter en teologi som i viktiga stycken skär sig med vår tids uppfattning om saker och ting.
 
Forskningen om Calvin har gått vidare sedan 1922 och det finns bättre översikter över Calvins teologi idag. Det viktigaste med boken för oss i Sverige är kanske att utmanas att blicka vidare i valet av våra dialogpartners, vidare än samtida amerikansk inne-teologi, vidare än vårt lutherska arv.
 
Vågar du låta dig utmanas av mannen som Barth med ett målande språk beskriver som ”ett vattenfall, en urskog, ett gudaväsen, något direkt från Himalaya, helt kinesisk, underbart mytologisk”?

Läs hela inlägget »