2015 > 08

Av David Whitworth 

För ett år sen att blev jag tillfrågad att skriva en blogg om väckelse. Jag visste knappt då vad en blogg var för någonting. Jag satt igång och försökte beskriva väckelsens väsen och särart. Jag hade ingen tanke eller planer på att det skulle bli en fortsättning på att spåra väckelsens mångsidiga och spännande historia.

Det här blogginlägget kommer att ger några reflektioner.

I flera år har 1800-talets väckelse i Sverige fascinerat mig. Ett helt nytt kapitel i väckelsens historia öppnades upp inför mina ögon. Det var det som inspirerade mig till att gå vidare och skriva om väckelsen och det har rullat på alltsedan. Jag har fått glädje av att skriva alla dessa inlägg och ser det som ett privilegium.

1800-talets väckelse i Sverige är utan minsta tvekan en av mina favoriter. Att spåra väckelses frukt bland de troende och vidare ut i samhället var för mig en glädje och är ett stort kapitel i väckelsens historia. Den är en ofantlig rik berättelse om Guds utvalda redskap, både män och kvinnor som tillhörde alla samhällsskikt. De nyanser i väckelsens väsen i Sverige, från norr till söder, är förbluffande och unik. Det borde fylla oss med förundran och en stark längtan i bön att Gud griper in och gör ett stort verk bland oss.

Jag kan inte låta bli utan att nämna kyrkobyggmästaren Anders Pettersson som ett lysande exempel. När kyrkan stod färdig var det han själv som invigde kyrkan och på invigningsdagen fylldes hela kyrkan med människor. Han predikade då själv evangeliet och många blev frälsta och var han än byggde och invigde kyrkor blev människor frälsta. Prästerskapet gjorde sina invändningar men det var förgäves. Den gudfruktiga Anders berättade för dem att de ägde inte kyrkan tills de hade fått nycklarna!

Tyvärr är detta historiens kapitel fördunklat och försummat i den engelsktalande världen och den är fattigare av detta. För några år sedan försökte jag rätta till dilemmat. George Scott är ett namn som är fullständigt okänt i Storbritannien. Jag skrev en artikel om honom  i Evangelical Times i hopp om att det skulle öppna porten till ett intresse för svensk väckelsehistoria. Evangelical Press dåvarande ordförande inbjöd mig att skriva en bok om Scotts liv. Jag gjorde ett ärligt försök men upptäckte att jag har inte bokförfattares gåva. Jag var mycket besviken och historia är fortfarande okänd i Storbritannien.

Det vore ju en förseelse i dessa reflektioner om jag inte nämnde Jonathan Edwards i sammanhanget. Det är ingen överdrift att säga Edwards var en gigant i väckelsens historia. Hans intellektuella förmåga och predikogåva i samband med hans ödmjukhet ger oss en fin bild av en man som var så välsignad av Gud i väckelsens tjänst. Detta är en påminnelse om att det vi har, är vad vi har fått av Gud och utesluter all högmod och vi har inget att skryta om!

Vi har sett väckelsens mångsidighet i Guds utvalda tjänare. Edwards och Petersson visar oss att Gud kan använda vem som helst och är inte beroende av någon. Kan det vara en större kontrast än det som finns mellan dessa två män? Visst var Edwards en större redskap än Pettersson men det har med gåvor och kallelse att göra. Bland de stora i väckelsens tjänst och mångsidighet hittar vi "Mormor på Herrestad" och Selina, grevinnan av Huntingden. Dessa gudfruktiga kvinnor uträttade stora ting i väckelsen liksom Lina Sandel och Pauline Westdahl.

Väckelsen har en vana att visa upp rika och häpnadsväckande drag som Gud tar upp i sin vishet från sin eviga källa. Från böneväckelse 1858 i New York till Haldanes schweiziska väckelse är en uppvisning av Guds suveränitet och kraft som går emot all mänsklig vishet och förnuft. Vi kan lätt lägga till Guds verk bland barn och ungdomar. Är inte Guds gärningar förunderliga och storartade bland dessa? Tänk på att barn och ungdomar ordnade sina egna möten bland sina jämnåriga för att nå dem med evangeliet!

Väckelse kan lätt förhindras av oss, Akans synd är en varningsklocka för oss i sammanhanget.

När väckelsens vindar blåser genom samhället följer oundvikliga konsekvenser som är väl dokumenterade och som vi har sett i Sverige. I 1800-talets väckelse i Wales öppnades lokaler för att ta emot allt stulet gods. Överhuvudtaget sjunker brottsligheten och samhället blir tryggare. Det finns ingen annan förklaring än att det är Gud i väckelsen som orsakar dessa stora förändringar. Politiker, vetenskapsmän, psykologer och filosofer kan anstränga sig så mycket de vill men kommer aldrig att uträtta detta.

När Gud griper in med väckelse är det mycket ofta i gensvar till sitt folks intensiva böner. Dessa böner har sina uppkomster från djupet av ett bedjande folks hjärtan som vägrar släppa Gud tills Hans namn förhärligas i väckelse. Esras och Nehemjas böcker har mycket att lära oss om detta.

Väckelsens källa har långt ifrån sinat men det känns som om att det är dags att ta mina bloggar till nästa nivå. Efter några veckors bön och funderingar blev det klart när min fru Lena förslog att jag skulle kanske blogga om Reformationens historia, teologi och frukt. Detta kändes helt rätt.

Det är ingen liten uppgift! Det kommer att blir en stor utmaning och jag ser förväntansfull fram emot det.

Nästa blogginllägg blir en introduktion till ämnet reformationen. Sen få vi se var det leder.

Soli Deo Gloria, Coram Deo.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, reformationen

I Will Pray with the Spirit and With the Understanding also
John Bunyan, 1663

I Matteusevangeliet 6:7–15 ger Jesus lärjungarna ett mönster för kristen bön, Herrens bön. Denna bön kom sedan att användas mer formellt i kyrkan. I församlingsmanualen Didache från ca. år 100 återges Herrens bön med efterföljande text ”Be så tre gånger om dagen”. När tiden så gick blev det alltmer vanligt med kyrkohandböcker och bönböcker, skrivna böner att användas av prästerskap och lekfolk. Med reformationen kom ett folkligt uppror mot att vara bunden av skrivna böner.

John Bunyan (1628–88), baptistpredikant och känd för böcker som ”Kristens resa”, formulerade starka invändningar mot användning av bönböcker och skrivna böner. Boken är skriven 1662 när han sitter i fängelse för att ha predikat utanför den engelska statskyrkan. Bunyan argumenterar för att man ska be med Andens hjälp, snarare än genom böner föreskrivna i statskyrkans kyrkohandbok.

Dessa böner i kyrkohandboken, är sådana skapade av andra människor, och genom den heliga Andes rörelse i våra hjärtan … Bibeln säger, att det är Anden som hjälper oss i vår svaghet, för vi vet inte vad vi borde be om, med Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Notera, … den säger inte att Kyrkohandboken lär oss hur man ber, utan det är Anden som lär oss att be.”

I den bok som här presenteras börjar Bunyan med en definition av bön, varefter varje del i definitionen förklaras:

Bön är ett uppriktigt, känsligt, kärleksfullt utgjutande av hjärtat eller själen till Gud genom Kristus, i kraft och bistånd av den helige Ande, för sådant som Gud har lovat eller, enligt Ordet, för kyrkans bästa, med underkastelse, i tro, inför Guds vilja.

Särskild vikt lägger Bunyan vid Andens hjälp vid bön, att vi inte kan komma till Gud utan Andens bistånd. Bönböcker och kyrkohandböcker är inte till någon hjälp. Här har vi grunden för frikyrkans motvilja mot skrivna böner.

Men, någon invänder att Herren Jesus gav lärjungarna en bön som instruktion. Bunyan har svar på det:

”1. Att undervisas av Kristus, är inte bara vad de, utan också vad vi önskar. Och då han inte är här för att undervisa oss, så undervisar Herren oss genom sitt Ord och sin Ande. För Anden är den som han har sagt att han ska sända oss för att bistå oss när han gått bort, och så är det (Joh 14:16; 16:7).

2. När det gäller att kallas ett formulär, så kan jag inte tänka att Kristus tänkte det som ett begränsande formulär för bön. Eftersom han själv återgav den på olika sätt, jämför Matteus 6 och Lukas 11. Om han ville återge det som ett fastställt formulär, så skulle de inte återges på det sättet, för ett formulär har ett visst antal ord och inte fler. Vi kan inte se att apostlarna någon gång följer den som sådan. Inte heller uppmanar de andra att använda den så. Sök igenom alla deras brev, men ändå är de, både för deras kunskap att urskilja och trofasthet i handling, lika framstående som vem som helst i världen av senare datum som skulle införa den.

3. Men, i ett ord, instruerar Kristus, med dessa ord, ”Vår Far …” sitt folk vilka riktlinjer de ska följa för deras böner till Gud. Att de ska be i tro. Till Gud i himlen. För sådana saker som är enligt hans vilja … . Be så, eller på det sättet.


I dessa tider då tideböner och bönböcker blir alltmer vanliga och den katolska kyrkan tycks vara hetaste hett i frikyrkan, så kan det vara gott att begrunda John Bunyans försvar av den fria bönen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, bön, j.bunyan, böcker

Av David Whitworth 

En blick som blev ett stort ögonblick

I sista delen av del 1 följde vi Israels historia efter den första återvändning till landet från fångenskapen (537 f.Kr) under Serubbels ledningen. Den andra återvändningen var under Esras ledning (457 f.kr). Judas existens i landet var till början lovande. Templet återuppbyggdes efter en del svårigheter och var blickpunkten för Judas tillbedjan efter de torftiga åren i Babylon.

Snart visade det sig att folket föll tillbaka i synd och det var då dags för Gud att gripa in och genom Esras bön skedde ett uppvaknande bland sitt folk. Allt det finns i Esras bok.

Esras och Nehemjas böcker var från början en bok. Denna blog kommer att ta upp fortsättningen av Israels historia utifrån Nehemjas bok.
 

Nehemja och hans bön

Nehemja härstammade från det Judiska släktet och han var en hög uppsatt man i perserkungen Artasastas hushåll. Han hade tillträde till kungen och var hans gunstling.

I bokens första kapitel nådde nyhet till Nehemja om Judas tillstånd i landet och det var bedrövligt. Folket led av stor nöd och vanära. Jerusalems murar var helt förstörda och portarna var nerbrända. (vers 3) Detta vägde tungt på Nehemjas hjärta (vers 4). I vers fem vände han sig till Gud i bön. Denna bön är en av ett antal böner i Esras-Nehemjas böcker som är lärorika och värda att studera. Lägg märke till Nehemjas närmande till Gud i bön. Det började med tillbedjan (vers 5) och inte med problemet. Hans ödmjukhet visar sig i syndebekännelse för folket och för sig själv. Han åberopar Guds barmhärtighet medveteten om att det var den enda lösningen till problemet eftersom det var just synd som var grunden till förhållandet i landet. Han bad Gud att höra honom och bevilja honom framgång (vers 11).
 

Guds svar

Gud svarade på Nehemjas bön på det mest oväntade sättet. Nehemja gjorde som vanligt sina dagliga sysslor i kungens tjänst och kungen uppmärksammade hans bedrövade blick (2:2) och ville veta orsaken. Då förklarade Nehemja för kungen vad han hade på sitt hjärta (2:3), och blev tillfrågad av kungen vad han begärde (2:4). Då vände han sig i sitt hjärta till Gud i bön och svarade sen kungen: ...om det behagar kungen.... sänd mig då till Jerusalem...så att jag kan bygga upp den igen(2:5) och han fick då tillstånd att åka till Jerusalem.

Nehemjas bön var kort och det lär oss att det finns tider och stunder där det krävs ett snabbt beslut och att överlämna beslutet till Gud innan vi handlar. Be oavbrutet säger Paulus (1Tess 5:17). Versen är en uppmaning att leva i bönens attityd som betyder att ta tillvara de stunder vi kan i bönens tjänst. Det kan vara när vi står i kö eller när vi väntar på någon/någonting. Eller som stunden kräver som vi sett med Nehemja. Detta är en naturlig del och följd av tiden vi sätt undan till vår dagliga bön.
 

Blicken och ögonblicket

Under Guds försyn ledde Nehemjas sorgliga blick till ett stort ögonblick i Judas liv(2:1). Vid hans ankomst till landet och översyn över Jerusalems murar visade sig att nyheterna som nått honom inte var någon överdrift. (1:3).

Utan murar var ju staden sårbar och Nehemja satte igång med murarnas uppbyggnad (kap4-6). Som alltid med ett gudsverk och som natten följer dagen, kom häftig motstånd, illvilja och hån. Detta varken hindrade eller deprimerade Nehemja och han visade därmed    vilken stor ledare han var.

Bygg upp Jerusalems murar! är budskapet till oss, alltså Sanningens murar. Det finns inget annat sätt att beskydda Jesu Kristi församlingen på än att bygga upp Guds folk i Ordet. Utan Bibelns grundläggande sanningar är församlingen sårbar och då blir kristna vilseledda och förvirrade. Ser vi inte detta idag?

I kapitel 8 och 9 se vi Guds svar på Nehemjas bön. (kap 1). Låt oss följa förloppet eftersom det är mycket vi kan lära oss från principerna i dessa kapitel som innehåller väckelsens förutsättningar.
 

Esras Predikan

I Nehemja kap.8 träder den gudfruktiga Esra fram än en gång och denna gång för att predika. Med lagboken, Guds Ord, i handen kom han fram till folket (v 2). Han stod på en hög träställning som var en slags plattform. Varför? Ville han synas för att dra uppmärksamhet till sig själv? Nej, svaret hitta vi i vers 5: Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Uppmärksamheten riktades åt Guds Ord och hans närvaro på en hög träställning i allas åsyn var bevis på att när han öppnade Ordet kunde alla observera Ordets centrala plats.

Av detta kan vi lära oss hur det står till mellan församlingen och Guds Ord. Var står talarstolen? (om det över huvud taget finns en talarstol). Står den centralt eller är den undanskuffad för att skapa plats för kören, "kristna" rockbandet (suck!) och allt annat som brukar vara med i sammanhanget? Om det är det sistnämnda då lever församlingen på underhållningen och det är ohälsosamt och kommer inte att klara sig i långa loppet. Om talarstolen står var det skall stå, så är det ett gott tecken på en hälsosamt tillstånd i församlingen.

Men vidare i vers fem och sex, när Esra öppnade Guds ord, föll det en vördnad och ödmjukhet över folket och de stod upp. Esra prisade Gud och folkets gensvar var: Amen, Amen! och de böjde sig ner och tillbad Gud med ansiktet mot marken. Har vi en sådan vördnad och ödmjukhet när vi öppnar Ordet? Bibeln är inte någon "pappers-påve" som vi tillber utan det är Guds Ord. Ordet från en annan dimension. Vi ställer oss under dess auktoritet och det borde skapa i oss vördnad och ödmjukhet och en längtan att be.
                        

Predikans Principer

I verserna sju och åtta kommer vi fram till själva predikan. Återigen finns det ovärderliga principer som vi kan ta till oss. Dessa tretton män och leviterna läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes (8:8). Deras uppgift var att undervisa folket i lagen. Hur uppnådde de syftet då? Jo, de utlade texten tydligt. Om en predikant skall predika Ordet måste han själv vara väl insatt i Ordet och för att undervisa måste han har någonting att undervisa om innan han kan lägga ut texten tydligt.

Romarbrevet innehåller en sammanfattning av den kristna trons väsentligaste läror. Är en predikant insatt i dessa läror då är han väl rustad till att lägga ut texten tydligt och tillämpa den. Hela syftet och målsättningen är att Guds folk ska förstå och ta till sig Ordet och bli uppbyggda i sin tro.

Den första församlingen i Jerusalem samlades och höll troget fast vid apostlarnas lära (Apg 2:42). I denna vers har vi mönstret för den lokala församlingens sammankomster där Sanningen står i centrum och allt kretsar kring detta. Paulus kallar den lokala församlingen för den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval (1Tim 3:15) En församling har ingen rätt att kalla sig en församling om den inte uppfyller det kriteriet.

Tillbaka till texten. Genom Esras predikan uppväckte Gud sitt folk som kom till omvändelsen och tro (9:2) och detta uttrycktes i Bibelns längsta bön.

En församling som vill se ett uppvaknande bland sitt folk är en församling som ber tillsammans och där församlingens liv grundas på Sanningen-hela Guds Ord.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, evangelium