2015 > 01

Alltid hos dig – Om Psaltaren och bönen
Dietrich Bonhoeffer, Bokförlaget Libris, 1996

Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) gick en intressant väg från sin liberalteologiska skolning till en djup tro med stor kärlek till Bibeln,  en väg som slutade i martyrskap. 1933 tog han avstånd från den tyska lutherska kyrkans samarbete med nazisterna och blev en ledare för bekännelsekyrkan. I som föreståndare för det alternativa prästseminariet i Finkenwalde skapade Bonhoeffer en utbildning där undervisning i bön, bibelläsning och teologisk reflektion över de lutherska bekännelseskrifterna var centrala. Finkenwalde stängdes av polisen 1937 och efter en tid som motståndsman fängslades Bonhoeffer 1943 och avrättades 1945.

Ett resultat av tiden från Finkenwalde och ett exempel på kärleken till Bibeln är den här lilla boken på 75 sidor om Psaltaren. I den svenska översättningen består den först av boken ”Psaltaren och bönen”, sedan artikeln ”Kristus i Psaltaren” och avslutat med en kort biografi. Här förklaras hur Psaltarpsalmerna naturligt används som böner. Bön enskilt och tillsammans. Många goda råd och djup inspiration. Att be tillsammans med Kristus och som barnet lära oss Faders språk så att vi kan tala till Gud ”Genom att efterstava Gud eget ord börjar vi be till honom”.

Guds språk i Jesus Kristus möter oss i den Heliga Skrift. Om vi vill be med glädje och visshet måste Skriftens ord vara den fasta grunden för vår bön. Här vet vi att Jesus Kristus, Guds Ord, lär oss att be. Det ord som kommer från Gud skall bli de trappsteg på vilka vi finner fram till Gud.
(sid 13)

På det stora hela en mycket intressant och inspirerande liten bok. Tråkigt att den inte längre finns i tryck på svenska, men det kanske kan ändras :)

1 Salig är den man som inte följer de ondas råd,
inte står på syndares väg eller sitter bland smädare, 
2 utan njuter av HERRENS undervisning
och mediterar över den dag som natt.
3 Han är lik ett träd planterat vid bäckar, 
fruktbärande vid rätt tid 
och med blad som aldrig vissnar. 
Allt han gör lyckas väl.

4 Så är det inte med de onda, 
som liknar agnar spridda för vinden.
5 Därför ska de onda slås ut vid domen,
syndarna från de rättfärdigas församling.

6 För HERREN vakar över de rättfärdigas väg,
men de ondas väg leder till undergång.

(Psalm 1 Svenskbibel)

Läs hela inlägget »
Etiketter: d.bonhoeffer, bön

Av David Whitworth

Det första gemensamma bönemötet 1857 på Fulton Street i New York anordnades inte för att skapa väckelse. Den tanken existerade inte. I likhet med alla möten över hela landet gav detta istället uttryck för den längtan och nöd som redan fanns hos de troende för att samlas och be. Det var på grund av Guds nåd som hela rörelsen kom till och utan Guds nåd hade ingenting hänt. Gud utgöt nådens och förbönens Ande över sitt folk för att förhärliga sig själv.

Kyrkohistorien visar oss fyra stora väckelser:

  • Den första var på pingstdagen och i den väckelsen var Jesu Kristi Gudom säkerställd.
  • Den andra kom med reformationen där Martin Luther och Calvin m.fl. upptäckte och predikade rättfärdiggörelse genom tro allena på Kristus allena.
  • Den tredje väckelsen inträffade på 1700-talet genom Jonathan Edwards, George Whitefield, bröderna Tennent, bröderna Wesley och många fler. Läran om pånyttfödelse kom starkt fram och utan att vara en ny människa i Kristus var det bara helvetet som väntade.
  • Den fjärde väckelsen var 1858 och läran om de troendes sanna enhet i Kristus framträdde. I denna väckelse utstrålade kristna den helige Andes kraft och energi. Det var en enhet som överskred alla samfundsgränser. Det var också en enhet som lämnade sitt avtryck i världen.
Det finns en femte stor väckelse på gång i Kina, som vi ännu inte sett slutet av.


Dessa gemensamma bönemöten i USA bar sannerligen rikligt med frukt. Vågen av gudlöshet och världslighet hotade landet som en flodvåg av destruktion men böneväckelsen vände detta. Jag vill poängtera att när de troende samlades för bön var de förvissade om Guds svar på deras förbön.

Människors frälsning i och genom dessa bönemöten är väl dokumenterade. Detta är en uppmuntrande läsning och är speciellt inspirerande för oss idag.

Ett irländskt par flyttade till NY för att skapa ett nytt liv, men tyvärr var det olägligt eftersom staden hade kommit in i en lågkonjunktur. Med en hög arbetslöshet, en hård och skoningslös miljö, kände sig paret som främlingar i en främmande stad. En dag läste maken New York Herald som hade ett inslag om väckelsen. Han kunde inte begripa sig på dessa underliga händelser som han läste om i tidningen och bestämde sig för att besöka "Fulton Street mötet" och utreda fenomenen. Paret var katoliker och mycket belåtna med sin tro och sig själva. På mötet hörde han saker som var främmande för honom, t.ex. att be för människors frälsning. Att folk kunde samlas utanför den katolska högmässan och be utan formulerade böner, vilka konstiga människor! Varför bad de med tårar i ögonen för människors frälsning? Allt det här var påfrestande för honom men trots det återvände han flera gånger. Snart insåg han hur tom och meningslös hans egen tro var, det var första steget. Det andra var när evangeliets ljus lyste upp i hans hjärta och han blev övertygad om synd, om sitt fördärvade tillstånd och sitt behov av Jesus som frälsare. Så kom han till tro och hans fru lite senare. Paret kom till NY för att skapa ett nytt liv och Gud skapade ett nytt liv i dem.

Det finns en betagande historia om engelsmannen som bodde i NY. En dag rusade han in på ett bönemöte som strax skulle börja. Han gick in i ett rum vid sidan om där församlingens äldste samlades. Mannen ville ha papper och penna för att skriva upp sitt namn som ett böneämne och berättade sin historia för de äldste. I sitt hjärta hade han för avsikt att mörda en kvinna som hade svikit honom och därefter ta sitt eget liv. Männen trodde inte på honom först men blev övertygade efter ett samtal med honom. Han blev tillfrågad om han hade en troende mamma och så var fallet. Med tårar i ögonen berättade han om hennes bön för hans frälsning. Han var på väg med kniven i handen för att döda kvinnan och hade giftet i fickan för att göra slut på sig själv, men det var någonting som hindrade honom. Han var säker på att det var mammans bön för honom som var avgörande. Han ville nu bli frälst. Pappersbiten med hans namn på lästes upp som ett böneämne. Han kom på möte efter möte utan att hitta ro för sin ångest. Ångesten syntes i ögonen på honom och bedrövelsen blev allt mer betungande. Hur kunde han få frid med Gud? Han var på ett fullsatt kvällsmöte som knappt hade börjat. Deltagarna stod och sjöng "Klippa du som brast för mig" och han sjönk ner på knä och ropade högljutt "vad skall jag göra för att bli frälst?" som han upprepade några gånger. Deltagarna sjöng sången till slut och hela mötet överlämnades åt förbön för honom. Den ena bönen följde den andra utan uppehåll, de ropade till Gud i harmoni och med nöd för hans frälsning. Den kvällen blev hans födelsedag då han föddes på nytt och rycktes från mörkrets till ljusets rike.

Väckelsen i USA nådde utanför landets gränser och spred sig även till havs. Denna, ur ett mänskligt perspektiv, osannolika berättelse ville en sjöman dela med sig av på ett bönemöte. Han stod upp och berättade. Skeppet som han seglade med hamnade i en storm och vågorna som piskade skrovet gjorde det omöjligt att navigera, skeppet var sakta på väg att sjunka. Kaptenen kallade till sig besättningsmännen för att i sin förtvivlan förklara att hoppet var ute och snart skulle skeppet sjunka till havets botten. Den ofrälste kaptenen ställde då frågan till sitt manskap om de var beredda att möta döden. I det ögonblicket klev två troende fram och sa att de var beredda. Kaptenen ville då att de skulle be för honom och besättningsmännen.

Alla föll på knä och de kristna bad att om det var Guds vilja skulle Han rädda dem ur stormen, men oavsett utgången skulle de vara beredda att leva eller dö.

I horisonten syntes ett skepp som männen redan hade sett innan de bad, men de bedömde fartygets avstånd för långt ifrån för att fånga dess uppmärksamhet. Just i slutet av bönestunden hördes någonting bredvid skeppets skrov och det var räddningsbåten från skeppet i horisonten! De hade faktisk sett att deras skepp var i fara och skickade räddningsbåten.

Hela besättningen berördes av att det var Guds hand som räddade dem och bestämde sig för att hålla dagliga bönemöten. Alla 32 besättningsmän blev frälsta.

Det finns en mängd historier om människors väg till frälsning överallt i USA under väckelsens tid och alla är lika hisnande i likhet med alla människors frälsning.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, bön

Av David Whitworth

Väckelsens utbrott i Sverige var mycket olik väckelsen i Schweiz. Väckelsen i New York i sin tur stod i bjärt kontrast till båda två som vi snart skall upptäcka. Dessa tre väckelser visar de rika nyanserna under den Helige Andes suveränitet. Hans strategi är inte begränsad när han vill utföra ett stort verk. Det är omöjligt för oss att uträtta en väckelse och den kommer heller inte på beställning.

1857 var New York omskakat av en ekonomisk kollaps genom vilken tusentals människor blev arbetslösa. Staden levde i en lyx som man aldrig trodde skulle ta slut, stadsborna levde bara för dagen och evighetsperspektivet lyste med sin frånvaro. Nedgången var ingen slump utan istället banade den väg för en oförutsedd mäktig händelse som skulle lysa upp New York (NY) och hela USA. Dessa två företeelser stod i förhållande till varandra som orsak och verkan.

I en kyrka på Fulton Street NY stod en ensam man på knä och utgöt sin själ i bön. Hos honom fanns en tung börda för att se tusentals Newyorkbor bli frälsta. Han kände sig fullständigt otillräcklig för uppgiften. 

Många gånger om dagen vädjade han till Gud i bön: "Herre vad vill du att jag skall göra och hur skall jag göra detta?". Ju mer han bad desto starkare växte denna längtan. Samtidigt blev han mer övertygad om att Herren skulle gripa in utan att veta när och hur.

Mannen i fråga var Jeremiah Calvin Lamphier som föddes i NY och blev affärsman. Han var cirka 40 år, välbyggd, intelligent, trevlig, energisk, ödmjuk, begåvad i bön och hade sunt förnuft. 1842 blev han frälst och medlem i Tabernacle Church och senare i J W Alexanders församling. 1857 blev han medlem i Old North Dutch Church på Fulton Street i NY. Samma år blev han heltidsanställd som stadsmissionär i NY. En dag var han ute på gatorna för att utföra sin kallelse då han kom på idén att starta ett bönemöte mitt på dagen mellan klockan 12-13 för affärsmän. Meningen var att dessa män kunde komma och gå under sina lunchraster som tiden tillät för att be. Det var oviktigt hur länge de var där, 5 - 10 min eller hela timmen, viktigast var att de var med.

Klockan 12 den 23 september 1857 slog Lamphier upp portarna i Old North Dutch Church. Den första halvtimmen var han ensam och bad men precis 12.30 kom den förste besökaren. Sex personer samlades efterhand. "Gud var med oss för att välsigna oss" var hans beskrivning av bönemötet. På andra mötet en vecka senare kom 20 människor och den Helige Ande smälte alla deltagares hjärtan. Under tredje veckan ökade antalet till mellan 30-40 personer. Därefter ordnades bönemöten dagligen och inom loppet av några veckor samlades 100 st. Kyrkan blev nu för liten för att rymma alla som ville vara med. Old North Dutch Church hade öppnat alla sina tre rum för att ta emot alla människor men ändå nådde den bristningsgränsen och människor avvisades. Andra kyrkor i NY öppnade sina portar för att ta emot den snabbt växande böneväckelsen som blev 150 möten i hela staden. Alla kyrkolokaler blev för små och de som avvisades krävde någonstans där de kunde samlas och be. Som ett resultat öppnades gamla nedlagda fabrikslokaler och förrådshus.

Men låt oss stanna upp och fundera på vad det var som kännetecknade denna mäktiga väckelse:

NY-väckelsen kommer alltid att bli ihågkommen för sin enkelhet och som svar på bön. Det var en Guds rörelse som ingen människa kunde ta på sig ära för.

De troende var rörda i sina hjärtan för att be, känslan var helt spontant.  Bönesamlingarna var aldrig annonserade i förväg och benämndes inte som ”väckelsemöten”. Guds folk sökte sig till bönesammankomster eftersom de ville be, måste be och fick ingen ro annars. När de väl samlades var det ordning, inga vilda utbrott och inget skrattande i anden. Den Helige Ande härskade och alla väntade på sin tur att be, en åt gången. Det saknades ändå ingen entusiasm. Mötena kännetecknades av en ovanlig glöd i bön, en djup ödmjukhet och en stor längtan efter att få se Guds härlighet. En intensiv kärlek till Kristus och till varandra var märkbar och enheten i Kristus förenade dessa människor. Samfundstillhörighet var fullständigt ointressant. Det första bönemötet i Fulton Street Church bestod av människor från olika samfund och Kristustillhörigheten var primärt för denna äkta skara. Aldrig var Kristus så dyrbar som för dessa troende.

De som kom in från gatan på bönemötet häpnades av en kraftig förnimmelse av Guds närvaro och att de stod på helig mark. De kände verkligen att dessa kristna älskade just dem personligen och upplevde bönens kraft under det att de heliga bad. De hörde kristna be med nöd för de icke kristnas frälsning och böner just för deras frälsning i full förvissning om att Gud ger svar. Tårarna strömmade ner på de troendes kinder, glädjens tårar för de som frälstes och bedrövelsens tårar för de ofrälstas tillstånd. Allt detta var redskap som den Helige Ande använde för att bana väg för människors frälsning.

1858-1859 spreds väckelsen som en löpeld över hela USA från nord till syd och öst till väst. Det hade inte varit en väckelse sedan pingstdagen som var så omfattande som denna.

Det var helt och hållet den Helige Andes allhärskande verk.
Soli Deo Gloria.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, bön

Renewing Christian Theology: Systematics for a Global Christianity
Amos Yong, Baylor University Press, 2014

När vi går in i 2015 känns det tydligt att tiden då vi lyssnade uppmärksamt på amerikanska mega-kyrkor är förbi. Vinden tycks blåsa åt andra håll. Intresset för den odelade kyrkans första tusen år verkar inte minska, bokförlaget Artos Norma tuffar på väl med utgivning av klassiker från denna period. Lite trevande återupptäcks också reformationen, där ser vi den nystartade webbplatsen Evangelicentrerat som flitigt delar reformationens teologi i modern form. Och viss kan man se ett nytt intresse för den radikala reformationens tanke om församlingen som en gemenskap som präglas av fred och socialt engagemang, här finns Nätverket Anabaptist teologisk resurs.

Men, den kanske tydligaste trenden är att pingstväckelsen fortsätter att spridas som en löpeld över världen och att pingsterfarenheten på ett tydligare sätt får prägla inte bara församlingspraktik, utan också teologers arbete. En sådan teolog som låter den helige Ande på djupet prägla det teologiska hantverket är Amos Yong.

Yongs nya bok, ”Renewing Christian Theology”, är en systematisk teologi som tar pingstväckelsens förnyande kraft på allvar. Genom att låta varje kapitel utgå från en trosbekännelse från internationell pingstväckelse så blir det tydligt en teologi för den levande rörelse av församlingar som står i förnyelsen. Samtidigt är boken tydligt kopplad till det akademiska samtalet och har en mängd referenser till detta. Resultatet är att pingstväckelsens enkla tro får gå i dialog med samtida frågor och där resultatet blir ett mycket fint underlag för samtal om Bibelns tro i en global och multikulturell värld. Boken är dessutom vacker och väl illustrerad med bilder som fördjupar tankegångarna.

Amos Yongs bok är kanske inte så lämpad som en grundläggande troslära att gå igenom i en bibelskola eller första året på en pastorsutbildning, där bör till exempel Wayne Grudems ”Systematic Theology: An Introduction to Biblical Doctrine” ge en stabilare grund med en tydligare koppling mellan teologin och Bibelns text. Men, samtidigt är det en bok som visar hur pingsterfarenheten på ett unikt sätt öppnar perspektiv för kristen tro i en global mångfacetterad framtid. Som underlag för samtal om pingstväckelsens teologi i en global multikultur, särskilt bland mogna ledare, är det här en mycket intressant bok.

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, böcker, troslära

Av David Whitworth

Robert Haldane föddes 1764 i en aristokratisk familj. Han växte upp på en stor herrgård i Stirlingshire i Skottland, vilken hade varit det Haldaneska hemmet i flera generationer.

Robert blev frälst 1795 genom sina bibelstudier. Hans bror James blev troende lite tidigare och bröderna skulle bli till stor välsignelse för många människor.

Från frälsningens första ögonblick hade Robert en brinnande längtan att predika evangeliet i hela världen. Han hade hört om William Careys mission i Indien och det gav honom vind i seglen. Han blev medlem i London missionärssällskap (LMS) och ville grunda en mission i Bengal men det kom aldrig till skott. Robert var inte det minsta handfallen utan vände nu sin uppmärksamhet till missionen hemma i Skottland.

1798 satsade han en stor del av pengarna från sitt stora gods till att grunda "Society for Propagating the Gospel at Home". Över en tolv års period skänkte han £70,000 till evangeliets spridning i Skottland. I dagens penningvärde är det lika med miljontals pund. Hans nöd för sitt hemland ledde honom till att välja ut strategiska platser för att upprätta församlingsbyggnader som skulle tjäna till evangeliets spridning. Dessa kallade han "tabernacles" och byggde dem i Edinburgh, Glasgow, Dundee, Perth, Thurso, Wick och Elgin.

Haldane såg ett stort behov av att träna upp unga män som hade en brinnande längtan för evangeliets spridning. 1799-1807 byggde han teologiska seminarium i Glasgow, Edinburgh och Dundee. Han bekostade själv studenternas utbildning, böcker och försörjning. 300 män utbildades och de sändes sedan ut för att predika evangeliet i Skottland och hela världen.

Haldanes passion för att missionera slocknade aldrig. 1816, drygt 50 år gammal, gjorde han och hans fru en resa till Paris och därifrån till Genève. Vid den tiden var staden andligt ödslig och livlös. De dyrbara sanningar som Calvin hade predikat hade nu tystnat. Sådana sanningar som Jesu Kristi gudom, treenigheten, Kristi ställföreträdande försoning och det eviga straffet för dem som dör utan Kristus som sin frälsare. Genèves andliga tillstånd bedrövade den gode Haldane.

Om staden var andefattig när han kom så var den andligt blomstrande när han lämnade den och det genom Guds nåd.

Hur kommer det sig? Genom Guds försyn träffade Haldane en ung teologistudent och bjöd honom hem till sig. Snart kom hela fakultetens 25 studenter också. Alla vill höra Haldanes föredrag på Romarbrevet. De samlades två gånger i veckan i fem månader. Alla dessa studenter var andligt blinda men den ene efter den andre blev frästa. Alla blev mäktiga förkunnare i Ordet och till välsignelse för ett stort antal människors frälsning i Schweiz och Frankrike.

Namnen på dessa män är tyvärr så gott som okända idag. Bland dessa är Louis Gausen, Cesar Malan, Bonifas, Frederic Monod och Merle D' Aubigne. Den sistnämnde skrev "Reformationen i Europa" på fem band som är översatt till svenska och kan köpas än idag.

Föredragen på Romarbrevet kom ut i bokform 1835 som en kommentar på studenternas begäran. Banner Of Truth bokförlag ger ut den än idag och boken är rekommenderad av D.M. Lloyd-Jones.

Väckelsen i Genève genom Haldane blev känd som "Haldanes väckelsen av 1816-1817", men han skulle aldrig vilja ha väckelsen nämnt efter honom eftersom det var ett Guds verk. De tre stora dragen i denna väckelse var:

  • Nödvändigheten av personlig kunskap och upplevelse av Guds nåd.
  • Upprättande av Bibelns inspiration och slutliga auktoritet.
  • Återvända till de sanningar som Calvin predikade.

Det var genom dessa som Gud välsignade Genève med väckelsen.

Men i Genève samlades orosmolnen. Haldanes verk bland de 25 studenterna som Gud så rikligen välsignade, rörde samtidigt upp motstånd i staden bland de som ogillade hans läror. Makthavarna stadgade lagar som krävde att blivande pastorer skulle underteckna ett avtal innan de fick tillstånd att predika. Kraven var att de skulle avstå från att predika "sådana avskyvärda och söndrande läror" som Kristi gudom, arvsynd, Guds oemotståndliga kallelse och predestination.

Det var någonting som dessa unga män inte hade samvete till och vägrade att skriva på. Istället predikade de evangeliet om Guds nåd i kyrkorna runt om i Genève. Först ut var Cesar Malan som predikade i Calvins f.d. kyrka. Robert Haldane var med och hörde hans predikan. Efter det att han hade predikat kände Malan nedstämdhet och gick ut ifrån kyrkan med en känsla av missmod. Det budskapet han predikade var enligt Haldane "som en åskknall" och vidare, "jag skall sent glömma de förvånade, förargade, irriterade och förödmjukade ansiktsuttrycken bland några som satt i bänkarna". Malan skyndade hemåt men Haldane kom ifatt honom, tog tag i honom och sa: "Tack Gud för att evangeliet predikades än en gång i Genève".

Repressalier följde, Malan blev utdriven från Genève tillsammans med de andra som också ville predika det sanna evangeliet. Dessa modiga unga män sökte tillflykt i andra europeiska länder. Var än de flyttade predikade de Guds Ord och var till välsignelse för många tusen människors frälsning i Västeuropa. Det var i likhet med lärjungarnas förskingring efter Stefanos död och förföljelse var ett led i väckelsen under Guds suveränitet. Många evangeliska organisationer grundades mellan 1820-1830. En uppsjö av mycket bra evangelisk litteratur spreds i de länder där dessa män predikade.

Haldanes vistelse i Schweiz varade i två år, sen flyttade han tillbaka till Skottland. Han gav oavlåtligen sitt liv i evangeliets tjänst. 4 månader innan hans död var han fysiskt utbränd och detta ledde till hans bortgång.

12 december 1842 gick han in i härligheten och hans sista ord var: "För alltid med Herren, för alltid, för alltid!".

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, baptist

Om kristet motstånd
Patrik Hagman, Artos Norma Bokförlag, 2011

Engelsmannen John Owen (1616–1683) var en av sin tids mest betydande teologer. På ett spännande sätt står han med sin renässansutbildning med en fot i den odelade kristna kyrkan och med en fot i den protestantiska reformrörelse som kom att vara en viktig grund för vår tids frikyrkor.

I formen av korta frågor och svar förklarar John Owen i sin mindre katekes från 1645 den kristna trons centrum för de yngre.  Här beskrivs hur vi blir medlemmar i Kristi kyrka genom levande tro, men att det behövs mer än tro, vi behöver också omvändelse och helighet:

23. Är det något mer som krävs av oss förutom tro?
Ja, omvändelse också, och helighet.

24. Vad är omvändelse?
Att avstå från all synd, med gudfruktig sorg över vad vi har begått.

25. Vad är den helighet som Gud begär av oss?
Allomfattande lydnad till Guds vilja som uppenbarats för oss.

Vi får i Owens mindre katekes en tydlig beskrivning av vad helighet är. Men, vi får inte några ledtrådar om hur det kan se ut i praktiken, särskilt inte i ett senmodernt Sverige. Här är vi lyckliga som kan ta hjälp av Patrik Hagmans lilla bok ”Om kristet motstånd”. Enkelt och klart får vi här utmanande tankar om vad det innebära att leva troget mot Bibeln, att göra motstånd mot onda krafter och växa i helighet.

Jag anar att Patrik Hagman genom att ta hjälp av kyrkans lärare i alla tider i sin tolkning av Bibeln kommer i kontakt med material som var självklara ting för John Owen, men som många kristna i vår tid inte bekantat sig med. Här finns tankegods som visar vita fläckar i vår förståelse av vad ett heligt liv innebär. Med Patrik Hagman som ledsagare får vi många exempel som vi handgripligt kan tillämpa i vår vardag. Kanske drar vi ibland andra slutsatser, men tveklöst får vi här ett gott underlag för samtal och reflektion.

Att arbeta på sin helighet är något djup kristet och knappast något vänsterprojekt. Och det faktum att det här är något som bäst gör i en gemenskap av troende gör det realistiskt på ett sätt som det inte vore annars. Patrik Hagman uppmuntrar oss att se betydelsen också i små steg i ändrade vanor och attityder.

Tillsammans kan vi hjälpa och stötta varandra, be och fira Herrens måltid och på olika sätt finnas för varandra i vår gemensamma vilja att sträva efter helighet. Så växer vi i helighet och förvandlar i små steg vårt närområde, vårt land och vår värld i "allomfattande lydnad till Guds vilja som uppenbarats för oss".

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, katekes, etik