Julen och julevangeliets sanna innebörd

Av David Whitworth

1987 samlades en konstellation av Storbritanniens popelit, Band Aid, under Bob Geldofs ledning för att spela in skivan Do they know it's Christmas? Insamlade pengar från skivans försäljning gick till förmån för Etiopiens svältande och det var beundransvärt. Men frågan är; vad är julens mening?

Det är en fråga för oss alla att stanna upp inför och fundera på mitt i den kommersiella cirkusen som kallas för jul. Jag vet att frågan brukar dyka upp i en och annan julbetraktelse, men svaret är ofta som bäst otillräckligt eller som sämst vilseledande. I ett kåseri som jag läste påstods att Kristus kom till världen för att ge fred och kärlek – verkligen!

Julevangeliets budskap som framställs med hjälp av julkrubbans iscensättning kan ibland uppfattas som en barnsaga utan någon verklighetsförankring. Den bilden fick jag i min barndom och växte upp med den tills jag blev frälst. Ikonbilder ger en annan bild av Jesusbarnet. Där ett spädbarn ligger i famnen på Maria och tittar vördnadsfullt upp mot hennes ansikte. Maria, med helgongloria över huvudet, tittar ut på bildens betraktare med en gudomlig blick i ögonen. Budskapet är klart, Maria är Guds mor och är således medlaren mellan Gud och människor.

Denna vanliga missuppfattning genomsyras av en sentimentalitet som inte har någonting med Jesu födelse att göra och det är också en hädelse. Jesus föddes av Maria men var Maria Guds mor? Herren Jesus Kristus hade ingen far på jorden och har ingen mor i himmelen.

Kristi inkarnation (förkroppsligande) är det centrala i julevangeliet. Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdigad genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten (1Tim 3:16). Syftet med Kristi inkarnation var först och främst att förhärliga Gud (Joh 17:4). Människosläktet lever i uppror mot Gud (Ef 4:17-19). Gud är helighetens, rättvisans och rättfärdighetens Gud (1Petr 1:16, Psalm 45:7-8). Vi är lagens förbrytare och är dömda, lagen uppenbarar Guds rättfärdighet (Rom 3:19-20). Enligt Herren kan lagen sammanfattas med två bud: älska Gud och älska människor (Matt 22:37-40). Vi har alla syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). Det gav Gud, och jag säger det med vördnad, ett problem. Hur skulle Han kunna försona människor som lever i fiendskap mot honom (Rom 5:10) med sig själv utan att kränka sin egen rättfärdighet? Svaret, just det, julevangeliet! Kristus kom som människa till jorden med ett syfte, nämligen att tillfredsställa lagens krav på död och rättfärdighet (Gal 3:13). Han var det fullkomliga försoningsoffret som lagen krävde (Heb 9:12,14). Han som var oskyldig blev skyldig så att Gud kunde försona människor med sig själv (2Kor 5:17-21). Det behagade Gud att krossa Kristus på korset (Matt 27:46). Han utgöt sin vrede över Kristus istället för över oss (1Petr 3:18) och det kallas för Kristi ställföreträdande straff-lidande. Luther uttryckte det starkt: Gud övergiven av Gud vem kan förstå det!

Kristus gick in i det allra heligaste som vår överstepräst en gång för alltid med sitt eget blod och sin egen kropp som det fullkomliga offret som blidkade Gud (Heb 7:17; 9:14). Fiendskapen är borta och så kunde Gud försona människor med sig själv. Julevangeliets innebörd är att vi kan komma till Gud genom Kristus i omvändelse och tro (Apg 2:38; 16:31). Vi är då förlåtna, renade i Kristi blod (1Joh 1:9) och rättfärdiggjorda genom tro allena på Kristus allena (Rom 4:5; 5:1,9). Ett julevangelium som försummar eller utesluter dessa sanningar är falskt (Gal 1:8-9).

Det är en rörelse på gång som söker enhet med den romerska-katolska kyrkan. Sanningen offras på enhetens altare när man söker gemenskap genom den minsta gemensamma nämnaren. Enheten på sådana villkor är en organisatorisk enhet men ingen organisk enhet. Organisk enhet byggs på Ordet, Sanningen och det är från denna källa som den levande (organiska) enheten hämtar sin näring och växer sig stark. Pauli brev till församlingen i Rom är ett klassiskt exempel på detta. I de första elva kapitlen lägger han ut läran (indikativa) och i de sista fem tillämpningen (imperativa).

I mitten av 1500-talet höll den katolska kyrkan ett möte i staden Trient i norra Italien. Syftet var att konsolidera de katolska lärosatserna och motverkar reformationens lära som bottnade i Bibelns auktoritet. Det är intressant att rättfärdiggörelse genom tro allena på Kristus allena behandlades som irrlära och dessutom var alla som höll sig till denna dyrbara sanning enligt katolska kyrkan förbannade. Förbannelsen gäller än idag.

Denna form av ekumenik är gränsöverskridande och vill inkludera alla religioner oavsett vad det tror på. Kärleken till Guds Ord håller på att försvinna och i slutändan luras Guds sanna folk till att inte tro på någonting längre och istället tro på allting.

Låter allt detta trångsynt? Då erkänner jag att jag är trångsynt. Låter det kärlekslöst? Det förnekar jag bestämt. Jag är lika trångsynt som Jesus när han själv sade: 'Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig' (Joh 14:6)

Vad har allt detta att göra med julevangeliet och väckelse? Allt faktisk! Julevangeliet är helt enkelt 'evangeliet om Kristi härlighet' (2 Kor 4:4). Det är Han och inte vi som står i centrum. Härlighetens evangelium är evangeliets härlighet och det är Kristus som får all ära. Jag vill påstå att detta är julevangeliet i allra högsta grad.

Vad har det då med väckelse att göra? Julevangeliet undermineras i vår tid. Det anpassas efter dagens kultur. Det ska vara "kulturellt relevant" och ge folket lite tröst och hjälp på vägen. Det ska också ge dem ett recept för ett lyckligt och framgångsrikt liv som sprudlar av självförtroende. Det finns ingen brist på självutnämnda guruer som vill sprida detta falska budskap. Frånsett skillnaderna mellan denna lära och den allomfattande ekumeniken har de båda gemensamt att de undergräver Bibelns auktoritet och leder in på fördärvets väg.

Är det inte dags att be för Ordets reformation och att det sanna julevangeliets innebörd än en gång ska stå i centrum för församlingsliv och verksamhet? Är det inte dags att be för väckelse av livet för oss själva och våra syskon i Kristus? Är det inte dags att vi står upp för det sanna julevangeliet? Vi ber inte för vår eller församlingens skull utan för Guds äras skull och av en längtan att se Guds namn förstorat och förhärligat.

Etiketter: evangelium kyrkoåret

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln