Den katolska bönehörnan

The Little Oratory – A Beginners Guide to Praying in the Home
David Clayton & Leila Marie Lawler
Sophie Institute Press, 2014
 
I den romersk katolska kyrkans katekes, punkt 2691, kan vi läsa om hur en familj kan välja att i hemmet ha en särskild bönehörna eller böneställe, och att det kan främja den gemensamma bönen. Den här boken tar det för som en utgångspunkt för en genomgång om hur man kan skapa en sådan bönehörna i hemmet och hur man skapar goda vanor för familjens gemensamma bön. Enkelt, pedagogiskt och med en förlåtande attityd. Istället för att säga ”gör så och så”, vill författarna ge goda tips för att prova sig fram till det som fungerar i det egna hemmet. En vacker bok som talar in i vår tids kultur i västvärlden.
 
Några goda saker boken tar upp som är nyttiga för kristna i alla traditioner:

  • Att både morgon och kväll ha en enkel bönestund eller andakt med familjen är en god och nyttig vana som formar kristna lärjungar redo att möta en skola eller arbetsplats som präglas av världens värderingar. Goda protestantiska förebilder förordar detta: Matthew Henry: ”En kyrka i hemmet blir ett gott minne, ja, till och med ett gott arv, som du lämnar efter dig åt dina barn” och Jonathan Edwards: ”Varje kristen familj bör vara som en liten församling.”. Grunden för samlingarna är enkel: Läs Bibeln, be, sjung.
  • En enkel plats i hemmet som är iordningställd för bön och familjeandakt är pedagogiskt för både barn och vuxna. En Bibel, ett kors, en katekes, sångbok, en anteckningsbok med böneämnen och kanske några vackra blommor. Puritanerna gjorde ofta en lite smått bokstavlig tolkning av Matt 6:6, ”när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr”, och byggde ibland särskilda bönekammare i hemmen.
  • Gud har i oss skapat en känsla för skönhet. Några av världens vackraste byggnader är byggda till Guds ära. Det är inte fel att låta vår tillbedjan underlättas av vackra ting. Boken ger ett antal goda råd om en enkla sätt att skapa en plats för familjeandakt präglad av skönhet, t.ex. genom att ha färska blommor i en vas. Här har nog många av våra frikyrkoförsamlingar något viktigt att lära, i en reaktion mot den lutherska statskyrkan har vi ofta skapat så enkla gudstjänstrum att något ibland gått förlorat. Presbyterianen R.C. Sproul kan lära oss mycket i detta, han delar frikyrkans syn på det gammaltestamentliga bildförbudet och helgondyrkan, men ger ett nyanserat försvar för vackra ting som en del av tillbedjan.

Men, vi ska inte förvånas över att katoliker är katoliker och har katolikers teologi i många frågor. Boken förordar till exempel dessa saker, saker som är främmande ur reformationens synvinkel:

  • Statyer och helgon i tillbedjan
  • Mariadyrkan
  • Skärselden och bön för de avlidna
  • En hierarkisk syn på kyrkans natur och de vigda tjänsterna

Så, är den här boken att rekommendera? Jag har svårt att se något annat än att katolska ledare skulle se mycket gott i den här boken. Men ur reformationens synvinkel blir boken i stort sett oanvändbar för den som inte har mycket god urskiljningsförmåga. Den spontana känslan är att  R.C. Sproul borde ägna en liten tid av sina sista år att skriva en liknande bok på reformatorisk grund, med ett stort mått av känsla för skönhet och med hänsyn till reformationens teologi om frälsning och tillbedjan.

Etiketter: böcker bön

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln