Jean Calvin del 8

Av David Whitworth

 
Calvins kamp mot libertinerna 1555 slutade med stor framgång och lanserade en ny epok i Calvins och Genèves medborgares liv. Epokens gryning har varit kallad "tidevarvets segertåg" och sträcker sig fram till 1564 och Calvins bortgång.
 
Under de sista nio åren av hans liv härskade Guds Ord bland stadens invånare varav en tredjedel var hugenotter, som var flyktingar från Frankrike. Från överallt i Europa blev Genève en fristad för förföljda protestanter som anslöt sig till Calvins Sankt Peters kyrka. Brott var nästan utrotade och gatorna var trygga under nattens mörka timmar.
 
Evangeliets kraft genom Calvins predikningar förvandlade Genèves medborgare till ett arbetsamt, sparsamt och framgångsrikt folk alltså frukten av det som betecknas som den protestantiska arbetsetiken. Vävnadsindustrin växte stark och skapade många arbetstillfällen. Immigranter från Florens var exceptionellt skickliga juvelerare men hade svårt att sälja sina kostsamma varor och riktade istället in sina färdigheter på klockmakeri och sålunda blev Schweiz världsberömd för sina klockor. Allt detta och mer därtill lade grunden till en stark växande ekonomi.
 
Calvin hade ett livligt intresse för reformationens spridning och framgång i andra länder. Hans kärlek för sitt hemland Frankrike gav honom en intensiv längtan att se sina landsmän frälsta. Landets verksamma pastorer och kolportörer tog emot ständiga leveranser av Biblar och kristen litteratur från Genève.
 
Genève hade nu blivit centrum för de reformerta i Europa. Calvin erkändes som en stor advokat, diplomat och förvaltare. Stadens politiker rådslog med honom inför varje viktigt beslut och politiker från andra länder hittade vägen till Genève för att söka råd hos honom. Men Calvin kvarstod som ödmjuk, enkel och anspråkslös och han var Guds tjänare och inget annat.
 
Det var en sak som fattades i Genèves utveckling som protestantismens fäste och det var ett utbildningsinstitut. Hittills hade studenterna skickats utomlands för att skaffa en utbildning men nu var det dags att grunda en egen akademi. Calvin var utan pengar och kontakter för att finansiera projektet och hur kunde han då samla in pengarna? Han fick tillstånd av stadsfullmäktige att bygga på en tomt och detta skapade ett intresse hos folket. Han drog fördel av intresset genom att motivera människorna till att bidra med sina resurser. Pengarna rullade in, en boktryckare bidrog med en fjärde del av sina tillgångar, affärsmän gav frikostigt och de fattiga gav en peng efter deras förmåga. Inom sex månader hade pengarna samlats in för att sätta igång byggnationen.
 
Calvin var väl övertygad om behovet av en god utbildning för att utrusta män för sina livsverk. Akademin behövde framförallt de bästa lärarna och bara det bästa var gott nog för Calvin. Theodor Beså blev rektor och den kände Pierre Viret tillsammans med fyra reformerta professorer från Lausanne akademin satt på Genève universitets lärostolar bredvid Calvin.
 
Han var bestämd att studiekurserna skulle vara så kompletta och omfattande som möjligt. Akademins fakultet bestod primärt av teologi och filosofi. Undervisningsplanen började med en grundutbildning och fortsatte med studier i flera ämnen men framförallt teologi. Juridik och medicin fanns också med bland studiekurserna men först och främst ämnade Calvin att utrusta män till att bli pastorer. Akademin blev den protestantiska teologins centrum.
Portarna till institutet öppnades 5 mars 1559 och ovanför dörren var orden:
 Att frukta Herren är början till vishet inmejslat
 
Akademins första år kröntes med stor framgång och 162 studenter från många europeiska länder skrevs in. Efter sex år ökade siffrorna till 1600 och akademin stod i centrum av Västeuropas protestantiska liv. Det blev en framtidsmodell för universiteten i Frankrike, Holland, Skottland och USA.
 
Juldagen 1559 blev Calvin inbjuden att bli medborgare i Genève. Det var på hemvägen från stadshuset som han fick en förskräcklig hosta och hostade upp blod. Tuberkulosen hade drabbat honom då han var svag och utarmad av en tung arbetsbörda. Han fick rådet att vila upp sig i en månad men det blev inte längre än några dagar. Han var snart igång igen och predikade, gav föredrag på akademin, skrev långa brev och tog emot besökare som sökte råd hos honom. Samma år skrev han också färdigt ”Institutio”.
 
Glädjen åt reformationens segertåg var blandad med bedrövelser då hans lärjungar förföljdes och ännu mera bedrövelse var Martin Luthers bortgång, dessa två Herrens krigare träffades aldrig. Calvin hade en brinnande längtan att utveckla en närmare gemenskap med kyrkan i Tyskland och för att skapa enhet i protestantismens kärnämnen.
 
Calvin predikade i Sankt Peters kyrkan 6 februari 1564 för sista gången. Andningssvårigheterna förhindrade honom att avsluta sin förkunnelse och efter detta var han sängliggande. Läkarna var hjälplösa och kunde inte bota honom då han led av en mängd sjukdomar. Han var utmärglad efter åratal av hårt arbete men han tappade aldrig den glödande blicken i ögonen.
 
Hela Genèves folk hade tagit Jean till sitt hjärta och många ville besöka honom. Folk strömmade från när och fjärran och han kunde ha tagit emot besökare hela dygnet och få kunde hålla tillbaka tårarna. 27 maj 1564 tog han farväl och gick in i härlighet.
 
Calvin gav förordningar om sin begravning och det skulle vara så enkelt som möjligt utan ståt, sång och utan ord vid gravsättningen. Det skulle heller inte finnas någon gravsten och hans önskningar uppfylldes. En stor mängd människor följde kortegen med djup respekt och i djup tyst sorg.
 
Sammanfattningsvis:

  • Calvin gjorde ett stort verk för reformationens framgång och tack vare hans inspiration blev denna en av 1500-talets stora framgångar.
  • Calvin gav reformerta församlingar en klar, djup och robust teologi skrivet i ”Institutio” och med stöd från hans framstående bibelkommentarer.
  • Genève var ett lysande föredöme av hur en stad införlivade den reformerta tron och även levde ut den. Stadens karisma inspirerade andra städer att reformera livet i sina samhällen.
  • Calvin formade den reformerta tron till en internationell rörelse. Rörelsen skapade en broderskapskänsla som överskred alla nationella gränser. Calvin uppehöll en omfattande korrespondens med Europas reformerta ledare. Det finns 4000 av hans brev (B.B. Warfield) bevarade. Han uppmuntrade, uppmanade, rådgjorde och tillrättavisade de reformerta ledare.
  • Calvin skapade den reformerta tron till en stor protestantiska 'missions' rörelse. Genève blev den internationella utbildningscentrum för reformerta pastorer, predikanter, teologer och missionärer. Genèves akademi som Calvin grundade 1559 drog till sig studenter från hela Europa. Akademin bjöd också på en utbildning i medicin och juridik men huvudsyftet var att utbilda blivande pastorer. Institutet skickade ut en stadig växande här av reformerta troende för att sprida tron till andra länder.

 
Nästa blogg skall vi titta närmare på Jean Calvins teologi.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln