Bön för väckelse

Av David Whitworth

Det har varit ett antal bloggar om väckelse och min förhoppning är att någon eller några har ”fångat elden” och är motiverade att be för väckelse. Så nu är det dags för en praktisk tillämpning.

Först och främst måste det finnas en stark nöd och en oemotståndlig längtan hos oss innan vi börjar be för väckelse. Gud hädas skamlöst och hejdlöst i vår tid och det saknas vördnad för Honom. Människor förhärdas i sina hjärtan på ett sätt som vi inte har sett på flera århundraden.

Om vi säger att vi älskar Gud och längtar efter att få se Hans namn ärat då borde detta driva oss till bön med en ”helig besatthet”. Kan vi verkligen avstå från att be när vi ser att Gud berövas sin ära? Bön för väckelse börjar med Gud och Hans ära och inte för vår eller församlingens skull. Bönens utgångspunkt i alla lägen skall eka psalmistens bön: "Inte åt oss Herre, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull. Varför skall hednafolken få säga: "Var är nu deras Gud?" Vår Gud är i himlen, Han gör allt vad Han vill" (Ps 115:1-3).

Om vi vill uppleva väckelse då måste vi sträva efter att vara heliga såsom Gud är helig (1 Pet 1:16), i vers 15 förklarar Petrus tydligt att vi skall vara heliga i hela vår livsföring.

NT överflödar med imperativ om att vara helig:

"För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt … tänk på allt sådant"( Fil 4.8).

"Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden" (Kol 3:2).

"Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet …" (Kol 3:5).

Det är meningslöst att be för väckelse om vi lever för att behaga oss själva, det är inte seriöst och en skymf mot Gud. En radikal brytning från synd och att leva helgade liv är vad som krävs om vi är seriösa med att vilja uppleva väckelse. Vi har en "stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt …" (Heb 12:1). Vittnen har vi gott om i Bibeln och i väckelsens historia. Vi behöver inte gå längre än 1800-talets väckelse i Sverige för att förstå denna princip. Alla de stora gudsmän och -kvinnor som vi träffade tidigare i dessa bloggar var människor som offrade allt: tid, pengar, nöjen och sina hem för att förhärliga Gud. De levde inte för att tjäna sig själva utan för att tjäna Gud. De var villiga att förneka sig själva och ta sitt kors på sig och följa Jesus och ta konsekvenserna. Det var dessa människor Gud välsignade med väckelsen. Var och en av oss som säger att vi älskar Gud behöver pröva våra hjärtan inför Honom innan vi ber för väckelse.

Det är av stor betydelse hur vi närmar oss Gud i bön. Det krävs en stor vördnad inför Gud. Idén om att Gud är vår pappa eller kompis är fullständigt främmande i Bibeln. Gud är oföränderlig, oändlig och evig. Han är allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande. Det fyllde Daniel med stor fruktan och vördnad: "O Herre du store Gud som inger fruktan---" Dan 9:4. David ville inte vara sämre: "Därför är du stor, Herre, Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron" 2 Sam 7:22. Jesajas bön innehåller samma vördnad: "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden". Jes 37:16. Såsom det fyllde Daniel, David och Jesaja borde det också fylla oss med stor fruktan och vördnad.

Väckelsens historia visar att många som har bett för väckelse har fått svar under sin livstid men inte alla, Gud gav andra svar på bön efter att de hade gått in i härligheten. En sak hade de gemensamt - de levde heliga liv, men var inte fullkomliga. Gud svarade ändå på deras böner.

I väckelsens tid lyftes Guds folk till en högre nivå i bön. Bön är ett oumbärligt medel som Gud använder för att uppliva sitt folk och utan det finns det ingen väckelse.

Jonathan Edwards sa: "När Gud har för syfte att skänka stor välsignelse över sitt folk visar Han dem ofta i sin försyn behovet och ger dem nöd och längtan efter väckelse och sätter dem i rörelsen för att allvarligt be för väckelse". Det finns många bibelstycken som parar ihop väckelse och bön. En sådan är Jesaja 63:15; 64:12. Det är en uppmaning till oss att vi läser och funderar på dessa bibelverser och rannsakar oss själva.

Vi har många bibelverser till vårt förfogande för att visa oss vägen fram i bön för väckelse. Dessa verser kan vi ta till oss och forma våra böner efter dem:

"Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk får glädjas i dig?" (Ps 85:7).

"Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra" (Jes 44:3).

"Ni som ropar till Herren unnar er ingen ro. Och ge Honom igen ro…"(Jes 62:11).

"O, att du lät himlen rämna och kom hit ner…" (Jes 64:1).

"Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid" (Habackuk 3:2).

"Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått" (Malaki 3.10).

Det är en sak att be för väckelse och en annan sak att i förväntansfull tillit se vår längtan uppfyllas. När Gud utgjuter väckelsen börjar Han med att ge sitt folk en brinnande längtan och en börda att be. Bördan är språngbrädan till en övermäktig övertygelse om väckelsens inträde. Att be för väckelse är inte nog, det måste finnas en intensiv längtan. Denna längtan ger inte vika för någonting och är ståndaktig i bön. Många välmenande kristna börjar bra i bön men intresset svalnar efter några veckor eller månader eftersom svaret inte kommer så snabbt som man önskat. Det krävs uthållighet i bön om vi ska få se väckelse i Sverige. Vi får be som Jakob i 1Mos.32:26 "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig".

Detta är ett upprop till alla som läser dessa bloggar, jag vädjar till er att be för väckelse och be oavlåtligen för Herrens äras skull.

Etiketter: väckelse bön

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln