Av David Whitworth


Calvin kallas för den helige Andens teolog. Denna blogg kommer att handla om Andens särskilda övernaturliga upplysning. En blott kunskap om Gud som skapare är otillräcklig och inte heller särskild övernaturlig uppenbarelse räcker i sig. För att lyfta människor ur labyrinten (se blogg 9) alltså andlig blindhet (2 Kor:4 4) behövs den helige Andens upplysning. Kortfattat, Anden och Ordet kan inte åtskiljas, Ordets uppenbarelse är objektivt och Andens upplysning är subjektivt. Utan dessa beståndsdelar är frälsande kunskap för människor utom räckhåll.

Calvin tillägnar Andens upplysning en hel del i Institutio. I hans lära om gudskunskap visar han att människan inte har förmåga att välja frälsande kunskap om Gud. Han tar initiativet att välja ut människor för att leda dem till denna kunskap utav den enkla skäl att det är Han som skänker kunskapen om sig själv till vem Han vill. Denna slags kunskap som Calvin tänker på är sålunda väsentlig och livskraftig kunskap om Gud som fångar upp en människa i roten av sitt leverne och styr henne i förståndet, känslorna och viljan.

Vi skall nu leta rätt på hur Calvin förstod Andens verk i en människas liv för att leda henne till en stark tro på Ordet som Guds uppenbarelse.

Problemet
Det grundläggande problemet är att villfarelsen i människans hjärta aldrig kan utrotas tills sann kunskap om Gud implanteras i det. En stark tro på Bibeln utgår från Faderns manifestation av sin närvaro i Ordet. Denna frälsande kunskap är rotad i Andens inre övertygelse och bekräftelse i människans hjärta (bok 1 kap 8, 13) och kallas Andens hemliga vittnesbörd. Människor skall då ha det klar för sig att de som den helige Anden undervisar inombords underkastar sig ovillkorligen Bibelns auktoritet ( bok 1 kap 7, 5).
Pånyttfödelsen är den fundamentala principen i Calvins lära om frälsningen av vilken han blev i allra högsta grad den helige Andens teolog.
Människans förstånd kan inte leta sig fram till en sann kunskap om den gudomliga viljan när det är förblindat och mörkt. Inte heller kan hjärtat som vacklar av ständig förtvivlan vila i en sådan kunskap. För att Guds Ord skall få stort inflytande måste förståndet upplysas och hjärtat bekräftas utifrån (Bok 3 kap 2 7).

Helgelsen
Den helige Andens verk börjar med att avskilja oss från världen och förena oss i hoppet om ett evigt arv därför kallas Anden för helgelsens Ande för att Han ger oss nytt liv. Bok 3 1:2. I samma bok och kapitel i del 3 samlar Calvin ihop den helige Andens titlar från Bibeln. Dessa titlar är intimt sammanflätade med Hans verk i vår frälsning och det nya livet. Anden förena oss med sig själv genom tro som en gåva: Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helga er och ni tror sanningen 2 Tess 2:13.

Kristus lovar sina lärjungar sanningens Ande, som världen inte kan ta emot
Joh 14:17. Kristus tilldelar Anden som hans särskilda ämbete att påminna de troende om de saker som han själv undervisade här i sitt jordiska liv. Om inte förståndets Ande öppnade och upplyste människors intellektuella ögon så är det fruktlöst att försöka leda de blinda till ljuset. Den helige Anden är nyckeln till att öppna upp och upplysa de förblindas förstånd till att skåda den himmelska skatten. Bok 3 1:4.

Tro är förbindelsen mellan Anden och Hans verk i oss. I bok 3 2 ger Calvin en utförlig beskrivning av trons väsen i människans liv. Tro består av kunskap om Kristus och Kristus kan inte blir känd utan helige Andens helgelse, därför kan inte tro avskiljas från gudfruktiga känslor

I helgelsen finns det två moment. Definitiv helgelse och fortlöpande helgelse. I den förre kallar och avskiljer Gud oss från resten av mänskligheten till att förhärliga Honom. I den senare återställer Han Kristi avbild i oss. (Min anmärkning).

Omvändelse
Omvändelse och tro går hand i hand. Omvändelse kommer under Calvins mikroskop i bok 3:3. Omvändelse är en äkta omvandling av våra liv till Gud som härrör från ett oförfalskat och en allvarsam fruktan för Gud. I bok 3 3:5-9. ger han en utläggning av denna förklaring i tre punkter.

  1. Konvertering av livet till Gud. Vi behöver en förändring inte bara utåt i gärningar utan också inombords i själen, som är kapabel bara efter att den har lagt bort gamla vanor för att visa frukt som motsvarar sin förnyelse. Profeten ville ge uttryck för detta när han kallar folk till omvändelsen för att ’skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande’ (Hes 18:31).
  2. Omvändelse utgår från en äkta fruktan för Gud, alltså en vördnad för Guds rättfärdighet och helighet och också en rädsla för Guds vrede och syndens straff. Synden hatas därför att den väcker missnöje hos Gud.
  3. Andens verk i omvändelsen i de troendes liv. Calvin utvecklar detta som består i två delar. Dödandet av köttets gärningar och ingjutandet av den helige Andens kraft. Köttet är kvarstående synd i de troendes liv. Vi har en ny natur men synd är aldrig fullständigt förstört i detta livet. Därför är uppmaningen att ’Vänd dig bort från det onda och gör det goda’ (Ps 34:15) ett ständigt återkommande tema i hela Skriften. Att vända oss bort från det onda är alltså att krossa köttet och det är det svåraste som finns. ’Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds Lag och kan det inte heller’ (Rom 8:7). Det första steget mot laglydnad är därför att förneka oss själva.


Förnyelse visa sig genom frukten den medför. Anden ingjuter helighet i våra själar som inspirerar nya tankar och nya känslor i oss. Det följer då att vi uppmanas till att lägga bort den gamla människan och att förnyas i sinnes ande.

De två delar som nämns ovan verkställs i oss igenom vår sammanslutning i Kristus. För om vi har del i Hans död, vår gamla människa är korsfäst genom Hans kraft och syndens kraft har inte mer makt över oss. Resterna av vår gamla syndiga natur är därför aldrig mer herre i våra liv. (Rom 6:5,6).
 
Om vi har del i Kristi uppståndelse är vi uppväckta från de döda till nya livet som formar oss till Guds rättfärdighet. Kort sagt förstår Calvin, att denna slags omvändelse är pånyttfödelse vars syfte är att forma Guds avbild i oss på nytt som var befläckad genom Adams överträdelse. Han avslutar kapitel 3:9. med att säga att Gud tillskriver omvändelse till de troende som målsättning hela livet ut.

Det kommer mer om helgelse längre fram.

Calvins förutbestämmelse teologi förekommer i boken Truth For All Time A Brief Outline Of The Christian Faith som översätts till det svenska språket och som kommer att sättas upp på denna webbsida lite senare.

Läs hela inlägget »

Preaching
Fred B. Craddock
Abingdon Press, 1985
 
Det är en trevlig bok om den kristna förkunnelsen, en klassiker i den protestantiska mittfårans predikantutbildningar.

Här är några reflektioner:
 

  • Det som gav mig mest i boken är de delar som handlar om att känna in och ha sympati för dem man predikar för. Att leva sig in i olika människor som kan komma att lyssna till den förkunnelse man förbereder och aktivt arbeta med att nå fram och berör. Att sympati och inkännande är något att jobba aktivt med i arbetet med att förbereda en förmedling av Guds ord. Ja, och att en del av att förbereda predikan också är att förbereda predikanten.
  • Den protestantiska mittfåran har ofta antagit den akademiska bibelkritiken på ett lite naivt sätt. Den senaste kritiska bibelforskningens rön har fått bli till en sorts sanning utan att låta tiden få bryta forskningsrön mot varandra, vi vet ju, inte minst från andra vetenskaper, att radikal spetsforskning inte alltid är det mest pålitliga för praktisk tillämpning. Istället för att sätta den levande församlingen som auktoritet i bibelfrågor sätter man universitetets professor som avgörande instans. Craddock gör sitt bästa att hantera det här, men det märks att de pastorer som lever i den protestantiska mittfåran kämpar och lider av detta i sina predikoförberedelser.
  • För Craddock är det viktigt att skilja arbetet med att ta fram ett budskap ur bibeltexten från arbetet förbereda förmedlingen av budskapet. Personligen har jag nog inte tänkt klart över det här, men Craddocks råd att göra en tydlig skillnad är meningsfull och argumenten är goda.
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker predikan

Ett utsökt universum – Supersträngar, dolda dimensioner och sökandet efter den slutgiltiga teorin
Brian Greene
Norstedts, 2001
 
Den nya naturvetenskapen dödar världens magi
Isaac Newton (1642–1727), var som på samma sätt som Johannes döparen den sista av den gamla tiden och förelöpare för den nya tiden. Innan Newton var värden sådär magisk som i Harry Potter, ett bi pollinerar en blomma och det blir ett äpple, underligt, förunderligt och oförklarligt. Men när ”Naturvetenskapens matematiska principer” ser dagens ljus 1687 förändras allt. Själv var Newton troende och var kvar i den gamla Harry Potter världen. Men han hade gett grunden för att förklara allt med enkel matematik.
 
Sakta blir den allmänna uppfattningen att världen är helt och hållet fattbar och magin lämnar västvärlden. Kvar blir en kall värld, där Gud inte får plats mer än som en deistisk skapare, som inte längre verkar i världen och inte aktivt gör någon skillnad.
 
Världen som helt möjlig att förklara dör etiskt i Auschwitz
Den här tanken på att allt är förklarbart och att vi människor kan ändra och styra världen ledde till många vackra politiska försök. Inte längre skulle kungar, präster och traditioner bygga samhällen. Nu skulle vetenskapen styra samhället och rensa ut allt gammalt bråte. Kanske kunde man ha lärt sig något av den franska revolutionens blodbad, men drömmen om det modernas förmåga att skapa lycka levde vidare. Men, denna kalla rationalitet visade sig ha den mörkaste baksidan, det var som människan mitt i det mest genomtänkta och vetenskapliga tycktes plocka fram det ondaste av onda. När världens mest civiliserade land, Tyskland, bestämmer sig för att utrota det judiska folket, och gör det storskaligt, grymt och genomtänkt så dör den etiska delen av det moderna projektet.
 
Ja, visst är det många som försökt även efter Auschwitz, inte minst Sverige som försökte ta bort dåliga människor ur samhället genom tvångssterilisering och höll på med det in på 1970-talet. Men, i grunden dog modernismen som etiskt projekt i Auschwitz.
 
I kvantmekaniken visar naturen sig motsträvig
Albert Einstein (1879–1955) skakade om Newtons fysik, men världen framstod fortsatt som helt möjlig att förklara, en värld utan det magiska.
 
Werner Heisenberg (1901–1976) är en av de som upptäcker kvantmekaniken och sakta så växer en värd av sådant som stör en den enkla förklarbara världen, inte minst obestämdhetsrelationen som upptäcks 1927.
 
Sakta framstår det som helt orimligt i fysiken att man har olika teorier för korta och långa avstånd. Naturen börjar säga ifrån och fysiker längtar nu efter den stora teorin som likt Newtons fysik återigen ska förklara allt och ta bort den där jobbiga magin som påminner allt för mycket om Harry Potter.
 
Strängteorin gör åter världen till en magisk plats
Den här teorin som ska förklara allt, den får en kandidat som räcker upp handen. Och det är strängteorin som är hoppet om ett återigen helt förklarbart universum. Men, under arbetet visar det sig att vi får en teori med en värld med elva dimensioner, multipla universum och en massa lustigheter. Ja, och insikten om att det kanske finns en gräns för vad som går att förklara. Vi lever åter i en Harry Potter värld där ett bi pollinerar en blomma och det blir ett äpple, en spännande och underlig värld full av liv.
 
Det är som vi återigen lever i en värld med plats för Gud, kärlek, glädje, omsorg och gemenskap. Borta är samhället som ett projekt för ingenjörer. Med strängteorin är samhället återigen något obegripligt som vi efter bästa förmåga försöker göra tillsammans och där vi gör gott att respektera traditionen och det obegripliga.
 
Om Brian Greens bok
En ur bästa synvinkel populärvetenskaplig bok, där vi får en inblick av strängteorins bakgrund och utveckling. Det kanske mest sympatiska är hur Greene hela tiden fokuserar på behovet av att belägga strängteorin experimentellt, att han är öppen med att det är en teori som förklarar väldigt mycket, men som än så länge saknar de där bevisen i konfrontation med verkligheten.
 
En bra och sansad bok, en bok som förtjänar att presenteras av någon som inte sitter uppe en sen sommarkväll och svävar ut om Newton och vår underliga svårförklarade värld.

Läs hela inlägget »

De vetenskapliga revolutionernas struktur
Thomas S Kuhn
Thales förlag, 2009 (ursprungligen 1962)
 
Det slår mig att jag läser denna vetenskapsteoretiska klassiker på ett annat sätt idag. De sociala aspekerna av vetenskap ger en nyans åt samtalet om vetenskap och kristen tro som jag kanske inte reflekterat över tidigare.
 
Vetenskapen har sociala aspekter
Det som en gång vara paradbegreppen hos Kuhn, paradigm, normalvetenskap och revolutionär vetenskap, framstår inte längre som lika intressant som förr. Det här med paradigm känns mer som det blivit en del av vetenskapsteorins historia, snarare än ett viktigt verktyg för att förstå vetenskapens utveckling.Det som dock framstår klarare än någonsin är hur viktigt det var att Kuhn förde in de sociala aspekterna i studiet av vetenskap.

Länge utgick man att vetenskapen var helt rationell, utifrån experiment och logik, när man valde mellan teorier. Francis Bacons metodlära i ”Det nya verktyget” 1620, är ett sådant exempel där vetenskapen har en metod, som en korvstoppningsmaskin som ger närapå automatiska resultat om man följer metoden.

Ludwik Flecks hade sett det redan 1935 med ”Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum: Inledning till läran om tankestil och tankekollektiv”, men det var med Thomas S Kuhn som det slog igen, det faktum att sociala aspekter ofta är helt avgörande vid val mellan teorier i vetenskapen.
 
Vetenskapens historia ger ljus av det socialas inflytande
Hur studerar man vetenskap på ett vetenskapligt sätt? Tidigare hade man sett studiet om vetenskap som ett studie av logisk metodlära, en typisk representant för den skolan var Rudolf Carnap (1891–1970).

Thomas S Kuhn vidgade vetenskapsteorin genom att studera hur vetenskapen fungerat genom historien. Och det Kuhn upptäcker är att val mellan teorier inte alltid har skett på rationell grund.

Lite ironiskt menar Kuhn att vetenskapens framdrift ofta snarare sker genom att företrädare för äldre teorier dör och lämnar plats för unga företrädare för nya teorier, snarare än att de etablerade forskarna ändrar sig grundat på experiment och en bättre teori. Efter Kuhn har studiet av vetenskapens historia blivit en självklar del av studiet av vetenskap och samtalet om metod och utveckling
 
Sociologin förklarar val mellan teorier
Ärelystnad, pengar, prestige, gruppdynamik och viljan till makt har alla en del i hur vetenskapen fungerar. Vetenskapssociologi studerar detta, det svaga programmet ger som Kuhn en sociologisk nyans åt studier av den experimentella vetenskapen, medan det starka programmet försöker förklara i princip allt i valet mellan teorier med sociala faktorer.
 
Vetenskap och kristen tro
Genom Thomas S Kuhn förändrades synen på vetenskapens rationalitet radikalt, det sociala trädde in i studiet av vetenskap. Den naiva synen på vetenskapen som helt rationell fick träda tillbaka för en ny mer nyanserad och realistisk syn. Ett nytt sätt att tänka om vetenskap där man erkänner hur pengar, makt, gruppdynamik och andra sociala faktorer ofta har varit avgörande i historien och är så också idag.
 
Detta har förstås betydelse för de som vill göra en avgörande skillnad mellan den rationella naturvetenskapen och den påstått ovetenskapliga religionen. Thomas S Kuhn kan bidra med realism och nyans i ett sådant samtal.

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik böcker

Av David Whitworth

 
I den föregående blogg nämndes det två sätt som Gud uppenbarar sig själv för oss. Den första är i skapelsen och den andra i Jesus Kristus som frälsare. Den första var otillräcklig pga. att vår blindhet aldrig kunde leda oss till Gud som frälsare, som jag skrev om i förra bloggen. Denna blogg handlar om den andra uppenbarelsen alltså uppenbarelsen om Gud som frälsare i Jesus Kristus.

I ”Institutio” del 1 kapitel 6–10 visar Calvin oss en klarare och fullkomligare uppenbarelse om Gud än vad skapelsen kan visa oss. Uppenbarelsen kan sammanfattas på två sätt. På den ena handen särskild övernaturlig uppenbarelse och på den andre hand särskild övernaturlig upplysning.

Särskild övernaturlig uppenbarelse
Calvins första antagande är att människan vandrar i en labyrint. Människans gudsbild hämtas inte från uppenbarelsens Ord utan utifrån hennes egen missuppfattning och snedvred bild om Gud och tillbedja en gud av sin egen föreställning. Trots att människan har stora förmågor är hon en förbryllad och famlande varelse. Det är inte bara att hon inte förstår Gud, hon förstår inte heller världen hon lever i och hon förstår inte heller sig själv. Om hjälp inte kommer till människan utifrån kommer hon aldrig lära känna Gud eller upptäcka Hans rike.

Vid den punkten griper Gud in av kärlek till människan och når ut till henne i hennes fångenskap i labyrinten. Han ger människan Bibeln för att leda henne från okunskapen till kunskapen om Gud och befria henne ur labyrinten. Grunden till Calvins teologi är därför att Gud kan lära kännas som världens skapare, försonare och Herre endast genom Bibeln.

Särskild övernaturlig upplysning
Den andra antagande som han ger är om Gud som läromästare och vi som elever. Han gav oss sitt inspirerade Ord för att vi ska kunna lära känna Honom i Herren Jesus Kristus som Frälsare. Vi talar ju människans språk men Bibeln talar Guds språk och det är ett språk som har sitt ursprung i en annan dimension-den eviga. Därför behöver vi en som tolkar och upplyser Ordet till vårt förstånd och det hör ihop med den Helige Andens ämbete. De som underkastar sig Bibeln kommer inte bara att ta emot kunskap om Gud utan också förvandlas till Hans avbild genom kunskap om Honom.
Calvin är kristallklar om den ofrälsta människans tillstånd inför Gud och om det som av nödvändighet måste predikas. Det måste understrykas att hon är främling till Gud orsakad av synd, en arvtagare av vrede, belagd med evig dom, utesluten från frälsningens hopp, fullständigt främmande för Guds välsignelser, Satans slav, fångad under syndens tvång och dömd till ett grymt öde.

Calvin är enig med de övriga reformatorerna att det bara är genom den moraliska lagen (10 Guds Bud) som människan blir övertygade om hennes förlorade tillstånd och att hoppet om räddning kommer genom Guds uppenbarelse i Kristus.
 
Medlare och försonare
I ”Institutio” del 2 kapitel 12 visar Calvin vägen till frälsningen. Här utlägger han att den enda vägen Gud kan frälsa oss och försona oss med sig själv. För det behövs en medlare som är både sann Gud och sann människa. I utläggningen av vårt behov av en medlare berättar han att fallet är akut och om hela Gudomen inte hade stigit ned till oss var det omöjligt för oss att stiga upp till Honom. Sålunda passade det Guds Son att han skulle bli vår Immanuel, dvs Gud med oss. Det fullbordas på ett sätt som är ett ömsesidigt sammanförande av Hans gudom och vår natur (utan vår synd).
 
Han fortsätter med att förklara Kristus som medlare som återställer oss till Gudomligt gunst. Istället för att ärva helvetet ärver vi Guds Himmelska Rike. Vem kunde göra detta utom Guds Son som blev människosonen och tog på sig en mänsklig kropp. På så vis tillräknas det som tillhör oss till sig själv för att tillräkna det som är naturligt Hans genom nåd till oss. En detaljerad förklaring följer i resten av kapitel 12 och fortsätter i kapitel 13 och 14 om föreningen mellan Kristi Gudomlig natur och Hans mänskliga form.
 
Vi står i tacksamhetsskuld till Calvin för den stora upptäckten om sambandet mellan Kristus som vår medlare och Hans ämbete som överstepräst, kung och profet. Alltså om inte det var för Hans ämbete i dessa tre tjänster så är det omöjligt att Han kunde bli vår medlare.
 
Namnet Kristus betyder den smorde. Gud uppenbarade sig till oss som Messias i Kristus. Den samaritiska kvinnans bekännelse: ”Jag vet att Messias skall komma som kallas Kristus. När han kommer, skall Han förkunna allt för oss”(Joh 4:25). Namnet Kristus, den smorde, hänvisar till Kristi tre tjänster som under lagen profeterna, prästerna och kungarna var smorda med helig olja och var förebilder av Kristus. Kristus smordes med den Helige Anden utav vilket det namnet Messias gavs till den utlovade medlaren.
 
Kristus som profet
Calvin fortsätter då med en beskrivning av dessa tre ämbeten och börjar med Kristus som profet. Han citerar verser som Jes 61:1,2: ”Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka”. Så ser vi att Kristus är smord av Anden till att predika. Han bekräftades av Gud i Mark 9:7: ”Denna är min Son den Älskade. Lyssna till Honom”. Pauli ord är också relevant fast uttryckssättet är lite nyanserat ”som Gud för oss har gjort till vishet” (1Kor 1:30) och Kol 2:3: ”I Honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”. I dessa två verser förklaras att utan Guds uppenbarelse i Kristus finns det ingen annan frälsnings kunskap
 
Syftet med denna unika profetiska värdighet i Kristus är att undervisa oss i den läran som han predikade och detta omfattar en fullkomlig vishet.
 
Kristus som kung
Kristi kungliga ämbete kommer under Calvins utförliga granskning. Han ville påminna oss om att detta ämbete är andligt i sitt slag. Utav detta lär vi oss dess verkan, fördelar det ger och dess fullständiga kraft och eviga bestånd. Detta måste betraktas på två sätt. Kristus är kung över hela sin kropp-församlingen och Calvin hänvisar till Ps 89:35-37 där Gud lovar genom sin Son att bli församlingens härskare och försvarare.
 
Kristus är även kung över varje medlem. För varje medlem betyder det att känna igen Guds rikes andliga slag och detta är just dess styrka. Vi lever i en värld där vi är insyltade i ett bittert, ständigt och oupphörligt andligt krig. Det är oumbärligt att veta att den glädje som vi är lovade i Kristus består inte i materiella framgångar eller att leva ett stillsamt liv utan bedrövelser. Guds rike enligt Kristus är inombords och enligt Paulus: ”består i rättfärdighet och frid och i glädje i den helige Ande” (Rom 14:17). Dessa principer lär oss de välsignelser som Kristi rike skänker oss. Det tillhör inte världen och är därför andligt och består i evigt liv så att vi med ståndaktighet kan utstå alla slags bedrövelser som livet ger oss. Budskapet för de troende är att vår Kung överger oss aldrig eftersom vi är kallade för att triumfera i Kristus.
 
Kristus som överstepräst
Kristi översteprästerliga ämbete som medlare krävs av Honom att Han är helig och fullkomligt såsom Han är. Utan att vara helig vore det var omöjligt för honom att försona oss med Gud. Gud är vår domare och är fientlig mot oss och därför behövs ett försoningsoffer som står mellan oss och Gud, för att blidka (stilla) Guds vrede. Han kan aldrig försona oss med sig själv om det fattas ett försoningsoffer. Kristus undanröjde genom Hans offerdöd vår syndaskuld och gottgjorde för vår synd. Han är på samma gång både offret och präst och den enda lösningen för att försona oss med Gud. Därför är Kristus den enda vägen till Gud!

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth


Calvin gick längre än alla andra reformatorer för att systematisera Bibelns läror. Det blev ett teologiskt och apologetiskt mästerverk som är i en klass för sig än idag. ”Institutio” är en rik skatt av hans teologi. Det ger Kristi församling en stor vision av Gud, ett sätt att se på livet och en handlingsplan som är lika viktig nu som då. (Se del 4 för översikten!).

Jag är övertygad om att vi skulle upptäcka minst tre ämnen om vi läser ”Institutio”.
 
1. Vi kommer att se storheten, bredden och djupet av Calvins förståelse av Gud som är häpnadsväckande. Hans Gud är den som binder ihop hela livet och som härskar över historia trots till synes den kaotiska motsatsen. Istället för att få en bild av en mikroskopisk och svag Gud som väntar på att bli människan till behag om hon vill, får vi istället en helt annan bild. Gud är oändligt stor och en glimt av Hans storhet är en garant på att vår självupptagenhet, egocentriska begär och krav på bekräftelse verkligen är sjabbig och ytlig. Vi skulle då betrakta Honom som ofantligt mycket större än vårt största behov, bättre än våra högsta förhoppningar och stor nog för att upprätta mening och hopp i en värld som är uttömd av mening och ändamål.

2. Vi kommer att upptäcka att Calvin var en oavlåtlig motståndare till den ytliga och sentimentala syn på människans natur som är vanlig idag, till och med i våra församlingar. Vad menade Calvin då när han skrev om människans fördärv? Han menade inte att människor är fullständigt elaka. Snarare att synden har gjort sitt intrång i människans förstånd, känslor och vilja och har gjort henne fientlig och upprorisk mot Gud, Hans Ord och Kristus. Istället för att leva ett Gudscentrerat liv för att behaga Gud lever människor för att tillfredsställa sina egna begär och drifter. Allt efter omständigheter är Guds nåd allt mer slående i Hans ständigt sökande efter att frälsa människor som är likgiltiga till Gud och Hans lag.

3. Vi kommer att bli inspirerade till att få en stor vision och högre tankar om betydelsen av att vara troende mitt uppe i denna tidens hedniska kultur. Under senare år har den kristna tron fått mindre betydelse och kräver inte längre i sig själv en stark och tydlig livsåskådning. Integrationen av Guds ära och syn på arbete och av ord och handling har mestadels försvunnit. Calvin kan vara till stor hjälp för att ändra på detta.

Calvin ansåg hela livet vara genomsyrat av Guds härlighet och allt skapades av Gud för att förhärliga Honom och var utgångspunkten och styrande princip i Calvins teologi.

Identitet
Redan i ”Institutio” Del 1, kapitel 1 börjar Calvin med människan i relation till Gud. Alltså svaret på den stora filosofiska frågan: Vem är jag? Sann vishet består av två delar: Kunskapen om Gud och kunskapen om sig själv. Enligt Calvin är båda delarna besläktade, därför är det nödvändigt att först ha kännedom om Gud innan människan kan komma till kännedom om sig själv. Kunskapen om Gud är det primära i sökandet efter sin identitet och utan det är allt förgäves.

Människan är genom synd förfallen och fördärvad och därför kan inte hennes allvarliga strävan efter Gud börja tills hon blir helt missnöjd med sig själv.

Uppenbarelsen i skapelsen
Enligt Calvin består kunskapen om Gud av två delar: 
Gud som skapare och Gud som frälsare i Jesus Kristus. I den första delen måste det förekomma övertygelser inte bara om att Gud skapade världen utan också att han bevarar den med sin oändliga kraft, behärskar den med sin vishet och härskar över människan med rättvisa och dom.

Eftersom vi är skapade av Gud är vi manade genom skapelsens lag att underkasta oss Hans auktoritet, vi är alltså skyldiga honom våra liv. Gud har lagt en medvetenhet i oss om sig själv och uppenbarat sin härlighet för oss i skapelsen och förmågan att tillbe Honom. Om vi inte tillber Gud så tillber vi något eller någon annan istället. (Jag tittade på en Man United match på TV och då hängde det en banderoll från en läktare på Old Trafford där det stod ”Man United är vår religion”). Med en allmän uppenbarelse av Gud i skapelsen borde vi erkänna Gud som vår Fader och Herre och anse oss manade att respektera Hans auktoritet i allt, visa vördnad inför Hans majestät och som målsättning upphöja Hans ära och lyda alla Hans befallningar.

Calvin gör fullständigt klart att allmän uppenbarelse om Gud och medvetenheten som är inlagd i oss är otillräcklig för att leda oss till Honom som Frälsare i Jesus Kristus. Felet ligger inte i uppenbarelsen utan hos oss istället. Vår förmåga att förstå Gud är tillkortakommande eftersom det råder ett universellt mörker över människans tänkande. Förklaringen ligger i att synden har förvrängt förståndet. Guds härlighet är synbart överallt men det bidrar inte till att upplysa vårt förmörkade förstånd.

Människans begrepp om Gud är inte format efter Hans uppenbarelse om sig själv utan genom falska föreställningar om Honom. Är detta då att ursäkta människor? Nej inte alls!  Det är inte om brist på ljus utan grunden är människors onda hjärtan och människan är då utan ursäkt.

Det som behövs är särskild övernaturlig uppenbarelsen och särskild övernaturlig upplysningen. Mer om det i nästa blogg. 

Läs hela inlägget »

The Reformation – A Brief History
Kenneth G. Appold
Wiley-Blackwell, 2011

Den geniale Luther och den bibelpredikande Calvin. Vi berättar gärna om deras uppgörelse med medeltidens vidskepelse och avgudadyrkan, om hur budskapet om Jesus återigen fick lysa klart utan att grumlas av filosofins spetsfundigheter och den medeltida kyrkans korrumperade ledning. Men, reformationen skedde inte i ett vakuum.

Kortfattat berättar Kenneth G. Appold om reformationen med stöd av den senaste forskningen. Syntesen och de stora penseldragen är behållningen av den här boken. För en mer nyanserad bild av reformationen bör den kompletteras av Timothy Georges bok ”Theology of the Reformers”. Inte minst avsnittet om reformationen i Norden gör boken läsvärd.

Några sociala och kulturella aspekter av reformationen:

  • I slutet av medeltiden hade läget sakta hårdnat för den stora massan i Europa som bestod av bönder. Arrenden höjdes och många bönder närmade sig mer och mer slaveri under feodalherrarna. Det faktum att präster och biskopar ofta var en del av den utsugande överheten gav en social oro som också riktades mot kyrkan. Det fanns kollektiv längtan efter en annan social verklighet, om frihet och rättvisa villkor - socialt och politiskt och religiöst. En sådan sak som att få välja sin egen pastor var högt på önskelistorna. Initialt satte bönderna stora förhoppningar till Luther, men Luther kom att på flera sätt svika dem. Böndernas ofta mer anabaptistiska rörelser i den radikala reformationen överlevde endast som en förföljd minoritet. Man kan undra vad det kunde ha blivit av en bondebaserad reformation bestående av enkla lokala självstyrande församlingar.
  • De fria städerna och furstarna var ofta trötta på inblandning från den hierarkiska kyrka som styrdes från Rom. Det var den här vägen reformationen kom att ta, inte böndernas väg. Så också i Sverige där Gustav Vasa kanske mest var intresserad av den katolska kyrkans egendom.
  • Korruptionen inom kyrkan och prästernas och biskoparnas bristande moraliska föredöme gjorde folket besvikna. Genom mendikantordnarna, eller tiggarordnarna, gav munkväsendet ett svar med moraliska föredömen som gav resonans i de djupa folklagren. En viktig lärdom är att det också i dag finns en folklig längtan efter moraliska förebilder. Hur möter kyrkan av idag denna längtan? Kanske är helgelseförkunnelse och utlevd helgelse inte bara bibliskt och bra, utan också en central del av evangelisation.
Läs hela inlägget »

Wonder Woman
2017

En bra film, där vår hjältinna Diana levererar action och hjältemod. 

Några reflektioner:

  • Medan många hjältar numera framställs med stor svärta och mörker, så finns det något osolkat gott i Diana. Till skillnad från Mad Max är hon god, har empati och vill genuint väl. Det känns friskt med en förebild, en rollmodell för hjältemod i vår tid, inte bara hjältemod trots allt som med Mad Max och många andra samtida (anti-) hjältar
  • Nog illustrerar filmen väl det mörker som finns i människan, vår vilja till det onda, vår förkärlek för krig och elakhet. Och, inte kan väl någon längre ärligt skylla allt på civilisationen som upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau. Kristen realism gällande människan och människan syndanatur är något vi möter i den här filmen, det är trovärdigt och väl illustrerat.
  • Dianas uppväxt med amasoner ger henne möjlighet att ge många friska perspektiv på kvinnligt och manligt i västvärlden i tiden kring första världskriget. Ibland måste det till friska ögon för att se hur snett saker kan hamna utan att någon riktigt reflekterar över sådant som blivit inlärda vanor.
Läs hela inlägget »
Etiketter: film etik

Av David Whitworth

 
Calvins kamp mot libertinerna 1555 slutade med stor framgång och lanserade en ny epok i Calvins och Genèves medborgares liv. Epokens gryning har varit kallad "tidevarvets segertåg" och sträcker sig fram till 1564 och Calvins bortgång.
 
Under de sista nio åren av hans liv härskade Guds Ord bland stadens invånare varav en tredjedel var hugenotter, som var flyktingar från Frankrike. Från överallt i Europa blev Genève en fristad för förföljda protestanter som anslöt sig till Calvins Sankt Peters kyrka. Brott var nästan utrotade och gatorna var trygga under nattens mörka timmar.
 
Evangeliets kraft genom Calvins predikningar förvandlade Genèves medborgare till ett arbetsamt, sparsamt och framgångsrikt folk alltså frukten av det som betecknas som den protestantiska arbetsetiken. Vävnadsindustrin växte stark och skapade många arbetstillfällen. Immigranter från Florens var exceptionellt skickliga juvelerare men hade svårt att sälja sina kostsamma varor och riktade istället in sina färdigheter på klockmakeri och sålunda blev Schweiz världsberömd för sina klockor. Allt detta och mer därtill lade grunden till en stark växande ekonomi.
 
Calvin hade ett livligt intresse för reformationens spridning och framgång i andra länder. Hans kärlek för sitt hemland Frankrike gav honom en intensiv längtan att se sina landsmän frälsta. Landets verksamma pastorer och kolportörer tog emot ständiga leveranser av Biblar och kristen litteratur från Genève.
 
Genève hade nu blivit centrum för de reformerta i Europa. Calvin erkändes som en stor advokat, diplomat och förvaltare. Stadens politiker rådslog med honom inför varje viktigt beslut och politiker från andra länder hittade vägen till Genève för att söka råd hos honom. Men Calvin kvarstod som ödmjuk, enkel och anspråkslös och han var Guds tjänare och inget annat.
 
Det var en sak som fattades i Genèves utveckling som protestantismens fäste och det var ett utbildningsinstitut. Hittills hade studenterna skickats utomlands för att skaffa en utbildning men nu var det dags att grunda en egen akademi. Calvin var utan pengar och kontakter för att finansiera projektet och hur kunde han då samla in pengarna? Han fick tillstånd av stadsfullmäktige att bygga på en tomt och detta skapade ett intresse hos folket. Han drog fördel av intresset genom att motivera människorna till att bidra med sina resurser. Pengarna rullade in, en boktryckare bidrog med en fjärde del av sina tillgångar, affärsmän gav frikostigt och de fattiga gav en peng efter deras förmåga. Inom sex månader hade pengarna samlats in för att sätta igång byggnationen.
 
Calvin var väl övertygad om behovet av en god utbildning för att utrusta män för sina livsverk. Akademin behövde framförallt de bästa lärarna och bara det bästa var gott nog för Calvin. Theodor Beså blev rektor och den kände Pierre Viret tillsammans med fyra reformerta professorer från Lausanne akademin satt på Genève universitets lärostolar bredvid Calvin.
 
Han var bestämd att studiekurserna skulle vara så kompletta och omfattande som möjligt. Akademins fakultet bestod primärt av teologi och filosofi. Undervisningsplanen började med en grundutbildning och fortsatte med studier i flera ämnen men framförallt teologi. Juridik och medicin fanns också med bland studiekurserna men först och främst ämnade Calvin att utrusta män till att bli pastorer. Akademin blev den protestantiska teologins centrum.
Portarna till institutet öppnades 5 mars 1559 och ovanför dörren var orden:
 Att frukta Herren är början till vishet inmejslat
 
Akademins första år kröntes med stor framgång och 162 studenter från många europeiska länder skrevs in. Efter sex år ökade siffrorna till 1600 och akademin stod i centrum av Västeuropas protestantiska liv. Det blev en framtidsmodell för universiteten i Frankrike, Holland, Skottland och USA.
 
Juldagen 1559 blev Calvin inbjuden att bli medborgare i Genève. Det var på hemvägen från stadshuset som han fick en förskräcklig hosta och hostade upp blod. Tuberkulosen hade drabbat honom då han var svag och utarmad av en tung arbetsbörda. Han fick rådet att vila upp sig i en månad men det blev inte längre än några dagar. Han var snart igång igen och predikade, gav föredrag på akademin, skrev långa brev och tog emot besökare som sökte råd hos honom. Samma år skrev han också färdigt ”Institutio”.
 
Glädjen åt reformationens segertåg var blandad med bedrövelser då hans lärjungar förföljdes och ännu mera bedrövelse var Martin Luthers bortgång, dessa två Herrens krigare träffades aldrig. Calvin hade en brinnande längtan att utveckla en närmare gemenskap med kyrkan i Tyskland och för att skapa enhet i protestantismens kärnämnen.
 
Calvin predikade i Sankt Peters kyrkan 6 februari 1564 för sista gången. Andningssvårigheterna förhindrade honom att avsluta sin förkunnelse och efter detta var han sängliggande. Läkarna var hjälplösa och kunde inte bota honom då han led av en mängd sjukdomar. Han var utmärglad efter åratal av hårt arbete men han tappade aldrig den glödande blicken i ögonen.
 
Hela Genèves folk hade tagit Jean till sitt hjärta och många ville besöka honom. Folk strömmade från när och fjärran och han kunde ha tagit emot besökare hela dygnet och få kunde hålla tillbaka tårarna. 27 maj 1564 tog han farväl och gick in i härlighet.
 
Calvin gav förordningar om sin begravning och det skulle vara så enkelt som möjligt utan ståt, sång och utan ord vid gravsättningen. Det skulle heller inte finnas någon gravsten och hans önskningar uppfylldes. En stor mängd människor följde kortegen med djup respekt och i djup tyst sorg.
 
Sammanfattningsvis:

  • Calvin gjorde ett stort verk för reformationens framgång och tack vare hans inspiration blev denna en av 1500-talets stora framgångar.
  • Calvin gav reformerta församlingar en klar, djup och robust teologi skrivet i ”Institutio” och med stöd från hans framstående bibelkommentarer.
  • Genève var ett lysande föredöme av hur en stad införlivade den reformerta tron och även levde ut den. Stadens karisma inspirerade andra städer att reformera livet i sina samhällen.
  • Calvin formade den reformerta tron till en internationell rörelse. Rörelsen skapade en broderskapskänsla som överskred alla nationella gränser. Calvin uppehöll en omfattande korrespondens med Europas reformerta ledare. Det finns 4000 av hans brev (B.B. Warfield) bevarade. Han uppmuntrade, uppmanade, rådgjorde och tillrättavisade de reformerta ledare.
  • Calvin skapade den reformerta tron till en stor protestantiska 'missions' rörelse. Genève blev den internationella utbildningscentrum för reformerta pastorer, predikanter, teologer och missionärer. Genèves akademi som Calvin grundade 1559 drog till sig studenter från hela Europa. Akademin bjöd också på en utbildning i medicin och juridik men huvudsyftet var att utbilda blivande pastorer. Institutet skickade ut en stadig växande här av reformerta troende för att sprida tron till andra länder.

 
Nästa blogg skall vi titta närmare på Jean Calvins teologi.

Läs hela inlägget »

Luke – Brazos Theological Commentary on the Bible
David Lyle Jeffrey
Brazos Press, 2012

Reformatorerna och traditionen
Reformatorerna som var väl skolade i klassisk teologi ledde reformationens återupptäckt av evangeliet genom skrifter som ofta gick i dialog med de bästa teologerna från äldre tid. Ja, det sägs att även anabaptisternas kanske bästa teolog, Balthasar Hubmaier, läste kyrkofäderna.
 
Den tidiga frikyrkan och traditionen
I frikyrkorörelsen, som är barn av reformationen, fanns den första tiden kontakten med den breda kristna traditionen.  Ett exempel ser vi i artikel 38 från “The Orthodox Creed” skriven av brittiska baptister 1679.
 
”De tre fornkyrkliga trosbekännelserna, det vill säga, Nicenska trosbekännelsen, Athanasianska trosbekännelsen och Apostoliska trosbekännelsen, bör grundligt tas emot och tros. För vi tror att de tål att prövas mot den heliga Skriftens otvivelaktiga auktoritet. Vi tror också att det är nödvändigt att alla kristna förstår de fornkyrkliga trosbekännelserna och låter sig undervisas i dem av Kristi tjänare (pastorer), enligt regeln att Skrift tolkar Skrift, (den skrift som dessa trosbekännelser är grundade på). Vi tror vidare att dessa ska utläggas som katekes och förklaras i kristna familjer, för uppbyggelse både för ung och gammal. Detta kan vara ett sätt att undvika vill felaktigheter i trosfrågor (heresier) och även undvika felaktigheter i praktiskt kristet liv.  Dessa fornkyrkliga trosbekännelser innehåller allt, på ett kortfattat sätt, som man i grunden behöver känna till för sin frälsning.”

Frikyrkan tappar kontakten med traditionen
Kanske influerade av upplysningens ideal tappade man mer och mer relationen till den stora traditionen och i mitten av 1800-talet kom ett ideal om att inte ägna sig åt teologi utan grunda allt direkt i bibelordet. K.O. Broady ger ett utryck för det i ett tal vid Betelsminariets 25-årsjubileum 1891:
 
”I stället för att lita på andra har vi i seminariet allt ifrån början följt den grundsatsen att gå direkt till Guds ord och där under innerliga bön till Gud om ljus och ledning lära sanningen. Nu torde någon säga: men härigenom kan väl ändå inte förekommas, att inte lärarens enskilda meningar kunna insmyga sig i ordet och lärjungarna tillägna sig dem istället för sanning. Vi svarar: Herren har så ordnat att om man ställer sig beroende av honom och gör hans ord till sin enda sanningskälla på livets väg samt med en uppmärksam ande och ett mottagligt hjärta följer detta ord från vers till vers, från kapitel till kapitel, från bok till bok, även om man skulle fatta miste på ett ställe, hans ande vid ett annat ställe rättar misstaget och för från ljus till ljus från klarhet till klarhet. Ett dylikt studium av Guds ord gör vi till vår huvuduppgift.”

Fundamentalism och bibelkritik - två sidor av samma mynt
Baptisternas drevs åt två håll, å ena sidan en fundamentalistisk rörelse med en bokstavlig läsning av Bibeln utan referenser till teologer, å andra sidan en mer liberal rörelse där bibelforsknings kritiska granskning av bibeltexten blev central för att hitta en kristen tro för det moderna samhället. Den stabilt reformatoriska baptistiska teologin blev ofta satt på undantag.

En teologisk kommentar
Därför känns det så bra att läsa Jeffreys kommentar till Lukas där bibeltexten tolkas tillsammans med kyrkofäder, reformatorer och teologer i vår tid. Jeffrey går i tydlig dialog med dem som gått före och det blir intressant och kreativt. Kanske viktigast är hur en klassisk kristen tro inte träder fram ut blind bokstavstro, utan i ett samtal med de bästa kristna lärarna genom historien.
 
Det här är inte den enda kommentar jag kommer att använda när jag predikar över Lukas, men det är givet en kommentar jag kommer att använda både för predikan och för uppbygglig läsning.

Läs hela inlägget »