av David Whitworth


Vi har hunnit fram till 1700-talet som blev ett århundrade av stora kompositörer och deras storslagna psalmer. Vi har börjat så smått i artikel 6 med Isaac Watts som absolut tillhör denna skara. En som också tillhör denna kategori och som komponerade en av mina favoritsånger var Charles Wesley. Mer om honom senare. Först ut är Georg Friedrich Händel (1685-1759).
 
Johann Sebastian Bach har sagt att: ’All musiks syfte och mål är att spegla Guda prakt och uppnå själens förfriskande’. Det var också Händels synsätt och målsättning i sina kompositioner.
 
Händel föddes i Halle, Tyskland 1685. Han började sin levnadsbana som juridikstudent men bytte bana och bestämde sig istället för att satsa på en musikalisk karriär. Det var hans opera ’Rinaldo’ som förde honom till London för första gången 1710. Han reste tillbaka till London 1712 och där levde han resten av sitt liv.
 
Hans berömda och mest älskade verk är det mäktiga oratorium ’Messias’ av vilken den mäktiga Halleluja kören är en del. Det finns en av Händels kompositioner på svenska som hette ’O fröjden er därav, I Jesu vänner’ skriven 1747 och har tre verser:
 
Dig tillhör äran, o Guds rena Lamm,
Som ditt blod har gjutit uppå korsets stam.
Törne krönte konung, tag vår hyllningsgärd,
Du, blott du, o Jesus, är all ära värd.
Dig tillhör äran, o Guds rena lamm,
Som ditt blod har gjutit uppå korsets stam.
 
Seger du vunnit över ondskans makt.
Även dödens välde är dig underlagt.
Intet oss förfärar, när du med oss är.
Hjältemod de svaga ger du, Herre kär.
Dig tillhör äran, etc.
 
Frälsare tag oss i din tjänst envar.
Giv oss kraft från höjden, som du lovat har.
För din unga skara ut till helig strid,
För den an till seger – giv sist evig frid.
Dig tillhör äran, etc.
 
Philip Doddridge (1702-1751) var den yngste av tjugo barn. Han föddes med klen hälsa och inget hopp om överlevnad. Men trots den dystra diagnosen överlevde han och blev Watts efterföljare som kompositör. Han var son till en nonkonformistisk pastor och höll fast till familjs övertygelser.
 
Doddridge fick en övertygelse att bli pastor som blev bekräftat och med visshet om sin kallelse studerade han vid ett nonkonformistiskt seminarium. Så småningom tog han emot en pastorskallelse i Castle Hill i Northampton. Där tjänade han församlingen i tjugoett år.
 
Doddridge var också en flitig författare och en av hans mest berömda verk är ’The Rise and Progress of Religion in the Soul’. Boken ledde till William Wilberforce frälsning som var förkämpen för slaveriets avskaffande. Doddridge skrev över fyrahundra andliga sånger som för det mesta blev sammanfattningar av hans predikningar. Den mest kända av alla är ’Oh Happy Day’ (O sälla dag). The Edwin Hawkins Singers spelade in sången och släppte den 1968 och som blev mycket populär.
 
O sälla dag, då jag av Gud
Blev klädd i salighetens skrud.
Väl må min själ med helig fröjd
Lovsjunga Gud i himlens höjd.
 
Refräng:
Sälla dag, sälla dag, när Jesus tog min synd på sig.
Av idel nåd han frälste mig,
Nu leder han mig på sin stig.
Sälla dag, Sälla dag, när Jesus tog min synd på sig.
 
O fröjdas nu, min själ, hav tröst,
Dig vila helt vid Jesu bröst.
Vik aldrig från hans helga spår,
Ny nåd för varje dag du får.
Refräng.
 
Sin kärlek han ej från mig tar,
Han sörjer för mig alla dar,
Och till mitt sista andedrag
Välsignar jag min frälsningsdag.
Refräng.
 
 
Det finns ytterligare en sång av Doddridge på svenska ’Nåd är ett härligt ord’ som understryker Guds nåd i frälsningen.
 
Nåd är ett härligt ord,
Väl den rätt förstår.
Och genom himlar över jord
Dess glada budskap går.
 
Det var Guds dyra nåd,
Som redde livets stig;
Guds underbara frälsningråd
Är evig nog för mig.
 
En huldrik nåd det är,
Som lärer mig den stig,
Som upp till himlens sällhet bär
Och dit ledsagar mig.
 
Av idel nåd jag får
Den krona Gud beskär,
Av nåd jag in i himlen går.
Hur prisvärd nåden är!
 
Bland andliga sångsförfattare finns det ett namn som är prominent på 1700-talet. Om jag nämner ’Amazing Grace’ då vet de flesta vem det är - John Newton (1725-1807). Judy Collins spelade in sången 1970 och den blev en global megahit. Det är förbluffande att den blev så populärt med hänsyn till texten. Det sägs att det finns över 6,600 inspelningar av denna. Artister som Elvis Presley, Aretha Franklin, Johnny Cash och Willie Nelson och många andra har spelat in den.
 
Newton komponerade 280 psalmer men ’Amazing Grace’ är alla tiders mest älskade sång. ’Glorious Things of Thee Are Spoken’ är också älskad av troende.
 
Vad är historien bakom ’Amazing Grace’?
 
Hans mamma var trofast i att undervisa lille John i skrifterna. Men hon gick bort när han var sju år. Därefter upplevde han en besvärlig barndom som ledde till ett upproriskt och lösaktigt liv. Han avskydde allt som hade med makt och myndighet att göra. Mot sin vilja gjorde Newton värnplikten i den kungliga flottan men rymde därifrån. Han blev tillfångatagen och piskades men han övertygade då överheten att släppa honom fri från tjänsten i flottan, men istället fick han ovillkorligen tjäna en slavhandlare. Handlaren var skoningslös mot den unge Newton som tjänade slavhandlaren på en teplantage i Afrika.
 
Han blev förflyttad till ett slavfartyg och under en resa 1748 seglade slavfartyget in i en våldsam storm. Det skrämde upp honom och han ropade till Gud om nåd. Senare erkände han att han inte var frälst i det ögonblicket men det var början.
 
Newton blev själv sjökapten på flera slavfartyg. Han gjorde många turer mellan Afrika och Storbritannien. Senare erkände han att han behandlade dessa människor med avsky. På en resa 1754 blev han våldsamt sjuk och då lämnade han livet till sjöss och människohandeln som han nu avskydde. 1764 blev han pastor i anglikanska kyrkan i staden Olney.
 
Några år senare träffade han William Wilberforce och skrev ett häfte ’Thoughts Upon the African Slave Trade’ som en hjälp till Wilberforce i hans kamp mot slaveriet. Häftet beskrev slavhandelns fasa. Wilberforce ville lämna politiken men Newton övertygade honom om att stanna kvar och kämpa mot eländet i parlamentet. Dessa två gick i bräschen för att avskaffa slaveriet. Denna kamp blev framgångsrik när parlamentet förbjöd slaveriet 1807.
Det var genom alla dessa upplevelser som ’Amazing Grace’ föddes.
 
Sången skrevs 1772 men gavs ut först 1779 i USA där den blev mest populär.
Den innehåller fyra verser:
 
Amazing grace! how sweet the sound
That saved a wretch like me;
I once was lost, but now am found;
Was blind, but now I see.
 
‘Twas grace that taught my heart to fear,
And grace my fears relieved;
How precious did that grace appear
The hour I first believed!
 
Through many dangers, toils, and snares,
I have already come:
‘Tis grace that brought me safe thus far,
And grace will lead me home.
 
Yes, when this heart and flesh shall fail,
And mortal life shall cease,
I shall possess within the vail
A life of joy and peace.
 
Den fjärde versen är den korrekta skriven av John Newton men byttes ut av den amerikanska författaren Harriet Beecher Stowe som är med i alla inspelningar.
 
Det finns en texttrogen översättning på svenska, skriven av Minna Joki som har artist namnet Celtic Woman. Den har titeln ’Otrolig nåd’.Den fjärde versen i hennes översättning är tyvärr en repris av den första versen.
Det finns en översättning som har titeln ’Oändlig nåd’ från 1983. Den är någorlunda bra fast avviker till en stor del från Newtons text, fjärde versen är inte ens i närheten.
 
Jag återger de första två verserna av Celtic Womans version uppföljd av det första två verserna av ’Oändlig nåd’ för jämförelse.
 
’Otrolig nåd’
 
Otrolig nåd, vilket ljuvt ljud,
Som räddade en sate som jag
En gång var jag förlorad, men nu har jag hittats
Jag var blind, men nu kan jag se.
 
Det var nåden som lärde mitt hjärta att frukta
Och nåden som mildrade rädslan
Hur dyrbar tedde sig den nåden då
Den timme jag först fann tron.
 
’Oändlig nåd’
 
Oändlig nåd mig Herren gav
Och än idag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
Var blind, men nu jag ser.
 
Guds Nåd, jag skälvde inför den,
Men sedan gav den ro,
Och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.
 
Så här långt i dessa sju bloggar har vi sett andliga sånger och psalmers utveckling från de bibliska psalmerna till de mer fristående texterna. Dessa texter om än fristående hade sin grund i Bibeln. Sångerna, som vi har sett, genomsyras helt av de grundläggande bibliska lärorna och samtidigt lärde sig Guds folk Bibeln på ett sätt som gjorde det lättare att komma ihåg.
 
Nästa artikel kommer att handla om en av tidens största sångförfattare-Charles Wesley och några till.

Läs hela inlägget »

av David Whitworth

 
Vi stannar kvar på 1600-talet och gräver i den engelska sångskatten och dess historia. Bland de pionjär reformerta baptisterna var andliga sånger i sina sammankomster ett kontroversiellt ämne som kan låta lite främmande för oss.
 
1658 kritiserade två medlemmar i en partikulär baptistförsamling i Tiverton, Robert Steed och Abraham Cheare psalmsång med kör och ackompanjemang av musikaliska instrument. De sa att det tillhörde det gamla förbundet och var ogiltigt i det nya förbundet i Kristus. Men de förnekade anklagelsen om att de förkastade psalmen, hymnen och den andliga sången utan ackompanjemang.
 
På grund av det rådande politiska läget i England mellan1660-1689 upphörde psalmsång. Omständigheterna ändrades 1689 och att man kom igång med andliga sånger i församlingarna igen. Men då uppstod än en gång kontroverser i frågan. Detta ledde till hätsk debatt bland partikulär baptisterna i London. Två av de ledande baptisterna, Hanserd Knollys och William Kiffin stod på var sin sida i denna fråga. Knollys var gripen av andliga sånger medan Kiffin inte var så entusiastisk. När dessa två stora ledande personligheter inte var överens i frågan stod det klart att det skulle skapa akuta problem. Detta var inte någon storm i ett vattenglas. Det hotade en splittring bland församlingarna. Det verkade som om nästan hela Londons reformerta baptistiska ledarskap var involverad. Kontroversen blåste över och andliga sånger blev en accepterad del av de reformerta baptisternas sammankomster.
 
En av de tidigaste hymnskrivare i England var Thomas Ken (1637-1710) som blev biskop av Bath (inte badkaret utan staden!)1685. Han gav ut tre hymner och alla tre avslutade med en doxologi och denna översattes till svenska 1695
 
(Praise God from whom all blessings flow).
Pris vare Gud, som kärlek är!
Pris vare Gud på jorden här!
Pris vare Gud i änglars land!
Pris vare Fader, Son och And’!
 
John Mason (d 1694) var kyrkoherde i Water-Stratford och också en av tidigaste engelska andliga sångskrivare. Mycket beröm östes över honom. Puritanen Richard Baxter sa om honom att ’han var den engelska kyrkans ära’. Det sägs om honom att han var en gudfruktig man, en ivrig bedjare, ett ljus på predikstolen och ett mönster nedanförden!
 
Han var en av de första att bryta med den traditionella metriska psalmen och 1683 gav han ut en liten sångsamling. En sång med titeln ”I’ve found the Pearl of greatest price’ var bland dem och översattes till svenska ’Jag nu den pärlan funnit har’ och har åtta verser. Jag återger verserna 1, 2, 3 och 6:
 
Jag nu den pärlan funnit har,
Som är min själs begär.
Och denna pärla underbar,
Min Frälsare det är.
 
Upp därför nu, min själ, och sjung,
Besjung din Frälsare! Han din profet,
Din präst och konung,
Åt honom hyllning ge!
 
Han lärer mig sin sannings bud,
Sitt ord i Andens kraft,
Han medlar mellan mig och Gud,
Han härskar med all makt.
 
Se, Han är min rättfärdighet,
Min frid, min sällhetshöjd.
Ja, Han är min salighet, min krona
och min fröjd’.
 
Texten särpräglas om den bibliska läran av vad Kristus är i hans gemenskap med oss.
 
Isaac Watts (1674-1748). Han anses som andliga sångernas fader och var en kompositör av stora mått som komponerade ca 6000 sånger.
 
Han föddes i Southampton och var den äldste av nio barn. Hans pappa var medlem i en non-konformistisk församling. Watts var intellektuellt begåvad och vid tretton års ålder kunde han redan hebreiska, grekiska, franska och latin.
 
Han var missnöjd med den metriska psalmsången i församlingens sammankomster och påpekade detta många gånger för sin pappa. Det var en påtaglig brist på glädje och en slöhet i framförandet som han ogillade. Pappa tröttnade på hans gnäll och utmanade honom att skriva något bättre själv om han kunde! En vecka senare gav han församlingen sin första sång: ’Behold the Glories of the Lamb’. Sången blev väl mottagen av församlingen och detta öppnade upp en helt ny epok i den protestantiska andliga sångkompositionen.
 
1702 blev den gudfruktige Watts pastor i en fristående församling i London. Följande år drabbades han av sjukdomar som orsakade klen hälsa resten av hans liv. Sjukdomarna hindrade honom dock inte från att flitigt komponera så många andliga sånger.
 
1707 gav han ut en samling av andliga sånger med titeln ’Hymns and Spiritual Songs’. Denna samling innehöll de genom tiderna populäraste engelska sånger inklusive kanske hans finaste ’When I Survey the Wondrous Cross’ som jag återkommer till senare.
 
Isaac Watts var en mycket lärd man med ett vidsträckt anseende. Han skrev trettio teologiska teser, essäer inom psykologi, astronomi, filosofi, tre band predikningar och en lärobok om logik. Boken om logik var standard litteratur på Oxford, Cambridge, Harvard och Yale universiteten.
 
Men framförallt var han mest känd för sin samling sånger. Läromässig objektivitet och emotionell subjektivitet (eller huvudet och hjärtat) fyllde hans sånger och inte minst i sången ’När jag det dyra korset ser’ från 1707. Denna översattes av Anna Ölander men mycket har fallit bort i översättningen. Den innehåller fyra verser och jag skriver alla fyra verser på engelska och svenska för jämförelsens skull:
 
When I survey the wondrous cross
On which the Prince of Glory died,
My richest gain I count but loss,
And pour contempt on all my pride.

 
När jag det dyra korset ser,
På vilket fridens furste dog,
Ej jordens guld mig fröjdar mer.
Hans kärlek är mig övernog.
 
Forbid it, Lord, that I should boast,
Save in the death of Christ my God:
All the vain things that charm me most,
I sacrifice them to His blood.

 
Min enda ära vare då
Min Herre Jesu Kristi död!
Vad mig en vinning var, jag må
Det ge i helig offerglöd!
 
See! from His head, His hands, His feet,
Sorrow and love flow mingled down!
Did e’er such love and sorrow meet,
Or thorns compose so rich a crown?

 
Hans rika kärlek flödar ned,
Ifrån hans huvud, hand och fot.
O, kärleksflod så djup och bred,
Vem kan väl stå din våg emot?
 
Were the whole realm of nature mine,
That were an offering far too small:
Love so amazing, so divine,
Demands my soul, my life, my all.

 
Och ägde jag all världens glans,
En ringa gåva vore den.
En kärlek, brinnande som hans,
Begär min själ, mitt liv igen.
 
Fyra till av Isaac Watts sånger hittas i svensk översättning.
 
’Brist ut i fröjd, han kommen är’, är en uppmaning till glädje i Kristi födelse:
 
Brist ut i fröjd, han kommen är,
O jord, ta emot din kung.
Din hyllnings gärd nu honom bär,
Hans pris och ära sjung.
 
Hans spira är barmhärtighet,
Hans tron är idel nåd.
Hans rike är rättfärdighet
Och underfullt hans råd.
 
Du änglars kör, brist ut i fröjd.
Var mänskan prise Gud.
Må jord och himmel, dal och höjd
Upprepa samma ljud.
 
’Kom låt oss förenas här’ är en hyllning och lovsång till Jesus Kristus som Guds offerlamm, vår ställföreträdare som offrades på korset.
Denna består av fyra verser varav skriver jag verserna 1 och 3:
 
Kom, låtom oss förenas här
Med änglarna i höjd
Samt tusen, tusen helgon där
Och sjunger med stor fröjd:
 
Refräng:
Halleluja, pris Guds Lamm,
Som sig offrat på Golgata.
Halleluja, halleluja, halleluja,!
Amen.
 
Guds lamm på korset dog för oss
Och göt för oss sitt blod,
Att dem som tror ej skall förgås.
O tänk vad Gud är god.
Refräng.
 
’O Gud, vår hjälp i gångna år’ handlar om livets kortvarighet och våra prövningar kontra evighetens hopp. Sången har fyra verser. Jag skriver de första tre verserna:
 
O Gud, vår hjälp i gångna år,
Vår framtids hopp och frid,
Vårt värn, när storm kring jorden går,
Vårt hem för evig tid.
 
I hägnet av din tron din här
Kring dig du samlat har;
Din arm mot ondskans makter är
Vårt fäste och försvar.
 
Fort skyndar tiden som en ström
Och sköljer alla bort.
Vår levnad liknar mest en dröm,
Förgäten inom kort.
 
Den sista psalmen har samma tema, alltså vår vandring genom dödsskuggans dal är inte någonting att bävas för eftersom Gud är med och leder oss in i härligheten.
Sången har sex verser och heter ’Det finns ett land’. Jag skriver verserna 1, 4, 5 och 6.
 
Det finns ett land, där helgons här
I evig hugnad bor,
Där oförgänglig dagen är
Och glädjen ren och stor.
 
Alltjämt försagda bävar vi
För stormig, oviss färd
Och frukta dödens tyranni
På väg till okänd värld.
 
Men Gud vår bävan lugna vill
Och skingra tvivlens ve.
Det Kanaan vi längta till
Vårt öga klart skall se;
 
Ty från det berg, där Mose stod,
Vi se den andra strand.
Då skrämmer oss ej dödens flod
På färd till Livets Land.
 
Isaac Watts psalmer var banbrytande i den bemärkelsen att det var tonsatt teologi.
 
Det är värt att notera att John Milton (1608-1674) var den yngste kompositör någonsin. Han var femton år när han komponerade ’Let Us With a Gladsome Mind’ (1623). Han är författaren till den episka ’Paradise Lost’ mm. Han föddes i London och studerade vid Cambridge Universitet. Karriärmässigt blev han regeringstjänsteman under Oliver Cromwells regering och var politiskt och socialt engagerad. Miltons stora passion var dock hans författarskap.
 
Vi har bara nuddat vid 1700-talet men återkommer och nästa artikel kommer att handla om G. Händel och P. Doddridge mm.

Läs hela inlägget »

Att leda en församling innebär inte bara själavård, förkunnelse och undervisning utan också beslut och vägval. Det innebär många utmaningar att navigera rätt i ett senmodernt och multikulturellt Sverige. Att vara rotad i Bibel och den egna kristna traditionen är nödvändigt. Men, det är också nyttigt att ha bredare insikter i allmän kyrkohistoria och kyrkokunskap. Här ett förslag till ett litet referensbibliotek för detta syfte.
 
Allmän kyrkohistoria - Från Jesus till kyrkan idag
Carl-Erik Sahlberg
2021, STH Academic
 
Varje referensbibliotek behöver en översikt över kyrkans historia. Ett viktigt bidrag i denna bok är bredden där väckelserörelser och kyrkohistoriens förlorare finns med. Det är också fint att så mycket plats ges åt de sista hundra årens kristendom med martyrium och rörelsen mot kyrkan i syd. Med sina 350 sidor är boken ganska kortfattad och översiktlig, därför kan det vara en god idé att komplettera genom att slå upp saker i nationalencyklopedin för att få vidare perspektiv och insikter från "det teologiska etablissemanget".
 
Kyrka i Sverige - En introduktion till svensk kyrkohistoria
Martin Berntson, Bertil Nilsson, Cecila Wejryd
2014, Artos
 
Med Artos förlag kan man vänta sig en allmänkyrklig vinkel på svensk kyrkohistoria och det är det som ges. Ganska tydligt driver man tesen om den långa reformationen i Sverige, en reformation som har andra drivkrafter än ett rent evangelium och som aldrig riktigt bryter med det romersk-katolska arvet. En fin översikt över svensk kyrkohistoria.
 
Lågan som inte kunde släckas - Upptäck reformationens hjärta
Michael Reeves
2019, Reformedia
 
Ett fint till komplement till Sahlberg är denna bok som ger en djupare genomgång av reformationen från ett reformatoriskt perspektiv. Reformationens bredd med Luther, Zwingli, Calvin, den radikala reformationens anabaptister och den anglikanske kyrkans medelväg. I slutet av boken finns också ett appendix om reformationen i Sverige som ger ett perspektiv som är nyttigt att ha med sig vid läsning av "Kyrka i Sverige".
 
Kristen gudstjänst - En introduktion
Stina Fallberg Sundmark (red.)
2018, Artos
 
För det här syftet är det här inte en handbok i hur man firar gudstjänst, utan snarare en bred översikt över hur olika kyrkotraditioner firar gudstjänst och därmed en viktig referens för allmän kyrkokunskap. Namnkunniga författare och väl redigerad. En bra och nyttig översikt.

Läs hela inlägget »

Den protestantiska kyrkan på 1600-talet hade varit djupt smittad av skolastikernas intellektuella och torftiga inverkan. Denna rörelse värnade om den ’rena läran’ på bekostnad av ett liv i gemenskap med och lydnad till Kristus. Hjärtat uteslöts helt och förståndet var det enda som gällde. Predikan liknade mera en teologisk diskussion än ett Kristuscentrerat budskap. Som en följd av detta bristfälliga förhållande spred sig en andlig slöhet och lösaktighet i församlingarna.
 
I vårt land, såväl som i andra protestantiska länder, fanns de män som strävade efter att leda utvecklingen i en annan riktning. Men det behövdes ett stort gudsverk för att hejda och vända denna negativa utveckling och den kom genom pietismen.
 
Philip Jacob Spener (1635-1705) och August Hermann Francke (1663-1727) var de två stora män som grundade och satt sitt avtryck på denna rörelse. Spener var en mycket lärd man samtidigt som han visade föga intresse för lärostrider, men istället låg intresset i personlig gudfruktighet och dess bruk i det praktiska livet. Han var en trons och bönens man.
 
Spener såg med klarsynthet skadorna som de torftiga skolastikerna orsakade i Kristi församling och han utgav 1675 pietismens största verk ’Pia desideria’ (Fromma önskemål). Här, i detta verk, kastade han ljus över det allmänna förfallet och anvisade vägar till församlingslivets förnyelse. Detta skulle äga rum genom fördjupad kunskap i Bibeln och predikans inriktning på uppbyggelse och lekmannens deltagande i det kyrkliga arbetet.
 
August Hermann Francke var pietismens andra stora ledare. Han upplevde en rask omvändelse ’Som man vänder en hand så var allt tvivel borta ur mitt hjärta’, sa han. Han var impulsiv, energisk och kamplysten och hade en helt annan läggning än Spener. Han fick stor betydelse som professor vid universitet i Halle, där präster utbildades och en hel del svenskar studerade.
 
Den andliga kraften som pietismen framställde skulle ta sig uttryck inte bara i predikans förnyelse utan också i psalmförfattarskap. De tidiga svenska psalmerna formades till en viss del efter den pietistiska modellen.
 
Pietistisk sångförfattare i Tyskland
 
Pietismens första sångsamling utgavs av Franckes svärson Johan Anastasius Freylinghausen (1670-1739). Den utkom i två delar 1704 och 1714 och innehöll 1,500 sånger. Freylinghausen skrev minst 44 psalmer.
 
Den i högsta grad begåvade i pietistiska sångkretsen i Halle var Christian Friedrich Richter (1676-1711). Han kom till Halle i tidiga år för att först studera medicin och sen teologi. Han visade sina medicinska färdigheter i samarbete med sin yngre bror genom ett flertal kemiska experiment som blev av stor medicinsk betydelse. En av hans psalmer ’Hos kristna städs glänser det invärtes livet’ inspirerades av Kol 3:3,4; Ps 45 och Höga V 1:6 och som påstås vara hans mest kända och berömda. Tyvärr har jag inte hittat någon text till hans psalmer.
 
Gottfried Arnold (1666-1714) var en betydelsefull sångförfattare i de pietistiska kretsarna i Tyskland. Han var högutbildad, hade en livlig fantasi och orolig läggning. Han arbetade som lärare, universitetsprofessor och präst men med oro i själen sökte han ständigt nya arbetsfält.
Arnolds psalmförfattarskap var fyllt av brinnande iver och vördnad för Guds majestät samt glödande kärlek till Kristus. Vi tar ett smakprov på en av hans sånger. ’Seger giv, du segerrike’, vers, 1 och 4:
 
Seger giv, du segerrike.
Konung, till din kamp oss vig.
Ingen man i provet svike,
När du för ditt rikes krig,
Lys och led vår trängda skara.
Hör, till dig i bön vi fly:
Låt oss snart ur natt och fara
Se din frihets morgon gry.
 
Kärlek, som du gav i döden,
Låt oss renas i ditt namn
Och, förklarade ur nöden
Tag oss sist i Salig hamn.
Du är trofast. Ja, den skara.
Som på dina vägar går,
Såsom drömmande skall vara,
När din frihets timme slår.
 
I de pietistiska kretsarna finns en hel del psalmskrivare. Ett av de mera kända namnen i den teologiska världen är Johann Albrecht Bengel (1687-1752). Han var en teolog av stora mått som de äldre kommentarerna gärna citerar. John Wesley skrev, ’det finns ingen kommentator som jag vet om som är jämlik Bengel’. Han hade ett varmt pietistiska hjärta som var förenat med en djuptänkt bibeltrogen teologi.
 
Pietismen i Sverige
 
Till Sverige hade pietismen kommit redan på 1670-talet. Den växte så småningom i styrka och nådde på 1720-talet sin bästa tid. Rörelsen började i mer förnäma kretsar och bland de ledande männen var Elias Wolker (1660-1733. Adlad von Walker).
 
Svenska pietismens första sångsamling, ’Mose och Lamsens Wisor’, skrevs av Georg Lybecker. Första upplagan utkom 1717, året efter Lybeckers död. Den innehöll 61 sånger men senare utökades den efterhand till 137 sånger.
 
Pietismens psalmer formades stark av Höga visans stämning samt de gammaltestamentliga profeternas anda. En omfattande bibelkunskap har också påverkat författandet.
 
Carl Gustav Österlings (d. 1732) samling av psalmer kallades ’Österlings visor’. Han var med i Karl XII:s ryska krig och blev liksom många andra tillfångatagen i Pultava 1709. Efter frigivning blev han generalauditör. I hans sångbok har vi den översättningen av tyska psalmen ’Hos kristna städs glänser det invärtes livet’. En senare bearbetning till ett lättare språk resulterade i en text som inte liknade den tyska ursprungstexten och den andra versen har ingen motsvarighet i den tyska urtexten.
 
Hos kristna städs glänser det invärtes liv,
Fast solen dem invärtes svärtat och bränt;
Vad skatter dem himmelens konung har givit,
Det har inget otrogen rönt eller känt.
Vad världen ej fattar,
Ej söker och skattar,
Det pryder så skönt deras ödmjuka sinne,
Det andliga livet, som glöder därinne.
 
Guds folk går med öknamn försmädat på jorden,
Dess härlighet göms under stofthyddans larv;
Men hög är dess adel, ovansklig dess orden,
Och himmelsk dess budskap och evigt dess arv.
Vill världen dem gäcka,
De är dock täcka;
Vill världen dem tränga och jaga dem fjärran,
De har dock ett hem och en boning hos Herren.
 
Lars Linderot (1761-1811). Han föddes i Jörlanda socken i Bohuslän. Han började predika redan innan han var 17 år i Kungälvs kyrka. Vid universitet i Lund studerade han teologi och blev prästvigd vid 25 års ålder. Senare var han komminister i Tölö nära Kungsbacka. Han var en stor väckelse predikant.
 
Det är sagt att i Linderots predikningar möttes de av ’den robusta realismen’. Denna gav också återsken i hans sånger. Ett känslosamt fyllt kristet liv var inte någonting för honom. Strävan och kamp betonades starkt i hans sånger och ett gott exempel är ’Ingen hinner fram till den eviga ron’. Denna har fem verser, men jag skriver v. 1, 2 och 4:
 
Ingen hinner fram till den eviga ron,
Som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
Varpå vår salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal.
Hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
Men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
Annars är himlen förlorad.
 
Hindren äro många, gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt val,
Övergiv världenes brunnar.
Lyd ej hennes röst, som ropar: Följ med oss!
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.
 
Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
Skriften den tydligen säger,
Aldrig kastas ankar på himmelens strand,
Om du sann tro icke äger.
Tron ska rädda dig så framt du räddas skall;
Därför, käre, hör och res dig från ditt fall.
Bättra dig och tro Jesu Ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.
 
Pietismen var en respons till skolastikens andefattiga lära och tyvärr inte utan sina brister. Mysticismen var ett av de ovälkomna inslagen i rörelsen och kan spåras ibland i deras andliga sånger.
 
Nästa blogg kommer att handla om engelska sånger.

Läs hela inlägget »

Radical Orthodoxy on Catholicism, Protestantism and Liberalism/Liberality
Arne Rasmusson
Modern Theology 37:1 January 2021
 
En påfallande vanlig uppfattning i frikyrkan är att baptisterna var viktiga för friheten på 1800-talet, men nu när Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka, så behövs frikyrkan inte längre. Den naturliga slutsatsen är att ekumeniskt arbete med syftet att låta frikyrkorörelser uppgå i Svenska kyrkan är vägen fram. En av drivkrafterna bakom bildandet av Equmeniakyrkan var en variant av detta och ledde till att Svenska baptistsamfundet gick upp i ett samfund som det är svårt att på allvar kalla baptistiskt.
 
Det finns också en längtan hos mycket frikyrkofolk att låta sig infogas i det allmänkyrkliga. Peter Halldorf och kommuniteten på Bjärka Säby är ett sådant exempel där man låter sig fascineras av kyrkofäder och ökenmödrar för att sedan sätta det i församlingspraktik.
 
Lite av dem allmänna attityden är att om vi i frikyrkan slutade vara så jobbiga och bråkiga och i stället blir en del av den allmänna, etablerade och statsbärande kyrkan så skulle all bli så bra.
 
Därför är Arne Rasmussons artikel i Modern Theology så intressant. Här framhåller han hur det aktivistiska i frikyrkan och delar av den protestantiska rörelsen har varit så viktigt för framväxt av demokrati och liberalism och gör det genom historiska studier. Nu är artikeln en del av ett teologiskt samtal jag inte är insatt i, så jag förstår inte alla nyanser, men intressant är var det är.
 
Om man blickar ut över världen så ser man på nytt ledare med totalitära ambitioner och en cancel-kultur som vill stoppa det fria meningsutbytet. Storföretag får mer makt, inte minst Facebook och andra som påverkar hur och vad vi får kommunicera.
 
Därför är den jobbiga och aktivistisk frikyrkan tillsammans med en jobbig och aktivistisk protestantism fortsatt relevant och viktig för frihet och demokrati. Intressant är att det också ofta är dessa rörelser som också uppmuntrar till att följa Bibel och formas av evangelium.
 
På baptisternas historia känner vi oss fortsatt trygga i vårt uppdrag att låta dagens frikyrka spegla sig sin historia och inspireras till fortsatt aktivism och jobbighet.

Läs hela inlägget »

av David Whitworth


’Historikerna har påstått att Martin Luther vann mer folk för Kristus genom uppmaningen till allmän sång i kyrkan än genom hans kraftiga undervisning och predikningar’. (Hämtat från Tim Challies blog History of Hymns and Hymnists http://www.cgygfellowship.com/Topical/Hymns%20&%20Hymnists.pdf)
 
Vi har sett hans synsätt om musikackompanjemang till hans psalmer. Vad tänkte han då på och vad var syftet med hans psalmer? Ett par citat ger svar på dessa frågor:

  • ’Jag vill komponera sakrala hymner så att Guds Ord måtte leva också bland folk genom sånger’. (Hämtat från Tim Challies blog History of Hymns and Hymnists cgygfellowship.com)
  • ’Jag tillåter inte en enda man predika eller undervisa Guds folk utan att de har en god kunskap om bruk och kraft av sakrala sånger’. (Hämtat från Tim Challies blog History of Hymns and Hymnists cgygfellowship.com)

Det var nu på 1400-1500-talet som musikaliska instrument vann allmän och bred popularitet inom den västerländska kyrkans tillbedjan.
 
Martin Luther var inte bara en mäktig teolog utan också en stor psalmförfattare. Han komponerade psalmer för alla. Vid juletid i början av 1530-talet började Luther funderar på hur han kunde göra julen levande för sina barn. Då skrev han sången ’Av himlens höjd oss kommet är’.
 
På julaftonen var familjen samlade, då en människa förklädd till ängel trädde fram i samlingen och sjöng den första versen av Luthers 15 verser långa julpsalm. Jag återger J. O. Wallins bearbetade version av vers 1,6 ,7och 8:

Av himlens höjd oss kommet är
Ett bud, som frid till jorden bär:
Stor fröjd I skolen höra få.
Det eder grant bör akta på.
 
När ängeln sjungit de fem första verserna och framfört julens budskap, som änglarna hade utropat den första julnatten, följde barnens gensvar:
 
Ty må envar nu vara glad
Och gå med herdarna åstad
Att se vad Gud har oss beskärt
Och med sin ende Son förärt.
 
Framställningen har nu nått sin höjdpunkt och barnen står vid krubban och utbrister:
 
Mitt hjärta, si, ho lades där
I krubban ned? Märk ho det är.
Det Jesus är, sann Gud och man.
Ej större under spörjas kan.
 
Barnens och husfolkets glädje utrycker sig i ett hejdlöst:
 
Välkommen var, o Herre kär!
En gäst när oss du vorden är.
I fattigdom för mänskors skuld
Du kom, och Gud är oss nu huld.
 
Det är lätt att föreställa sig den värme, glädje och trygghet som Luthers barn kände på julafton när de sjöng ’Av himlens höjd oss kommit är’.
 
En av Luthers psalmer som kanske kan rankas som en av hans främsta är ’Kom, Helge Ande, Herre Gud’. Första versen av denna psalm har sina rötter i en latinsk psalm vilken Luther tog upp och skrev två verser till. Detta är en psalm som myntas av längtan efter kraft och helgelse med djup och allvar:
 
’Kom, Helge Ande, Herre Gud,
Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
O kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, med nådens sken
Gör viljan god, gör själen ren,
Att livets väg vi glada gå
Och heligt rörda sjunga må:
Halleluja! Halleluja!
 
Du helga ljus, all sannings port,
Lär oss på varje tid och ort
Att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens dyra namn bekänt,
Förklara Faderns välbehag
Och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
Som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!
 
Du helga eld, all världens tröst,
Låt kärlek brinna i vårt bröst.
Giv oss av din hugsvalan god
I jordisk nöd ett himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
Mot frestelsen med kraft bered,
Att här vi manligt strida må
Och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!

Luthers folkliga psalmer väckte ett stort behov av andliga lyriker och det fanns inte någon brist på författare som gick i hans fotspår. Jag nämner två som ansågs som de främsta efter Luther: Paul Gerhardt (1607-1676) och Gerhard Tersteegen (1697-1769). Paul Gerhardt var diakon vid S:t Nikolaikyrkan i Berlin men blev avsatt pga sin lutherska övertygelse. Ett exempel av hans lyrik är psalmen ’Det går ett tyst och tåligt lamm’. Denna har 9 verser men jag återger bara den nionde versen som beskriver vårt framtidshopp genom Kristi blod:
 
När jordelivet är förbi
Och för Guds tron jag träder,
Då skall ditt blod den purpur bli,
Vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
Och in i Faderns rike gå;
Och där i högtidsfröjden,
När Lammet viges vid sin brud,
Jag bär min krona och min skrud
Till evig tid i höjden.
 
Gerhard Tersteegen. (1697-1769) var bandvävare i Mülheim och räknas som en av Tysklands stora andliga lyriker efter Luther ock Gerhardt. Två av hans psalmer översattes på svenska. Den ena är ’Gud är tillstädes’ som är 7 verser lång. Jag återger den första och sjunde versen:
 
Gud är här tillstädes:
Låt oss nederfalla
Och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss:
Allt i oss må tiga,
Sig till Herrens dyrkan viga.
Den han är kommer när
Slår sitt öga neder,
Tystna och tillbeder.
 
Herre, tag din boning
I min ande, vorden
Dig ett tempel ren på jorden.
Du som allestädes Är och så skall vara,
Dig i mig alltmer förklara.
Var jag går,
Dväljs och står,
Mig i tron benåda
Att din närhet skåda.
 
Calvin och hymnologi
 
Calvins princip vad gäller församlingstillbedjan var att inte tillåta någonting som inte är sanktionerad av N.T. Alltså förkastade han alla katolska kyrkans medeltida ritualer.
1539 under hans tid i Strasbourg gav han ut en fransk sångbok som innehöll 17 psalmer och komponerade musik till de tio budorden och till den apostoliska trosbekännelsen. Trosbekännelsen sjöngs alltid vid nattvarden och budorden var en vanlig del av söndagens tillbedjan. Calvins ’Genevan liturgy of 1542’ innehöll 39 psalmer och musikaliska versioner av de tio budorden, apostoliska bekännelsen och Herrens bön. Senare skulle han ge mer utrymme för de bibliska psalmerna men han var likväl helt emot musikaliska instrument i församlingstillbedjan.
 
Calvin hittade inspiration från poeterna Clement Marot (1497-1544) och Theodor Bezas (1519-1605) och 1562 översatte Calvin alla 150 psalmer till franska. Marots första psalter i Genevé 1543 omfattades av 49 franska psalmer, tio budord, apostoliska bekännelsen och Herrens bön. De franska psalmerna sjöngs till enkla men livliga melodier.
 
Louis Bourgeois (c:a 1510-1561) och Claude Goudimel (1510-1572) anses som de största av de franska reformerta psalmförfattarna. Bourgeois redigerade Calvins psalmer och komponerade en hel del musik till dem. Goudimel komponerade en strålande musikalisk upplaga av psaltaren för att sjunga i hemmet.
 
Reformerta Baptister
 
Mot slutet av 1600-talet blåstes det upp en stor kontrovers bland reformerta baptistledare över sångens plats i församlingens tillbedjan på Herrens dag. Några menade att detta gick stick i stäv mot ’den regulativa principen’. William Cunningham beskrev tanken bakom
principen:
 
’I Bibeln finns det tillräckligt med tydliga indikationer att det var i Kristi tänkande och vilja att inte någonting skulle införas i församlingstyret och tillbedjan förutom att det kan hittas i
Bibeln och sanktioneras’.
 
Den regulativa principen tillämpades också på 1800-talets väckelse i Sverige fast på ett enklare sätt med frågan: ’Var står det skrivet’.
 
En kontrovers uppstod bland partikulär baptisterna i London som kretsade kring den regulativa principens giltighet av att sjunga andliga sånger i församlingens tillbedjan. Några ledare försvarade det utifrån Bibeln medan andra satte sig emot det och såg det som ett påhitt. De två främsta i denna tvistefråga var Benjamin Keach, en flitig författare och pastor som var en stor förespråkare för psalmsånger i församlingens kollektiva tillbedjan. Hans
förkämpe var Isaak Marlow, en rik juvelerare och lekman i London.
 
Det blev invecklade och ibland hätska strider över frågan som drog in andra. Mycket skarpa ord utbyttes men som senare skulle ångras och parterna försonades. Benjamin Keach började vinna över de partikulära baptistförsamlingarna på sin sida. Vid 1691 hade över tjugo församlingar antagit psalmsång i församlingens tillbedjan.
 
Det väsentligaste för Marlow och Keach var tillbedjans renhet. Varken den ena eller den andra vek av från den regulativa principens värdegrund. De grundade sina ståndpunkter på en bokstavlig tolkning av vissa bibelstycken men drog skilda slutsatser. Om psalmsången var eller inte var en del av församlingens tillbedjan var det nödvändig att påvisa från Skriften. Kontroversen resulterade i att Keach vann mark för den andliga sångens upptagande i baptistförsamlingens tillbedjan.
 
Innan vi fortsätter med de andliga sångernas utveckling i den engelsktalande världen ska vi stanna kvar vid de tyska psalmernas utveckling på 1600-talet genom pietismens psalm och sång. Allt detta i nästa blogg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: gudstjänst musik

av David Whitworth


Vi befinner oss i medeltiden och avslutade sista bloggen med Bernard av Clunys ’Jerusalem, du sköna’ (1140-talet). Inget musikaliskt instrument ackompanjerades kyrkans lovprisning upp till 700-talet som det var från urkyrkans tid. Dessa ansågs som judiska eller hedniska och inte en del av den apostoliska traditionen. Synsättet rådde i kyrkan i både öst och väst i många århundraden.
 
På 700-talet kom en stor förändring i den västerländska kyrkans lovprisning. Det var då som vi hörde om den första orgel som kom till bruk och det var i en kyrka i Compiegna, norr om Paris. Orgeln blev allt vanligare i de stora katedraler och klosterkyrkorna.
 
Från början var orgeln en slags stämgaffel till munkar och körer. I denna tidsrymd (900-1100 talet) var det inte något vidsträckt bruk av musikaliska instrument i de vanliga sockenkyrkorna. I de stora katedralerna och klosterkyrkorna var bruket begränsat till kyrkans högtider.
 
I början på 1200-talet föddes Arnulf av Löven. Han blev abbot i klostret i Villers i Belgien. Han skrev den mäktiga korsfästelse psalmen ’O huvudet blodigt sårat’ som består av sju verser och varje vers utrycker Kristi korsfästes lemmar som börjar med fötter och slutar med huvudet. Den översattes till vårt språk av J. A. Eklund:
 
Hälsad var! För världens frälsning,
Jesu käre, tag min hälsning!
Låt mig ditt kors mig sluta,
mot dess stam mitt huvud luta
och låt mig vila där i tro!
Låt mig komma dig så nära,
att min synd jag ser dig bära,
se dig gisslad, smädad, naken,
i din djupa smärta vaken
min själ till ära, fröjd och ro.
 
Naglar genom foten dragna
fast och djupt i korset slagna,
vill jag fatta i min trängtan
och till dig se upp med längtan
att helad bli från syndasår.
Att du syndare haft kära,
att du velat skulden bära
under kvalens timmar tunga,
därför vill min ande sjunga
din kärleks lovsång, Broder var.
 
Därefter lovsjunges Kristi händer, sida, bröst och hjärta samt slutligen Hans huvud.
 
Under medeltiden var man benägen och med skakande allvar sjunga om domens dag. Ett exempel är Thomas av Celanos ’Vredens stora dag’. Thomas var en av Franciscus’ av Assisi första lärjungar. Han dog omkring 1255.
 
Vredens stora dag är nära,
Elden skall allt förtära,
Så var siarsångens lära.
 
Hela världen, skräckbetagen,
Skåda skall de stränga dragen
Av sin domare den dagen.
 
Domsbasuner mäktigt skalla
Och ur jordens gravar alla
Mänskor fram för tronen kalla.
 
Psalmen ’Nu kommen är vår påskafröjd’ härstammar också från medeltiden och Olavus Petri översatte den till svenska från latinska. Den innehåller sju verser. Författaren till psalmen är okänd.
 
Nu kommen är vår påskafröjd:
Pris, Jesu, dig i himmelshöjd!
Ur gravens djup befrias vi,
När själv därur du framgår fri.
 
Allting vi genom dig förmår,
Som helvetet kan nederslå,
Förlossa fångar dig till pris
Och öppna paradis.
 
Pris dig som har från dödens våld
Mig, köttslig, under synden såld,
Köpt fri och lärt den väg att gå,
Där jag ett evigt liv skall nå.
 
Från det obegripliga till det begripliga
De latinska psalmerna var hur storslagna som helst men helt obegripliga för de flesta människor. Det var prästerna och körerna ensamma som skulle utföra sångerna. Det var vid den tiden som bara de stora kyrkorna kunde upprätthålla de dyrbara övningsskolor, som var nödvändiga. Resultatet blev att kyrkosången under medeltidens sista skede sjönk ner till att bli ett obegripligt virrvarr av röster.
 
Det var dock en psalm ’Halleluja’ som kyrkobesökare kunde delta i och som skrevs på deras eget språk. Därmed väckte Psalmen också folkets sånglust. Psalmen översattes från latinska till tyska och till svenska och omarbetad av J.O.Wallin:
 
Uppstånden är vår Herre Krist,
Halleluja! Halleluja!
Till hela världens tröst förvisst.
Halleluja! Halleluja!
 
Uppfaren är vår Herre Krist,
Halleluja! Halleluja!
Fullbordat är hans verk förvisst.
Halleluja! Halleluja!
 
Reformationens tid
 
Martin Luther med alla sina gåvor och bedrifter är ju en centralfigur i den kristna församlingens historia. Bland alla sina gudagivna gåvor var förmågan att skriva psalmtexter och komponera musik till sina texter, han var en sångförfattare av stora mått. Han har kallats för evangeliska församlingssångens fader och det påstås att han skrev 42 psalmer. Men han upptäckte inte gåvan innan han var i 40-årsåldern. Sommaren 1523 nåddes han av nyheten att två av hans lärjungar i Bryssel brändes på bål för sin tros skull. Då grep han penna och papper och gav utlopp för sina känslor i sången ’En visa ny vi stämma upp’ som snabbt spreds vida omkring. Jag återger den första och åttonde versen efter Eklunds tolkning:
 
En visa ny begynna vi,
den Gud må själv oss lära!
Vad han har gjort med tunga fri
vi sjunge till hans ära.
I Bryssel stad i Nederland
två män i unga åren
fått röna hur Guds högra hand
mitt under levnadsvåren
med dem gjort stora under.
 
Två stora bål de tända an
att ditt de unga bringa.
Förundran griper varje man:
de akta pinan ringa.
Med fröjd de fram till elden gå
och Herrens namn de prisa.
Sig de sofister känna små,
när Herren så kan visa
på nytt sin makt och ära.
 
Luther hämtade inspiration från hans energiska arbete med bibeltexterna och då särskilt hans översättning av Psaltaren, varifrån han hämtat impulser till flera av sina sånger. ’En visa ny…’ räknades inte som psalm,
men 1524 utkom Luthers första psalm ’Var man må nu väl glädja sig’. Här beskriver han sin kamp om frälsningens visshets bekräftelse, vilken kom till honom i Kristus:
 
Jag under satan fången låg
Och kunde mig ej hjälpa,
Den synd, som rådde i min håg,
I grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev.
Mitt samvet’s dom orygglig blev,
Och helvetet stod öppet.
 
Men Gud av sin barmhärtighet
Sin’ ögon till mig vände;
Han såg i nåd min uselhet
Och hjälp av höjden sände,
Ändock jag var av synder full,
Var han för mig en Fader huld
Och lät sig om mig vårda.
 
Psalmen spreds som en löpeld över hela Tyskland. Katolska kyrkan blev ursinnig och kallade den ’en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm.
 
Luthers kanske genom tidernas käraste psalm bland protestanter är ’Vår Gud är oss en väldig borg’. Sannolikt skrevs den 1527 och blev först känd från ett tryck av 1529. Den förklarade med enorm kraft Guds stridsmans mod i det andliga kriget och som har vigt sig till redskap i Herrens hand. 1530 bodde Luther en tid på slottet i Koburg och där blev han själv inspirerad av psalmens kraft. Det berättas, att han dagligen stod vid sitt fönster och sjöng psalmen till sin luta under det att han blickade upp mot himmelen. Den översattes från tyska av Olaus Petri 1536 och bearbetades av J.O.Wallin 1816.
 
Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga.
På Honom i all nöd och sorg
Vårt hopp vi vilja bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
Hotande och vred,
Han rustar sig förvisst
Med våld och argan list.
Likväl vi oss ej frukta.
 
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
Vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätta man,
Vi stå, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är. Han är den Herren Gud,
Som klädd i segerskrud,
Sin tron för evigt grundad.
 
Och vore världen än så stor
Och fullt av mörkrets härar,
Dock, när bland oss Herren bor,
Platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd,
Och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
Oss skada ej förmår,
Ett ord kan honom fälla.
 
Guds ord och löfte skall bestå,
Vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord vi gå
Till strids och glada äre,
Äre alltid väl till mods,
Fast vi våga gods
Och ära, liv och allt;
Ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behålle.
 
Hur betraktade Luther då tonsättningen till sina psalmer? Här tar jag hjälp av Wikipedia/Luthers psalmer:
Luther såg ett behov av samklang med text och melodi. När han översatte psalmerna betonade han att      ’texten, noterna, accenten, melodin och likaså hela uttrycket måste vara en genuin utväxt av den               ursprungliga texten och dess anda.’ Han betraktade musiken i sig själv antingen uppbygglig eller skadlig och den kan befordra självdisciplin genom att låta oss njuta av känslorna samtidigt som vi behåller kontrollen och den mentala friheten, eller jagets extatiska begär efter självtillfredsställelse’
Dagens tonsättare av andliga sånger skulle göra väl av att lära sig av Luther.
Den stora reformationens man var, av Gud, mångbegåvad på sångens område. Han ägde en djup insikt i människans natur och i det kristna livets motgångar och medgångar. Han skrev sina psalmer utifrån egen erfarenhet och därför kan vi lätt identifiera oss med dem och sjunga dem från djupet av våra hjärtan.
 
Luthers psalmer var inte begränsade till kampfyllda sånger utan han skrev också andra sånger som vi skall titta på i nästa blogg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: gudstjänst musik

av David Whitworth


I den första bloggen i denna serie fördjupade vi oss i psalmers, hymners och andliga sångers historia som blev bekanta för oss i GT och NT. Dessa var undervisande och lärorika. Vi ska bygga vidare på detta och flytta fram till det första århundrandet. Vi kommer att träffa några apostoliska fäder och kyrkofäder som kanske är kända för en del medan andra är okända.

Hur såg då tillbedjan ut i det första århundradet? Teologen Justinus, lämnade efter sig en bra beskrivning av hur en sammankomst såg ut.

Justinus betraktades som den största av det första århundradets apologetiker. Han föddes av grekiska föräldrar i Palestina och han började sitt sökande efter sanningen i den grekiska filosofin som gav honom en tankeväckande idealbild av evig skönhet, sanning och godhet. Men det räckte inte och han vände då i stället sina tankar till det kristna budskapet. En dag tog han en promenad vid havet i Efesos och träffade en äldre man som berättade livets mening för honom. Mannen visade på Kristus från GT som svar på livets mening och då blev han troende. Han flyttade till Rom omkring 153 E.Kr och dog som martyr år 165 E.Kr.

Mötesordningen i en typisk sammankomst i församlingen var enligt Justinus följande:

1. Biskopens hälsning till församlingen och deras gensvar. Biskopen: ’Herren vare med dig,’ och församlingen svarar: ’och med din ande’.

2. Bibelläsning från GT.

3. Psalm eller hymn.

4. Bibelläsning från NT. Det var den första läsningen från NT tagen från en bok mellan Apostlagärningar och Uppenbarelseboken.

5. Psalm eller hymn.

6. Andra NT bibelläsningen tagen från ett av de fyra evangelierna.

7. Predikningen var sista delen innan icke-medlemmar fick lämna kyrkolokalen och medlemmar stannade kvar och firade nattvarden.

Att sjunga var inte så viktigt för kristna på 100-talet. Herrens måltid värderades starkare och firades varje söndag efter mötet. De kristnas sånger från den tiden hämtades från Psaltaren och från NTs poetiska delar men liknade mer tal än sång. Den vanligaste formen var växelvis sång. Det betyder att en person, antingen skriftläsaren eller prästen, sjöng eller talade ett bibelstycke, vanligen från en Psalm, och församlingens gensvar var antingen ett enkelt ord som ’Alleluia’ eller en refräng.

Musikaliska instrument användes inte vid den här tiden. En av de första lovsångerna från 100-talet var ’Gloria in Excelsis Deo’ grundad på Luk 2:14. I sitt ursprungsform skrevs den på grekiska och med fem verser och den användes som morgonbön i den österländska kyrkan. Något senare översattes den till latin och efterhand till svenska.

Hymnen är en bön till treenigheten att verkställa försoningens verk i vårt tänkande och liv.

Svenska titeln är ’Allena Gud i himmelrik’ och sången innehåller idag tre verser:
 
Allena Gud i himmelrik
Må lov och pris tillhöra
För all den nåd han kärleksrik
Med oss har velat göra
Han jorden skänkt stor fröjd och frid.
Ack, mänskan må väl glädjas vid
Guds evigt goda vilja.
 
O Jesus Krist, Guds ende Son,
Som såg vår själafara
Och att oss frälsa därifrån
Dig själv ej ville spara,
Du med din kärlek och din död
Förlöser oss av syndens nöd,
När vi på dig förtrösta.
 
O Helge Ande, gör själen from,
Förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom,
Där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
Hjälp att vi tro på Jesus Krist
Båda nu och alltid. Amen.
 
Ave Maria
’Ave Maria’ leder våra tankar till den katolska kyrkans bön till Maria som medlare till förlåtelse för synd (detta kan dock inte stödjas från texten). Den är också en av de tidiga hymnerna och delades i två delar och med bibliskt innehåll. Första delen är grundad på Luk 1:28 och andra delen på Luk 1:40-42. Tredje delen kom senare på 1400-talet förordnad av dåtidens påve. Schuberts vackra komposition har inte något religiöst innehåll utan är tonsatt till Walter Scotts ’Lady of the Lake’.
Jag har inte hittat den ursprungliga texten utan endast den katolska versionen.
 
Ambrosius
Ambrosius av Milano (339–97) blev biskop av Milano. Han var en mäktig predikant och pionjär som hymnförfattare och införde antifoni i församlingens sjungande. Det betyder att halva församlingen sjöng en vers och andra halvan sjöng nästa vers och så sjöng de växelvis. Detta sätt att sjunga spred från Milano till alla kyrkor i väst och blev populär. Ambrosius skrev själv alla sina sånger och var därför banbrytande. Han blev då känd som den folklige ’församlingens sångfader’. Traditionen anger att han skrev Te Deum (O Gud , vi lovar dig) och anses som den största hymn i den västerländska kyrkan vid denna tid.
Hymnens svenska översättning kom 1614 och innehåller fem verser Jag skriver den första och sista versen.
 
O Gud, vi lova dig.
O Gud, vi tacka dig.
Du är, och genom dig är allt.
All världen rörs, som du befallt;
Ifrån din tron går ljuset ut,
Och stormen väntar ditt beslut.
Vem gör, att allt i detta nu
Ej blir till intet? Endast du.
Helig är Herren Gud. Helig är Herren Gud.
Helig är Gud, den store Herren Sebaot.
 
Dig bedja, dig anropa vi,
Du evigt Gode, statt oss bi.
Sträck över oss din starka hand,
Behåll oss i din nåds förbund,
Bevara våra fäders land,
Välsigna hela jordens rund.
Till dig, till dig står all vår tröst;
O Herre, hör vår böneröst! Amen.
 
Fortunatus
En av det mest framstående latin patriarkaliska psalmdiktare var Venantius Fortunatus (540-600). Han föddes i Italien men tillbringade sitt aktiva liv Frankrike där han var biskop i Poitiers. Han skrev en underbar påskpsalm:
 
Upp, min tunga,
Att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam
För oss blödde,
Led och dödde
Som ett menlöst offerlamm!
Han ur griften,
Efter skriften,
Nu i ära träder fram.
 
Medeltiden
Vi har vanan att betrakta medeltiden med en negativ attityd som en andlig mörk och dyster period och inte utan anledning. Samtidigt fanns det en stor del av andligt liv i epoken. Var det inte Kristus som yttrade dessa ord?: Jag skall bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den (Matt 16: 18). Då håller löftet om att Hans andliga rike är outplånligt. Han har alltid haft och kommer i alla tider ha ett obrutet råd av troende människor på jorden och medeltiden är inget undantag. Mycket ofta återspeglas det i de latinska hymner som författades vid den tiden.
 
Theodulf av Orleans (750-821) var spanjoren som blev biskop i Orleans Frankrike Han författade på latinska hymnen Gloria, laus et honor. Den översattes till engelska av J.M.Neale med titeln: All glory, laud and honour to thee, Redeemer, King. Från hans text har den översatts till svenska av Erik Nyström:
 
Dig vara pris och ära,
Du kung av Davids stam;
I Faderns namn du kommer,
Högt lovade Guds Lamm!
Dig prisar änglars skara
Uti den ljusa höjd,
Och allt ,som anda haver,
Skall stämma in med fröjd.
 
Bernard av Cluny
En av de största kristna sångförfattarna under medeltiden var Bernard av Cluny aktiv omkring 1140.
Han var född i Bretagne i Frankrike. I klostret i Cluny satt denne fromme man och skrev sitt berömda mästerverk ’Jerusalem, du sköna’. Inspirerad av Upp. 21-22 skildrar han här det strålande himmelska Jerusalem mot bakgrund av tidens andliga mörker, synd och påfrestningar. Detta mästerverk har också översatts av J.M. Neale till engelska och senare till svenska.
 
Jerusalem, du sköna,
Du heliga Guds stad,
Till dig min ande skådar
Förhoppningsfull och glad.
Jag vet ej, men jag anar
Vad fröjd mig väntar där,
vad härlighet och ära,
vad frid, som i dig är.
 
De står där, Sions salar,
Genljudande av sång
Och vimlande av änglar
Och av martyrer mång.
Dess konung går därinne,
Så strålande, så skön, så skön,
Ibland sin helgonskara,
Sin mödas rika lön.
 
Och omkring tronen ljuder
Ifrån de frälstas hop,
Likt rösten av ett tordön,
Ett väldigt segerrop.
Ja, snart skall ock min ande
Få skåda Herren Gud.
Snart skall och jag därhemma
Stå klädd i snövit skrud.

Trots medeltiders mörker fanns ändå evangeliets ljus som spreds genom dessa gregorianska psalmer och hymner. De skrevs på ett vackert språk som gav Gud äran och till de sanna troendes uppmuntran och uppbyggelse.
 
Det finns ett rikt utbud av dessa vackra hymner och jag har bara gjort ett urval. Jag hoppas att jag genom dessa har väckt ert intresse för de gamla psalmerna, hymnerna och de andliga sångernas historia.
 
Vi fortsätter med samma tema i nästa blogg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: musik gudstjänst

"Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig." (Heb 10:25 Folkbibeln 2015)
 
Sista åren har jag mött tanken många gånger, att församlingarna blivit dåliga, att församlingens tid är slut och att det nu är hemgrupper och webblärare som gäller. Ligger det något i det här? Ska vi lämna våra församlingar?
 
Bibelns undervisning om församlingen
De senaste månaderna har vi delat ett antal bloggposter om olika aspekter av partikulärbaptisternas undervisning om församlingen. Där har vi fått se vikten av en lokal församling ordnad enligt bibliska principer och med bibliskt ledarskap.
 
En hemgrupp knuten till en lokal församling
Under corona-tiden när den lokala församling jag är en del av har haft gudstjänster på webben har vi haft olika hemgrupper. Den hemgrupp jag leder har varje söndag sjungit sånger, bett för staden, församling och varandra och tillsammans utforskat veckans fråga i Evangeliekatekesen. Vi har haft hemgruppen även när vi kunnat gå på fysisk gudstjänst på förmiddagen och kommer att fortsätta låta hemgruppen vara ett komplement till församlingens gudstjänst. Hemgruppen är bra men har inte varit en fullvärdig ersättare för att samlas vara söndag som församling. Det kanske viktigaste med vår hemgrupp är att den är knyten till en lokal församling med ett ordnat ledarskap.
 
Hemgruppen utan församlingstillhörighet
Det tilldragande med hemgruppen för de som tror att församlingstiden är förbi är friheten i tro och praktik. Nu är man inte bunden till ett bibliskt ledarskap, nu är man fria att undervisa och praktisera vad man vill. Min erfarenhet är att det ofta blir spretigt och lite osunt. Utan ett formellt ledarskap kan lite vad som helst hända. Med rätt personer kan det bli OK. Men med fel personer kan det bli katastrof.
 
Hemgruppen i väntan på en ordnad lokal församling
Det kan vara så att ni är några troende i en stad eller ett samhälle som läser Bibelns undervisning om församlingen och upplever att man inte med samvete kan vara en del av någon av de lokala församlingar som finns inom reseavstånd. Då kan en fri hemgrupp vara en lösning i väntan på att en biblisk lokal församling grundas, men hemgruppen bör söka stöd, råd och ledningen från någon eller några bibliska lokala församlingar man har förtroende för. Målet ska inte vara att vara fri och ostyrd hemgrupp, målet ska vara att grund eller hitta en lokal församling och tills dess få ledning av en eller flera lokala församlingar.
 
Den fria hemgruppen i ändens tid
Tanken med den fria hemgruppen i ändens tid är att de etablerade lokala församlingarna har blivit korrumperade och det inte är någon mening med att starta nya. I stället ska de sant troende gömma sig i hemgrupper för att hålla sin dyra tro levande. De ska inte smittas av den korrupta etablerade kristenheten.

Först ska det sägas att det här bygger på en speciell läsning av tidens slut, en läsning som inte är så självklar.
 
Sedan kan man undra om det verkligen fungerar så bra att gömma sig i hemgrupper för att hålla sin dyra tro levande. Ur dessa grupper strömmar underliga konspirationsteorier om att Corona kommer ur 5G-master, förnekande av treenigheten och en massa annat. Kan det vara så att Gud förordnat en lokal församling med ett ordnat ledarskap just för att det verkligen behövs för att församlingen ska må bra och de troendes dyra tro hållas sund och levande?
 
Knyt dig till en lokal församling
Om det finns en lokal församling med ordnat ledarskap som är OK, gå med i den, tjäna den och låt dig växa andligt genom den. Har församlingen hemgrupper så kan det vara ett fint komplement.
 
Om det inte finns en OK lokal församling inom reseavstånd, då kanske det rätta att forma en fri hemgrupp. Men sök då stöd, råd och koppling till en sund biblisk lokal församling som gör att hemgruppen kan må bra och ha som långsiktigt mål att en lokala församling ska bildas på orten.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Förmodligen sjunger de flesta av oss när vi är ensamma och kanske oftast i duschen. Jag är inte undantaget. Det kan hända att jag sjunger en och en annan poplåt från 1960-talet. Simon och Garfunkel och Bob Dylan som var popidoler på den tiden spelade in skivor vars texter ibland var fyllda med förtvivlan och hopplöshet. Jag blev troende på 1960-talet och då började jag sjunga en ny sång för Herren. Kristna har ett rikt arv av andliga sånger och psalmer vars texter är så innehållsrika och fyllda av sanning. På ett historiskt sätt har Guds folk alltid varit ett sjungande folk.

Det är tänkt att skriva en ny serie om andliga sångers historia, dess uppkomst, texter och författare. Utgångspunkten är Gud Ord där dessa sånger har sina ursprung.

Det finns, som bekant, olika slags andliga sånger. Paulus beskriver tre sorters; psalmer, hymner och andliga sånger ( Ef 5:19, Kol 3:16). Kommentatorerna är överens om att det är svårt att dra gränser mellan dessa tre, för att de delvis går in i varandra. Ändå kan det vara möjligt att ge en lös definition. Psalmer, våra tankar, helt naturligt, vänder sig till Psaltaren i GT med hänvisning till Luk 20:42. Hymner, Ordet förkommer bara i de två förutnämnda bibelverserna. Hymn, enligt Augustinus, har tre komponenter: den måste sjungas, det måste vara lovsång och det måste riktas till Gud. Andliga sånger, ordet sång eller lyriskt kväde (en dikt som ämnas sjunga) förekommer inte bara i Ef 5:19 och Kol 3:16 utan också i Upp 5.9, 14:3 där ’de sjöng en ’ny sång’ och i 15:3 ’sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet’.

Kort sagt framstår det då som om de tre termer som Paulus använder i Kol 3:16 till viss del kan skiljas åt. Allmänt sett hänvisar psalmerna till Psaltaren medan hymner hänvisar till Nya testamentliga lovsånger till Fadern eller Kristus och andliga sånger till sånger som innehåller texter som har ett ledmotiv annat än lovsånger till Gud eller Kristus.

Dessa sånger som har ett rikt innehåll är en källa till glädje och uppbyggelse till Guds folk och inte bara det utan de tjänar också som ett mycket effektivt uttrycksmedel till att vara syndens, tacksamhetens och glädjens bekännelse.

Dessa olika slags sånger upplyfter verkligen själen och främjar till Guds ära. På 80 eller 90-talet spelade ett ’kristen-hårdrocks-band’ sin musik med sånt oväsen så att texterna försvann (tveksamt om texterna var värt att höra!). Kritiken regnade ner på dem, deras gensvar-’vi struntar i kritiken vi spelar hur vi vill’. Hur mycket var detta till Guds ära!

Gamla Testamentet
Den första sången i Bibeln hittar vi i 2 Mose 15:1-18. Bakgrunden till denna, Mose och Israels trossång, är Israels uttåg ur Egypten och räddningen genom Röda havet från Egyptierna. Mose och Israel firade med denna sång. Det som lyser klarast i sången är Gud och Hans väsen. Den är ståtlig, livlig och helig. Sången är vigd till Guds heder och Moses ger Gud äran och triumferar i Honom. Sången börjar med Gud ’Jag vill lovsjunga HERREN, ty högt är han upphöjd’ (vers 1). HERREN är min starkhet och min lovsång’(vers 2). Jämför vers 3: HERREN är en stridsman med Ps 33 10-17. Hans oförklarlighet framförs i vers 11 ’Vem är som du bland gudarna HERRE ?’ och i samma vers är kronan på Guds väsen, ’vem är som du, härlig i helighet’ Guds helighet är Hans härlighet. Sången i vers 18 avsluta med Guds kungavälde ’HERRE skall regera alltid och för evigt’. Mina tankar förs direkt till Händels mäktiga Halleluja kören ur Messias.

Hannas lovsång efter Samuels födelse är en vacker hyllning till Gud om Hans väsen och egenskaper (1 Sam 2: 1-10).

Psaltaren
Psaltaren är Israels gamla sångbok och dess hebreiska namn är ’Tehillim’ som betyder lovsånger. Psaltarens poesi är inte regelbunden, våra sånger och psalmer rimmar, men hebreiska poesi använder det som kallas för parallellism. Detta innebär att två skilda ord uttrycker samma tanke. Psaltarens betydelse var stor för judarna.

Peter Fjellstedt indelade Psalmerna i sex grupper. Jag skall bara ge ett axplock av alla verserna i dessa grupper.

Läropsalmer: 1, 5, 53, 119, 146.

Försoningspsalmer: 6, 32, 51, 143.

Klagopsalmer: 9, 10, 11, 12, 13.

Bönepsalmer: 26, 27, 85, 108.

Lov och tacksägelsepsalmer: 84, 103, 145.

Messianska psalmer: 2, 22, 45, 72, 89, 110.

Indelningen kan inte vara dogmatisk, många av dessa psalmer innehåller andra inslag.

Luther har sagt om psalmerna: ’Var och en, hur det än står till med honom, finner däri ord eller sanningar som är passande för hans sak’.

Peter Fjellstedt: ’Psaltaren är för oss obeskrivligt viktig och dyrbar, ty den är oändligt innehållsrik’.

I Psaltaren möter vi Guds väsen och egenskaper. Vi får en glimt av Jesu inre liv, hur han led och hur han tänkte under syndens tyngder, hans kamp i bön och hans förnedrande, hänförelse och mycket annat. Församlingens inre liv avmålas också. Varje troende kan vända sig till Psaltaren vad än de har behov av för ögonblicket, om det är sorg, rädsla eller ovisshet. När vi är pressade med bekymmer eller i glädjens och tacksägelsens tid, hittas här som ingen annanstans utlopp för hjärtats djupaste tankar, dunkla glädje och smärta.

Dessa psalmer lär oss hur omvändelse och tro fungerar, hur en syndig människa genom Guds Andes nåd övertygas ’om synd, rättfärdighet och dom och flyr till Kristus och bekänner sin synd, anropar Herren om förlåtelse, rättfärdighet och rening genom Kristi blod. Herrens verk i oss fortsätter oavlåtligen. De rättfärdiga lever av tron, strider mot frestelser, kämpar mot fiender, övervinner i Herrens kraft under bön och prisar Herren med tacksägelse och lovsång. Allt detta finns i psalmerna och mer därtill.

Tillbaka till Peter Fjellstedt: ’Psaltaren har i alla tider varit och det skall också bliva för Guds församling intill ändan en outtömlig skattkammare av lärdom, varning, ledning, råd, och tröst.

Psaltarens rika förråd har i alla tider varit en inspirationskälla och ligger till grund för den kristliga sångförfattares mångfaldiga utbud.
 
Höga Visan
Höga Visan eller sångernas sång är en vacker och konstnärlig dikt som tonsatts. Sångens ledmotiv är kärleken mellan make och maka. Man kan läsa sida efter sida om hur boken skall tolkas men om vi tar till oss Paulus ord i Rom 15:4: ’Ty allt som tidigare har skrivits är skrivit till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.’ Då måste vi söka Kristus i Höga Visan eftersom Han är central i GT, om det skall vara till undervisning för oss. Därför tolkar jag det som en allegori. Alltså en allegori om kärleken mellan Kristus och Hans brud församlingen. NT ger oss fingervisning om denna tolkningsmetod. En nyckelvers i sammanhanget är Upp 21:9 här kallas församlingen för ’bruden, Lammets hustru’.

Bibeln utvidgar denna allegori till Kristus och Hans församling. Förhållandet framställs som en sanning på vilken äktenskapet är grundad. I Ef 5:22-23 förklarar Paulus sanningen om enheten mellan Jesus och Hans folk och gör den till grund i relationen i äktenskapet. Enheten som Paulus talar om mellan Kristus och Hans folk är likheten mellan en make/makas enhet. Intensionen med enheten mellan en man och hans fru var att återspegla relationen mellan Kristus och församlingen. Höga Visan är därför en kärlekssång mellan Kristus och hans folk.

Nya Testamentet
Marias lovsång eller magnifikat (Lat. upphöjer) är den första hymnen vi möter i NT (Luk 1:46-56). Sången har sjungits sedan lång tid tillbaka i den kristna kyrkan. Den är en vacker känslofull dikt av vilka den större delen är citat från GT. Vi känner igen Sakarias och Simeons lovsånger (Luk 1:68-79, 2:28-32) där hjärtats hejdlösa glädje tog sig utryck i sång. I Matt 26-30 berättas att Jesus och hans lärjungar efter nattvardens instiftelse sjöng ’lovsången’ syftas på Ps 115- 118 som kallas ’stora halleluja’ och föreskrevs för det judiska påskfirandet. Den mest oförglömliga av alla sånger måste väl vara änglasången den första julnatten (Luk 2:14). Vem av oss fylls inte med beundran för Paulus och Silas som i Filippi offentligt piskades och kastades in i det innersta fängelserummet. Ingen dator eller tv fanns där för att fördriva tiden med! Fötterna spändes fast i stocken och deras kroppar led av svår smärta i det mörka förskräckliga fängelserummet. Ändå sjöng de lovsånger med glädje till Herrens ära (Apg 16:22-25).

Bibeln har varit den mäktigaste inspirationskällan för de kristna sång och psalmdiktarna i alla tider.

Läs hela inlägget »
Etiketter: gudstjänst musik