EN period av väckelser 1727-1860

Under år 1727 ägde väckelsen rum i Herrnhut i Tyskland och samtidigt var det väckelse genom Freylinghusen, en holländsk reformert pastor i New England. När väckelsens kraft verkade avta ingrep den heliga Anden i Jonathan Edwards församling i Northampton 1735. Detta var en av de mest uppmärksammade väckelser i kyrkohistorien. Väckelsens detaljer finns i boken "A Narrative of Surprising Conversions". Isaak Watts beskrev det så här: ” Aldrig sen kristendomens första tid har vi hört eller läst om någon händelse så häpnadsväckande som denna berättelse.” I den engelsktalande världen har Edwards beskrivning haft en omätlig effekt att motivera de troende till att söka liknande välsignelser. Det skulle visa sig att detta var tidsåldern för Andens återkommande utgjutelser. T.ex., är det intressant att se att det skedde femton stora väckelser i Wales mellan 1760-1860. Det var faktisk en period under vilka de troende förväntade sig väckelser. När andlig torftighet underkuvade församlingarna, avsattes tid till fasta och bön. Upplivande och helige Andens utgjutelse söktes intensivt. Det fanns inte den minsta tvekan hos dessa lärjungar om Guds suveränitet. Han hade ingen plikt, och Han kunde inte heller tvingas till att frälsa människor. Hans suveränitet att skänka nåd och frälsning respekterades. Ändå, bad de troende Gud om ett ingripande en gång till och medan de ivrigt väntade på Honom behagade det Honom att komma bland dem med en mäktig kraftdemonstration i frälsningen.

När det verkade som om Edwards väckelse var på tillbakagång, besökte George Whitefield Amerika för andra gången. Hans första besök var begränsad till Georgia och på hans väg tillbaka till England upplevde han en mäktig väckelsevåg, först i Bristol ut i det fria, och senare i London. Han drog till sig folksamlingar av otroliga stora mått för den tiden. Arnold Dallimore skriver i sin fina biografi om Whitefield om dessa häpnadsväckande händelser med skicklighet och noggrannhet. Vi kunde väl fundera på om det inte behagade Gud att göra honom till ett redskap på ett liknande sätt som i Moorfields, under andra amerikaresan. Det fyller våra hjärtan med glädje och lovprisning när vi upptäcker att det verkligen var fallet. Whitefields förkunnelser var redskapet i Amerika för att sprida den himmelska elden från hjärta till hjärta, många upplivades till brinnande kärlek till Herren, stora folkmängder väcktes och räddades från mörkret och fördes in i ljuset.

Baptisterna drog stora fördelar från dessa väckelser. Folksamlingar av avsevärd storlek upplevdes under denna period. T.ex. från väckelsen som kom till församlingarna på 1800 talet illustrerar poängen. En sammanslutning av 29 församlingar år 1799 kunde inte rapportera mer än 29 människors frälsning. Samma församlingar tog 1801 emot 3000 nya medlemmar genom troendedopet! Dessutom i den korta tiden grundades 9 nya församlingar, och ett år senare grundades 10 församlingar till. Man skulle kunna räkna upp många flera liknande fall.

Vi skall inte begå misstaget att tänka att väckelserna gjorde Guds verk till enkel sak. Sprague, i sin bok Lectures on Revival, blir till hjälp att rätta till denna vilseledande idé. Väckelsetider är kantat med faror och svårigheter och tider av kallsinnighet och otro kan strax följa efter, detta är bevis på mänskliga hjärtans otacksamhet och glömska.

Korta beskrivningar om några av dessa ledande män under denna period ger oss en bild av dem och tiderna de levde i.