2014 > 07

Inga enkla frågor - En världsberömd kristen filosof svarar på sju frågor som berör och upprör av William Lane Craig. Credoakademin 2009.

Tankar och frågeställningar om tro leder ofta till tro som mognar och blir starkare. Det kan vara en trygghet att ha ställt de svåra frågorna och att ha tagit ställning. Att låta tron bli sin egen, och inte bara leva på föräldrarnas eller församlingens tro och övertygelse. Men, det kan också vara gott att läsa en del uppbygglig litteratur som kan ge ett kristet perspektiv på svåra frågor.

William Lane Craig kan ge en god hjälp när man jobbar med frågor som är svåra att tänka igenom helt på egen hand. I boken "Inga enkla frågor" tar han upp följande:

  • Tvivel
  • Obesvarade böner
  • Misslyckanden
  • Lidande och ondska
  • Aborter
  • Homosexualitet
  • Jesus enda vägen

Kapitlen är enkelt skrivna och förutsätter inga förkunskaper i teologi eller filosofi. Däremot kan det krävas lite mod att läsa William Lane Craig. Som filosof argumenterar han klart och tydligt och backar inte för de slutsatser som han tycker kommer naturligt när han analyserar för och emot. Många gånger kommer William Lane Craig fram till ganska konservativa slutsatser i moralfrågor, frågor som är flitigt omdiskuterade i vår samtid. Det kan vara gott att ha någon att samtala med när man läser boken för att bolla idéer och diskutera andra vinklar på frågorna.

"Inga enkla frågor" är en mycket intressant liten bok som rekommenderas till modiga och frågvisa tonåringar i alla åldrar. Risken finns dock att du dras med in i William Lane Craigs argumentation och inser att det finns goda argument på ett sätt du inte anat,  det kan påverka ditt liv i en oväntad riktning

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik, böcker, etik

Marcus Birro -  Evangelium enligt Marcus. Libris förlag 2014.

Ett signerat exemplar av boken, ett minne från ett möte med Marcus Birro en eftermiddag på Torpkonferensen. Nu en lugn sommardag, tid för läsning med eftertanke. Gripande läsning. En spännande livsberättelse om kamp med ångest, droger och spirande gudstro visar vägen mot ett helt liv. Tonårens möte med en liten röd fickbibel från gideoniterna. Bönens kraft i ett liv som är nära att gå sönder. En djup längtan efter kyrkan med stort K.

När boken är avslutad, en stor kopp te och eftertanke. Tacksamhet för att Marcus Birro delar med sig av detta. En fråga växer. Om hur Birro blev en superstjärna i frikykliga kretsar. Han som så tydligt dras mot den romersk-katolska kyrkan, kyrkan med stort K. Förundran och längtan efter att få följa fortsättningen på denna resa. En resa vars slut ännu är okänt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, traditionen

Karl Barth – ”Dogmatik i grunddrag”, Gummesons Bokförlag 1964. Ursprungligen ”Dogmatik im Grundriss” 1947. Översatt av Sven Hemrin som verkade i Teologiska Seminariet i Lidingö.

I början av 1900-talet hade den radikala bibelkritiken och liberalteologin förändrat det teologiska landskapet att många kristna inte längre kände igen sig. Pastorer tappade självförtroendet när det gällde att predika ett klart evangelium och många bekymrades av det inte längre tycktes få plats med det som för Paulus var kärnan:

För jag förmedlade till er det väsentligaste som jag hade mottagit: Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna. Och han blev begravd. Och han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Och han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
(1 Kor 15:3-5 Svenskbibel)

Nordamerika
Den amerikanske teologen Gresham Machen (1881-37) studerade teologi i Tyskland 1905 och kom tillbaka till U.S.A. besviken och övertygad om vikten att kämpa för klassisk kristen tro. 1923 gav han ut boken ”Christianity and Liberalism” som kontrasterar klassisk kristen tro mot den nya liberala teologin. Machen var en av ledarna i en motrörelse som ville föra kyrkan tillbaka till en frälsande kristen tro. Bland annat så tog man fram fem grundsatser för en frälsande kristen tro:

Skriftens ofelbarhet, Jungfrufödseln, Kristi gudom, Kristi ställföreträdande strafflidande, Kroppens uppståndelse och Kristi synliga återkomst.

Det kan vara intressant att notera att flera av punkterna faktiskt påminner en del om den apostoliska trosbekännelsen och på så sätt knyter an tydligt till den klassiska kristna tron:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den helige Ande, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den helige Ande, den heliga universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

I Nordamerika blev det mycket splittring och polarisering. Baptiströrelsen i norr kom att delas upp i mellan konservativa och mer liberala församlingar. Än idag så finns mycket av denna splittring kvar.

Tysktalande Europa
I det tysktalande Europa så mötte man liberalteologin på ett annat sätt. Den kanske avgörande teologen var Karl Barth (1886-1968) som med sin kommentar till Romarbrevet 1919 ”Der Römerbrief”, satte den teologiska världen i chock. Utbildad av de bästa teologerna på de liberala universiteten angrepp han dess grundsatser inifrån, med deras egna verktyg. I dialog med den kristna traditionen, med t.ex. Jean Calvin och Heidelbergkatekesen, så arbetar Barth fram en ny teologi som har ambitionen att bevara det bästa från den klassiska teologin, men som ska tåla ljuset från den moderna filosofin och vetenskapen. Många pastorer utryckte att de efter att ha läst Barth återigen kunde predika och teologer kände att de nu kunde arbeta med den klassiska teologins frågor med akademisk respekt.

I flera publikationer arbetar Barth fram sin nya teologi och hans storverk blir ”Den kyrkliga dogmatiken” i 14 band (1932-1967). När Barth i Bonn sommaren 1946 i ett krigshärjat Tyskland håller de föreläsningar som ligger till grund för ”Dogmatik i grunddrag” så får vi här en kortare översikt över Barths mogna teologi.

”Dogmatik i grunddrag” är utläggningar över den apostoliska trosbekännelsen och Barth förklarar och försvarar trosbekännelsens satser. Jungfrufödseln, Kristi uppståndelse, Jesus Kristus som fullt Gud och fullt människa och att Jesus Kristus tog straffet för vår synd på sig själv på korset bekräftas av Barth. Ja, det kanske intressantaste om man tänker på debatten i vår tid, t.ex. med Sofia Camnerins och Arne Fritzons bok ”Försoning behövs”, är att Barth har ett verksamt kors:

Att vara människa innebär att vara i ett sådant läge inför Gud, som Jesus var: att få bära Guds vrede. Det tillhör oss att sluta i galgen! Men detta är inte det sista: inte människan uppror och inte Guds vrede. Utan Guds djupaste hemlighet är denna, att Gud själv i människan Jesus inte undviker att träda i den syndiga människans ställe och vara det (han har gjort honom synd, som inte visste av någon synd), som hon är, en upprorsmakare, och att genomgå det lidande, som tillkommer en sådan. Att själv vara den totala skulden och den totala soningen!
(sidan 139)

Och vidare:

Men nu säger ju oss trosbekännelsen, att denna doms verkställande fullföljes på Guds sätt, så att han, Gud själv, i Jesus Kristus sin Son, som är tillika sann Gud och sann människa, träder i den dömda människans ställe. Guds dom blir verkställd, Guds rättvisa har sin gång, men den har sin gång på det sättet att det som människan måste lida, lides av denne Ene som i egenskap av Guds Son svara för alla andra. Det är Jesus Kristi herravälde, han som för oss står inför Gud, då han tar på sig själv det som tillkommer oss. I honom gör Gud sig själv ansvarig, där vi är fördömda och skyldiga och förlorade. Det är han i son Son, som i denna på Golgata korsfästa människans person bär allt det, som måste belasta oss.
(sidan 154-155)

På många sätt är det en mycket fin framställning vi får i Barths utläggning över den apostoliska trosbekännelsen.  För Barth är dogmatik, eller troslära, ”den vetenskap, i vilken kyrkan utifrån sin aktuella insikt kritiskt, dvs. med den Heliga Skrift som måttstock och med ledning av sin bekännelse, redovisar innehållet i sin förkunnelse.” Det vill säga att troslära är kyrkans troslära och Barth visar hur man med fördel gör teologi i dialog med dem som gått före med syfte att tjäna kyrkan och dess förkunnelse. Och, visst är det något uppbyggligt i att läsa Barth.

Utvärdering idag
Det är intressant att när baptisternas världsallians 2005 skriver en sammanfattning av sin tro, delvis för att visa baptisterna i öst att man inte blivit liberala, så menar man att Bibeln är ”det nedskrivna Guds Ord”, detta i kontrast med Barth som har tendens till att låta Bibeln ”bli” Guds ord när vi läser och studerar den, att Bibeln inte objektivt är Guds ord.

Det är också värt att notera hur Missionsförbundet (Equmeniakyrkan) tycks ha använt Barth i syfte att bli mer av en folkkyrka genom att minska skillnaden mellan församlingens medlemmar och samhället utanför. Barths latenta universalism som öppnar för tanken att alla kommer till himlen och idén om apokatastasis, ”alltings återställelse” utvecklades på ett sätt som troligen varit främmande från Barth. Man kan undra vad det in längden betytt för viljan för att vinna själar för evigheten bland de trogna i kyrkbänken.

Karl Barth var en djup och nyanserad teolog och kanske är vi ännu långt från att ha fått den fulla förståelsen av hans verk. Men, man kan notera att det kanske inte är så mycket väckelse och reformation i de samfund där Barth har varit populär. Man kan undra om det beror på något inneboende i hans teologi, eller om det är vi bräckliga dödliga som inte förstått och tillämpat honom på rätt sätt.

Visst kan man undra om Karl Barths sätt hantera liberalteologin var bättre än de försök Gresham Machen gjorde. En av Machens styrkor är att tydligt bygga teologin det oföränderliga bibelordet, det ger en stabilitet över tid som kanske inte har funnits i funnits hos dem som följt Karl Barths och hans sätt att i mycket lägga grunden i filosofi.

Den brittiska pastorn Martyn Lloyd-Jones (1899-1981), som varit en viktig inspiration för www.baptisernashistoria.se, summerar vid Barths död 1968:

Som en negativ kritiker av den gamla modernismen var han enastående, men eftersom han försökte böja och bända bibeltexterna och deras budskap till sitt filosofiska system och svek i att vara ”en dåre för Kristi skull” i den paulinska betydelsen, och i att underordna sig själv till den ”den enkelhet som finns Jesus Kristus”, så är hans positiva bidrag för Evangeliets sak så gott som intet Det är därför hans namn aldrig ska sammankopplas med namn som Luther och Calvin. Vilken skillnad det är röra om, eller bara skapa lite uppståndelse, i de teologiska duvslagen, och att bli använd av Gud för att göra en reformation eller en ny väckelse!

Det finns ändå något i Karl Barth som talar till hjärtat, något som är så uppbyggligt. Barth skriver lidelsefullt och provokativt om Guds uppenbarelse i Bibeln. Här är teologi något oändligt viktigt, något helt avgörande. Barth talar tydligt om synd, vrede, kors och soning på ett sätt som inte alltid är vanligt idag. Och för Barth är Gud verkligen Gud.

Kanske är det inte ett så dåligt råd ändå, som en av vår tids mest inflytelserika teologer, Stanley Hauerwas, ger när han rekommenderar en årlig läsning av ”Dogmatik i grunddrag”. Men, du kanske också borde läsa Martyn Lloyd-Jones.

Läs hela inlägget »
  • Försoning (eng. reconciliation) innebär en förändring i en relation så att fiendskap ersätts av fred och god gemenskap. Alternativa ord för försoning i denna betydelse är återförening och förlikning.
  • En mer specifik betydelse (eng. atonement) är försoning mellan Gud och människan genom Jesu Kristi offerdöd. Kristus tar syndarnas plats och bär på korset det rättvisa straff som vi förtjänar på grund av våra överträdelser.
  • Att sona (eng. atone) innebär att gottgöra, att ersätta någon för en skada.
  • Vredestillfredsställande (eng. propitiation) innebär att blidka, stilla och släcka Guds vrede över synden.
  • Återlösning ( eng redemption) är att friköpa genom att betala en lösen. I antiken gav det bilden av att friköpa en slav från sitt slaveri. Här är lösesumman Herren Jesu Kristi offerdöd och sonande blod. Kristus gav sitt liv till lösen och löser oss fria från syndens och dödens slaveri. Därför är Jesus Kristus Återlösaren och Frälsaren.
Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära

I den engelskspråkiga världen har man ofta en annan uppdelning av budorden än vad vi är vana vid i Sverige där man följer den Romersk-katolska indelningen som finns bevarad i den Lutherska teologin. Skillnaden är att man inom katolsk teologi inte ser: ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild” som ett separat bud och istället delat in ”Du skall inte ha begär” i två olika bud.

LUTHERS LILLA KATEKES

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

5. Du skall inte dräpa.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, slav eller slavinna, oxe eller åsna, eller något annat som tillhör din nästa.

EVANGELIEKATEKESEN

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 

2. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden - du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.  

3. Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn. 

4. Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 

5. Hedra din far och din mor. 

6. Du skall inte mörda. 

7. Du skall inte begå äktenskapsbrott. 

8. Du skall inte stjäla. 

9 Du skall inte bära falskt vittnesbörd. 

10. Du skall inte ha begär.

Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära, etik, katekes

Karl Barth: Det kristna dopet. Westerbergs 1949. "Die Kirchliche Lehre von der Taufe", föreläsningar i Gwatt, Schweiz 1943. 

Den schweiziska teologen Karl Barth (1886-1968) är en av 1900-talets mest betydande teologer i den protestantiska huvudfåran. I Sverige är det framför allt Missionsförbundet "Equmeniakyrkan" som hämtat inspiration från Barth, till exempel genom Lars Lindberg som var rektor på Teologiska Seminariet på Lidingö 1985-1994. 

Även om Barth är mest känd för sina insatser i troslära (dogmatik), så har han också varit professor i bibeltolkning (exegetik). Därför är det mycket intressant när en mogen Barth i dessa föreläsningar delar sina tankar om det kristna dopet. Till stor förundran bland hans anhängare i folkkyrkorna, vars praktik är att döpa spädbarn, så argumenterar Barth starkt för troendedopet, det vill säga dop först efter att dopkandidaten bekänt sin tro. 

Barth kan inte se det annorlunda än som att dopet har en aktiv, snarare än passiv, dopkandidat: 

"Vad exegesen beträffar, skall detta sägas. Dopet är i Nya Testamentet i varje fall också det oumbärliga svaret på en oundviklig fråga från den människa som kommit till tro. Det svarar nämligen på frågan om den gudomliga vissheten och om den gudomliga auktoriteten hos det ord, som människan först hört och redan i tro mottagit och bejakat. Det svarar på hennes begäran om denna besegling av hennes tro och på hennes bekännelse av det som hon erkänt vara föremålet för sin tro. Det svarar på hennes önskan att icke endast vara övertygad om Jesu Kristi gemenskap i sitt inre utan också att få syn på den en gång för alla. Den skänker henne detta svar genom att det håller fram för henne en bild, där hon själv icke är den första men väl den andra huvudpersonen, bilden av Jesu Kristi död och uppståndelse. Det målar för henne Jesus Kristus som den för henne korsfäste (Gal 3:1). Kan en önskan om något sådant vara felaktig? Kan denna akt själv ha en annan karaktär än att vara svaret på denna fråga från dopkandidaten?

Till så kallade "omdop" är Barth tveksam: 

"Nattvarden, predikan, bönen få och skola upprepas. Guds lov skall höras varje ny dag och varje ny timme. Dopets ära som en del i kyrkans förkunnelse är, att det sker en gång. Ty en gång har Kristus dött för våra synder och en gång har han uppväckts från de döda till vår rättfärdighet, en gång för alla.

Barth kom att utveckla sin ståndpunkt i "Den kyrkliga dogmatiken" band IV.4 1967. Handböcker föreslår att Barths lära om dopet där rör sig i anabaptistisk riktning, snarare än tillbaka mot folkkyrkan. 

För baptister är Bibeln "högsta auktoritet som det nedskrivna Guds Ord och som fullt pålitligt för tro och levnadssätt". Det är genom noggranna studier av Bibeln som vi prövar vår praktik för dopet. Och visst finns det god grund för att "dopet av troende genom nedsänkning är det bibliska sättet att offentligt tillkännage lärjungaskap för dem som har ångrat synden och kommit till personlig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare".  

Vi kan vara trygga i den bibeltolkning som kommer ur vår tradition och som är förankrad i vår världsvida gemenskap av församlingar som har troendedopet som sin praktik. Men, visst är det intressant att en av den protestantiska huvudfårans främsta teologer kommer till liknande slutsatser!

Läs hela inlägget »

I Andrew Fullers text "Att läsa Bibeln" så föreslås att man tar hjälp av verktyg som kommentarer och textutläggningar först efter att själv har kämpat med Bibeltexten. Här vi vill vi ge några enkla tips till bredvidläsning till Bibeln för den vanlige bibelläsaren.

Kriterierna vi utgått från är att böckerna ska vara på svenska, finnas i tryck och passa in i svensk frikyrkotradition. Det finns så mycket mer att välja mellan, men här är några förslag.

 

Bibeltexter
  • Bibel 2000 är en modern svensk översättning, som ibland tar sig kanske lite väl store friheter jämfört med kristen tradition. Det väl flytande språket gör den viktig som referens.
  • Folkbibeln är en översättning som tydligare står i den kristna traditonen. 
  • Svenskbibel finns bara i Nya Testamentet. Ofta finner man här genomtänkta översättningsval som är i harmoni med evangelikal tradition.
Studiebibel
  • Svensk studiebibel (skinn, kabra) under redaktion av den norske pingstvännen Thoralf Gilbrant har många nyttiga hjälpmederl. Bland annat inledningar till bibelböcker, kortfattad kommentar och nyckel till grundtextens ord.
Bibelkunskap Kyrkohistoria
  • Den kristna kyrkans historia av Jonathan Hill ger en lättillgänglig översikt över hur kyrkan har levt, tolkat och tillämpat bibeltexten över århundradena. Ger nyttiga perspektiv in i den egna läsningen av Bibeln.
Troslära
  • Kristen tro av Alister McGrath är enkel systematisk översikt över den kristna trons innehåll. Ett litet teologiskt lexikon i slutet av boken är mycket användbart. Att förankra sitt bibelstudium är trosläran är nyttig övning.
  • Lex orandi - lex credendi : en kommentar till trosbekännelsen av Gösta Hallonsten. Att läsa och tolka Bibeln kristet är att läsa och tolka Bibeln med Jesus Kristus som centrum. Gösta Hallonstens kommentar till två fornkyrkliga trosbekännelser, den apostoliska och den nicenska, hjälper oss att hålla ett tydligt fokus på Bibelns centrala budskap.
  • Guds stora passion - 50 skäl att Jesus gav sitt liv av John Piper ger reformationens förståelse av korset och Jesu död.
Att förklara och försvara kristen tro
  • Varför ska jag tro på Gud? av Timothy Keller (finns  även som pocket). En bok som svarar på många frågor om kristen tro, som vågar hantera många av de vanliga invändningar som ibland kommer upp.
Kommentarer till Bibeln
  • Förklaringar till Nya Testamentet del 1, del 2, del 3 av Bo Giertz. Det finns många olika kommentarer till Bibelns böcker. För den som vill ta ett steg vidare från en studiebibel så ger Bo Giertz en lite djupare, men ändå enkel och rättfram, förklaring till alla böcker i Nya Testamentet.
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker

Efter Folkkyrkan - En teologi om kyrkan i det efterkristna samhället
Patrik Hagman
Artos & Norma bokförlag 2013

Den lutherska Svenska Kyrkan är inte längre en del av den svenska staten och försöker i ett allt mer sekulariserat Sverige finna sin plats som ett fritt kristet samfund i ett allt mer pluralistisk kultur. Vi går längre och längre från ett likriktat folkhem där kyrkan med självklarhet var mitt i byn och där skoldagen började med psalmsång. Villkoren för att vara folkkyrka är inte de samma som de en gång var.

I boken ”Efter folkkyrkan” gör Patrik Hagman försök att hitta vägar för de nordiska lutherska folkyrkorna, vägar för att vara relevanta som kyrkor i en ny tid. En viktig del av detta är en uppgörelse med den lutherska ”tvåregementsläran” och istället hämta inspiration till en teologi om kyrkans roll i samhället från en teolog som Stanley Hauerwas.

Här är en fri tolkning av saker man kan göra för att förändra folkkyrkan:

  • Att gå bort från centralstyrning och ha den mindre gudstjänstfirande församlingen i centrum för organisationen.
  •  Att bryta beroendet av de anställda för att driva verksamheten och riva ned tanken om de anställda som görare och övriga som deltagare. Att låta alla i den gudstjänstfirande församlingen vara delaktiga i församlingens verksamhet. Det är den gudstjänstfirande församlingen som ”är” kyrkan, inte de anställda.
  • Att lämna de privilegier som kom genom att vara en del av staten, att inte längre ha drag av myndighet och att se sig själv som statens expert på kristen tro och andlighet.
  • Att låta gudstjänstcentrerad kyrkosyn vara en hjälp att hålla ett stabilt centrum kyrkan som tillåter en generös tolkning av medlemsbegreppet i folkkyrkotradition utan att för den skull urvattna själva centrum.
  • Att låta liturgin i gudstjänsten vara kyrkans centrum och se det centrala i nattvardsfirandet för kyrkans liv.

Som baptist är det intressant att se att våra flera av våra församlingar försöker hitta en plats som en slags öppen folkkyrka. Att flera församlingar går bort från väckelsens troendeförsamling med tydliga kriterier för medlemskap och vill vara mer öppna ut i samhället än man var tidigare. För dessa församlingar är Patrik Hagmans bok starkt föreslagen för församlingsledningar och studiegrupper.

På många sätt är det kanske Equmeniakyrkan bland Sveriges frikyrkor som har de bästa förutsättningarna med att förverkliga Patrik Hagmans teologi för kyrkan i det efterkristna samhället. En sak som många församlingar i Equmeniakyrkan kan göra gott i att jobba med är låta nattvardsfirandet än mer vara i centrum och att också tydligare knyta an till den kristna traditionen t.ex. genom att ofta läsa den nicenska trosbekännelsen i gudstjänsten.

Läs hela inlägget »

Symfoniska röster. Kristen trosförmedling genom tiderna. Inledning, urval och översättning Alf Härdelin. Artos 2012.

Genom att återge kortare textstycken från kyrkans lärare genom tiderna berättar Alf Härdelin på ett mästerligt sätt om det centrala i katolska kyrkans tro. Det är mycket om korset och vår Återlösare Jesus Kristus. Texterna föder en sund längtan efter tillbedjan och det är lätt att spontant falla i tacksam bön till vår Återlösare.

Vi får också en hel del annat till livs, ja, även sådant som kan skava en del för en protestant som till exempel det fokus på Maria som finns eller de syner som återges. Visst märks det att det inte bara är kristen trosförmedling genom tiderna, utan även katolsk trosförmedling genom tiderna. Samtidigt är boken på många sätt genial och visst får man även säga att den i stora drag är god och nyttig läsning även för en nyfiken baptist.

Men, visst önskar man sig en motsvarande bok som har temat reformatorisk trosförmedling genom tiderna. Till dess kan bloggen urgamla stigar stilla något av törsten :)


Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen, böcker

Av Gary Gilley

"Böcker som försvarar och förklarar kristen tro, det vill säga böcker i ämnet apologetik"

Från "Think on These Things Articles", december 2009/ januari 2010 - Volume 15, Issue 7,  "My Favorite Books - Part 3" Southern View Chapel

Flera verkligt nyttiga böcker i apologetik har kommit med här: Även om jag inte håller med William Lane Craig i hans stöd av Big Bang-teorin och and relativt mjuka syn på Bibelns inspiration, så är hans bok "Reasonable Faith" en bok av allra högsta kvalitet inom den typ av apologetik som vill ge bevis. [Övers. anm. På svenska finns "Inga enkla frågor" och "Till trons försvar" av William Lane Craig, där den senare är lite av en kortare och enklare version av "Reasonable Faith"].

Timothy Keller är i ropet nu och hans bok "Varför ska jag tro på Gud" beskriver hans metod att möta de mest påträngande frågorna som ställs idag, särskilt bland unga vuxna. Det behövs lite urskiljning när man läser Keller, men han har mycket att ge.

Lee Strobels två böcker "Fallet Jesus" och "Vilken Jesus ska jag tro på?" är båda lättlästa, men ger samtidigt mycket användbart innehåll. Det här är kanske de två första böcker som jag skulle ge till människor i min församling som kämpar med intellektuella frågor kring kristen tro.

"Atheism Remix" av R. Albert Mohler är en god introduktion till den så kallade Nya Ateismen med företrädare som Richard Dawkins.

Nancy Percy följer i spåren av sin mentor Francis Schaeffer i "Total Truth". Med jag kämpar med hennes förståelse av några saker, som till exempel Cultural Mandate [Övers. anm. En särskild tolkning av 1 Mos 1:28 om människans uppdrag till herravälde över jorden], så gör hon ett mycket bra jobb när hon spårar de historiska och filosofiska tankar som bygger upp västvärldens kultur som vi möter den idag.

Av en annan sort är Michael Haykins "Defence of the Truth" som introducerar läsaren till några av trons försvarare i den tidiga kristenheten, och som på samma gång redogör för det formella erkännandet av många av de läror som vi håller kära idag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik

Karl Barth var en av 1900-talets mest betydande teologer, dessutom kom han att påverka det svenska missionsförbundets teologi mycket i slutet av 1900-talet. Heidelbergkatekesen från 1563 är reformationens kanske mest ekumeniska sammanfattning protestantisk teologi där de glada nyheterna om Jesus står i centrum.

När Karl Barth här ger en kommentar till Heidelbergkatekesen ger det en introduktion till både Karl Barth och reformationens teologi. “Learning Jesus Christ Through the Heidelberg Catechism” visar hur Heidelbergkatekesen kan användas som utgångspunkt för att ett samtal om en teologi för samtiden. 

Boken präglas av Karl Barths dialektisk teologi som i Sverige särskilt varit populär i Missionsförbundet genom teologen Lars Lindberg. Lars Lindberg var rektor vid teologiska seminariet på Lidingö och hans troslära "Ny skapelse" presenterade en barthianskt  influerad teologi i det som senare skulle bli Equmeniakyrkan.

Nedan är Karl Barths rubriker till Heidelbergkatekesens frågor:

  • Den enda trösten (Fråga 1-2)    
  • Guds åtal (Fråga 3-9)    
  • Guds dom (Fråga 10-11)    
  • Guds rättfärdighet (Fråga 12-18)    
  • Uppenbarelsen av Guds rättfärdighet (Fråga 19-23)    
  • Den enda sanna Guden (Fråga 24-25)    
  • Gud, världen och människan (Fråga 26-28)    
  • Jesus och Hans bröder (fråga 29-34)    
  • Guds rätta i Jesus Kristus (Fråga 35-44)    
  • Människans rätt i Jesus Kristus (Fråga 45-49)    
  • Riket i Jesus Kristus (Fråga 50-52)    
  • Gud är Ande (Fråga 53-58)    
  • Guds rättfärdighet och människans tro (Fråga 59-64)    
  • Guds rättfärdighet i dop och nattvard (Fråga 65-58)    
  • Trons grundande i dopets vittnesbörd (Fråga 69-74)    
  • Trons förnyelse i nattvardens vittnesbörd (Fråga 75-80)    
  • Församlingens rening (Fråga 81-85)    
  • Tro som lydnad (Fråga 86-93)    
  • Människan inför Gud (Fråga 94-103)    
  • Människan med hennes nästa (Fråga 104-112)    
  • Kraften i Gud bud (Fråga 113-115)    
  • Bönens mysterium (Fråga 116-119)    
  • Frihet till bön (Fråga 120-121)    
  • Bön för Guds angelägenheter (Fråga 122-124)    
  • Bön för människans angelägenheter (Fråga 125-127)    
  • Gud hör bön (Fråga 128-129)    
Läs hela inlägget »

Bearbetning av ett underlag från Aleida Siller vid Reformierter Bund in Deutschland.

Eftersom Heidelbergkatekesen inte är så känd i Sverige kan det vara intressant att se något om hur den används i dess urprungsland i Tysklands evengeliska landskyrkor. Kyrkor som på många sätt liknar Svenska Kyrkan i Sverige. En skillnad är att de lutherska, reformerta och unierade landskyrkorna slutit sig samman som en kyrka, Evangelische Kirche in Deutschland (EKD). År 2009 hade de samlade kyrkan EKD ca 24 miljoner medlemmar.

Av de 20 landskyrkorna i EKD det två som är primärt reformerta, Evangelisch Reformierte Kirche och Lippische Landeskirche med tanke på att dess reformerta majoritet. Genom deras medlemskap i World Communion of Reformed Churches (WCRC), är de på ett sätt systerkyrkor med Equmeniakyrkan. För dessa två tyska landskyrkor är Heidelbergkatekesen en del av deras konstitution och har en roll i undervisning och gudstjänst. Inte i alla, men i många av deras församlingar så är Heidelberkatekesen en del av konfirmationsundervisningen, särskilt fråga 1 (som man ofta får lära sig utantill) och fråga 21. I några församlingar är valda frågor från Heidelbergkatekesen också en del av söndagens gudstjänst. Vid begravningar läser man ofta fråga 1 från katekesen. Den särskilda “katekes-gudstjänsten”, en särskild söndagsgudstjänst på eftermiddagen eller kvällen, är nu nästan helt försvunnen.

Många landskyrkor är unierade kyrkor, dessa har uppkommit genom sammanslagning av lutherska och reformerta kyrkor. Några av de unierade landskyrkorna i EKD, till exempel Evangelische Kirche im Rheinland, nämner Heidelbergkatekesen i sin konstitution, eller som, Evangelische Landeskirche Baden, i dess unionsdokument –  detta med hänsyn till deras församlingar med reformerta rötter.

De lutherska landskyrkorna i EKD har varken Heidelbergkatekesen i sin konstitution eller använder dess frågor. För dem är det Martin Luthers katekes, som har samma betydelse som Heidelbergkatekesen har i de reformera kyrkorna. EKD:s psalmbok  "Evangelisches Gesangbuch" har Heidelbergkatekesen som appendix – antingen hela eller delar beronde på vilken landskyrka som trycker psalmboken.

Fråga 1: Vad är din enda tröst i liv och död?
Att jag med kropp och själ och i liv och död inte tillhör mig själv utan att jag är min trogne Frälsare Jesu Kristi egendom. För han har med sitt dyrbara blod betalat för alla mina synder och frälst mig från djävulens makt. Han bevarar mig så att förutan min himmelske Faders vilja inte ett hårstrå kan falla från mitt huvud. Ja, han bevarar mig på så sätt att allt måste tjäna mitt eviga väl. Genom sin Helige Ande förvissar han mig om det eviga livet och gör mig villig att med glädje leva för honom.

Fråga 21: Vad är sann tro?
Sann tro är att vara viss om att vad Gud har uppenbarat för oss i sitt Ord är sant. Samtidigt är det en fast förtröstan, som den Helige Ande genom evangeliet verkar i mitt hjärta, att Gud har skänkt evig rättfärdighet och frälsning endast av nåd, endast på grund av Kristi förtjänst, inte enbart åt andra, men också åt mig.

Läs hela inlägget »
Etiketter: katekes

Kevin DeYoung “The Good News We Almost Forgot: Rediscovering the Gospel in a 16th Century Catechism”
– En bok som förklarar Heidelbergkatekesen på ett lättförståeligt sätt utifrån nutida evangelikal reformert utgångspunkt.

Timothy George “Theology of the Reformers”
– En bok som förklarar reformationens teologi genom reformatorerna Martin Luther, Huldrych Zwingli, Jean Calvin och Menno Simons.

Alister McGrath “Kristen tro”
– En bok som är skriven för den som vill fördjupa kunskapen om sin tro eller vill förstå den kristna trons grunder och sätta sig in i de viktigaste resonemangen. Ger en bred bakgrund introduktion i troslära. Innehåller bland annat en teologisk ordlista skriven av Per Beskow.

Philipp Melanchton “Loci Communes 1521”
-  En svensk översättning av en troslära som står nära Heidelbergkatekesen både i tid och lära.

Läs hela inlägget »
Etiketter: katekes

Heidelbergkatekesen gavs ut i Pfalz i Tyskland år 1563 på uppdrag av fursten Fredrik III. Fredrik såg ett behov av en skriven sammanfattning av den kristna tron som kunde förenade de lutherska och de reformerta kyrkorna.

Katekesformen innebär frågor och svar som går igenom grunderna i kristen tro. Ett syfte med heidelbergkatekesen var undervisning av ungdomar, bland annat konfirmationsundervisning. Men, katekesen kom också att användas av pastorer och lärare, till exempel som underlag för söndagens predikan. Heidelbergkatekesen blev snabbt populär och finns idag vitt spridd över världen. Många samfund och församlingar använder katekesen regelbundet i sin verksamhet. Heidelbergkatekesen utmärks av sin varma andlighet och sin ekumeniska anda. Till skillnad från många andra skrifter från samma tid präglas katekesen inte av angrepp på andra kristna rörelser och fångar därför det positiva i den evangeliska teologin.

Bekännelsedokument från reformationen är en rik gåva för förnyelse av hela den universella kyrkan. Heidelbergkatekesen är en god utgångspunkt för ett arbete med att tolka reformationens lärosatser för kristen vittnesbörd i vår samtid och uppmuntrar till att förnya kristen tillbedjan och andligt liv i reformationens tradition. För den som vill spegla sig i reformationens teologi, och kanske också växa andligt genom studiet, är heidelbergkatekesen ett nyttigt underlag för studier och samtal.

Det exklusivt reformerta läroinnehållet finns i frågorna 47-48 i sättet på vilket Jesus är allestädes närvarande, fråga 72 om dopet på sätt vattnet tvättar bort synder och fråga 75-79 om nattvarden genom det sätt som Kristi kropp och blod är verkligt närvarande i dessa element.  I övrigt presenterar katekesen en allmän och evangelisk kristen teologi.

Reformationens tanke om att Gud i förväg har bestämt vilka människor som ska bli räddade finns i med i bakgrunden, men den ges i mjuk och balanserad form. I den tyska delen av reformationen var detta aldrig någon central lära.

Heidelbergkatekesens centrum är de goda nyheterna om Jesus Kristus som kommer med räddning och försoning till mänskligheten.  Jesus återställer fred och god gemenskap mellan Gud och människorna.  Att gå igenom katekesen fråga för fråga ger tillfälle att personligt lära känna Jesus, uppleva Guds obetingade kärlek och se Guds villkorslösa medkänsla och hjälpsamhet mot oss människor. Det finns något djupt själavårdande i katekesens budskap om Jesus, ett glädjebudskap som värmer hjärtat. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: katekes

Erroll Hulse kommenterar i boken "An Introduction to the Baptists" det intelektuella vakuum som uppstått efter att delar av baptiströrelsen lämnat reformationens teologi. Iställer fylls hålet med barthiansk och neo-ortodox teologi bland våra intellektuella. Det Hulse inte kommenterar är till vilken grad baptiströrelsens barthianer verkligen är goda representanter för det en mogen Karl Barth undervisade. Hulse gör dock en skarp analys av dagsläget i många baptistsamfund i västvärlden.

Det finns så många skatter att hämta i en stabilt reformatorisk teologi. Den engelska baptisten Andrew Fuller är här en sann förebild i att förhålla sig teologiskt till samtidsfrågor och den tyska församlingsplanteraren J.G. Oncken visar oss hur reformationens teologi ger glöd för att vinna själar för Jesus. Snarare än att läsa samtida amerikansk inne-teologi bör vi ägna lite tid till dem som gått före i vår del av världen.

"Men hur är det med det intellektuella vakuumet som arminianerna skapade? Många troende som har fått en disciplinerad intellektuell utbildning på universitet är inte nöjda med ytliga svar på sina frågor. Arminianism sviker i sina svar på deras frågor. Stora områden av sanningen undviks och försummas och frustrationen följer. Därför är det inte förvånansvärt att Barthianism – neo-ortodoxi – (modernism uppklädd på reformert språk) gjorde ett snabb intågande bland de intellektuella general-baptisterna. Hur kan neo-ortodoxins sluga villfarelse (och nyandlighetens villfarelser. övers anm.) motstås om inte de troende är uppbyggda i systematisk teologi? De använder sig av ett språk som ger sken av Guds suveränitet som de relaterar till alla livets områden. Det låter underbart. Men vi upptäcker att förespråkarna för denna läran är universalister och samtidigt förnekar att ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.".

Läs hela inlägget »

Den svenska frikyrkan har inte sin teologiska grund som en väckelserörelse inom den svenska lutherska stadskyrkan. Istället är man en del av en stabil teologisk tradition av friförsamlingsteologi som är tydligt identifierbar sedan tidigt 1500-tal och som har rötter ännu längre tillbaka. På ett sätt kan man säga att det finns rötter tillbaka ända till den urkristna församlingen.

Den svenske baptisten och professorn i kyrkohistoria, Gunnar Westin (1890–1967), går igenom dessa frågor i boken ”Den kristna friförsamlingen genom tiderna – martyrer och frihetskämpar” som utkom 1954. En viktig poäng med boken är att den följer friförsamlingsrörelsen, inte ett specifikt samfund. Visst vore det en gåva till svensk frikyrkorörelse om den kunde återutges, kanske med förord och efterord som ger perspektiv från nyare forskning.

Visst är det gott att de svenska frikyrkorna bekantar sig med den stora traditionen, med kyrkofäder och de stora protestantiska teologerna. Så har det alltid varit, att friförsamlingsrörelsens teologer har varit i dialog med andra traditioner bästa företrädare. Men nog kan man ibland sakna en medveten frikyrkoteologi som stolt ställer fram friförsamlingsrörelsens teologer genom tiderna som förebilder och som samtalspartners för våra samtidsfrågor.

Man kan undra om inte döparrörelsen har två mycket viktiga bidrag i vår tid. Först tanken om individens direkta tillgång till Gud utan behov av mellanhänder som biskopar och påvar. Och sedan idén om församlingen som bestående av troende som själva valt att tillhöra församlingen och som med Jesus som Herre tillsammans lyssnar efter Guds vilja i församlingsmötet när man tar gemensamma beslut. 

I våra församlingar kan man ibland se att förståelsen av frikyrkans specifika bidrag till kristenheten ofta inte riktigt är vad den borde. Men, den friförsamlingsrörelse som vi är en del av har en god teologisk grund. Vi kan frimodigt gå i dialog med grekisk ortodox och romersk katolsk teologi utan att förlora oss själv om vi har en djup förankring i friförsamlingsrörelsens tänkande.

Den lutherska Svenska Kyrkan är inte längre en del av den svenska staten och försöker i ett allt mer sekulariserat Sverige finna sin plats som ett fritt kristet samfund i ett allt mer pluralistisk kultur. Vi går längre och längre ifrån ett likriktat folkhem där kyrkan med självklarhet var mitt i byn och där skoldagen började med psalmsång. 

Patrik Hagmans gör i boken ”Efter Folkkyrkan - En teologi om kyrkan i det efterkristna samhället” från 2013 försök att hitta vägar för de nordiska lutherska folkkyrkorna att vara relevanta som kyrkor i en ny tid. Mycket intressant där är att hans kanske två viktigaste diskussionspartners är teologerna Stanley Hauerwas och John Howard Yoder som båda är mycket djupt påverkade av den anabaptistiska teologi som kommer från friförsamlingsrörelsens radikala reformation på 1500-talet.

Låt oss vara stolta över friförsamlingen och dess teologi och låt oss i glädje dela med oss av denna till resten av kristenheten. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, böcker, traditionen

Jag är övertygad om att användningen av en bra katekes i våra familjer kommer att vara ett bra skydd mot tidens ökande villfarelser, och därför har jag satt samman denna lilla lärobok från Westminstersynodens katekes och baptistkatekesen, för användning i min egen församling. De som använder den i sina familjer eller i smågrupper ska anstränga sig att förklara betydelsen, men orden ska noggrant läras utantill, för de kommer att förstås bättre när åren går.  Må Herren alltid välsigna mina kära vänner och deras familjer, detta är bönen från deras tillgivna pastor.”
C.H. Spurgeon

Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte skäms, och som rätt hanterar sanningens ord.
(2 Tim 2:15 Svenskbibel)

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, katekes

Baptistteologen John Smyth (1570–1612) fångar baptiströrelsens tanke om den fria församlingen. Fri från staten, fri från kyrkliga överheter:

"En synlig gemenskap av Heliga är två, tre eller flera Heliga förenade i ett förbund med Gud och dem själva, för att fritt bruka alla Guds heliga ting, enligt Ordet, för deras ömsesidiga uppbyggelse och för Guds ära ... denna synliga gemenskap av Heliga är den synliga Kyrkan."

Överhetens ämbetsmän ska inte genom sitt ämbetes kraft lägga sig i frågor om religion, eller samvetsfrågor, för att tvinga eller förmå människor till den eller den formen av religion eller lära. De ska istället lämna den kristna religionen fri till varje människas samvete, och bara hantera medborgerliga överträdelser (Rom 13), oförrätter och orättvisor mot människan som mord, äktenskapsbrott, stöld osv. Detta därför att Kristus är församlingens och samvetets enda kung och lagstiftare (Jak 4:12).

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist

Protokoll fört vid bildandet av Arvika baptistförsamling i Arvika den 18 juni 1882

"Om I förbliven vid mitt ord, så ären I mina lärjungar, och i skolen förstå sanningen och sanningen skall göra eder fria" 

Öfvertygade af det ordet, som visst är och som lära kan, och som kan våra själar saliga göra, hafva vi, som nu låtit döpa oss af baptistpredikanten Nils Ek från Karlstad, som på vår kallelse och Karlstads baptistförsamlings beslut ankom till Arvika lördagen den 17 juni kl. 8 e.m.

Efter ett kort samtal om åtskilligt, uppläste br. Ek Apg. 10:de kapitel samt talade nogot deröfver, hvarefter dopkandidaterna aflade bekännelse i närvaro af tvenne förut döpta systrar. Sedan anträdde vi vandringen till den utsedda dopplatsen utmed Glafsfjorden, och fingo der, mellan kl. 1-3 (på natten) ostörda och i frid verkställa den av oss efterlängtade handlingen med endast några af våra troende friförsamlingssyskon såsom åskådare, så att äfven vi nu kunna i sanning säga med Paulus: "Så äro vi då begrafne med Kristus, genom dopet till döden" etc.

Omkring kl. 3 på söndagsmorgonen återkommo vi till mötesplatsen, der en måltid väntade oss, och sedan vi hade spisat fortsattes förhandlingarna, och efter en kort stunds öfverläggning fortsattes kommo vi till nedanstående beslut:

Paragraf 1.

Undertecknande, denna dag gemensamt församlade hafva, sedan vi, efter aflagd bekännelse om vår tro på Kristus, blifvit döpta, enhälligt beslutat sammansluta oss till en församling enligt Guds ord, samt kalla densamma Arvika baptistförsamling. Och vilja vi såsom enskilda och såsom församling ställa oss Guds ord till efterrättelse och erkänna intet annat såsom rättesnöre för eller myndighet över församlinmgen.

A.P. Skog

J.F. Gustafsson

M.E. Pettersson

O.J. Olsson

N.F. Olsson

Kristina Olsson

Betty Gustafsson

Karolina Andersson

Maria Erlandsson

Paragraf 2.

Valdes till sekreterare bokbindare A.P. Skog, till kassaförvaltare valdes stationskarlen J.F. Gustafsson och till ombud vid distriktsmöte N.E. Gravander.

Paragraf 3.

Församlingsmöte och firande av Jesu döds åminnelse skall hållas fjärde söndagen i hvarje månad och bönemöte hvarje lördagsafton.

Någon församlingsföreståndare kunde vi ej tillsätta emedan vi i församlingen för närvarande ej hafva nogon dertill tjenlig, men hoppas vi att Herren skall fylla bristen och gifva oss hvad be behöfva.

Till sist firade vi med hvarandra Jesu dödsåminnelse och skildes åt kl. 5 på morgonen. En oförgätlig natt. På söndagen höll broder Ek tvenne predikningar i det stora tempel, som ej kan stängas hvarken av kyrkoråd eller missionsstyrelser. Ordet mottogs med begärlighet af Herrens elända och utan tvifvel blefvo många af Herrens fiender mäkta berörda, och vi äro förvissade derom att ordets utsäde den dagen ej ska förblifva utan frukt. Äfven vilja vi framställa en vördsam begäran om att erhålla ledamotskap inom distriktsföreningen

På församlingens vägnar:

A.P. Skog
Sekreterare.

Läs hela inlägget »

Året var 1882. Köpingen Arvika hade kommit in i en tillväxtfas efter det att järnvägsförbindelsen också med Karlstad hade blivit klar 1871. Det var mycket som rörde sig. Emigrationen från  vårt land till Amerika kulminerade just det året. Människor runt om i Sveriges bygder fick internationella impulser på ett sätt som aldrig tidigare. Flera folkrörelser fick ett genombrott. Det gällde också på det religiösa området.

Den internationella kristna rörelse som kallas baptism har rötter långt bakåt i tiden. Sverige nåddes av den vid mitten av 1800-talet. Den första församlingen bildades 1848. I Värmland skapades  strax efter mitten på 1800-talet en väckelserörelse som organsierades i missionsföreningar knutna till Evangeliska fosterlandsstiftelsen och senare Svenska missionsförbundet, och baptismen fick först inte något nämnvärt utrymme. En förändring kom efter den väckelse med baptistiska förtecken som bröt fram i Frykerud 1877. Åren därefter bildade man den ena värmländska baptistförsamlingen efter den andra, bl a i Karlstad.

Heliga nätter
Kl 8 på lördagskvällen den 17 juni 1882 kom baptistpredikanten Nils Ek till Arvika från Karlstad. I baptistförsamlingens första protokollsbok finns noggranna redogörelser för vad som hände den natten och flera andra sommarnätter. ”Efter ett kort samtal om åtskilligt” hade man en form av gudstjänst. Dopkandidater kallade man dem som skulle döpas enligt baptistisk sed med nedsänkning. De fick uttala sin bekännelse. ” Sedan anträdde vi vandringen till den utsedda begrafningsplatsen och fingo der emellan kl 1 – 3 ostörda och i frid värkställa den af oss efterlängtade handlingen med endast några af våra troende friförsamlingssyskon såsom åskådare så att äfven vi nu kunna i sanning säga med Paulus: Så äro vi ju begrafna med Kristus genom dopet till döden etc.” Det är en uråldrig kristen tanke att man genom dopet begravde den människa som man dittills hade varit för att sedan kunna vara en ny människa i Jesu efterföljd. Inom ramen för missionsföreningen i Arvika hade det bildats en friförsamling för att markera tillhörighet till det nybildade Svenska missionsförbundet.

Det första baptistdopet i Arvika ägde rum vid Sågudden.”Wid klock. omkring 3 på söndagsmorgonen återkommo vi till mötesplatsen der en måltid väntade oss, och sedan vi hade spisat fortsattes förhandlingarna ...”.  Då beslöt man att bilda en församling, fem kvinnor och fem män, och när de räknas upp står kvinnornas namn först. ”Till sist firade vi med hvarandra Jesu döds åminnelse och skiljdes åt kl 5 på morgonen. En oförglömlig natt.”

Fem veckor senare, den 22 juli, kom Nils Ek på nytt kl 8. Omkring kl 10 på kvällen började mötet, och man får i protokollet en redogörelse för innehållet i predikan. Så hade man församlingsmöte med förhandlingar, det blev dopbekännelse av bl a banvakten Nils Olsson, dop mellan kl 1 och 3 på morgonen. Sedan på söndagen var det predikan i Missionshuset kl ½ 11, nattvardsfirande kl ½ 3 på e.m. och slutligen kl ½ 6 predikan i Mötterud. Den nämnde Nils Olsson blev morfar till bl a Bengt Warnqvist och hans syster Gudrun, nu i baptistgruppen i missionsförsamlingen.

Den 28 aug hade man nästa sammankomst. Kl ½ 9 på kvällen predikade Ek i Missionshuset. Kl 10 samlades man hos en av kvinnorna i församlingen, och då blev det ännu en gudstjänst, förhandlingar och dopbekännelse. Men en av dopkandidaterna kunde inte komma förrän kl 3 på morgonen, och under tiden samtalade man frampå natten livligt om husandakt, och “resultatet blef att husandakten är god och nödvändig. Man må blott se till att den ej urartar till en tom ceremoni, ej heller är det nödigt att bestämma vissa tider, ej häller är det nödigt att bestämma några vissa tider utan hvar och en kan lämpa tiden efter förhandenvarande omständigheter.” Så for man i båtar – roddbåtar naturligtvis - från hamnbryggan till Solbergsholmen, där dop ägde rum. Solbergsholmen är numera ingen holme i Kyrkviken, för det har skett en utfyllnad med jord. “Efter dopförrättningen vände sig församlingen i bön till Gud om välsignelse öfver de nydöpta, samt öfver församlingen i sin helhet att Han ville gifva oss nåd att vandra vår höga kallelse värdigt och ej blifva nogon till anstöt ...”. Sedan for man tillbaka och höll ett möte som slutade kl ½ 6 på söndagsmorgonen. “Gud var med oss och fröjdade våra hjertan, så vi kunna säga, I den natten fingo vi mycket.”

En verksamhet organiseras
Den sommaren präglades av hänförelse, och man förstår att det förekom mycket av personlig evangelisation mellan dessa nätter med möten och dop, men hösten kom, och man behövde ha någonstans att mötas. Församlingen fick nej på en förfrågan om att få hålla gudstjänster i missionshuset också i fortsättningen och att Nils Ek då skulle predika. Snart nog lämnade förresten Nils Ek pastorstjänsten i Karlstad, och några år senare emigrerade han till USA.

Baptistförsamlingen fick hyra en lokal, men man började också planera att bygga en egen. Det ledde fram till att man några år senare förvärvade en fjärdedel av ett kvarter och byggde sin möteslokal där, fast man måste bilda ett särskilt sällskap som skulle vara ägare. En baptistförsamling hade inte den juridiska rätten på den tiden. Salemkapellet stod klart till nyåret 1888.

Medlemmarna i församlingen var för det mesta sådana som inte hade sina rötter i Arvika eller trakten däromkring, och påfallande många av männen var anställda vid järnvägen. Den som utsågs till församlingsförståndare hette Edvard Gravander med titeln lokputsare. Efter det att kapellet hade byggts gjorde han en insamlingsresa till USA, och senare emigrerade han med sin familj dit. En intressant upplysning om Edvard Gravander får man i Linus Brodins jubileumsskrift om Arvika vid 25-årsfirandet 1936, där man kan läsa att Gravander blev utsedd till ordförande i den arbetareförening som bildades 1887. Sekreteraren hette Per Anderson, på den tiden ännu nämnd som “hovslagaren”. Han blev ju sedan den store industrimannen i Arvika. 

Vid den där amerikanska insamlingsresan hade Gravander som särskild kontaktman J.A. Edgren, vars far under ett antal år ägde Agnetebergs herrgård i Arvika. Själv hade J.A. Edgren varit en av lärarna när de svenska baptisterna startade sin pastorsutbildning vid Betelseminariet i Stockholm, och sedan grundade han en motsvarande predikantskola i Chicago.

Någon allmän kvinnlig politisk rösträtt fanns inte på 1800-talet, men inom frikyrkligheten var det annorlunda, och inte minst baptisterna lät kvinnorna komma fram i positioner. Av dem som bildade församlingen i Arvika var två inflyttade kvinnor redan tidigare baptister och alltså de båda första baptisterna på platsen. Att de fanns spelade troligen stor roll när församlingen skapades. År 1886 fick församlingen en kvinna som sekreterare.

Att vara sekreterare innebar att skriva protokoll vid församlingsmöten. Det var vid sådana möten som det fattades beslut om församlingens angelägenheter, och ordinarie församlingsmöten hölls en gång i månaden. Allt pekar på att medlemmarna var angelägna om att delta, så det var verkligen en demokratisk ordning som fungerade. I september 1883 kom ett förslag om att välja en diakon, och Nils Olsson föreslogs. De närvarande röstade för det, “men som ej alla församlingsmedlemmarna voro närvarande så beslöts att ej stadfästa valet vid detta tillfälle i händelse nogon af de frånvarande möjligen skulle hafva nogot att anmärka mot detsamma”. Därför hade man ett extra församlingsmöte fem dagar senare, och då antogs förslaget enhälligt.Vid varje ordinarie församlingsmöte läste man upp protokoll från föregående månad, så att de kunde justeras och godkännas.

När församlingen bildades skrevs i protokollet om “bekännelse om vår tro på Kristus” och lite längre fram markerades följande: “... och vilja vi såsom enskilde och såsom församling ställa oss Guds ord till efterrättelse och erkänna intet annat såsom rättesnöre för eller myndighet öfver församlingen”. Detta med att det inte fanns någon myndighet som stod över församlingen kontrasterade skarpt mot hur det förhöll sig inom Svenska kyrkan.

Att församlingen bildats på den här grundvalen meddelade man till distriktsmötet. De olika församlingarna samlades nämligen i distriktsföreningar länsvis. Man hade också samarbete på riksnivå. På den tiden hade de svenska baptistförsamlingarna s k allmän konferens vart tredje år. När den tionde allmänna konferensen ägde rum i Stockholm 1884 kunde man notera att det var ombud närvarande som representerade 255 baptistförsamlingar.

Året 1882 hade varit särskilt framgångsrikt för Sveriges baptister, för då hade 2 549 personer döpts och blivit församlingsmedlemmar. Det här var något som bidrog till att förändra Sverige. I den bilden fanns också Arvika med.

Läs hela inlägget »