En närgången upplevelse

Av David Whitworth

 
När jag var ung och inte hade varit frälst mer än några få år var bibelläsning och studium svårt i mitt försök att tränga mig in i Bibelns lärosatser. Jag ägde då tre kommentarer för att hjälpa mig underlätta det. Det fattades ändå en nyckel för att öppna dörren och stiga in i Bibelns ovärderliga skattkammare och få tag på denna ofantliga rikedom. Sanningens guld, lärans diamanter och vishetens silver var inlåsta bakom dörren. Den saknade nyckeln skulle komma från oväntat håll.

Det var en dyster höstkväll 1968 som jag efter församlingens bönemöte kom i konversation med en äldste i församlingen. Jag var helt omedveten om att konversationen skulle leda mig in i ett nytt skede i mitt troende liv.

En samling var planerad i hörsalen på Lancaster University som var inhyrd för kvällen. Lancaster är en medelstor stad, ungefär 9,5 mil söder om min hemstad i nordvästra England.

Samtalet med äldsten Jim ledde in på samlingen och om en predikant av stort format som skulle predika. Han sa att predikanten hade för vana att predika i en timme som på sextiotalet var sällsynt. Jim ägde varken bil eller körkort men han ville så gärna höra predikanten. Naturligtvis blev jag tillfrågad för att jag ägde en bil och om jag också var intresserad. Predikanten var för mig helt okänd men ändå intresseväckande. En brinnande längtan fanns hos mig att lära känna Bibeln och sådant här tillfälle kunde jag inte missa.

Så kom kvällen då vi skulle resa till Lancaster University, Jim, min bror och mig. Jag kände knappt någon spänd förväntan men nyfikenhet. Däremot strålade Jim av glädje förväntansfull för vad som låg framför oss.

Vi anlände till universitets bilparkering fyrtiofem minuter innan mötet började. Parkeringen var redan då välfylld. Människor strömmade in i hörsalen. Vi tre tog var sin sittplats och en förväntansfull stämning fyllde salen. Efter sång och bön gick en opretentiös äldre man fram till talarstolen. Han tog av sin rock, vek ihop den och hängde den över stolen bredvid. Mannen? D.M. Lloyd-Jones. En tysthet föll över hela salen på omkring tusen människor.

Han bad och sen öppnade sin Bibel och hämtade texten från Apg 5:24-42. Jag skall försöka återge ett litet utkast.

Rubriken var enkelt-tre reaktioner till evangeliet

Introduktionen: Apostlarna sattes i fängelse för att de predikade evangeliet i Jerusalem. På natten kom Herrens ängel och förde ut dem och gav dem dekretet att predika evangeliet i templet och detta orsakade ett uppror. Då fördes de bort och ställdes inför Stora rådet för att förklara varför de predikade efter att ha fått förbud. Då följde Petrus välkända svar Man måste lyda Gud mer än människor (vers 29) Så fortsatt han och predikade evangeliet inför Sanhedrin.

Den första reaktionen (vers 33) kom från Rådet som totalt förkastade evangeliet. De blev ursinniga och vill döda dem. Rådets medlemmar härskades och styrdes av heta känslor som flödade ut från ofrälsta hjärtan. Möjligheten till att föra ett resonemang med dem var obefintlig, förståndet var ur funktion.

Den andra reaktionen kom från Gamaliel. (vers 34). Denne man var en hög intellektuell begåvad man som hade en doktorshatt i GT lagen och en av dåtidens största lärare. Han var högt aktad av alla och var dessutom Paulus’ lärare.

Gamaliel stod i bjärt kontrast till resten av Sanhedrin. Han var en man som var lugn, sansad och han styrdes av förnuftet mer än känslorna. Han utgrundade och analyserade saken och var tolerant. Världen skulle vara bättre om flera sådana människor fanns. Han var verkligen en gudfruktig man.

Men Gamaliel var inte troende, varför? Två gånger använde han ordet ”om” (vers 38,39). Han insåg inte Kristi gudomlighet. Han jämställde Kristus med Teudas (v 36) och Judas (v 37), (inte Judas Iskariot). Teudas grundade en sekt men han blev avrättad och sekten förskingrades och upplöstes. Judas var revolutionär och orsakade uppror, men han omkom och revolutionen rann ut i sanden. Gamaliel påstådde lugnt att den kristna ”sekten” kunde följa en av två alternativ. Antingen var det ett påhitt och då skulle det rinna ut i sanden eller var det ett Guds verk och då skulle det judiska rådet kanske göra sig skyldig till att strida mot Gud. Idag (1968) är Kristus jämställd med Gandhi eller Che Guevara.

Den tredje reaktionen utgick från apostlarna (vers 40-42). I dessa verser hittas de sanna troendes särdrag.

Den första tanken hos mig efter predikan var om Dr. Lloyd-Jones verkligen hade predikat längre än femton minuter men en titt på klockan avslöjade att predikans längd var en timme! Samlingen hade varit tyst, ingen hostade eller nös i en timme och det enda som hördes var D.M.Lloyd-Jones röst. För första gången under en predikan upplevde jag Guds närvaro och jag rörde inte en muskel under hela predikan. Det kändes som om det var bara Gud och jag i salen och han talade till mig genom predikanten om Kristi gudomlighet.

Det var början på en upptäcktsresa som ledde mig till att hitta nyckeln till en bättre förståelse av Bibeln. 1970 gavs den första samlingen av D.M.Lloyd-Jones predikningar på Romarbrevet ut i bokform som var en serie från Westminster Chapel. Serien tog fjorton år att fullborda.

Boken som var först ut var en utläggning av kapitel 3:20-4:25 vars titel är Atonement and Justification. Det var ett måste att köpa och läsa och visade sig vara till rik välsignelse än idag. Här fick jag nyckeln som öppnade dörren till Bibelns alla skatter. Lloyd-Jones ägde ett analytiskt förstånd som frodades i sin tid som medicinsk läkare. Hans analys av texten var förbluffande.

Han var begåvad med en förmåga att förklara texten och öppna upp den och nästa steg att sätta stycket i sitt sammanhang och sen sätta sammanhanget i den stora bibliska bilden. Detta uppnåddes med de relevanta bibelverserna som kastade ljus över texten. Sist och inte minst var tillämpningen som alla kunde ta till sig i sina enskilda omständigheter. Denna sorters förkunnelse var då ytterst sällsynt.

Ett exempel på hur Martin Lloyd-Jones analyserar texten om Paulus’ på ett logiskt sätt och lägger fram sina propositioner och förklarar dem hittas i boken The Gospel of God kapitel 1 vers 17 som är Paulus’ första proposition. Där framställer Paulus rättfärdighetens uppenbarelse i evangeliet , uppföljd i vers 18 av hans andra proposition om Guds vredes uppenbarelse. Martin Lloyd-Jones hänvisar till Paulus’ utgångspunkt i den negativa propositionen först i vers 18, alltså Guds vrede. Utvecklingen, förklaringen och tillämpning av texten om apostelns proposition följs noggrant och sträcker sig fram till kap.3:20. I vers 21 återkommer han till Guds rättfärdighet, det positiva, som är Romarbrevets tema och som D.M.Lloyd-Jones utlägger på hans egen oefterhärmlig sätt.

Hela Romarbrevets serie var en vändpunkt för mig och som ledde mig från klarhet till klarhet. För första gången betraktade jag Bibelns logik och hur sanningens system är sammanfogad, varje del är en del av Bibelns helhet. Skrifterna tolkar sig själva och detta blev nyckeln som öppnade dörren till denna ofantliga skatt. Vi behöver läsa hela Guds Ord mer än en gång för att få ’the big picture’ och gräva fram sanningens guld, lärans diamanter och vishetens silver.

Martin Lloyd-Jones’ förmåga att utveckla Bibelns världsbild på hans tid var epokgörande. Alla dessa principer hade ett stort inflytande på mig och är bevekelsegrund för den glädje som kommer av att söka, studera, meditera på och bearbeta Ordet. Jag tackar Gud för oktoberkvällen 1968.

Jag rekommenderar starkt Joan Bakewell’s intervju med Martin Lloyd-Jones från 1970 på BBC som hittas på Youtube.

Etiketter: m.loyd-jones predikan

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln