Jean Calvin del 9

Av David Whitworth

Calvin gick längre än alla andra reformatorer för att systematisera Bibelns läror. Det blev ett teologiskt och apologetiskt mästerverk som är i en klass för sig än idag. ”Institutio” är en rik skatt av hans teologi. Det ger Kristi församling en stor vision av Gud, ett sätt att se på livet och en handlingsplan som är lika viktig nu som då. (Se del 4 för översikten!).

Jag är övertygad om att vi skulle upptäcka minst tre ämnen om vi läser ”Institutio”.
 
1. Vi kommer att se storheten, bredden och djupet av Calvins förståelse av Gud som är häpnadsväckande. Hans Gud är den som binder ihop hela livet och som härskar över historia trots till synes den kaotiska motsatsen. Istället för att få en bild av en mikroskopisk och svag Gud som väntar på att bli människan till behag om hon vill, får vi istället en helt annan bild. Gud är oändligt stor och en glimt av Hans storhet är en garant på att vår självupptagenhet, egocentriska begär och krav på bekräftelse verkligen är sjabbig och ytlig. Vi skulle då betrakta Honom som ofantligt mycket större än vårt största behov, bättre än våra högsta förhoppningar och stor nog för att upprätta mening och hopp i en värld som är uttömd av mening och ändamål.

2. Vi kommer att upptäcka att Calvin var en oavlåtlig motståndare till den ytliga och sentimentala syn på människans natur som är vanlig idag, till och med i våra församlingar. Vad menade Calvin då när han skrev om människans fördärv? Han menade inte att människor är fullständigt elaka. Snarare att synden har gjort sitt intrång i människans förstånd, känslor och vilja och har gjort henne fientlig och upprorisk mot Gud, Hans Ord och Kristus. Istället för att leva ett Gudscentrerat liv för att behaga Gud lever människor för att tillfredsställa sina egna begär och drifter. Allt efter omständigheter är Guds nåd allt mer slående i Hans ständigt sökande efter att frälsa människor som är likgiltiga till Gud och Hans lag.

3. Vi kommer att bli inspirerade till att få en stor vision och högre tankar om betydelsen av att vara troende mitt uppe i denna tidens hedniska kultur. Under senare år har den kristna tron fått mindre betydelse och kräver inte längre i sig själv en stark och tydlig livsåskådning. Integrationen av Guds ära och syn på arbete och av ord och handling har mestadels försvunnit. Calvin kan vara till stor hjälp för att ändra på detta.

Calvin ansåg hela livet vara genomsyrat av Guds härlighet och allt skapades av Gud för att förhärliga Honom och var utgångspunkten och styrande princip i Calvins teologi.

Identitet
Redan i ”Institutio” Del 1, kapitel 1 börjar Calvin med människan i relation till Gud. Alltså svaret på den stora filosofiska frågan: Vem är jag? Sann vishet består av två delar: Kunskapen om Gud och kunskapen om sig själv. Enligt Calvin är båda delarna besläktade, därför är det nödvändigt att först ha kännedom om Gud innan människan kan komma till kännedom om sig själv. Kunskapen om Gud är det primära i sökandet efter sin identitet och utan det är allt förgäves.

Människan är genom synd förfallen och fördärvad och därför kan inte hennes allvarliga strävan efter Gud börja tills hon blir helt missnöjd med sig själv.

Uppenbarelsen i skapelsen
Enligt Calvin består kunskapen om Gud av två delar: 
Gud som skapare och Gud som frälsare i Jesus Kristus. I den första delen måste det förekomma övertygelser inte bara om att Gud skapade världen utan också att han bevarar den med sin oändliga kraft, behärskar den med sin vishet och härskar över människan med rättvisa och dom.

Eftersom vi är skapade av Gud är vi manade genom skapelsens lag att underkasta oss Hans auktoritet, vi är alltså skyldiga honom våra liv. Gud har lagt en medvetenhet i oss om sig själv och uppenbarat sin härlighet för oss i skapelsen och förmågan att tillbe Honom. Om vi inte tillber Gud så tillber vi något eller någon annan istället. (Jag tittade på en Man United match på TV och då hängde det en banderoll från en läktare på Old Trafford där det stod ”Man United är vår religion”). Med en allmän uppenbarelse av Gud i skapelsen borde vi erkänna Gud som vår Fader och Herre och anse oss manade att respektera Hans auktoritet i allt, visa vördnad inför Hans majestät och som målsättning upphöja Hans ära och lyda alla Hans befallningar.

Calvin gör fullständigt klart att allmän uppenbarelse om Gud och medvetenheten som är inlagd i oss är otillräcklig för att leda oss till Honom som Frälsare i Jesus Kristus. Felet ligger inte i uppenbarelsen utan hos oss istället. Vår förmåga att förstå Gud är tillkortakommande eftersom det råder ett universellt mörker över människans tänkande. Förklaringen ligger i att synden har förvrängt förståndet. Guds härlighet är synbart överallt men det bidrar inte till att upplysa vårt förmörkade förstånd.

Människans begrepp om Gud är inte format efter Hans uppenbarelse om sig själv utan genom falska föreställningar om Honom. Är detta då att ursäkta människor? Nej inte alls!  Det är inte om brist på ljus utan grunden är människors onda hjärtan och människan är då utan ursäkt.

Det som behövs är särskild övernaturlig uppenbarelsen och särskild övernaturlig upplysningen. Mer om det i nästa blogg.