Dr Mark Rutland Finn styrkan i Herrens bön och Psalm 23

Han vederkvicker min själ – Finn styrkan i Herrens bön och psalm 23
Dr Mark Rutland
Livets Ords Förlag, 2016
 
Han är en av ledarna i den lokala LP-verksamheten, när han inleder mötet berättar han att han har det svårt andligt och inte kunnat be, han vill ju att bönen ska komma naturligt och direkt från hjärtat. Nog är det många i frikyrkorna som känt likadant, vi har ett arv ända från 1600-talet med den här undervisningen.
 
Baptistpredikanten John Bunyan (1628–88) argumenterar 1662,  i fängelse för att ha predikat utanför den engelska statskyrkan, för att man ska be med Andens hjälp, snarare än genom böner föreskrivna i statskyrkans kyrkohandbok och bönböcker. Hans definition av bön är :
 
”Bön är ett uppriktigt, känsligt, kärleksfullt utgjutande av hjärtat eller själen till Gud genom Kristus, i kraft och bistånd av den helige Ande, för sådant som Gud har lovat eller, enligt Ordet, för kyrkans bästa, med underkastelse, i tro, inför Guds vilja.”
 
Bunyan påpekar att Kristus sände oss Anden som hjälpare och Anden bistår oss i bön. Vidare förklarar Bunyan att om Kristus tänkt Herrens bön som en fast begränsande form så hade vi inte fått två versioner. Vi ser inte heller apostlarna använda Herrens bön, eller dem undervisa i att använda Herrens bön. Det vi får i Matteus 6 och Lukas 11 är riktlinjer för bön, att vi ska be i tro, till Gud i himlen, för sådana saker som är enligt hans vilja. Frikyrkan har med Bunyan reagerat på att Herrens bön istället för mönster och förebild för fri bön riskerar att stelna till en begränsande form som ivrigt upprepas och ibland reduceras till tanklöst rabblande.
 
Men, det finns också en annan ström i kristenheten. I församlingsmanualen Didache från ca år 50-110 finns en version av denna bön med uppmaningen ”Be så tre gånger om dagen.”
(här i versionen från Katakomb – teologisk verkstad www.katakomb.nu):
 
”Vår Far i himlen, låt ditt namn hållas heligt. Låt ditt rike komma; Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag det bröd vi behöver och förlåt oss vår skuld, liksom vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och led inte in oss i prövningar, utan rädda oss undan det onda: för makten och äran är din, för alltid.”
 
Nog hade det varit bra för min vän på LP om han i svåra stunder och andlig svacka kunnat finna trygghet i att läsa Herrens bön morgon, lunch och kväll. Att få möta Gud med ord som garanterat är rätt, även om känslan inte är där och där tron får vara mer än en känsla, utan också trygg förvissning om att Guds löften gäller även när känslorna inte finns där. Gud är värd att tillbe också när det känns torrt.
 
Dr Mark Rutland ägnar en bok åt att sätta ord på dessa erfarenheter. Med många exempel visar han hur välgörande det kan vara för själen att ofta be Herrens bön och Psalm 23, ja, hur de är i harmoni och med fördel bes tillsammans. Bokens titel fångar det hela så väl ”Han vederkvicker min själ”.
 
Boken är djupt själavårdande och visar hur böner ur Bibeln kan betyda så mycket i svåra stunder, men också hur de kan fungera väl för att ge stabilitet i bönelivet också när allt är väl.

Kanske kommer vi från olika fromhetstraditioner, för många gånger känns det inte som att textutläggningarna träffar helt rätt. Därför är det här kanske inte den bok som jag kommer att ge till vem som helst i församlingen, även om den betytt mycket för mig personligen.
 
För alla så rekommenderas starkt att flitigt be Herrens bön och Psalm 23 tillsammans, särskilt i tider då det känns kärvt att be. I boken används 1917 års version av Herrens bön och Folkbibeln 98 för Psalm 23, i båda dessa finns ett språk som har en särskild skönhet och ett andligt djup och de står tydligt förankrade i kristen tradition.
 
För de som känner sig trygga med den undervisning som ges på Europakonferensen så är det här en bok som borde har en självklar plats i samlingen med böcker om bön. Här finns trygghet, stabilitet och andligt djup som gör väl för själen.