När Guds eviga beslut hotas del 1

Av David Whitworth 

Kan man hitta väckelsen i Bibeln? För att leta rätt på svar på den frågan är det bra att påminnas om vad väckelsen är för något och varför den behövs.

Väckelse bottnar i Guds löfte i 1 Moseboken 3:15:

Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga Honom i hälen.

Denna vers kallas för proto-evangeliet. Det är det första löftet om en frälsare efter syndafallet. Frågan är då vad har versen att göra med väckelsen?

Resten av Bibeln är en utveckling av löftet som når ända fram till våra dagar och tills dagen Kristus återkommer.

Satans största ambition är att göra löftet om intet. Vi ser i versen att det står: du (djävulen) skall hugga Honom (Kristus) i hälen, men Han (Kristus) skall krossa ditt (satans) huvud. Vi skall titta närmare och försöka spåra löftets utveckling i GT.

Fiendskap mellan Kristus och djävulen, mellan Kristus avkomma och satans avkomma visade sig redan i Adams och Evas barn. Denna händelse var satans första försök att frustrera Guds eviga råd. Det utspelades mellan Kain och Abel när Kain dödade den rättfärdige Abel. Djävulen trodde redan då att han hade gjort löftet om intet, men han hade fel. Gud reste upp Set för att löftet skulle oavbrutet fortsätta fram. Guds eviga beslut, att ut ur den fallna Adam släkten skapa att en ny mänsklighet, marscherar triumferande fram i Kristus. (Rom 5).

Set fick sonen Enos (1 Mose 4:26) som också, med sin fader Set, var en del av släkttavlan genom vilken Frälsaren föddes. Här är det första antydningen om väckelse. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn. (kap.4:26). Setiterna och Kainiterna hade vid denna tid gått skilda vägar. Kainiterna sjönk allt lägre i synd medan Setiterna var en gudfruktig släkt. Namnet Enos betyder fattigdom (andlig) och bedrövelse. Namnet ger tecken på hur lågt Guds folk hade fallit från Honom och löftet hotades. Enos och folket kände sig kanske hotade av det kainitiska politiska förbundet som var våldsamt och mäktigt. I dessa omständigheter växte det fram en markant klyfta mellan de av Abels tro och Kainiternas ogudaktighet. Utifrån dessa svåra trosprövningar åkallade Guds folk Guds namn. Att åkalla Guds namn är lika med att åkalla allt som Gud är i sitt väsen, vilket Han har uppenbarat i Ordet. Under den tiden, liksom i vår och alla tider, ger Gud sitt folk en börda att be med glöd för ett mäktigt verk bland sitt folk.

Jeremias tid var en mycket mörk period i Judas historia. Folket hade övergivit Gud och var trolösa och upproriska och det var inte första gången. Det var i dessa omständigheter som Jeremia fick sin kallelse från Gud. Jeremia hade sina funderingar om varför det var så (Jer.9:12), och han fick svar från Gud (vers 13) Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och följt den, utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem. Profeterna och prästerna var skyldiga till att predika lögner (Jer.6:13) genom att ge folket falska löften om trygghet (vers 14). Gång på gång sände Gud sina profeter och varnade dem men de vägrade lyssna (Jer.7:24-25).

Mitt upp i denna sörja kallade Gud Jeremia att predika Ordet trots att de inte ville lyssna. Det enda de ville höra var ord om förtröstan, ord som gav dem självförtroende och löften om framgång: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten. (Jer.2:13).

Jeremia kallas för den "gråtande profeten" och med goda skäl. I bokens första hälft predikade han till folket innan den Babyloniska fångenskapen. Hans budskap handlade om omvändelse, att vända sig om från avguderi och ett gudsfientligt liv och vända sig till Gud. Han varnade dem för repressalierna om de vägrade, nämligen fångenskapen i Babylon. Budskapet predikades för döva öron. Han blev istället anklagad för att vara en falsk profet - av falska profeter! Profetian gick ju i uppfyllelse.

Jeremia blev kvar i landet och predikade för dem som var kvar. Han uppmanade dem att flytta till Babylon. Det ansågs som landsförräderi och han hotades till livet.

Löftet kom än en gång under hot, framtidsutsikten var dyster. Var fångenskapen sista akten? Nej då, Gud förnyade löftet till sin trofasta profet. (Jer.31:31-34; 33:14-16).

Att Jeremia var djupt bedrövad är lindrigt sagt. I Klagovisorna utblotta han sina djupaste känslor för Juda. Så ängslig som han var gav han aldrig upp hoppet. Med Guds löftena i ryggen vände han sig i bön till Gud för väckelse: Tag oss till dig på nytt, Herre, så att vi kan vända åter. Förnya våra dagar så att de blir som förr. (Klag.5:21). Han fick aldrig uppleva svar på sin bön men det kom drygt 70 år senare.

Efter 70 år i fångenskap släpptes Juda för att tåga tillbaka till sitt eget land och det skedde i två etapper. Efter att det första glädjeruset hade lagt sig föll Israel än en gång i synd. Esra- och Nehemja-böckerna innehåller denna fas av Judas historia.

Världsligheten gjorde än en gång sitt intrång. Tillståndet uttryckte sig i folkets begär att gifta sig med landets olika folkslag som var helt förbjudet. Löftet om en frälsare genom Israels folk hotades än en gång.

Gud tillät inte hotet förverkligades denna gången heller. I Esras bok möter vi en gudfruktig präst med namnet Esra. Vi läser i bokens kapitel 9 hur denna goda prästen blev förkrossad av nyheten som nådde honom om folkets otrohet. Han rev sönder sina kläder, ryckte av håret och skägget och satt länge i djup sorg. (vers 3) innan han bad. Sorgen visade sig i Esras kroppsspråk. Han föll ner på knä och räckte ut sina händer till Gud i desperation (vers 5).

Esras bön är en av Bibelns längsta (9:6-15). Den är rik på läran om bönens konst. Det är påtagligt hur Esra, oskyldig som han var, identifierade sig med Israels otrohet. Grunden i bönen är syndabekännelsen och omvändelsen.

Gud svarade Esras bön medan han bad gråtande (10:1). Han uppväckte en stor folkskara, lägg dock märke till inte alla. (vers 1). De grät bittert ( vers 1) under syndens förkrossande effekt och kom i omvändelse och tro till Gud (10:2-3).

Löftet i 1 Moseboken 3:15 kan hotas men kan aldrig utrotas. Som vi har sett när sanningens låga flämtar och hotas med att släckas, då griper Gud in och uppväcker sitt folk som då blir ett folk som är "genomdränkt av Gud".

Etiketter: väckelse evangelium

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln