Den Heliga Andens verk i väckelse

Av David Whitworth

Det finns två sidor på samma mynt i den Helige Andens verk i väckelsen. Hans verk i de troende och Hans verk i de ofrälsta.

I Psalm 85:7 hittar vi en bön om förnyelsen av Guds folk: "Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk få glädjas i dig?". Vem av oss skulle förneka att vi är andligt slöa och försoffade och har kommit in i en törnrosa-sömn? Är det inte så att vi saknar gnistan och släpar benen efter oss? I så fall har vi ett ansvar inför Gud, för oss själva och för varandra att be denna bön. En del av den Helige Andens verk är att ge liv åt sitt folk i sådana tider som de saknar gnistan och livskraft. "En stor, genomgripande förändring och förnyelse behövs" (Peter Fjellstedt).

Teologin om den Helige Anden har sin grund i Johannesevangeliet kap 14-16. Jesus förklarar för sina lärjungar i hans avskeds tal att han snart skall lämna dem och skänka den Helige Anden till dem. Dessa kapitel innehåller bl.a. en utläggning om Andens ämbete och blir utgångspunkten för Andens verk i väckelsen i de ofrälsta. Nästa blogg kommer att innehålla Andens verk i de troendes liv.

Anden frälser människor i alla tider, men i väckelsens tider kan tusentals bli frälsta på en och samma gång, men den Helige Andens verk är detsamma antingen det sker i väckelsens tider eller i torftiga tider.

Frälsningen börjar med vad vi kan kalla ett förarbete. Synden står mellan Gud och människan och hon har ingen medvetenhet om syndens allvar och konsekvenser. "Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen---" (2Kor 4:4).

Synden förolämpar Gud och har dragit förbannelse över hela skapelsen. Andens verk börjar med syndens problem "Och när Han kommer, skall Han överbevisa världen om synd---" (Joh 16:8). Anden är "sanningens Ande" (16:13) och Guds ord är sanning (17:17) Anden och sanningen hör ihop och kan inte åtskiljas. Ett klassiskt exempel hittar vi i väckelsen på pingstdagen i Apg 2.

För en ofrälst människa är synden ett suddigt begrepp. Utan den moraliska lagen (de tio budorden) finns det ingen kännedom om synd. Luther och de andra reformatorerna var måna om att predika lagen som ett förarbete till evangeliet. De var väl medvetna om att de ofrälsta först behövde känna till syndens sanna karaktär innan de hörde evangeliet.

På pingstdagen samlades judarna och proselyterna i Jerusalem från alla håll och kanter i det Romerska riket. Apg 2 ger en skildring av Petrus predikan. Om det är sant att lagen först måste predikas varför saknas det då i Petrus predikan? Jo, av det skälet att hans åhörare var judar och kunde lagen på sina fem fingrar.

Centralt i hans predikan var Kristus som den utlovade Messias och om Hans korsfästelse, död och uppståndelse. Petrus hämtade sin predikan från GT och i synnerhet från David för att bevisa sitt argument. Predikan nådde sin kulmen i Apg 2:37. "Då de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: Bröder vad skall vi göra?" "Högg det till---" betyder olidlig ångest, Ordet borrade djupt i deras hjärtan och drev dem till denna fråga om frälsningens väg. Nyckelordet i Petrus svar var omvändelse. Ordet är ständigt återkommande genom Apostlagärningarna. I omvändelsen finns det två moment: att vända bort från och överge en syndig livsstil eller att leva i uppror mot Gud och att vända om till Gud i tro.

Den Helige Andens verkande kraft i frälsningen pånyttföder människor, dvs. vänder dem från synd till helighet. Vår frälsare betonar det i Joh 3 att pånyttfödelsen är en nödvändighet för att se (förstå) och att komma in Guds rike. Människor är andligt döda i synd och behöver nytt liv - en ny natur. I Hesekiels bok beskriver Gud pånyttfödelsen så här: "Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött" (Hes.36:26).

Effekten är att en människa som älskade synd och valde det har fått ett nytt hjärta (ny natur) till att älska och välja helighet. Anden föder människor på nytt genom Guds levande Ord (1 Petr 1:23) och de är nya människor i Kristus.

Att få ett nytt hjärta eller ny natur är början på frälsningens verk. Det fortsätter med helgelsen som också är Andens verk men vi är inte passiva: "Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, --- Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske". (Fil 2:12-13)

Som ofrälsta var vi syndare och saknade Guds härlighet (Rom 3:23). Härlighet är ett ord som i Bibeln är utbytbar med skönhet, helighet och majestät. Det som saknades i oss då var Guds helighet och skönhet, alltså Guds avbild som förstördes med syndens intrång genom syndafallet.

Den förstörda avbilden återställs i oss genom den inneboende Anden. Verket börjar i frälsningens eller pånyttfödelsens ögonblick. Frälsningen är livslång och betecknas i Bibeln som helgelse. Guds Ord genom Petrus: "Ni skall vara heliga, ty jag är helig" (1 Petr 1:16). Paulus utvecklar ämnet för oss i 2 Kor 3:18:"Men alla vi med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi blir förvandlade till samma avbild, från den ena härligheten till den andra, som kommer av Herrens Ande".(Reformationsbibeln) Det är en underbar vers som berättar för oss att vi är på en uppåtgående spiral, helgelsens spiral. Guds vilja för oss är att vi skall återspegla hans underbara helighet och skönhet mer och mer i våra liv till den dagen verket är fullbordat. Vi förvandlas till sanna äkta människor vars liv återspeglar den högste och heligaste människan som någonsin har trätt fram på jorden. Nämligen, Herren Jesus Kristus.

Väckelse är helt och hållet den Helige Andens verk. Han frälser människor i andligt torftiga tider som vår i västvärlden, men Hans frälsningsverk är intensivare och snabbare i väckelsens tid. 

Etiketter: väckelse

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln