Den frikyrkliga väckelsen i Sverige

Av David Whitworth

Väckelsen, enligt Guds försyn, utformades i en annan riktning i mitten på 1800 talet. Det var en riktning som skulle ge långtgående konsekvenser. Baptiströrelsens uppkomst skapade stora vågor och tanken på vuxendopet var tabubelagt.

De två män som stod i spetsen för denna rörelsen var F.O. Nilsson och Anders Wiberg.

F.O.Nilsson föddes 1809. Vid 18 år ålder blev han sjöman och på vägen till New York utsattes fartyget för en häftig storm. Det var en omskakande upplevelse för den unga utsvävande sjömannen som fick honom att fundera på livets stora frågor. Han fick ingen ro tills han blev frälst i sjömanskyrkan i New York.

Nilsson återvände till hemlandet 1839 eller 1840. Han kom i förbindelse med George Scott på en nykterhets möte i Jönköping och följde med Scott till Stockholm. I huvudstaden träffade Nilsson Anders Wiberg och alla tre blev nära vänner och de värderade varandras gemenskap högt som också inkluderade C.O. Rosenius. Scott var mån om att Nilsson skulle stanna och arbeta bland sjömännen i Stockholm men han ville tillbaka till Göteborg.

I Göteborg, med understöd från det Amerikanska sjömanssällskapet, missionerade Nilsson bland sjömän i hamnen med stor framgång. När hamnen var lugnare under några vintermånader vandrade han inåt landet och delade ut biblar och traktater. Under sina 10 år som kolportör delade han ut 50,000 biblar och flera miljoner traktater. Hans färd ledde honom genom skogar och över berg, genom snö och över is. Han vandrade ca.852 km. Många människor blev frälsta på vägen.

Hitintills var Nilsson Lutheran. Hans möte med sjökaptenen G.V. Schröder förändrade det, på ett sätt vars konsekvenser Schröder inte ens kunde ana. 1847 döptes Nilsson i floden Elbe i Tyskland av J.G.Oncken efter att Schröder hade övertalat honom om vuxendopets bibliska giltighet.

Nilsson visste väl vad låg framför honom hemma i Sverige. Det var en banbrytande kamp för samvetets och religionens frihet. Han stod nu inför en vägval att flytta till USA och friheten eller att stanna i Sverige och ta konsekvenserna. Sverige var det landet som Gud hade bestämt för denna tappra gudsman. Han möttes av häftiga motstånd, inklusive fängelsestraff och det följde honom intill den dagen han landsförvisades.

1848 samlades 5 kristna i Vallersvik för att låta döpa sig, det antalet ökade snart till 35 och Nilsson blev ordinerad som pastor i Sveriges första baptistförsamling. Förföljelse i form av våldsamt motstånd är aldrig långt borta från ett Guds verk i väckelsen, så var också fallet med denna troende skara. Allt det var bara början på fasor som skulle drabba den växande baptistiska väckelserörelsen. Barnen döptes under tvång och de troende kränktes och behandlades illa. Men eländet tjänade till väckelsens framgång.

Nilsson landsförvisades 1851 efter hovrättens dom mot honom för att ha spridit sina baptistiska "villfarande lärosatser". Fallet fick mycket skriverier i dagspressen och så blev Nilssons övertygelser spridda i hela landet.! Väckelsen fortsatte sitt segertåg genom Sverige och det fick Nilsson att brista ut i glädje:

"Från denna dag voro ej baptisterna och deras lära kända endast i en vrå av landet eller av några få fattiga arbetare. Sanningen predikades med trumpettoner från taken, och ljudet därav skallade från by till by till landets alla delar. Sålunda blev min inställelse inför Göta hovrätt presenterandet av baptisternas principer för Sverige. Låt nu den fattige sjömannen bli utvisad ur riket. Vad gör det? De sanningar, genom rättegången mot honom blivit kända, kunna aldrig landsförvisas från Sverige. Soli deo Gloria!"

I byn Vi i Hälsingland föddes en liten pojke 1816. Han skulle bli en man som med stor genomslags kraft bröt den sedvanliga kyrkopolitiska bojor.

Anders Wiberg var mannen som Gud reste upp till väckelse predikant och baptisternas stora ledare för att befria människor från tvångströjan.

Genom en badolycka i tidiga tonåren drevs han till att allvarligt tänka på meningen med livet. Efter stora framsteg på gymnasiet började han 1835 läsa vid Uppsala Universitet men tvingades att avsluta studierna p.g.a. penningbrist. 1839 flyttade Wiberg till Stockholm och där kom han i kontakt med en ung man som förklarade för honom om evig dom och frälsningens väg. Han föll på knä och bad om Guds nåd mot honom. Men, enligt honom själv, blev han inte “frigjord”, förrän tre år senare. Det var i Stockholm han träffade Scott och fick sin första uppgift som redaktör på tidningen Missionsbladet. Han blev nu känd i väckelse kretsarna kring Scott.

1842 återvände Wiberg till Uppsala för att studera till präst. Under samma år, 26 år gammal, blev han frälst genom Johan Arndts bok Sanna kristendom. Om frälsningsupplevelsen sa han: "Jag kände mig som en ny människa, skapad i Kristus till goda gärningar"

1843 blev han prästvigd och fick en tjänst i Hälsingland. Gud välsignade rikligen denne trogne och ihärdige tjänare med väckelse i Hälsingland, Medelpad och Härjedalen. Som under de flesta väckelser uppstod fiendskap och trakasserier mot Wiberg. Tillståndet i Svenska kyrkan gav honom bekymmer samtidigt som tveksamheten till prästtjänsten pressade honom hårt. Missnöjet med sin tjänst växte med nattvardsfrågan. Det blev främmande för honom att släppa fram de ofrälsta till nattvardsbordet och detta ledde till en brytning med Svenska kyrkan efter 8 års prästtjänst.

Wibergs samvetskval var också en kamp för religionsfrihet vars konsekvenser han inte kunde ana just då. Han kunde heller inte förstå vad Gud hade förberett åt honom.

1851 reste Wiberg på en affärsresa tillsammans med David Forsell då han också var tolk åt honom i Hamburg. Där träffade han Oncken och Köbner som var pastorer i Hamburg-församlingen. Av dessa fick han ett häfte om vuxendopet. Det blev den stora vändpunkten i Wibergs liv, han läste det noggrant och gjorde egna grundliga studier i Bibeln och kyrkohistoria. Studierna blev till en bok 1852 som slog ett slag för vuxendopet. Boken, Vilken bör döpas kan räknas till att vara en av de mest insiktsfulla och djupgående böcker om vuxendopet som någonsin har skrivits. Boken skapade en storm och Wiberg anklagades för att göra människor galna och att han predikade svärmeri. Prästerskapet som kände sig utpekad anklagade honom för söndring och splittring inom kyrkan. Samma år som boken gavs ut döptes Wiberg i Köpenhamn av F.O Nilsson. Han blev så småningom med understöd från American Baptist Publication Society deras missionär i Sverige. 1855 grundade han Stockholms första baptistförsamling med 10 medlemmar.

Wiberg var den store ledaren för den stora baptistiska väckelsen rörelsen som svepte över landet från 1856 framåt.

Väckelsens genomslags kraft gör sig känd inte bara i kyrkorna utan också i samhällsliv och lämnar spår efter sig. Mer om detta nästa gång.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln