Av David Whitworth

Vi har nu sett hur Paulus blev en ny människa i Kristus: ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit” (2 Kor 5:17). Dessa ord är Paulus egna och det finns ingen som förstod vikten av dem som han gjorde. Det goda verk som hade börjat i honom skulle komma till utryck på ett underbart sätt.

Vi läser i Apg 9:19 att Paulus sökte lärjungarnas gemenskap och stannade några dagar hos dem. Det var det första tecknet i hans nya liv. Han älskade de troende och ville umgås med dem, och ”växa till i tro och kunskap om Kristus” genom deras gemenskap. Han såg en skönhet hos dem som drog honom till dem och han gav sitt vittnesbörd att också han var en lärjunge. Från hat till kärlek - vilken förvandling!

Predikanten Paulus
Vi tar upp berättelsen igen i Apg 9:20 ”han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.” Paulus upplevelse på Damaskusvägen med den levade Kristus brann i honom och drev honom till att predika Honom så tidigt som möjligt. Inte oväntat att alla häpnade och judarna som bodde i Damaskus var svarslösa när Paulus bevisade att Jesus är Messias. Hans grundval var Gamla Testamentet och det var få som kunde som han. Bland annat kommer Jesaja 53 säkerligen under Paulus mikroskop. Hans möte med Messias och evangeliet om Honom genomsyrade allt han skrev och predikade och det hade en djup effekt på honom som missionär.

Från första dagen var Kristi kors allt för Paulus. Kristi kors är ”mitt evangelium” var hans övertygelse. Det var det enda evangelium som han alltid och överallt predikade. Jesu Kristi kors var för honom Alfa och Omega, början, mitten och slutet i alla hans predikningar. Alla Paulus läror grundades i Kristi kors: syndens vidrighet, Guds vrede och dom över synd och människors uppror mot Honom, Hans försoningsplan, förlåtelse, adoption, rättfärdiggörande och helgelse. Korset är ”nyttigt till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet” (2 Tim 3:16).

Det fanns ingenting annat som var av större intresse för Paulus. Ut ur korset kommer de storslagna lärorna om Guds nåd och Kristi kärlek. Det var dessa läror som motiverade Paulus till att bryta ut i lovprisning och ära till Gud. Det är omöjligt att ta bort korset från Paulus predikningar. Tar man bort korset från honom så är han som alla andra människor. Hans mun är tyst och han har ingenting kvar att predika om. Men erkänn att när Gud uppenbarade Kristus i Paulus då blir han en annan man. Han blir trons hjälte, en gigant i kyrkohistorien. Det fanns en uppslukande glöd i hans hjärta för att predika ”hela Guds rådslut” och han kunde stå ut med allt för att få predika Kristus. Han kände sig tvungen att predika evangeliet ”mot greker och barbarer, både mot lärde och olärde har jag skyldigheter” (Rom 1:14) och det fanns ingenting som kunde hejda honom.

Jesu Kristi kors och Paulus frälsning genom korset är de två huvudämnen som fogar samman varandra och detta är den största delen i hans förkunnelse. Han kunde då säga ” Jag är korsfäst med Kristus och jag lever, men inte längre jag, utan Kristus lever i mig. För det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivet sig själv för mig” (Gal 2:19-20 Reformationsbibeln). Paulus säger: ” för min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen” (Gal 6:14. Se Rom 6!). Paulus synd och Kristi kors lyser upp kristallklart i hans förkunnelse och hans liv. En som är aspirant till predikantens tjänst måste dra nytta av dessa Paulus grundsatser och lärdom av allt det föregående.
 
Paulus handlingskraft.
Paulus var välsignad med en stor handlingsförmåga och finkänslighet.

När han var i stormen och led skeppsbrott på väg till Rom (Apg 27:13-44) ser vi hur dessa egenskaper kommer fram. Lukas var med på resan och det är intressant att vi kan observera hans nautiska kunskaper. Han använder sig av tekniska termer vad gäller skeppet och väderförhållande som hör ihop med sådan kunskap i forntidens historia och Lukas var mycket noga i sin beskrivning.

Skeppet fångades upp i en storm trots Paulus varning för att segla under vintern istället för att övervintra i ”Goda hamnarna, nära staden Lasea.” (Apg 27:8). Det var en kraftig virvelstorm som blåste upp utan förvarning (27:14). Besättningen var hjälplös och kunde inte styra skeppet längre och det enda alternativet var att ge efter och låta det drivas av vinden. Det var ett förskräckligt scenario för alla ombord förutom Paulus. En kommentar som bäst beskriver detta hittas i Ps 107:25-27: ”Han (Gud) talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga. De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet.”

I sin hopplöshet gjorde besättningen ett försök att göra någonting åt denna för dom omöjliga situation. De kastade allt som var möjligt överbord för att lindra det kommande stora och oundvikliga haveriet. Paulus som hittills hade varit en tyst iakttagare steg fram och tog tag i hela situationen. Den älskade aposteln talade med auktoritet. Han levde i Guds närvaro, under Guds auktoritet till Guds ära. Därför kunde han säga att de skulle ha lyssnat till hans råd för att undvika den stora förödelsen som de råkade in i(27:21). Vilken finkänslighet Paulus visar upp i dessa verser! Han uppmanade alla ombord att vara vid gott mod för att alla skulle räddas, förutom fartyget som kommer att går under (vers 22). Här framträder Paulus kvaliteter i sin uppmuntran och tröst till alla ombord.

Han kunde förklara för dem att en guds ängel hade bekräftat för honom att de skulle nå Rom och att Paulus skall stå inför kejsaren (vers 24).

Besättningen fick ändå panik och försökte överge sina poster. (Apg 27:30). Paulus handlingsförmåga lyste fram i denna kris och han berättade för officeraren och soldaterna om sjömännen deserterar kommer de inte att överleva. Han talade med gudomlig pondus och räddade alla ombord från att mista livet. Paulus talade i milda ord i ett ansträngt läge eftersom han var säker på att de skulle nå destinationen Rom (vers 31). Soldaterna hade nu lärt sig att lita på Paulus råd och gjorde det som var nödvändigt för att rädda alla liv ombord (vers 32).

Nästa akt i denna dramatik finner vi i vers 33 och än en gång visar Paulus sin finkänslighet. Låt oss få iscensätta händelsen.

Ombord på skeppet var det 276 människor (vers 37). Fartyget kastades hit och dit i stormens öga och alla ombord förlorade allt hopp om räddning (vers 20). De var slagna av bedrövelse och ångest, stormen hade skapat förvirring och oordning. Detta ledde till att de tappade apatiten och hade inte ätit på 14 dagar (vers 33) och de kunde inte ha sovit så mycket heller. Detta är ett tillstånd som påverkar både psyket och kroppen. Utan sömn bryts viljans styrka ner och kroppen försvagas ju utan mat. Detta kan leda till en djup depression och följden blir att man ger upp i fullständig bedrövelse. Paulus (vers 33) förfogade över denna förödelse och han visade återigen en finkänslighet genom att uppmana alla att äta (33-34). Det första han tänkte på var inte stormen och det oundvikliga haveriet utan folkets hälsotillstånd. De behövde äta för att få tillbaka energin och livskraften och således blir räddade. Han försäkrade dem om att inte en enda skulle mista livet (vers 34).

Paulus såg Guds avbild i dessa människor och samtidigt ett folk ”utan Gud och utan hopp.” Detta rörde honom djupt i hans hjärta. Hans omsorg och kärlek fick honom att ingripa och ändra stämningen hos alla ombord på skeppet. Han stillhet skapade en fridfull samklang hos dem. Han tog ett bröd och tackade Gud inför dem alla och alla fick nytt mod att äta sig mätta. Därför gick inte en enda människa förlorad (27:35-38).

Är inte denna lärdom ganska uppenbar? En pastor/predikant skall visa självbehärskning i alla lägen och kunna visa upp en finkänslighet, handlingsförmåga och kärlek till de frälsta såväl som de ofrälsta.

I nästa blogg får vi träffa Paulus som Pastor.

av David Whitworth

I blogg fem följde vi Saulus och hans sällskap på resan till Damaskus där han hade planerat att utrota församlingen. Hans plan krossades genom Herrens ingripande. Saulus konfronterades med den levande Kristus som talade till honom och visade honom sin härlighet och Saulus föll till marken(Apg 9:4). Han blev överfallen av synen. Det finns andra fall i Bibeln om sådana upplevelser. Jesaja i templet (Jes 6) och Johannes på Patmos (Upp 1:17) är exempel på det. En förnimmelse om Guds härlighet ger inte rum för högmod snarare ödmjukhet och vördnad.

Nu är dags att fortsätta följa Saulus på sin resa. Saulus var hans hebreiska namn och Paulus var hans grekiska namn (Apg 13:9). I fortsättningen använder jag hans grekiska namn.

Det blev en stor skräll när han blev Herrens fånge och det gav ringar på vattnet som ingen kunde förutspå. Från att vara de kristnas fiende nummer ett till att bli hedningarnas apostel. Från hat till kärlek.

Vi läser berättelsen i Apg 9:5 och här får Paulus svar på sin fråga om vem Herren är. I vers 6 ställde han ytterligare en fråga om vad Herren ville att han skulle göra (Reformationsbibeln 9:6) och fick anvisningen att gå in i Damaskus och där skulle han få svar på sin fråga. Han måste ha varit mycket fundersam. Detta var en ny situation för honom som han då inte riktig kunde begripa. Men Herren ledde Paulus steg för steg och så är det också med oss. Herren leder oss på samma sätt i våra liv, för detta är trons väg.

När Paulus ställde sig upp upptäckte han att han var blind (9:8). Det bländande ljusets hade en sådan effekt på honom. Om vi inte upplever ljusets effekt på våra andliga ögon då är det dags att söka Jesus i Bibeln för att få en glimt av Hans bländande ljus.

Vad var det nu som fyllde Paulus tankar? Det främsta måste ha varit det som låg framför honom i Damaskus. Att utrota de kristna i staden var inte på tal längre men hur skulle de troende ta emot honom? Och så var frågan om hur evangeliets fiender skulle bemöta honom. De hade ju höga förväntningar på att Paulus skulle gå i bräschen för deras sak. En sak som blev solklart för honom var att han kunde inte fortsätta förfölja Kristus och hans församling. Det var ett avslutat kapitel i hans liv och början på ett nytt.

Damaskus
Med hjälp av hans sällskap kom Paulus till Damaskus. Där började andra skedet i hans nya liv. De första tre dagarna i staden bodde han hos Judas (9:11). Under den tiden var han fortfarande blind och varken åt eller drack (9:9). Vi får inget svar om orsaken till fastandet. Vi vet dock att under fastandet bad han (9:11). Under bön hade Paulus fått en syn om lärjungen Annanias som skulle lägga händerna på honom för att han skulle få tillbaka sin syn. Samtidigt fick Annanias i en syn direktivet att bege sig till Judas hus och där träffa Saul och lägga händerna på honom. Guds väg till den utvaldes kallelse och frälsning är aldrig slumpmässig utan allting är redan bestämt i evigheten.

Judas var en lärjunge och det är den enda vi vet om honom. Mina tankar går till Spurgeon som frälstes genom en okänd metodistpredikant och en bristfällig sådan. Gud är inte beroende av någon för att frälsa sina utvalda. Han ta vem Han vill i sin tjänst.

Annanias var naturligtvis ifrågasättande om uppgiften (9:13). Paulus rykte gick före honom och Annanias och de andra troende i Damaskus trodde det var en komplott att han smyger sig in bland dem för att utföra sitt syfte Men nu kommer sanningens ögonblick. Gud förklarade för Annanias hans plan för Paulus (vers 15-16). Detta måste ha varit en svindlande tanke för honom att en intolerant hebré var utvald av Herren till att vara den stora aposteln till icke judar. Något som var omöjligt och otänkbart!. Annanias’ uppgift var att lyda Gud och Gud gör resten. Annanias besökte Judas hus och utförde Guds uppdrag och Paulus fick tillbaka sin syn och då uppfylldes han av helige Anden och döptes (17-19).Han stannade kvar några dagar hos de troende i Damaskus och de accepterade honom som en broder i Kristus.

Från mörker till ljus
Observera att i vers 18 står det: ”Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.” Från detta ögonblick var Saul en ny människa i Kristus. Han blev hedningarnas stora apostel Paulus. Han var inte bara botad från sin fysiska blindhet utan också sin andliga blindhet.

Hans andliga ögon upplystes av Anden. Han blev en ny människa och detta gav honom en helt ny världsbild och ett nytt sätt att tänka och mörkret försvann ur hans liv. Det som han upplevde i sitt möte med den levande Kristus kom till utryck i hans brev. Paulus använder flitigt ord som blindhet, mörker, ljus och upplysning i sina brev. Vi skall definiera dessa ord och börjar med mörker och blindhet eftersom det hjälper oss att få en bättre förståelse av vad ljuset är för något.

Enligt Dictionary of New Testament Theology Vol 1 är mörker det som är mörkt, dystert och ondskefullt. I detta mörkrets rike fattas ordning och symmetri, det är ljusets frånvaro och i NT används ordet metaforiskt det som ger upphov till synd och ondskan. Alltså mörkrets rike är satans rike och därför präglas det av lögner, falskhet, oordning, ondskan och själviskhet. Paulus sammanfattar detta tillstånd hos människor som okunnighet och detta leder till ”utsvävningar och bedriver all slags orenhet och får aldrig nog”. (Ef 4:17-19). De fumlar i mörker och är fångade av djävulen för att gör hans vilja (Gal 5:19-21). Johannes ger en slående beskrivning av detta tillstånd: ”Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.” (Joh 3:19).

Däremot, Jesu Kristi rike är ljusets rike eftersom Kristus själv är ljuset (Joh 8:12) och vad är då ljuset om inte sanning, helighet, härlighet, symmetri, harmoni och ordning och reda. Det är exakt allt som Kristus är. Det är meningen att ljusets rikes medborgare, de troende, visar upp dessa egenskaper i sina liv som Paulus sammanfattar i Gal 5: 22-26.

Paulus teologi?
Kunde ljusets rikes och mörkrets rikes bärande idéer var grundtanken i Paulus teologi? Låg detta till grund när han skrev sina brev efter hans upplevelse på vägen till Damaskus? Jag tror att nyckel till att förstå honom ligger just i hans förståelse av dessa riken och detta kommer till utryck i det flesta av hans brev. För Paulus var det en bjärt kontrast mellan dessa två rike och det finns inte något utrymme för en kompromiss eftersom ljuset och mörkret inte har något gemensamt med varandra (2Kor:6 14). Kristus är kung i sitt rike och det centrala budskapet är att evangeliet är handlar om Kristi härlighet (2 Kor 4:4). Ty Gud som sade: ” Ljus ska lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.
 
Alltsedan Reformationen har historisk forskning erkänt att Paulus teologi är framförallt försoningens teologi. Centralt i försoningens teologi är Kristi död och uppståndelse som krossade mörkrets krafter. Denna försoning förenar syndiga människor med Kristus och i Kristus. Kristna är nu korsfäst, uppstånden och förhärligad ’i Kristus’ (Rom 6, Gal 2:20). Allt detta betyder att de troende är nya människor i Honom (2 Kor 5:17-19). Han har fört dessa från mörkrets rike till ljusets rike Kol 1:13:”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.”

Det är en nödvändighet för oss alla att få en förståelse av varför och hur Nya Testamentet delar världen i dessa två grupper. För predikanten och evangelisten ger det en stor insyn i de ofrälstas tillstånd inför Gud. De måste lita på evangeliets kraft till frälsning ( Rom 1:16). Det finns inte en enda människa som Gud inte kan frälsa, från det mest religiösa till det mest hårda och hänsynslösa människor.

I blogg fem och denna blogg har jag försökt att ge en bild av Paulus bakgrund och frälsning. Jag har försökt att tränga mig in i hans tänkande och känslor både före efter hans frälsning, från en radikal jude till en radikal apostel. Min förhoppning är att alla skall förstå hans brev bättre och hans predikningar i evangeliets tjänst. Om detta är till hjälp för bara en av er som funderar på en kallelse i predikantens tjänst så prisar jag Herren för det.

Nästa blogg börjar vi med Paulus predikningar.