Under våren har vi gått igenom en riktigt gammal text från den tidiga kyrkan i en hemgrupp. Det är Didache – De tolva apostlarnas träning, skriven någon gång mellan år 50 och 100. En viktig inspiration har varit boken ”Efter Kristus – Att följa Jesus med hjälp av Didaché” av Tobias Hadin och Kristoffer Lignell.
 
Här är några erfarenheter:
 

• Didache är inte Bibel. En viktig utgångspunkt är att Didache varken är eller försöker vara Bibel. Texten är lättast att förstå som en utbildningsmaterial till en kurs för nya kristna i en renlärig församling i den kristna kyrkans första århundrade. Vi har tänkt oss att en klassisk evangelisk förkunnelse, typ den som finns i Paul Washers ”Det allra viktigaste - Evangeliets kraft och budskap” har varit vägen in i tron för de som går den här lärjungaträningen och att fokus här läggs på praktisk undervisning för den som redan kommit till tro. Att Didache inte är Bibel innebär också att vi kan tillåta att de som skrivit inte alltid tänkt färdigt och att de tycks ha haft bristande tillgång till Paulus brev, att det här blir utgångspunkt för ett samtal om sund teologi. Samtidigt är ekona från Bibeln, särskilt Matteusevangeliet, tydliga och med en välvillig tolkning så är det inget som direkt skär sig mot Bibeln. 
• Didache kommer ur levande församlingspraktik. Det märks väldigt väl att det här är praktisk undervisning som slipats mot ett levande församlingsliv. Det är något djupt pastoralt över det hela som faktiskt gör väldigt gott in i en frikyrkoförsamling i vår tid. Vi har haft en individuell praktisk utmaning mellan varje träff, och det har varit förunderligt hur väl texten har gjort sig för detta. Även om kulturen på flera sätt var annorlunda så är många av de frågor de behandlar oerhört tillämpbara rakt i våra svenska vardagsliv. Visst kan det vara vackert att läsa ökenfäder och ökenmödrar, men som manual i vardagskristendom är Didache verkligen svårslagen. 
• Didache har den fria församlingens teologi. Katoliker och högkyrkliga vill ju gärna göra Didache till sin och vrider och bänder tolkningar så att det ska passa. Vi har nog tyckt att Didache stämmer påfallande väl med vår friförsamlingsverklighet, med troendedop, karismatiska profeter, enkel församlingsordning, lärjungaskap och allt.. Här finns varken påvar eller biskopar, endast profeter, församlingsföreståndare och församlingstjänare. Vi provade också liturgin för tacksägelsemåltiden praktiskt och fann den vacker och enkel. Något som borde studeras mera är hur högkyrkliga akademiker översätter in biskopar i gamla texter, där församlingsföreståndare är en mer naturlig översättning.

.

Av David Whitworth
 

Den romersk katolska kyrkan ville samla in pengar för att bygga S:t Peters kyrkan i Rom. Påve Leo X godkände försäljningen av avlatsbreven i Tyskland till insamlingen. Påvens kommissarie var den illa beryktade dominikan munken Johann Tetzel. Han lovade att de som köpte avlatsbreven för de dödas räkning skulle Gud omedelbart befria deras plågade själar från skärselden till evigt paradis. Tetzels lilla rim lydde:
"När penningar i kistan klinga, strax själarna ur skärselden springa."
 
Det var mot denna bakgrund som Gud reste upp den man som han hade uttrustat för att träda fram i detta historiska ögonblick. Martin Luther var på alla sätt mannen för ögonblicket. 31 oktober 1517 var en av de största dagarna i kyrkohistorien och en dag som alla bibeltroende älskar och ständig tackar Gud för.
 
95 teser
Luther spikade upp sina 95 teser eller satser på slottkyrkans dörr i Wittenburg på denna datum och tog upp striden med katolska kyrkans avlatshandel. Det var inte Luthers avsikt att ge ut sina teser för allmän spridning eftersom de var skrivna på latin. Han bjöd bara in de lärde till att diskutera och kyrkomännen till att ta ställning. Några män hade dock översatt teserna på tyska utan tillstånd och låtit trycka upp dem. Detta blev snart samtalsämnet i hela Tyskland. Luther kunde aldrig ana att han hade satt igång en av historiens mäktigaste rörelse som tog Europa med storm, detta som kallas Reformationen.
 
I den första satsen står det:
När vår Mästare och Herre Jesus Kristus sade:" Gör bättring osv", ville Han att den troendes hela liv skulle bestå av bättring".
Redan denna första tes var ett kraftigt hammarslag mot den katolska kyrkans teologi och lära.
 
Luther var mån om att folket blev upplysta om avlåtens bedrägeri. Därför skrev han en predikan över avlaten och nåden som visade att en människa kan inte åstadkomma någonting för att förtjäna förlåtelse för sin synd. Bara Herren Gud kan förlåta synd av nåd.
 
Stormen blåser upp
Predikan och teserna nådde den romersk katolska hierarki i Rom. Nu kom Luther i hetluften. Johan Ek och Tetzel ansatte honom med grova ord. Sylvester Prierias uttalande lydde:
"Den som inte erkänner den romerska kyrkans och romerska biskopens lära som den ofelbara trosregel, från vilken den Heliga Skrift får kraft och auktoritet, är en kättare..."
Prieria övergick då till att avfärda Luthers satser och beskrev honom som en spetälsk med en skalle av trä och en tryne av järn.
 
1518 kallades Luther till Rom för att försvara sig mot anklagelserna. Genom Frederick den Vises ingripande överfördes förhöret till Tyskland. Kardinal Cajetan var Roms ombud för att övertyga Luther om sin irrläror. Det första av tre möten hölls i Augsburg 11 oktober 1518. Cajetan misslyckades fullständigt. Ännu återstod två förhör som slutade på samma sätt. Luther var obeveklig. I Rom var hierarkin missnöjd med utgången och la all skuld på Cajetan.
 
Worms förhöret
Kejsaren Karl den femte öppnade riksdagen i Worms 28 januari 1521. Luther kallades till förhör inför denna riksförsamling. Påvens sändebud vår Girolamo Aleander som påstådde att kyrka redan hade uteslutet Luther och det enda som återstod var att bränna honom på bål som kättare. Frederick den Vise vädjade till riksdagen för att Luther skulle behandlas rättvist och få tillfälle att försvara sig. Luther stod nu framför Kejsarens tron. På ett bord bredvid låg alla hans böcker som han hade givit ut. Han fick två frågor. Den ena frågan var om han erkände böckerna som sina och den andra frågan var om han ville återkalla innehållet. Den katolska teologen Johann Eck ställde en enkel fråga till Luther och det var om han var beredd att överge sin kätteri. Luther svarade med det mest berömde orden i västerländsk kristendoms historia:
"Här står jag, jag kan intet annat, Gud hjälpe mig. Amen"
Så var då Luther bannlyst av påven och förklarad fredlös av kejsaren.
 
Luthers liv var nu verkligen i fara, men stunden var ännu inte inne för Guds trofaste och modige tjänare att träda in i härligheten. Gud hade andra uppgifter för honom.
 
Luther "kidnappas"
Det var 26 april 1521 som Luther reste från Worms till Wittenburg. Plötslig och oväntat kom två beväpnade riddare ut från skogen och förde bort honom. Hans vän Amsdorf som satt bredvid honom på vagnen och på förhand visste om saken, sprang bort och gömde sig.
 
Luther fördes bort till slottet Wartburg som "fånge". Av allt att döma var det Kurfursten Frederick som låg bakom för att beskydda Luther. Martin kallade Wartburg för sin Patmos. Det var på slottet som han översatte Bibeln från hebreiska och grekiska till tyska. Hans hår och skägg lät han växa och han klädde sig i riddardräkt och kallades junker Georg, så att han kunde röra sig fritt i trakten runt slottet.
 
1522 åkte Luther hem till Wittenberg trotsande alla faror på vägen och kurfurstens förbud. Just i den tiden fattade han beslutet att gifta sig och starta en familj. 13 Juni 1525 vigdes Luther och Katarina von Bora. Paret upplevde ett lyckligt äktenskap och var välsignade med flera barn.
 
Senare i livet led Luther av depressioner och en hel del sjukdomar. Han hade dålig matsmältning, gallsten, värk, ständigt huvudvärk och han var nästan blind på ena ögat.
 
Hans gåvor
Martin Luther var en flitig författare som älskade musik och komponerade hans kanske mest älskade andliga sång, Vår Gud är för oss en väldig borg. Hans litterära verk var enorm och innefattade böcker som tex. en utförlig kommentar på Galaterbrevet. John Bunyan sade: "Jag föredrar, förutom Bibeln, Martin Luthers kommentar på Galaterbrevet framför alla andra böcker jag har någonsin läst." Boken Om Den Trälbundna Viljan var ett polemiskt verk riktad mot Erasmus bok om den fria viljan i vilken Erasmus angrep Luther väldigt häftigt för sin syn på viljans bundenhet. Luthers bok är en klassiker av sin art.
 
Bortgången
I januari 1546 åkte Martin från Wittenberg till Eisleben för att medla i en arvstvist mellan grevarna av Mansfeld. Det var hans sista resa och han kom aldrig hem igen. Under resan blev han förkyld och kände sig mycket svag. I Eisleben blev han sängliggande och vaknade upp mitt i natten och klagade över tryck över bröstet och krafterna avtog väldigt hastigt.
18 februari 1546 somnade han in i Herren.
 
Nyheterna om Luthers död bredde ut sig och en djup sorg kom över hela landet. Hans kropp fördes till Wittenberg. Vid vägen samlades människor från alla håll och följde kistan till staden där han begravdes.
 
I våra dagar finns det ett uppenbart behov av att återvända till reformationens män och deras lära, och för att återupptäcka våra rötter som håller på att dö förgiftade av falska profeter och deras giftiga och obibliska läror.
 
Avslutningen
Reformationens slagord:
Skriften allena - Nåd allena - Tro allena - Kristus allena - till Gud äran allena.
Detta skall också vara vårt slagord!
 
Namnet "protestant" har fått en negativ klang som om det bara var en protest mot den romerska kyrkan och dess lära.
Reformationen inkluderade detta men reformationens troende protesterade evangeliet, alltså förklarade Bibelns sanningarna som Rom har förnekat, förvrängt, försummat och förmörkat.
 
Är inte vi då alla protestanter?