Bibliostyle: How We Live at Home with Books
Nina Freudenberger
Clarkson Potter, 2019
 
Studio: Creative Spaces for Creative People
Sally Coulthard
Jacqui Small LLP, 2017
 
My Creative Space: How to Design Your Home to Stimulate Ideas and Spark Innovation
Donald M. Rattner
Skyhorse, 2019
 
Vi är nog många som hamnat i en situation där vi har mer tid i hemmet, både för arbete och fritid. På Instagram kan man flera som lagt en lite tankemöda och några praktiska timmar på att förbättra sitt hemmakontor. Här är några tankar baserade på böckerna ovan.
 
Hemmabiblioteket bör vara vackert och inspirerande
Nina Freudenberger ger många exempel på hur man sätta samman ett bibliotek för studier och kreativitet. Något som är slående på de vackra bilderna är hur så många av biblioteken blandar konstföremål med böckerna. Att låta en samling böcker blir något mer, något vackert och inspirerande.
 
Hemmabiblioteket bör vara en resurs för studier och kreativitet
Ett bra hemmabibliotek har den där rika sammansättningen som gör att man både kan kolla upp grundläggande saker i de områden man arbetar inom och gå på inspirerande utflykter lite utanför sin vanliga läsning. Ett hemmabibliotek bör inte vara ett museum över vad man läst, utan snarare en resurs för studier och kreativitet. Det är kan vara värt att lägga lite tid på att planera och utveckla, men också fortlöpande rensa ut.
 
Det digitala bibliotekets för- och nackdelar
Ett digitalt kan vara ett mycket användbart komplement till det fysiska biblioteket. Det tar inte plats, sökbarheten är mycket bättre och man kommer allt från mobilen. Samtidigt så är det digitala biblioteket kanske inte samma motor i kreativa utflykter i bokhyllan.
 

• Logos Bible Software är centrum i mitt digitala bibliotek. Verktyg för tung interaktion med Bibeln och möjlighet att bygga ett omfattande referensbibliotek. Nackdelen med Logos är väl framförallt kostnaden. Det är här jag har kommentarer och referenslitteratur.
• Olive Bible Software är enkelt, billigt och smidigt. Förmodligen en bibelmjukvara som räcker för många. Jag använder den lite som en studiebibel på turbo och giller det så, även om jag vet att det går att göra så mycket mer.
• Amazon Kindle är billigt och enkelt, men har bristande sökbarhet. För mig är Kindle ett bra sätt att till en låg kostnad följa med i den senaste allmän-litteraturen, t.ex. den senaste boken från Princeton Theological Seminary om ungdomsarbete, böcker att läsa en gång och kanske inte gå tillbaka till så ofta.

 
Att inreda för arbete, kreativitet och studier
För Sally Coulthard är studieplatsen bara en av flera former för en ateljé eller studio. Den kanske viktigaste poängen är att om man har ett intresse, en hobby eller ett arbete som man utför i hemmet, då är det värt att inreda en plats i hemmet anpassat för det. Är bön viktigt i ditt liv, varför inte göra en fin böneplats som inspirerar till bön. Är studier av Bibel och teologi en del av ditt tjänande i den kristna församlingen, varför inte göra iordning ett studiebibliotek, ett särskilt skrivbord och allt som behövs för det. Har du insett att du nu alltmer leder församlingen genom videokonferenser, anpassa en plats för videokonferens med bra ljus och en passande bakgrund.
 
Den vetenskapliga grunden
Men är det inte bara lite på känn tänker du. Gör det verkligen någon skillnad att ha ett trivsamt hemmakontor? Här kommer Donald M Rattner till hjälp och ger hur många exempel som helst på forskning som stöder olika metoder för att göra ditt hem till kreativt centrum i ditt liv. Till exempel är färgen blå bra för kreativitet och det gör stor skillnad att ha skrivbordet så att du tittar ut mot rummet.
 
Sammanfattning
Tre mycket inspirerande böcker om hur man kan göra hemmet till ett verktyg för hobby, studier och arbete. Inte minst bilderna väcker så många idéer och uppslag. Läs och njut …

Av David Whitworth

Ecklesiologi är läran om kyrkan och har sitt grund i ordet ekklēsia som betyder församling eller menighet och är en utkallad skara. Ordet betecknar en cirkel av troende i en bestämd plats som samlas för gemenskap och tillbedjan. Dessa lokala eller synliga församlingar i Nya Testamentet var manifestationer av den enda universella menigheten.

Församlingen
Den universella församlingen är en världsomfattande sammanslutning av alla som är pånyttföda, rättfärdiggjorda och helgade i Kristus som Herre och Frälsare. Ekklēsia i sin omfattade mening är alla Guds folk i himmelen och på jorden som är andligt förenade i Kristus.

Nya Testamentet innehåller ett antal bildliga uttryck för församlingen: Kristi kropp (Ef 3:6) som innebär både den universella och lokala församlingen. Hon är en organism, en levande enhet och inte en ekumenisk organisation. Kristi kropp består uteslutande av pånyttfödda människor och är nya skapelser i Kristus. Helige Andens tempel, kyrkan i Korint kallades för Guds tempel i vilken den helige Anden bodde ( 1 kor 3:16,17). Församlingen är sanningens pelare och grundval (1 Tim 3:15) och hänvisar till kyrkan generellt och därför till varje del. Hon är väktare över sanningen, sanningens fästning och försvarare mot alla fiender.

Evangeliets fiender anklagar församlingen för alla slags grymheter och omoral. Stämmer det? Ett aktuellt fall är Knutby. Ett citat från Paul Washers bok ’Ett nytt hjärta’ sid 142 ger följande svar på anklagelser: ’Men alla deras anklagelser är helt enkelt inte sanna. De är resultat av ett och samma teologiska fel: anklagarna har inte en biblisk förståelse av församlingen. Därför anklagar de den sanna församling för de illdåd som begåtts av de som identifiera sig själva med församlingen, men som inte har någon del i henne eller hennes frälsare’. Det är den sanna församlingen som jag kortfattat har försökt beskriva.

Partikulärbaptisternas ursprung
Historien om partikulärbaptisterna börjar några årtionden senare än generalbaptisterna. Rörelsen var den andra baptiströrelsen. Generalbaptisterna var de första 1611 och var resultat av en direkt länk med de kontinentala anabaptisterna. Generalbaptisternas teologi var stark arminiansk som ledde dem att förkasta partikulärbaptisternas teologi. De sistnämnda trodde på partikulär eller bestämd försoning.

Hade partikulärbaptisterna någon beröring med de holländska anabaptisterna? Det finns antydningar om det eftersom Richard Blunt, som var holländsktalande, skickades till Holland för att tala med anabaptisterna. Blunt kom i förbindelse med rörelsen men det finns inte något bevis på att den hade någon inflytande på honom eller partikulärbaptisterna. Frågan om dop genom nedsänkning växte fram snarare inom den egna kretsen.

Partikulärbaptisterna härrör från en semi-separatistisk fristående församling vars första pastor var Henry Jacob. Denna församling separerade sig från den anglikanska reformerta kyrkan, men fasthöll kontakt med dem. Församlingen lade beslag på en fristående existens men kritiserade aldrig nationella kyrkan. Jacob blev senare partikulärbaptist.

På 1630-talet dök det upp en grupp, som var mer radikala än semi-separatisterna, vars invändningar var riktade mot nationella kyrkans giltighet. Dessa separatister ville avskära all kontakt med den anglikanska kyrkan. Dessa ’dissident bröder’ argumenterade för en förståelse av lokala församlingens ecklesiologi, baserad på församlingens självständighet. Ledare för rörelsen var puritanerna Thomas Goodwin, Philip Nye, Jeremiah Burroughs William Bridge, och Sidrach Simpson. Dessa män blev då kända som ’nonkonformister’. Ut ur denna rörelse frammanades partikulärbaptister. Partikulärbaptisternas ledare bl.a. Hanserd Knollys och William Kiffin var i nära kontakt med ’dissidentbröderna’ och deras församling kom till med nonkonformisternas välsignelser.

Det som står oklart är hur det gick till i dopförrättningen. Richard Blunt och Blacklock som var medlemmar i Jacobs semi-separatistiska församling var de första med att uträtta dop genom nedsänkning. Frågan är, var de redan döpta eller döpte de varandra? Jag lämnar frågan obesvarad eftersom svaret är oklart.

John Spilsbury grundade första partikulärbaptist-församlingen. Han förespråkade varje lokal församlingens rätt att välja dopförrättare oavsett om de är döpta eller inte. Hans argument var att de alltid måste gå i täten för att lyda Guds Ord och rätta församlingens ordning efter bibliska principer. När dessa principer är bestämt, då är de bestående och varje medlem har en plikt att underställa sig dem.

Flera partikulärbaptistiska församlingar träder fram
I början på 1640-talet började flera partikulärbaptist-församlingar träda fram. Dessa församlingar anammade en självmedveten identitet och placerade sig själva bland de reformerta kyrkorna. Denna självmedvetna identitet växte utifrån en hög syn på Bibeln som de ansåg som den högsta auktoritet. För dessa partikulärbaptister var dopet en logisk och teologisk följd av reformationens principer. De ansåg sig själva som genomgående ortodoxa i linje med de bästa reformerta kyrkorna i allt förutom dopet.

1644 års baptistbekännelse
När den första London Baptist Confession of Faith 1644 kom till orsakade det ett starkt motstånd till partikulärbaptisterna. De behandlades med misstro och mycket ofta ansågs de som villfarelse och misstänktes för politisk radikalitet. Vidare ville de inte bli identifierade med anabaptisterna. Bekännelsen föddes utav önskan att urskulda sig och att värva ett erkännande och acceptans. Sju församlingar i London samlades och gav ut bekännelseskriften. Skriften reviderades 1646 och överlämnades till det Engelska Parlamentet

1689 års baptistbekännelse
1689 års partikulärbaptist bekännelsens ursprung är inte helt klart men det finns starka indikationer att det har sitt upphov i den Petty France församlingen i London och två av församlingens äldste.

Från sina tidigaste dagar hade partikulärbaptisterna planterat nya församlingar i London och runtom staden. Thomas Collier var den mest aktiva av dem. Genom hela hans liv pendlade han läromässigt och undan för undan distanserade han sig själv från protestantisk ortodoxi. Han hade en lättsinnig syn på Bibelns auktoritet, förnekade treenigheten, att frälsning var möjlig efter döden, och mycket mera.

Allt detta kunde inte låta bli obesvarat. En grupp pastorer i England sökte London ledande pastorers hjälp för att ta itu med Colliers avvikelser. Omkring oktober 1676 samlades ett antal församlingspastorer i ett privat hus för att bemöta Colliers svajande teologi. Bland dem var Nehemiah Coxe och William Collins. Dessa två var utvalda till att skriva en skrift som gav Collier svar på tal.

Coxe och Collins var medlemmar i Petty France församlingen i London och var vigda till äldste på samma dag. Församlingen var en av de sju första partikulärbaptist-församlingar. Nehemiah Coxe var en högutbildad läkare och duktig på latin, grekiska och hebreiska såväl som en skarpsynt teolog. Trots sin unga ålder (27 år gammal) var han högaktad bland sina jämlika och därför skulle vara väl utrustad för att bli redaktör till trosbekännelsen. Coxe gick bort 1688 ett år tidigare än den allmänna partikulärbaptist-sammankomsten.

Coxes kollega William Collins fick en gedigen utbildning. Han var en lärd äldste, en god själavårdare och känd för sin fridsamma ande. Sådana egenskaper lämpade honom som redaktör till 1689 års bekännelse ihop med Coxe. Tillsammans var dessa två väl kvalificerade för att författa en bekännelse.

Den andra London bekännelsen kom ut år 1677 och är större än 1644 års bekännelse och innehåller trettiotvå kapitel. Bekännelsen har en tydlig grund i den presbyterianska Westminsterbekännelsen och den kongregationalistiska Savoy-bekännelsen, stora delar är lika ord för ord, men med avgörande skillnader när det kommer till dop och församlingens organisation. 1869 samlades delegater från 108 partikulärbaptist-församlingar och godkände skriften som teologisk ortodoxins fastställda norm.

En trosbekännelse vägleder Guds folk genom villfarelsens djungel
Det finns en uppfattning att trosbekännelser orsakar splittringar. Ekumeniska rörelsen är trosbekännelsers motståndare som vill ha en gemenskap på den lägsta gemensamma nämnaren. Så varför sträva efter gemenskap med romerska katolska kyrkan? Denna har sin tridentinska katekes som den står fast vid. Det räcker med att bläddra igenom sidorna för att få en uppfattning av skriftens giftiga innehåll. En av de grundläggande lärorna i skriften är kyrkans krav på att vara den sanna Jesu Kristi kyrka med påven som huvud. De underskriver gärna apostoliska bekännelsen men sin tolkning av det är minst sagt förbluffande.

Katekesens nionde trosartikel innehåller kommentarer om apostoliska bekännelsens artikel om ’en helig, allmännelig och apostolisk kyrka’. Katekesens utläggning är uppdelad med fyra rubriker och börjar med fråga 192 och avsluta med fråga 247. Alla dessa frågor med svar är inriktade på att rättfärdiga romerska katolska kyrkans giltighet att vara den sanna kyrkan under påven och att alla andra är avfällingar.

Jämför man detta med vilka som helst av den protestantiska kyrkans bekännelser är det inte svårt att se vilka är bibliska och vilken är lögn. I vårt fall är det 1689 som gäller. Om en församling ska vara ’sanningens pelare och grundval’ då måste hon veta vad sanningen är för något. En genomgående trosbekännelse som samlar den kristna trons grundläggande sanningar är till stor nytta.

Alla dessa bekännelser är skrivna med ett apologetiskt syfte och är vägledande för Guds folk genom villfarelsens djungel och som vi har sett vid 1689 års bekännelses uppkomst. Alla bekännelser ska underkastas Bibeln som högsta auktoritet. Jesu Kristi församling skulle må bra av sin bekännelseskrift. Tanken är värd att begrunda.

Nästa blogg kommer att handla om partikulärbaptisternas ecklesiologi som utrycks i 1689 års bekännelse i det historiska perspektivet.

För dessa serier blogg står jag huvudsakligen i stor skuld till två böcker:
James M.Renihans Edification and Beauty The practical Ecclesiology of the English Particular Baptists, 1675-1705. Volume 17 Studies in Baptist History and Thought and is a doctoral dissertation.
Samuel D. Renihans From Shadow to Substance The Federal Theology of the English Particular Baptists (1642-1704) volume 16 Centre For Baptist History And heritage Studies. This work is also a doctoral dissertation.