Denne förunderliga teologi, Jean Calvin (1509-1564). En man vars tankar är så mycket är överenstämmelse med Luther, men samtidigt så missförstådd av vår tids lutheraner. I den lilla boken ”Brève instruction chrétienne” utgiven 1537 vill han ge en kortfattad introduktion till reformationens tro.
 
I samarbete med det brittiska förlaget Banner of Truth kommer vi att kapitel för kapitel publicera Calvins lilla bok om kristen tro här på bloggen. Även om det finns goda översättningar till engelska och mycken sekundärlitteratur, så tror vi att det kan vara gott för Sverige att få möta Calvin själv på vårt modersmål.
 
Vi möter en teolog som fullkomnar det Martin Luther (1483–1546) inte kunde ta till sin logiska konsekvens, men också ett intellekt med styrka att göra en syntes mellan Luther och Huldrych Zwingli (1484–1531). Det är en ungdomligt frisk Calvin som skriver och många gånger kan man nästan chockeras av det rättframma och raka uttrycksättet.
 

• Kontinuitet. En stor del av boken, själva basen, är en utläggning av trosbekännelsen, Herrens bön, de tio budorden och sakramenten. För de tänkta läsarna bör boken på det sättet inte setts som något omstörtande brott mot traditionen, utan snarare en renande återgång till trons grunder i dess oförstörda skick. Inte något uppbrott, utan åter till Bibelns rena kristna tro.
• Radikalitet. Samtidigt är det grundläggande förändringar Calvin förespråkar. Precis som den lutherska Augsburgska bekännelsen (som Calvin bejakade), så gör Calvin upp med den medeltida kyrkans många missbruk. Istället förespråkas en enkel gudstjänst enligt Bibelns anvisningar, rättfärdiggörelsen genom tron allena och frälsning genom nåd allena. Så görs individ efter individ fri från vidskepelse, avgudadyrkan och människors traditioner.
• Folklighet. När en av sin tids skickligaste teologer anstränger sig för att skriva en kort och enkel sammanfattning av kristen tro på folkspråket är det en god sak. Man kan tänka att lite av reformationens dragningskraft låg just här. Då den medeltida kyrkan lade mycket vikt vid auktoriteter, traditioner, hierarkier och institutioner ser vi här något helt annat. Här togs den vanlige bibelläsaren på allvar och fick stöd i att själv läsa och förstår Bibeln och den kristna tron. Tänk att själv få möta Gud med endast Jesus som medlare!
  

Av David Whitworth

 
Enhet och mångfald existerar sida vid sida i treenigheten, och ännu viktigare hittas enhet i mångfalden och mångfald i enheten. Eftersom denna lära existerar i treenigheten framlockar den då existentiella resultat. Jag skall försöka utreda dessa resultat i fem områden: I skapelsen, uppenbarelsen, frälsningen, församlingen och samhället.

Skapelsen
Universum härskas av lagar och principer som är sammanflätade i design och struktur och som är grundstommen i enheten. Ett exempel är matematikens lagar som i enhet hittas mångfalden. Min fru och jag gillar att lösa sudoku och eftersom matematikens lagar är varaktiga så kan vi lösa sudokun i dess, till synes, oändligt växlingar.

Vårens fågelsång är ett av det skönaste exempel på enhet i mångfalden och mångfald i enheten. Varje fågelart har sin egen sång men alla sånger harmoniseras till en stor kör stigande upp till ett stort crescendo som fyller luften med en oskriven symfoni.

Ytterligare ett exempel är ett snötäcke på marken en kall vinterdag i som innehåller oräkneliga mängder snöflingor och alla har eget mönster.
Skapelsen är genom synd befläckad, men ändå trots det är den en uppvisning av treenighetens härlighet och harmoni (Ps 104). Det är ibland nödvändigt att stanna upp och ta hänsyn till dessa visuella hjälpmedel som borde fylla oss med glädje, vördnad och tillbedjan.

Uppenbarelsen
Bibeln är ett litterärt mästerverk utan motstycke, eftersom det är Guds ord överfört till oss från en evig dimension. Vi skulle då ha stora förväntningar att mångfald och enhet präglar dessa sidor som de sannerligen också gör.

Bibelns skrivelser är inspirerade, skrivna av män drivna av Gud från alla samhällsställningar: politiker, kungar, filosofer, fiskare, herdar, och poeter hittas bland författarna. Bibeln var skriven över 1600 års tidrymd på tre kontinenter och på tre språk. Den täcker en rad ämne som historia, poesi, äventyr, religion, politik, läran och logik. Vilken mångfald!

Bibelns enhet hittas i Jesus Kristus-Ordets centrala skepnad, och i sitt fundamentala tema om kosmisk frälsning genom Kristus utvecklad i världens historia.

Enhet och mångfald, som är samstämmig i treenigheten, är sammanflätade in i tillvaron och bekräftad i uppenbarelsen.

Skriftens heliga mönster och innehåll som uppvisar treenigheten förser oss med existensens sanna epistemologi (en fråga om vad vi vet och hur vi vet detta). Bibeln underrättas till oss i propositioner och således är sanningen objektiv och varken underkastas empirisk granskning eller det dialektiska paradigmet. Ordet bekräftas ändå i kunskap och i erfarenhet

Frälsningen
Enhet i mångfalden är glänsande i treenighetens frälsningsplan (2 Tess 2:13,14). Gud Fader utkorar och kallar oss. (Ef 1:4). Sonen genom sin ställföreträdande strafflidande försonar oss (Gal 3:13). Heliga Anden föder oss på nytt (Joh 3). Han omskapar Kristi avbild i oss (Gal 4:19) genom sinnets förnyelse (Rom 12:2) och helgelse i sanningen (Joh 17:17). Helgelse är fortlöpande: vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet (2 Kor 3:18). Kristi sköna avbild, Hans utstrålning, omskapas stegvis i och genom oss. Alltså vi förvandlas till sanna ädla människor.

Guds metoder för att frälsa sina utvalda är mångfaldiga. Paulus’ resa till Damaskus tvärstannade för att Herren ämnade frälsa honom (Apg 9). Lydia satt vid floden när Herren genom Paulus öppnade hennes hjärta på odramatiskt sätt. (Apg 16:14). Annat var det med Filippi fångvakten som Gud frälste i det mest omskakande omständigheter (Apg 16: 25-34).

Den lokala församlingen
Den lokala församlingen är en samling Guds folk som genom formgivning utkallas till gemenskap. Att bibehålla, förklara och tillämpa sanningen är hennes uppgift (1 Tim 3:15). Heliga Anden är verksam i sitt folk för att skänka gåvor till församlingens tillväxt och uppbyggelse (1Kor 12:4-10) och för att utföra sin angivelse som sanningens väktare och förkunnare. Guds yttersta syfte med församlingens gåvor är att förhärliga sig själv (1 Kor10:31).

Gåvornas mångfald, skänkta av Gud till församlingen, är en av treenighetens mångfalds klaraste manifestationer.

Inte mindre iögonfallande är den lokala församlingens enhet i mångfalden. I 1 Kor 12:12 och framåt utvecklar Paulus kroppens analogi om medlemmars enhet och mångfalden i enheten. Människans rörlighet skapar lokala församlingar med ett medlemskap som består av ett antal nationaliteter så väl som kristna från olika samhällsskikt. Det är en genomgripande enhet utan motstycke.

Samhället
Syndens fula ärr sätter sin stämpel på mänskligheten men ändå finns enhetens spår och (inte ovillkorligen i) mångfalden. Paulus på Areopagen utryckte det som Ty i Honom är det vi lever, rör oss och finns till (Apg 17:28). En organisk enhet existerar mellan människor, djur och växtliv som är bunden till Kristus för att överleva. Mångfalden är en självklar del av människosläktet som skapades till folkgrupper, språkgrupper och stammar. Lika mycket har Gud i sin kärlek skänkt människor olika förmågor och talanger för att bidra till mänsklighetens välfärd. I sådana områden som konst, astronomi, medicin och vetenskapliga upptäckter kommer dessa talanger och förmågor till sin rätt men ibland är de förvrängda och missbrukade.

Syndens förskräcklighet har vanställt enheten och mångfalden, och är iögonfallande i alla livets områden. Postmodernismen ställer krav för frihet och mångfalden utan det minsta hänsyn till enheten. Överallt ser vi horribla konsekvenser av detta ohämmade förhållningssätt som lämnar efter sig stora spår av mänskliga vrak.

Å andra sidan, enhet eller enformighet som uppenbaras exempelvis i religion eller politik utan hänsyn till Bibelns mänskliga grundvärderingar är despotisk och brutal i sina planläggningar att manipulera och kuva människor. Det behövs inte något bevis på.
 
Enhet och mångfald, väsentlig i treenigheten, förser oss med en omfattande och integrerad syn på livet. Denna världsbild hjälper oss att begripa tillvarons väsen och grund och de komplexa problem som mänskligheten tampas med. Att förneka denna lära är vådlig och ödslig och överlämnar världen på subjektivismens strand utblottad till väder och vindens moraliska och etiska frätande.

Om jag bestrider treenighetens existens och således samband mellan Fader, Sonen och Anden så förnekar jag grunden till alla slags relationer. Rent praktisk är jag främmande till mig själv, följaktligen måste jag upprätthålla förbindelsen med min existens och det genom att dana min egen identitet och framtiden. Helt logisk, i mitt sökande, är jag då ansvarig bara till mig själv. Om så är fallet vad har jag då för förpliktelser mot mina medmänniskor? Som en främling till mig själv och konsekvent till andra människor vad har jag för behov av att behandlar dem med värdighet? Vad gäller miljön är den helt betydelselös och ger mig inte någon ansvarskänsla.

Historien är nedskräpad med fall på fall av extremismens pendel, uppskruvad av synd, pendlande mellan form och frihet.

Denna treenighetslära vill sätta oss i stånd att åskåda livet i sina rika variationer och enhet (Ps 104) som en existentiell uppvisning av treenigheten.

Vi får också en framtidsglimt där form och frihet blomstrar och sammanlöper i fullkomligt konsonans i nya himlar och en ny jord (2 Pet 3:13).

Slutligen, nya infallsvinklar öppnas upp som vi har aldrig förr anat. Upptäckterna vill gripa oss och fylla oss med glädje i att förhärliga Gud.