Av David Whitworth

 
Anders Wiberg kom att bli en av de tydligaste ledarna i den tidiga svenska baptiströrelsen. Han växte upp i ett tidigt svenskt 1800-tal präglat av andlig nöd.
 
Hemmalivet
Anders Wiberg föddes 17 juli 1816 i byn Vi, Hälsingtuna socken i Hälsingland. Hans föräldrar var bönder. Familjelivet var ett tragiskt kapitel. Hans far led av spritproblem och blev dödad av en granne. En kväll var båda männen berusade och kom i ett bråk som ledde till Anders pappas död. Lille Anders var då bara sju år gammal. Efter faderns död tog hans mamma hand om hemmet, som hon skötte med kärlek och vishet. Enligt honom själv var han tacksam för den uppfostran han fick av sin mamma.
 
Anders tidigaste och starkaste intryck av evangeliets kraft upplevde han hos Norrlandsläseriets sammankomster i stugorna i grannskapet. En sjöman vid namnet Poussads predikan gjorde ett djupt och bestående intryck på honom.
 
Studentåren
 På våren 1827 flyttade Anders till elementärskolan. Efter ett par år i skolan fick han ett jobb i en handelsbod. Under tiden upplevde han någonting som han sent skulle glömma. Han gick och badade med två andra pojkar. Anders kom för långt ut i vattnet och sjönk till botten då han inte kunde simma. Han greps nu av stor förskräckelse för döden men klarade sig med livet i behåll. Han uppfylldes av tacksamhet till Gud för att Han räddat honom och ville ge sitt liv åt Herren.
 
Wiberg började nu läsa Bibeln och god kristen litteratur, som John Bunyans Det heliga kriget. Därefter uppfylldes han av en oemotståndlig längtan att studera. Anders fick studera under den gudfruktige prästen Olof Stålberg under läsåret 1830-1831. Medan han studerade latin hade han Gossners utläggning av Nya testamentet uppslagen bredvid sig. Stålberg hade glömt sina kunskaper i det grekiska språket men det var inget hinder för den ivrige Anders. Då studerade han språket på egen hand, 14 år gammal!
 
Wibergs studier gick vidare när han på sommaren 1832 kom under prästen Lars Landgrens ledning. Anders gjorde raska framsteg i sina studier och ansågs vara mogen att söka till gymnasiet i Gävle 1833. Hans framgångar på gymnasiet var beundransvärda men hans andliga liv var i gungning. Än hade det inte skett något sant frälsningsverk i honom.
 
Uppsala
 Sommaren 1835 tog Wiberg studenten vid gymnasiet i Gävle och började som student i Uppsala. "Här var jag blottställd för ungdomsfrestelser, för vilka jag dukade under" skrev han senare. Universitetsstudierna avbröts på grund av att hans ekonomi var kärv. Då tog han tjänst som privatlärare hos en framstående familj. Under tiden studerade han grekiska och hebreiska till långt in på natten. Detta hade en skadlig effekt på hälsan.

Av David Whitworth

 
Andra hälften av 1700-talet var en slags brytningstid i Statskyrkans historia. Herrnhutismens inflytande från Tyskland gjorde sig gällande i väckelsen, som fick fotfäste i Norrland och gavs namnet Norrlandsläseriet. Den herrnhutiska väckelsen spred sig också delvis till andra delar av landet. Men en andlig vinter föll över Sverige och väckelsen avtog. Rationalismens snåla och iskalla vindar blåste över Sverige från Tyskland, släkte väckelsens eld och lämnade efter sig spår av kaos och förödelse.
 
Vid sekelskiftet var det andliga tillståndet i Sverige nattsvart. Kyrkans predikstol fylldes av ofrälsta präster och prästerskapet sågs som ett yrke med politiska fördelar. Bland prästerna hörde alkoholism, girighet, omoral och svordomar inte till ovanligheterna.
 
Prästen betraktades som Kristi tjänare och Sanningens vägvisare. Då är det inte att undra på att folket trodde sig ha rätt att leva på ett liknande sätt. Frukten av detta blev utbredd vidskepelse och en utsvävande livsstil. Okunnigheten om Bibeln var mycket stor och främst bland prästerskapet. För att vinna frälsningen var det enligt prästerna tillräckligt att leva så rättfärdigt som möjligt och i dödens ögonblick kalla till sig prästen för att ta emot nattvarden som ansågs som ett respass till himmelen. Sverige var i sanning en andlig öken.
 
1800-talets första 30 år var vemodiga. Det var svårt att hitta några troende i landet men hoppet var inte ute. Gud hade bevarat 7000 som vägrade böja knä till upplysningsfilosofins gud.
 
Ebeneser Henderson och John Paterson var två skotska missionärer som var på väg till Indien 1807, men under Guds försyn fastnade de i Sverige. Deras uppmärksamhet drogs till den stora bristen på biblar. Då bestämde de sig för att sätta igång med bibel- och traktatspridning. Detta lade delvis grunden till den kommande stora väckelsen.
 
Samuel Owen var ingenjör och stor industriman som var bosatt i Sverige. Han startade en fabrik som byggde ångmaskiner. Till bekännelsen var han troende metodist och han skickade efter en pastor från England som huspredikant. 1829 anlände George Scott till Sverige och anställdes i Owens tjänst i Stockholm. Sammankomsterna hölls i Owens hem.
 
Vid den tiden var det ökända konventikelplakatet redan lagstadgat och i full verksam kraft. Lagen tillät utlänningar att hålla sina konventiklar (gudstjänster) men bara på sitt eget språk. Svenskar förbjöds att närvara vid dessa sammankomster. Scotts gudstjänster drog snart till sig engelsktalande svenskar. Han var snabbt igång med att lära sig det svenska språket och predikade snart på detsamma. Gud välsignade Scott med väckelse i Stockholm. Kyrkohistoriker är överens om att han utövade ett stort inflytande på den andliga väckelsens förlopp och det svenska kulturlivet överhuvudtaget. Scott var verksam i Sverige 1829-1842.

Through Western Eyes – Eastern Orthodoxy: A Reformed Perspective
Robert Letham
Mentor, 2007
 
Östkyrkan är så olika oss att den faktiskt är rätt så lika oss. Mycket av protestantism och frikyrka är en protest mot sådant som gick fel med katolska kyrkan under medeltiden och reaktion på upplysningens kritik av kyrkan. Östkyrkan gick på sidan av allt detta och har utvecklats oberoende med utgångspunkt från de beslut som togs i de allmänna kyrkomötena. Resultatet är en kyrka som är väldigt främmande, men på många sätt träffat rätt i teologi och tillbedjan.

God ekumenik
Robert Letham gör ekumenik på bästa sätt. Visar på likheter, skillnader, områden där vi kan lära av varandra och frågor som måste lösas om det ska bli enhet. Han bjuder inte på någon minsta gemensamma nämnares ekumenik, utan menar att vi kan mötas i de skillnader vi har.

Djupt om treenigheten
För mig tog boken lång tid att läsa, inte minst den djuplodande diskussionen om treenigheten kräver en del kraft att följa. Men, å så klargörande i många frågor.

Att börja med vår egen tradition
En sak som blir allt tydligare för mig är att frikyrkans dialog med de historiska kyrkorna underlättas betydligt om vi börjar med att spegla oss i vår egen historia och ta vara på de stora bekännelseskrifterna i vår tradition. För den som är av baptistisk övertygelse så är den detaljerade baptistiska trosbekännelsen från 1689 en god grund att stå på när man t.ex. möter Östkyrkans djupa teologi. Att utgå från ytlig evangelikalism eller urvattnad liberalism öppnar för missförstånd och en stor risk att vi försöker argumentera för fel saker.

En bok för dig
En bok både för den som vill lära känna Östkyrkan och för den som vill lära sin egen tradition genom att spegla den i en annan. Rekommenderas starkt.