Den 1 januari 1886 fanns det i Sverige 28 766 baptister i 434 församlingar. Rörelsen hade ridit ut de stora slitningar som olika villoläror skapat och genom den pastorsutbildning som med amerikanskt stöd grundats 1866 hade man en till stora delar välutbildad predikantkår. Det var stora framgångar sedan den blygsamma starten med F.O. Nilssons första församling i Borekulla 1848. En viktig del i detta var Anders Wibergs stabila ledarskap.

Anders Wiberg (1816–1887) är relevant i vår tid, inte minst som exempel på hur pastorns och teologens roll kan förenas i samma person.
 
Tre faktorer gjorde att Wiberg var särskilt lämplig att leda baptiströrelsen under dess pionjärtid:
 

• Wiberg hade en god utbildning i den lutherska teologin från Uppsala universitet och översatte också även skrifter av reformatorn Martin Luther (1483-1546). Han hade korrespondens och samarbetade med den nyevangeliska lutherska folkväckelsens ledare som till exempel, bland andra George Scott (1804–1874) och C. O. Rosenius (1816-1868).
• Genom kontakten med de tyska baptisternas J. G. Oncken (1800–1884), resorna i Storbritannien och inte minst studieåren i U.S.A. var han väl inläst på den samtida baptistiska litteraturen. En av hans favoritteologer var den engelske baptistteologen Andrew Fuller (1754 -1815) som i dialog med Jonathan Edwards (1703-1758) utvecklat en nyanserad reformatorisk baptistteologi som lade grund för världsmissionen.
• Hans språkkunskaper i bibelns grundspråk, latin, tyska och engelska gav honom tillgång till den internationella teologiska litteraturen.
  

Den liturgiska människan
David Fagerberg
Margus Förlag, 2018
 
I pingstväckelsen är det på gräsrotsnivå en etablerad sanning att det blir dåligt om man skiljer teologin från bönemötet, gudstjänstlivet och den levda kristna tron. Och den skepsis som finns mot skrivna böner och fastlagda mötesformer har ju samma grund. Torr teologi och torra böner är sådant man aktar sig noga för.
 
Därför intressant att ledande akademiska auktoriteters forskning kommit fram typ samma sak. David Fagerberg talar om ”den ödesdigra klyftan mellan teologi, liturgi och fromhetsliv”. Och precis som jag ofta stämmer av studier genom att ställa frågor till bröder och systrar som lever ett djupt kristet liv i bön och tillbedjan så framhålls i boken den vanliga gudstjänstdeltagaren ”Mrs. Murphy” som någon som genom livet i liturgin får djupa teologiska insikter.
 
Det här är inte en bok som argumenterar för att införa östkyrkans ortodoxa liturgi eller något liknande. Snarare är det en bok som visar hur vi formas av vår tillbedjan och lovsång och att den form vi väljer för gudstjänst och tillbedjan i vardagen inte är oskyldig. Och att om teologin överlämnas till universiteten och liturgin till experter långt bort från fromhetslivet kommer så blir det obalanserat och mindre bra.
 
För en frikyrkoperson är det mycket som är nytt och helt från en annan värld. Men, det har varit riktigt intressant läsning. Och jag ska hälsa min egen ”Mrs. Murphy” att hon haft rätt hela tiden.

En kristen kyrka – Att synliggöra Kristus i världen
Robin Johansson
Carl Media, 2011
 
A Primer on Christian Worship
William A. Dyers
Eerdmans, 2009
 
Towards a Pentecostal Theology of Worship
Redaktion Lee Roy Martin
CPT Press, 2016
 
Kyrkans sekularisering som orsak till dess bristande framgång
I boken ”En kristen kyrka” ges en analys av kyrkans läge i Sverige. Han sammanfattar första kapitlet såhär:
 
”Sekulariseringen av kyrkan är den enskilt mest avgörande orsaken till att kristendomen tappar mark i Sverige idag.”
 
Denna inre sekularisering omfattar inte bara det som predikas och undervisas, utan också i hur gudstjänsten firas med dess ordning, musik och bildkonst. Ja, hela det kristna livet som det levs i församlingarna har del i denna sekularisering av den svenska kristenheten. Och det omfattar inte bara den lutherska stadskyrkan, utan även frikyrkorna.
 
Robin Johansson ser en lösning i att lära av den odelade kyrkans första tusen år. I en tid då frikyrkoledare som Ulf Ekman övergått till den romersk-katolska kyrkan och Magnus Persson till den lutherska stadskyrkan så väcker det här en del frågor. Nyfiket googlande av vad som skett kring Robin Johansson sedan 2011 visar att han arbetar som ikonmålare på Ikonverkstaden med den tillhörande Antoniusgården och är deltidspastor Eke Kapell. Stabilt i den odelade kyrkans tradition och samtidigt stabilt i frikyrkan.
 
Men, en fråga att ställa är det finns andra sätt att låta kyrkan synliggöra Kristus i världen. Kan lärdomar från reformationens gudstjänst, på ett annat sätt, kanske lika bra motverka sekulariseringen av kyrkan? Och en liten spirande undran är om pingstväckelsens tillbedjan med sitt fokus på gudsmötet kanske har något alldeles speciellt att tillföra i vår senmoderna kultur.
 
Robin Johansson har gett svensk kristenhet en radikal bok som väcker många tankar.
 
Vad hände med gudstjänsten i reformationen?
William Dyrness ger i ”A Primer on Christian Worship” en bred introduktion till den kristna gudstjänsten. Inte minst förslagen till vidare läsning i olika ämnen gör att det här är en bok att ofta återkomma till.
En intressant del i boken är beskrivningen av hur reformationens gudstjänst ersätter den medeltida bildkonsten med ordkonsten. Där katekesen, böner, bibelläsning och predikan med sina ord målar upp den kristna tron. En gudstjänst där orden får synliggöra Kristus i världen.
 
Men, vad händer med reformationens kyrkor i en samtidskultur som blir alltmer bildbaserad. Kyrkor som i reformationen tog bort den kristna bildkonsten och ersatte den med målande ord. Katekesen är inte längre på modet, textläsningen är inte längre självklar och den långa predikan inte lika uppskattad. Nog är det här receptet för en inre sekularisering, en förlorad förmåga synliggöra Kristus i världen och en delorsak till frikyrkans tillbakagång.
 
Den reformerta gudstjänsten fungerar inte utan ett starkt fokus på ord och Ordet. Utmaningen är att hitta former för det i den tid som är vår.
 
Pingstväckelsens gudstjänstform
Pingstväckelsen har haft ett stort inflytande på den svenska frikyrkan. Den mest samtida av de stora kyrkofamiljerna och förundrande postmodern. Lee Roy Martin låter boken ”A Pentecostal Theology of Worship” fyllas med kapitel om olika aspekter om pingstväckelsens gudstjänst. Olika aspekter analyseras utifrån pingstväckelsens historia och moderna teorier från socialvetenskapen - spännande, intressant och samtidigt lite tung akademisk text.
 
Boken formligen sprutar av mångfald och uppslag till både tillämpning och vidare forskning. En slutsats efter läsningen är att de svenska frikyrkorna skulle göra bättre att söka inspiration här snarare än i de sökarvänliga megakyrkorna Willow Creek och Saddleback. Det finns något speciellt i pingstväckelsens sätt att göra teologi underifrån och dess fokus på gudsmötet, allt i direkt dialog med den omgivande kultur man rör sig i.
 
Slutsatser
Robin Johanssons tanke att kyrkans sekularisering är en viktig orsak till dess bristande framgång berör och väcker tankar:

• Är den rätta vägen att berika församlingens gudstjänst genom att ta in element från den odelade kyrkans första tusen år?
• Borde frikyrkan upptäcka den bysantinska bildkonsten?
• Eller är det reformationens fokus på att låta orden synliggöra Kristus som borde få förnyat fokus?
• Och vad kan vi lära oss av pingstväckelsens gudstjänstform, är den unikt anpassad för den postmoderna kulturen?
  

Av David Whitworth

Förra bloggen kretsade kring Vallonerna som flydde från förföljelsen i sitt hemland till Sverige. Deras insats i att bygga upp Sveriges järnbruk, som vi har sett, var enastående.

Vallonerna, hugenotterna och holländare tillsammans, trots en liten skara, gjorde stora framsteg med sina insatser i Sveriges kulturella-, industriella- och handelsliv. Dessa folkslag var driftiga, hårt arbetande och målmedvetna som bidrog mycket till att bygga upp Sverige på 1600 talet till ett stort land. Drivkraften hos dessa folk låg i att de delade en gemensam biblisk enhetsbild på tillvaron som inkluderade arbetets kallelse för att uppfylla det gudomliga mandatet (1Mose 1:28; 2:15). De hade en övergripande förståelse om Guds herravälde över alla livets områden som fyllde dem med en brinnande längtan att ära Gud i allt som berörde deras liv.

Drottning Kristina ville på sin tid (1600-talet) rekrytera de franska kalvinska hugenotterna för att förändra den svenska kulturen. Kulturen var på den epoken barsk. Mannen som stod för rekryteringen var Magnus Gabriel De la Gardie.

Denna kom att markera en ny fas i svensk kulturhistoria, början på en lysande barockkultur med spirituell och lätt musik och fransk konst istället för det tunga tyska. (Frederik Bedoire).

Dessa hugenotter var skickliga arkitekter, trädgårdsarkitekter, musiker, och konstnärer. En av de första och största arkitekterna som gjorde Sverige till sitt hemland var Simon De la Vallée. Nikodemus Tessin, Carl Hårleman och Mattias Spihler är bara några få namn som kom snart därefter.

Inspirationens källa
Dessa franska arkitekter hittade sina inspirationer i bibeln från sådana som Noah, Moses och Salomo. Gud är den stora arkitekten som gav allt det skapade en proportionerlig symmetri. Noahs arks dimensioner var symmetriska. Moses tabernakels inredningar och exteriör tillverkas efter de gudomliga symmetriska måtten. Salomos tempel kan räknas som en av de skönaste bebyggelser någonsin som i all sin glans byggdes efter mönstret som Gud gav David.

Simon De la Vallées största bragd var Riddarhuset i Stockholm. Drottning Kristina gav honom uppdraget att rita ett lusthus i Kungsträdgården som idag är lantmäteristyrelsen. Jean Bedoire skrev: Där införde han för första gången i svensk arkitektur det så kallade säteritaket, ett tak med två fall och vertikalt mellanled som kom att bli ett statustecken på slott och herrgårdar i landet och uppfattas som ett uttryck för svenskhet.

Simons son Jean följde i faderns fotspår och blev också arkitekt. Han plan ritade Katarina kyrkan på Södermalm och Amiralitetskyrkan vid Östermalmstorg och flera andra byggnader. Den nuvarande holländska ambassaden ritades av Mattias Spihler. Carl Hårleman låg bakom ritningen till Franska kyrkan i Stockholm som var kalvinisters ideal för en kyrkbyggnad. Hårleman var också trädgårdsarkitekt. En del av den gamla Stockholms silhuett ritades av de hugenotternas arkitekter.
 
 
Trädgårdskonsten
Trädgårdskonster var en specialitet hos hugenotterna. Tanken om ett idealt samhälle låg nära den kalvinska frågan hur man skulle återskapa Edens lustgård som den var före syndafallet (Frederik Bedoire).
Trädgårdskonsten var någonting som hugenotterna var mästare och ledare på. Redan på 1500-talet i Frankrike hade mångsysslaren Bernard Palissy etablerat sig som banbrytande trädgårdkonstnär. Olivier De Serres förde konsten vidare. Han förbättrade det franska jordbruket med nya redskap som plogar och harvar. Hans trädgårdskonst var innovativa, i sina trädgårdar odlade han mullbärsträd, socker, bomull, saffran, potatis och tomater. Blomsterträdgårdar indelades strikt i de olika växtslagen. En avdelning för köksväxter och en annan för medicinalväxter.

De Serres anammade treenighetens mångfald och enhet, symmetri och harmoni och gjorde det till en konst.

De Serres tänkandet präglade hugenotternas trädgårdsarkitektur. Flera flyttade till Sverige. Ett lysande exempel var fransmannen och hugenotten André Mollet, son till den då välkände Claude Mollet. Magnus Gabriel De la Gardie vände sig till honom för att flytta hit till Sverige och modernisera de kungliga trädgårdarna.

André Mollet omformade Kungsträdgården. Han prydde den med rosor, tulpaner och buxbom och skapade ett broderi med blommor invävda som tre kronor runt en fontän. Han arbetade med Humlegården och med den kungliga trädgården i Uppsala. Under sin vistelse i Sverige skrev han sitt mästerverk i trädgårdskonst med titeln Lustgården. Genom boken förmedlade Mollet sin stora kunskap och erfarenhet från den franska trädgårdskonsten och som han verkställde i Stockholm. Han tog praktisk hänsyn till klimat, vatten, jordmån och olika växter. Sen utformade han blomsterrabatter, vattenkonster, lusthus och växthus.

Han strävade efter att anordna en lustgård som skulle vara lik Edens lustgård före syndafallet.

Magnus Gabriel De la Gardie lotsade en del av de hårt beprövade franska konstnärer till Sverige. Nicolas Vallari, Pierre Verdie och Jean Tautin den yngre är bland dem som övertygades att flytta till stormakten Sverige för att söka en fristad.

Vallari fick olika sorters beställningar allt från miniatyrporträtt till monumentala målningar. Innan han gick in i drottning Kristinas tjänst togs han i De la Gardies tjänst. Efter Kristinas abdikation återvände han till De la Gardie. Hos honom fick Vallari uppgiften att måla de stora takmålningarna på Läckö Slott i Västergötland, Karlberg och Venngarn i Uppland.

Allehanda skickligheter
Bland de franska kalvinisterna som flyttade till Sverige fanns ett antal musiker. En av dem som tillhörde sällskapet var nittonåriga violinisten Pierre Verdier. Det var genom De la Gardies förslag han infann sig med sitt kapell i drottning Kristinas hov. Verdier komponerade åtskillig musik. Bland hans repertoar var en balett (Fredens födelse) som var en hyllning till freden efter trettioåriga kriget. Till drottning Ulrika Eleonoras begravning skrev han motetten ”Kristus är mitt liv”.

Konstfulla skräddare och skickliga köpmän spelade sina roller i att förändra den svenska kulturen och stadsbilden. Silkes odling och sidenmanufaktur var deras specialitet. En del köpmän ägnade sig åt export av stångjärn, mässing och koppar.

Claude Roquette var en ledare bland huggenottiska köpmän. Han byggde upp en stor affärsverksamhet med sidentyger, hattar, handskar och strumpor, band och knappar. Senare blev han adlad till Hägerstierna.
På 1600-talet uppstod livlig handel mellan Sverige och Frankrike. La Compagnia du Nord (Nordiska Handelskompaniet) kom till stånd 1661 genom initiativtagare Colbert som var dåvarande finansministern. Han yrkade på en större utrikeshandel och nya manufakturer i handelsutbyte med Frankrike. För det projektet behövde han hugenotter för att sköta handelskompaniet som inställde sig på Östersjönområdet och således föddes Nordiska Handelskompaniet.
F
ransmännen ville importera stångjärn, timmer och tjära från Sverige samt Colbert importerade viner konjak, och salt från Frankrike. En sjöväg öppnades mellan Stockholm och Bordeaux och La Rochelle hamnar. La Rochelle var hugenotternas huvudstad i Frankrike och nittio procent av invånarna var hugenotter. Kompaniet placerade sitt huvudkontor i La Rochelle. Den franska reformerta köpmannen Jean De Flon blev representant i Stockholm. 1670 kom en tjugoårig Jean Bedoire till Sverige från Frankrike och blev då representant för Nordiska Handelskompaniet. Han blev grundare till den självständiga fransk-reformert kyrkan i Stockholm.
Alla kalvinister ,med Bedoire i spetsen, var målmedvetna och visste vad de gjorde när de bestämde sig för att emigrera till Sverige istället för till USA eller England. Han såg större möjligheter i den tidigare okända svenska marknaden än i de andra två länderna.

I nästa blogg kommer holländska reformerta stå i centrum