2017 > 01

Av David Whitworth
 

Redan på 1400-talet höjdes röster för att åstadkomma reformer den katolska kyrkan för att kyrkan var fullständigt korrumperad. Uppropet kom från de mest lojala inom kyrkan men också från dem som stod utanför. Ändå möttes den svidande kritiken med likgiltighet. Kyrkans hierarki utförde några kosmetiska förändringar men det saknades genomgripande reformer.
 
Det krävdes ett antal förändringar inom kyrkan gällande strukturen, moralen och tillbedjan som var korrupta. Teologin lämnades oberörd och togs emot med belåtenhet.
För reformatorer stod läran högst på dagordningen som var källan ur vilken alla andra reformer flödade. Reformation var först och främst en teologisk väckelse. Luther, Zwingli och Calvin och en rad andra ansåg deras primära uppgift var att predika och upplysa om Bibelns stora läror som medeltidens skolastiker hade försummat eller mörklagt.
 
1509 föddes en liten pojke i staden Noyon i Picardy, nordöstra Frankrike. Han var son till en advokat som var anställd i katolska katedralen i samma stad. Pojkens namn var Jean Cauvin, bättre känd som Jean (Johannes) Calvin. Pga. familjens sociala bakgrund var de bland samhällets förnämsta familjer. Jean var mycket intellektuellt begåvad och detta skulle visa sig lite senare.
 
Calvins far hade utstakat pojkens liv till att bli präst i den katolska kyrkan och 1523 lämnade Jean med tre andra pojkar hemstaden för att studera på Paris Universitet. Claude de Hangest var en av de tre medresenärerna och var Calvins närmaste vän. Jeans far, Gérard Cauvin, var en flitig arbetare i Noyons kyrkans tjänst och genom detta fick han kontakt med områdets mest inflytelserika familjer. Till dessa kretsar hörde familjen de Hangest. Familjen tog ett stort intresse i Jean och deras herrgård blev hans andra hem.
 
För Calvin var det spännande att bor i Paris, som var en stad med så många nya och spännande saker att upptäcka. Ändå kändes de första dagarna i huvudstaden främmande för honom. I sina tankar återvände unga Jean tillbaka till Noyon och till familjen.
 
Han började studera franska och latin på Collège de la Marche och han trivdes med studentlivet. Calvin lärde sig latin av en av dåtidens bäste lärare, Mathurin Cordier. Cordier gjorde tydligen ett stort intryck på Calvin eftersom han många år senare ägnade sin kommentar på 1 Thessalonikerna Brev åt sin gamla språklärare. Jean utmärkte sig även på latin.
 
När han var klar med studierna på Collège de la Marche flyttade han till Collège de Montaigu där han studerade teologi i förberedelse för livet som präst. Universitetet var smutsigt, dystert, mycket dålig mat och stränga regler. Skolans språk var på latin så det var förbjudet att tala franska. Calvin satsade allt på sina studier, hans läsning var i stort sett medeltidens skolastikers litteratur. Duns Scotus, Gabriel Biel och Wilhelm av Occam var hans daglig litterära mat.
 
Reformationen i Tyskland hade fått ett fotfäste och under denna tid skrev Luther stora mängder litteratur. I Frankrike ställdes allvarliga frågor som gav allvarliga svar om reformationen. Men tidens omvälvning berörde inte Calvin det minsta. Han hade lärt sig att låsa in sig och att inte släppa in 'världen’. Han levde i sin egen lilla värld och brottades med den spetsfundiga skolasticismen.
 
 
Samtidigt som Jean studerade teologi blev hans far Gérard osams med ämbetsmännen i Noyons katedral. Grunden till problemet låg i praktiska frågor mer än teologiska. Då bestämde sig Gérard att det var dags att sonen avslutade sina teologiska studier och studera till advokat istället! Det var ett yrke som gav stora förmåner och var mycket mer lönsamt förklarade pappan för Jean.
 
 
Den 19 årige teologi studenten lydde sin far och bytte sina teologistudier till juridik. Han lämnade Paris för att först läsa i Orleans och senare Bourges. Calvin gjorde förbluffande framsteg under Frankrikes bästa advokat, den berömde Pierre de L'Estoiles undervisning. Jean var ihärdig och utan motstycke i sina disciplinerade studier. Han åt mycket lite och sov knappt en tredjedel av natten. Hans självdisciplin var stenhård och varje morgon upprepade han allt han hade lärt sig dagen innan. Hans minneskapacitet ökade starkt och han beundrades av både vänner och ovänner. Calvins intensiva studier bidrog till hans svaga hälsa senare i livet.
 
Jeans tänkande var fast grundad i teologin och hans juridiska studier krävde hårt arbete och han behövde nu tänka på ett annat sätt. Han hade dock ett encyklopediskt förstånd som kunde bemästra alla ämnen han gav sig i på. Den unga studenten bemästrade ämnena så grundligt att han kunde hoppa in för professorerna när de ville vara lediga.
 
Dessa år på Orleans och Bourges öppnade upp en hel ny värld för Calvin. Han upplevde en intellektuell befrielse och renässansens anda genomsyrade honom. Han kunde ta del av det fria tänkandet, noggranna lärdomar och utmärkt litteratur. Han lärde sig grekiska som öppnade dörren till den klassiska gamla grekiska litteraturen.
 
Mot slutet av 1520-talet hade den andliga revolutionen gjort sig känd utanför Tysklands gränser. Pierre Robert Olivétan, Calvins kusin, och hans grekiska lärare Volmar var redan fångade av reformationens lära. Nu var reformationens lära mycket aktuell och i konversationen var det ett ständigt ämne. Men Calvin var inte lätt övertygad och stod emot den nya läran men han hade ändå en glödande längtan efter sanningen och vände sig till Bibeln för att få svar på sina frågor. Han utnyttjade sin naturliga fyndighet, som han hade skaffat i sina juridiska och filosofiska studier, för att tolka religiösa frågor. Jean upptäckte mer och mer att han hade invändningar mot katolska kyrkans lära.
 
1531 dog Gérard Cauvin, hans pappa, helt oväntat. Nu var han fri att själv bestämma hur han ville forma sitt liv. Juridik var trist och inget för honom tyckte han. Han bestämde sig för att återvända till Paris och studera på universitet. Sålunda öppnades ett nytt och spännande skede i Jean Calvins liv.

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.calvin, biografi

Vad är upplysning?
Red. Brutus Östling
Symposion, 1989
 
Isaac Newton
James Gleick
Historiska Media, 2005
 
Visst är den något speciellt med Sverige, vi älskar verkligen upplysningen. Var annars hör man så ofta tankar om att ersätta politiker med vetenskap för att styra landet, eller åsikten om att fria tidningar med politisk färg borde ersättas av statliga objektiva nyheter? Ett land där det är så är lätt att vinna argument genom att utnämna någon till mörkerman eller motståndare till framskridandet. Men vad är upplysning?
 
Upplysning – vetenskap som erfarenhet av verkligheten
I slutet av 1500-talet började en viktig uppgörelse med gammal auktoritetstro inom naturvetenskapen. Den brittiske filosofen Francis Bacons ”Det nya verktyget” 1620, visar på en ny vetenskaplig metod där man tydlig bygger kunskapen på erfarenhet av verkligheten. John Locke ger med ”Avhandling om det mänskliga förståndet” 1689, en revolutionerande teori om det mänskliga medvetandet. För Locke är det individens erfarenhet av verkligheten ger kunskap.
 
Kraften i det mänskliga förståndets förmåga att förstå och förklara verkligheten med hjälp av experiment visas av Isaac Newton med ”Naturvetenskapens matematiska principer” 1687. Newton sätter vetenskapen på en stabil matematisk grund och än idag är en stor del av undervisningen på naturvetenskapligt gymnasium och högskolans ingenjörsutbildningar i harmoni med Newtons fysik.
 
Upplysning – en grund för revolution och religionskritik
Bacon, Locke och Newton inspirerade till en uppgörelse med auktoritetstro som fick vidare betydelse än naturvetenskapen. Den franska Encyklopedien som utgavs 1751–80, gav i det hierarkiska och förtryckande Frankrike upphov till en uppgörelse med orättvisor i samhället och en hierarkisk stelnad religion. Upplysningstankarna var en del av bakgrunden till den franska revolutionen 1789–99. I Preussen ville Fredrik den store, som blev kung 1740, vara en ”filosof på tronen” och genom politiska reformer verka upplysningens anda, istället för revolutionen en upplyst despot som förbättrar samhället.
 
Vad är upplysning?
Den tyska filosofen Immanuel Kant, undersåte i Fredrik den stores rike, kom att se behovet av att definiera vad upplysning är, utgav han 1784 skriften ”Vad är upplysning?”. Inledningen lyder:
 
”Upplysning är människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.”
 
Luther - Det allmänna prästerskapet som ett bemyndigande
Det är intressant att reflektera över hur Martin Luthers protestantiska reformation är just ett sådant bemyndigande. När Luther 1517 spikade ”De 95 teserna om avlatens innebörd”, startades något helt nytt. Luther ger läran om det allmänna prästerskapet och Bibeln på folkspråket så att var och en kan läsa den Heliga Skrift och bilda sig en egen förståelse av de eviga sanningarna i Guds ord. Den kyrka som följde Luther kom sedan inte att dra de fulla slutsatserna Luthers undervisning och kom, särskilt i Sverige, att behålla en hel del av den gamla kyrkans hierarkiska ordning.
 
Brittisk kongregationalism - endast Jesus Kristus som överhuvud
I England uppstod en väckelse 1580-talet, kongregationalismen, där man ville myndigförklara alla troende och leva i fria självständiga och obundna församlingar. I dessa församlingar accepterade man inte påvar, biskopar och andra hierarkier, endast Jesus Kristus är församlingens överhuvud.
 
Ur denna rörelse strömmade senare än mer radikala kristna som på Bibelns grund ifrågasatte barndopet och så skapade fria församlingar där man döper först efter bekännelse av tro. Så uppstod den brittiska baptiströrelsen, den första baptistförsamlingen grundades i Amsterdam 1609.
 
Frikyrkan och upplysningen
Om vi med Kant utgår från att ”omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning”, följer det då inte att frikyrkorörelsen på väldigt många sätt är en upplysningsrörelse. Fria församlingar, frivilligt medlemskap, det allmänna prästerskapet, bibelstudier är tolkning bryts mot tolkning, är inte det här en rörelse där varje medlem får ”göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning”? Här har vi också en del i frikyrkans motvilja mot trosbekännelser, skrivna böner och allt som har en doft av hierarki och annat som fjättrar samvetet eller förhindrar individens direkta kontakt med Gud.
 
Här är en utmaning för oss idag. Är vi en rörelse som bemyndigar individen? Eller har vi ibland skapat en hierarkisk struktur som ibland omyndigförklarar våra medlemmar?

Läs hela inlägget »

Arvid Gradin i rysk fångenskap
Johan Dellner
Förlaget Filadelfia, 1935
 
Det finns så mycket gott i den pietistiska herrnhutismen som tog sin början på Nikolaus Ludwig von Zinzendorfs gods 1722:

  • Istället för torr teologi och hierarkisk organisation vill man sätta fokus på Jesus och försoningen, detta i en enkel och uppriktig gemenskap. På många sätt en luthersk parallell till de brittiska puritanerna. Fokus på den korsfäste Jesus Kristus med plats före känslor och andliga upplevelser. En hjärtereligion med Kristus i centrum.
  • Missionsglöden var stark och missionärer sändes ut över världen. Inte minst Sverige påverkades av herrnhutarna som på många sätt lade grunden för den svenska frikyrkan.
  • På det stora hela var man goda lutheraner som kunde skriva under på augsburgska bekännelsen. Ja, kanske var man mer lika Luther själv, än den lutherska kyrkan som i viktiga delar utvecklats i en annan riktning.

Därför vill jag så gärna gilla Arvid Gradin (1704–1757), en svensk teolog som spelade en viktig roll i metodisten John Wesleys utveckling. Gradin tjänade i viktiga roller i Zinzendorfs rörelse och man kan tänka att så mycket uppbyggligt kunde komma ur läsning av denna bok. Men, trots att boken är utgiven på Filadelfia Förlag och borde ha drag av helgonbiografi så går det liksom inte att riktigt gilla Arvid Gradin och herrnhutarna:

  • Kanske är det alla viktiga beslut som tas genom lottdragning, det är bara så oansvarigt.
  • Eller så är det herrnhutarnas religiösa språk som handlar så mycket om mystik kring Lammets sår att det till slut blir obehagligt.
  • Men, mest av allt är det kanske att det så djupt knyter an till mina egna erfarenheter av svensk frikyrkorörelse, där erfarenheten kan hamna så i centrum att man i praktiken tappar Bibel och troslära och erfarenheten blir kung över allt.

Johan Dellner har gjort ett gott hantverk med boken, och de många citaten och översatta texterna gör att man kommer nära Arvid Gradins tro och liv.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, biografi, sverige

The Theology of John Calvin
Karl Barth
Eerdmans 1995, från föreläsningar 1922
 
”Calvin är ett vattenfall, en urskog, ett gudaväsen, något direkt från Himalaya, helt kinesisk, underbart mytologisk; jag saknar helt organen, sugkopparna, för ta in detta fenomen, än mindre att återge det riktigt.”
(Karl Barth ur ett brev till vännen Eduard Thurneysen 1922)
 
Denna förunderlige Karl Barth (1886–1968), teologen som i uppror mot utvattnad liberalteologi vänder sig reformationen för att återigen kunna förkunna ett klassiskt evangelium, men som bieffekt för in det liberala tänkandet i konservativa kretsar. Mannen som gjorde det återigen möjligt att predika konservativt i Europa, men som samtidigt kanske också är den som släckte evangelium på vår kontinent. En av 1900-talets mest inflytelserika protestantiska teologer, beundrad, smygläst och ibland förkastad.
 
I de här föreläsningarna ger sig Barth i kast med Jean Calvin (1509–1564).  Efter en bakgrund i medeltidens teologi möter vi en andra generationens reformator. En teolog som fullkomnar det Martin Luther (1483–1546) inte kunde ta till sin logiska konsekvens, men också ett intellekt med styrka att göra en syntes mellan Luther och Huldrych Zwingli (1484–1531). Vi får sedan följa förvecklingarna med att förverkliga detta praktiskt i staden Geneve, motgångar, framgångar och utvecklingar.
 
Som vanligt finns det något lekfullt och lustfyllt över Barths sätt att skriva teologi, det är liksom inget problem att Calvin är en människa med både styrkor och svagheter, eller att vi möter en teologi som i viktiga stycken skär sig med vår tids uppfattning om saker och ting.
 
Forskningen om Calvin har gått vidare sedan 1922 och det finns bättre översikter över Calvins teologi idag. Det viktigaste med boken för oss i Sverige är kanske att utmanas att blicka vidare i valet av våra dialogpartners, vidare än samtida amerikansk inne-teologi, vidare än vårt lutherska arv.
 
Vågar du låta dig utmanas av mannen som Barth med ett målande språk beskriver som ”ett vattenfall, en urskog, ett gudaväsen, något direkt från Himalaya, helt kinesisk, underbart mytologisk”?

Läs hela inlägget »