Den dynamiska medeltiden
Michael Nordberg
Norstedts, 2013 (1984)
 
På den europeiska kontinenten låtar man ofta medeltiden börja med det västromerska rikets fall år 476 och pågå till slutet av 1400-talet. I filosofins historia är det motsvarande tiden mellan Augustinus (354-430) och William Ockham (1285-1349). I på Sveriges mark är ofta 1000-talet startpunkt för medeltiden.
 
Michael Nordberg ger i ”Den dynamiska medeltiden” en uppgörelse med många fördomar om ”den mörka medeltiden”. Främst genom med källmaterial från Frankrike framträder en tid i Europas historia som är betydligt mer mångfacetterad och dynamisk än vad vi ofta tänker oss.
 
Några reflektioner:

• Häxprocesserna som vi ibland skyller på den efterblivna medeltiden fanns knappast under medeltiden utan framträder istället främst 1450–1700 både i katolska och protestantiska länder.
• När upplysningsfilosofen Voltaires (1694-1778) slagord om kyrkan ”Krossa den skändliga!” spreds, så var det kanske inte så nytt och spännande. En utbredd kritik av kyrkans vanförhållanden hade funnits i Västeuropa sedan början av 1300-talet.
• Reformationen teologi finns i stora drag redan hos fransmannen Pierre Valdes (ca 1150–1218), engelsmannen John Wycliffe (ca 1330-1384) och tjecken Jan Hus (1371-1415), och de hade reform och väckelserörelser kring sig. Rörelser som bekämpades av den etablerade kyrkan. Mycket var förberett när Martin Luther 1517 spikade ”De 95 teserna om avlatens innebörd” och så började reformationen.
  

Renässansen – En introduktion
Peter Burke
Bokförlaget Daidalos, 1998
 
Renässansen kan beskrivas som en förnyelserörelse med bas i Italien i tiden mellan Petrarca (1304-74) till Tasso (1544-95). I den grekiska filosofen Platon (427–347 f.Kr.) och i de romerska filosoferna Cicero (106-43 f.kr) och Seneca (ca 4 f.Kr. -  65 e.Kr) fann Petrarca ett alternativ till den medeltida skolastiska filosofin som han var ifrågasättande emot. Men, också kyrkofadern Augustinus (354-430) fann han en dialogpartner i återskapandet av antikens tänkande.
 
Det har sagts att renässansens intellektuella skulle varit hedningar som gjorde uppror den kristna tron, men snarare var de kristna som gjorde uppror mot skolastisk teologi, skolastisk filosofi och ett stelnat medeltida samhälle. Man ville återskapa både klassikernas och kyrkofädernas antiker. Kyrkofäderna gav god hjälp i de frågor som kom upp om att förena den klassiska filosofin med den kristna tron, och återupptäckten och de grekiska kyrkofäderna gav nya perspektiv.
 
Fria från den skolastiska teologins system och med nya kunskaper i klassiskt latin, grekiska och hebreiska  var man redo att möta de klassiska filosoferna och kyrkofäderna på ett nytt och friskt sätt. Ivrigt letade man fram gamla texter och arbetade noggrant med att ta fram de bästa utgåvorna och dela dem mellan sig. Johann Gutenberg (1394-1468) och boktryckarkonsten kom att ha viktig betydelse för att förmedla de nya idéerna.
 
Peter Burke ger en god överblick och visar att vi i många delar tagit över 1800-talets förståelse av renässansen. I varje tid har man en tendens att tolka in sådant i historien som man ser som viktigt i sin samtid. Här ger Burke många viktiga korrektiv.
 
Läsande Bibeln på grundspråket, fria från den medeltida teologins bojor och med kyrkofäderna som stabila vägvisare låg vägen öppen för nya ansatser i teologin. Här är några reflektioner över vad renässansen gav för resultat för den kristna tron:

• Den radikala reformationens Balthasar Hubmaier (ca 1480-1528) var ledare i en rörelse som återupptäckte troendedopet och den fria församlingen. Svåra förföljelser från den etablerade kyrkan kom som ett brev på posten. Visst är det intressant att forskningen visar att Hubmaier hade tillgång till kyrkofäderna och använde sig av dem.
• Martin Luther (1483-1546) som 1517 spikade upp  ”De 95 teserna om avlatens innebörd” gav upphov till den protestantiska kyrkan. En teologi tydligt grundad på Bibeln och en ren och klar lära om frälsningen.
• Motreaktionen från den romersk-katolska kyrkan kom med Tridentinska mötet (1545–63) där protestanternas läror fördömdes. Specifika katolska läror fastslogs istället, som t.ex. skärselden, avlat, helgonkult, relikkult och bildkult. I och med dessa beslut blev försoning och protestanternas återförening omöjlig.
  

The Little Oratory – A Beginners Guide to Praying in the Home
David Clayton & Leila Marie Lawler
Sophie Institute Press, 2014
 
I den romersk katolska kyrkans katekes, punkt 2691, kan vi läsa om hur en familj kan välja att i hemmet ha en särskild bönehörna eller böneställe, och att det kan främja den gemensamma bönen. Den här boken tar det för som en utgångspunkt för en genomgång om hur man kan skapa en sådan bönehörna i hemmet och hur man skapar goda vanor för familjens gemensamma bön. Enkelt, pedagogiskt och med en förlåtande attityd. Istället för att säga ”gör så och så”, vill författarna ge goda tips för att prova sig fram till det som fungerar i det egna hemmet. En vacker bok som talar in i vår tids kultur i västvärlden.
 
Några goda saker boken tar upp som är nyttiga för kristna i alla traditioner:

• Att både morgon och kväll ha en enkel bönestund eller andakt med familjen är en god och nyttig vana som formar kristna lärjungar redo att möta en skola eller arbetsplats som präglas av världens värderingar. Goda protestantiska förebilder förordar detta: Matthew Henry: ”En kyrka i hemmet blir ett gott minne, ja, till och med ett gott arv, som du lämnar efter dig åt dina barn” och Jonathan Edwards: ”Varje kristen familj bör vara som en liten församling.”. Grunden för samlingarna är enkel: Läs Bibeln, be, sjung.
• En enkel plats i hemmet som är iordningställd för bön och familjeandakt är pedagogiskt för både barn och vuxna. En Bibel, ett kors, en katekes, sångbok, en anteckningsbok med böneämnen och kanske några vackra blommor. Puritanerna gjorde ofta en lite smått bokstavlig tolkning av Matt 6:6, ”när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr”, och byggde ibland särskilda bönekammare i hemmen.
• Gud har i oss skapat en känsla för skönhet. Några av världens vackraste byggnader är byggda till Guds ära. Det är inte fel att låta vår tillbedjan underlättas av vackra ting. Boken ger ett antal goda råd om en enkla sätt att skapa en plats för familjeandakt präglad av skönhet, t.ex. genom att ha färska blommor i en vas. Här har nog många av våra frikyrkoförsamlingar något viktigt att lära, i en reaktion mot den lutherska statskyrkan har vi ofta skapat så enkla gudstjänstrum att något ibland gått förlorat. Presbyterianen R.C. Sproul kan lära oss mycket i detta, han delar frikyrkans syn på det gammaltestamentliga bildförbudet och helgondyrkan, men ger ett nyanserat försvar för vackra ting som en del av tillbedjan.

Men, vi ska inte förvånas över att katoliker är katoliker och har katolikers teologi i många frågor. Boken förordar till exempel dessa saker, saker som är främmande ur reformationens synvinkel:

• Statyer och helgon i tillbedjan
• Mariadyrkan
• Skärselden och bön för de avlidna
• En hierarkisk syn på kyrkans natur och de vigda tjänsterna

Så, är den här boken att rekommendera? Jag har svårt att se något annat än att katolska ledare skulle se mycket gott i den här boken. Men ur reformationens synvinkel blir boken i stort sett oanvändbar för den som inte har mycket god urskiljningsförmåga. Den spontana känslan är att  R.C. Sproul borde ägna en liten tid av sina sista år att skriva en liknande bok på reformatorisk grund, med ett stort mått av känsla för skönhet och med hänsyn till reformationens teologi om frälsning och tillbedjan.

The Disease of the Health & Wealth Gospels
Gordon Fee
Regent College Publishing, 1996
 
Kliv ut i Andens liv
Rune Borgsø
Livets ords förlag, 2016
 
Showing the Spirit - A Theological Exposition of 1 Corinthians 12-14
D.A. Carson
Revell, 1997

I djup förväntan inför gudstjänsten imorgon, med en kopp gott kaffe på soffbordet, så kommer här några enklar reflektioner över tre böcker som på olika sätt tar upp pingsterfarenheten.
 
Perspektivet i den här recensionen kommer ur livet i en av Equmeniakyrkans församlingar. Bröder och systrar i bibeltroende baptistförsamlingar, i pingstförsamlingar och i trosförsamlingar drar kanske helt andra och olika slutsatser av de här böckerna. Låt den helige Ande leda och låt detta blogginlägg vara till någon nytta för Sveriges kristenhet.
 
Gordon Fee har flera egenskaper som gör honom särskilt skickad att skriva en utvärdering och kritik av den framgångsteologi som kommit att prägla viktiga delar av den karismatiska rörelsen. Som pingstpastor och akademisk teolog har han i sin kommentar till första korintierbrevet och en översikt över Paulus teologi om den helige Ande givit mycket goda argument för att Andens gåvor är för idag och att pingstväckelsens förståelse av dessa gåvor är rimliga utifrån en noggrann läsning av bibeltexten. Så när han då på Bibelns grund smular sönder den bibeltolkning som ligger till grund för framgångsteologin så bör både pingstvänner och klassiska evangelikaler kunna säga ja och amen. Kanske är framgångsteologin något som inte undervisas i Sverige längre idag, men internationellt är det en undervisning som är vida spridd. För karismatiker som vill leva och tro enligt Bibeln så är den här lilla boken nyttig läsning som ger ett korrektiv till den framgångsteologi som förstört så mycket i kristenheten.
 
När Rune Borgsø, som är bibelärare på Livets ord, skrivit en bok om Andens liv, så är det en intressant händelse. Vad är det egentligen som undervisas på denna fruktade och mytomspunna bibelskola? En intressant sak är att estetiken är radikalt uppdaterad. Ofta har böcker om den helige Ande haft massor av duvor, text i guld och sentimentalt dravel. I den här boken är det istället en modern nordisk design som är lätt att fatta tycke för. Budskapet tycks vara att man kan vara svensk medelklass med bildad smak och ändå leva Andens liv. Tonen är den erfarna bibellärarens, med praktiska exempel, nyanserad undervisning och varningar för överdrifter och feltolkningar. Det finns en värme och omsorg. Och till skillnad från en hel del som skrev i 70-talets karismatiska väckelse, och som också präglar Alpha-kursen, så är det inte skrivit med revansch mot alla de tråkiga kristna som inte fattat den nya fantastiska undervisningen som de karismatiska ger. Istället ges en ödmjuk undervisning förankrad i Bibel och vardagsliv. Här finns förstås sådant som kanske mer är typiskt för trosrörelsen snarare än pingstväckelsen, t.ex. distinktionen Logos/Rhema och en mer avslappnad undervisning om andedopet. Vem är då boken för? I bibelstudiergrupper och olika samtal i kyrkan möter man ofta de som lyssnat till underlig karismatisk undervisning som engagerat dem på ett lite osunt sätt, kanske vore det gott för dem att i den här boken lyssna till Rune Borgsøs pastorala och genomtänkta undervisning. Och det är rimligen en bok som är självklar läsning i trosförsamlingar. Kanske är det också god allmänbildande läsning för den som vill förstå den karismatiska väckelse som är så framgångsrik världen över. Boken är på många sätt sympatisk. Och det är en bok som förtjänar en presentation från någon som tydligare delar dess grundläggande perspektiv än vad vi kan bjuda på här.
 
D.A. Carson är precis som Gordon Fee både varm kristen och erkänd akademisk bibeltolkare. I grunden delar han det reformatoriska perspektiv som präglar oss som skriver på www.baptisternashistoria.se. I hans utläggning av första korintierbrevet 12-14 får vi en nyanserad och samlande utvärdering av Andens gåvor och frågan om vilka gåvor som är för idag. Carson uppmuntrar till respekt både för olika delar av kristenheten och visar att det finns olika sätt att tolka dessa viktiga kapitel i Bibeln utifrån en tro på Bibeln som Guds ord. I Sverige idag borde den här boken vara utgångspunkten för ett samtal som för eller senare måste väckas. Enkelspåriga karismatiker har ibland en tendens att utse alla som inte sätter Andens gåvor i främsta rummet som bibelförnekande liberalteologer. D.A. Carson visar att ett ärligt samtal kräver mer nyans än så. God och nyttig läsning för den som vill få nyans på frågan om Andens gåvor i vår tid.

Roger Bacon: The First Scientist
Brian Clegg
Constable, 2013
 
När föddes den moderna experimentella naturvetenskapen? Den här boken argumenterar för att den första moderne vetenskapsmannen var Roger Bacon (ca 1220–ca 1292).
 
Bacons främsta forskningsområde var optiken, men han hade en god överblick över naturvetenskapens hela område. Något som är sant visionärt är hur han tydligt såg de tekniska tillämpningar av vetenskapen som om de förverkligades skulle vara till stor hjälp för mänskligheten. Med facit i hand ser vi att Roger Bacons tankar om vetenskap och metod fungerade och att vi har förverkligat mycket av den teknologi har förutspådde.
 
Fyra saker gör att Roger Bacon gör skäl för att ses som naturvetenskapens fader:

• Han såg matematikens betydelse för naturvetenskapen.
• Han kämpade mot fördomar i vetenskap och såg betydelsen av ett öppet sinne.
• Han såg betydelsen av att kommunicera sina upptäckter med forskargemenskapen.
• Han argumenterade ivrigt för experimentets centrala betydelse för vetenskapen.

Det europeiska 1200-talet präglades av stark auktoritetstro och det var något som vår hjälte tydligt gjorde upp med. Men, det var inte ett uppror mot den kristna tron, istället så var Bacon en ivrig förespråkare för en enkel och praktisk kristen tro. Berättelsen om vetenskapens framväxt som en kamp mellan ateism och kristen tro håller inte heller här.

Brève instruction chrétienne
Jean Calvin
Ursprungligen utgiven 1537
 
Denne förunderliga teolog, Jean Calvin (1509-1564). En man vars tankar är så mycket är överenstämmelse med Luther, men samtidigt så missförstådd av vår tids lutheraner. I den lilla boken ”Brève instruction chrétienne” vill han ge en kortfattad introduktion till reformationens tro.
 
Här är några tankar:

• Kontinuitet. En stor del av boken, själva basen, är en utläggning av trosbekännelsen, Herrens bön, de tio budorden och sakramenten. För de tänkta läsarna bör boken på det sättet inte setts som något omstörtande brott mot traditionen, utan snarare en renande återgång till trons grunder i dess oförstörda skick. Inte något uppbrott, utan åter till Bibelns rena kristna tro.
• Radikalitet. Samtidigt är det grundläggande förändringar Calvin förespråkar. Precis som den lutherska Augsburgska bekännelsen (som Calvin bejakade), så gör Calvin upp med den medeltida kyrkans många missbruk. Istället förespråkas en enkel gudstjänst enligt Bibelns anvisningar, rättfärdiggörelsen genom tron allena och frälsning genom nåd allena. Så görs individ efter individ fri från vidskepelse, avgudadyrkan och människors traditioner.
• Folklighet. När en av sin tids skickligaste teologer anstränger sig för att skriva en kort och enkel sammanfattning av kristen tro på folkspråket är det en god sak. Man kan tänka att lite av reformationens dragningskraft låg just här. Då den medeltida kyrkan lade mycket vikt vid auktoriteter, traditioner, hierarkier och institutioner ser vi här något helt annat. Här togs den vanlige bibelläsaren på allvar och fick stöd i att själv läsa och förstår Bibeln och den kristna tron. Tänk att själv få möta Gud med endast Jesus som medlare!