I en kommentar på bloggen fick vi frågan:
 
”Vad har Luthers omvändelse med baptisternas historia att göra?”
 
En hembygdsförening kan till exempel skriva en bygdehistoria som fokuserar på fakta och årtal. Syftet är att föra vida fakta om personer och händelser till eftervärlden. Minnas vad som skett tidigare, när saker var som förr. Ofta blir det här väldigt tillbakablickande historia, gärna om svunna storhetstider när när befolkningen i bygden ökade och lanthandeln fanns kvar. Så här skrivs ibland en församlings historia vid ett jubileum och så kan också ske i olika rörelser och samfund. I praktiken blir ofta det ett slags nostalgisk frimärkssamling för daglediga. Underhållande, tröstande och trevligt.
 
En politisk rörelse kan jobba med idéernas historia för att förstå hur sociologiska och ideologiska faktorer har påverkat historien för att sedan sätta dessa lärdomar i revolutionens tjänst. Ett läsvärt exempel är Sven-Eric Liedmans ”Från Platon till kriget mot terrorismen : De politiska idéernas historia”. En bok som bygger på god forskning, visar på idéernas makt och manar till politisk aktivism här och nu för en bättre framtid.
 
Så ur hembygdsgårdens perspektiv så har förstås Luther väldigt lite att göra med baptisternas historia. Luther var ju inte baptist, han predikade inte i någon baptistförsamling, skrev inte i någon baptistisk tidning och var inte med i någon baptistisk sångarförening.
 
Men, ur idéhistorisk synvinkel så Luthers reformation intressant för att fullt förstå sprängstoffet i baptistväckelsen. Vi som skriver här vill på det sättet vara närmare Sven-Eric Liedmans idéhistoria än de bröder och systrar som skriver hembygdshistoria. I andra sammanhang skriver vi gärna hembygdshistoria, men på www.baptisternashistoria.se vill vi låta idéernas historia få plats. Hur baptisternas historia drivs av ideologi och är med och formar ideologi. Abraham Booths predikan mot slaveriet 1792 säger till exempel så mycket mycket mer om sin tids baptiströrelse än vad en redogörelse för hur många som var medlemmar i hans församling och vilka som satt i styrelsen.
 
Tre skäl till varför Luthers omvändelse har med baptisternas historia att göra:
 

• Martin Luther var en avgörande ideolog och ledare i den protestantiska reformationen. Det är svårt att förstå reformationen utan att bekanta sig med Luther. Den starka delen av baptiströrelsen blev den som tydligt antog en i grunden protestantisk teologi med starka beröringspunkter med Luther. Så genom att de baptister som dominerat historien så tydligt talat protestantisk teologi, blir protestantismens grundare mycket relevant för att förstå baptisternas historia. Protestantismens förståelse av omvändelse och frälsningar är avgörande frågor när man analyserar den baptistiska ideologin och dess rörelse genom historien. Teologi berättad genom biografi är också det teologi.
• Den svenska baptiströrelsen har flera ursprung och ett av dessa ursprung är luthersk folkväckelse. En liten religiös revolution när folket i mitten av 1800-talet samlades i stugorna för att själva läsa och tolka Bibeln, be och sjunga sånger. En viktig del i det här var predikosamlingar av Luther. Att läsa Luther själv, och inte vara beroende av stadskyrkans tolkning, gav folkväckelsen tillgång till reformationens kraftfulla tankegods i oförstörd form. Lutherska skriftställare som t.ex. C.O Rosenius bidrag också med ideologiskt material som eldade på denna religiösa omvälvning. För att förstå den svenska baptiströrelsens pionjärår och all tid efter det, så är en grundläggande förståelse av sprängstoffet i Luthers teologi betydelsefull. Den teologiska bakgrunden till en rörelse är också teologi.
• Man möter alltid en text med en förförståelse. När en katolik skriver om Luther kan man förvänta sig att delvis andra frågor ställs jämfört den som har en baptistisk grundsyn. Den lära man har om frälsningen påverkar t.ex. hur man berättar om Luther och Luthers liv. Därför vill vi dela med oss av vårt medvetet klassiskt baptistiska sätt att analysera kyrkohistoria, samtida händelser och böcker. Vi tror att förförståelsen i mötet med en text är oundviklig, men att den rätt hanterad kan vara en god tillgång. Därför menar vi att vår läsning av Luthers liv och vår beskrivning av Luthers omvändelse ger ett bidrag till Sveriges kristenhet. Vi bjuder på ett perspektiv som inte alltid är så vanligt i ett lutherskt och ofta liberalt Sverige. Tanken om en helt objektiv historieskrivning närs väl idag mest av fundamentalister och tokliberaler. Medvetet teologisk historieskrivning är också teologi.

 
Visst kunde vi gjort annorlunda, men nu har vi valt att göra som vi gjort – och det är vi rätt nöjda med :)

Av David Whitworth
 

När Julius Köbner och hans fru Juliane blev medlemmar i Hamburgs baptistförsamling 1836, hade församlingen 36 medlemmar. Men det fanns inte någon som kunde bidra med de gåvor som krävdes för att bistå Oncken i hans arbete som pastor, predikant och missions arbetet. Det visade sig att Köbner var mannen som var väl försedd med de nödvändiga gåvor för att bistå Oncken.
 
Köbner var inte bara en god medhjälpare till Oncken utan också hans närmaste vän. Köbner fortsatte sitt yrke som gravör och på fritiden gav han sig i kast med missionsarbete. Han gjorde översättningar från andra språk, korrekturläste och skrev andliga sånger som blev mycket omtyckta. I den gamla Psalm och Sång boken nr 161 finns en av hans sånger översatts till svenska
 
Oncken ville att Köbner skulle uppträda offentligt och predika i församlingen. Köbner var tveksam men gav efter. I början verkade det osäkert men snart blev det uppenbart att Köbner var väl utrustad med predikantens gåva. Han ryckte in och predikade allt oftare när Oncken var bortrest.
 
1837 hade församlingens medlemsantal ökat till 68 st. och församlingen kom alltmer i blickpunkten. Hamburgs myndigheter begärde att få baptisternas trosbekännelse. Men de hade inte någon sådan och det föll på Köbners lott att skriva bekännelsen. Detta var i samverkan med Oncken, men trosbekännelsen blev dock väsentligen Köbners verk som skrevs och inlämnades till myndigheterna1837.
 
Danmarksmission
Sommaren 1839 reste Köbner till Danmark på Onckens uppmaning. Där skulle han lära känna de troende som utgjorde väckelsens frukt från tidiga 1800- talet. På Fyn och Langeland kom Köbner i kontakt med ett antal troende som övertygades om troendedopets bibliska giltighet. På Fyn mötte han häftigt motstånd om dopfrågan och han blev nedstämd. Under dessa omständigheter kände han Guds ledning att resa till Köpenhamn som han annars inte hade några planer på att besöka. Om besöket säger han så här:
 
"Här fann jag en jordmån som Gud själv berett, och med darrande händer nedlade jag i detsamma hans senapskorn som nu har blivit en vacker Guds planta, vilken skjutit några grenar. En liten skara troende vänner hade där så småningom samlats omkring en man vid namn Mönster."
 
Väl tillbaka på hemmaplan i Hamburg brevväxlade Köbner och hans vänner i Köpenhamn. Han skrev en liten skrift med titeln Vari består dopet och vem skall döpas för att hjälpa dem i deras studie av dopfrågan. Denna lilla skrift bidrog mycket till att bana vägen för baptismen i Danmark.
 
Några månader senare fick Köbner en önskan från sina nya vänner i Köpenhamn om att de ville bli döpta och grunda en baptistförsamling. På resan skulle han ha sällskap med Oncken. Längtan var stor i den lilla kretsen i Köpenhamn för att få besök av båda dessa män. Köbner var överlycklig över utvecklingen i danska huvudstaden.
 
26 okt 1839 reste Köbner och Oncken till Köpenhamn. Dagen därpå döptes elva troende som formade den första baptistförsamlingen i Danmark.
 
Motstånd och hot
Baptistförsamlingen i Hamburg blev alltmer uppmärksammade av myndigheterna. Polismästaren bestämde sig för att göra slut på baptiströrelsen i staden. Strax efter hemkomsten från Köpenhamn blev Köbner och Oncken häktade och förhörda av polismästaren och då yttrade Oncken:
 
"Ni skall finna att er möda och ert arbete är förgäves" och polismästaren svarade: "Gott, men det skall inte jag vara skuld till, ty så länge jag kan röra mitt lillfinger, skall det vara i rörelse till motstånd mot er". Till det replikerade Oncken: "Herr polismästare, jag tror inte du ser vad jag ser. Jag ser inte ett lillfinger utan en stor arm och det är Guds arm. Så länge den kan röra sig, skall du inte lyckas att tysta mig."
 
Köbner och Oncken fick båda några veckors fängelsestraff och tvingades betala för sitt uppehälle i fängelset.
 
Åren 1840 och 1841 var en svår tid för baptisterna i Hamburg. Myndigheternas avsikt var som sagt att krossa verksamheten. Som vi redan har sett var Köbner och Oncken den främsta måltavlan för myndigheternas trakasseri. Hur svåra än omständigheterna var för dem hade de inga tankar på att ge vika för motståndet.
 
Åter till Danmark
1840 på begäran av de danska bröderna kom Köbner och Oncken till Köpenhamn. Där önskade tio personer bli troendedöpta och då bildades Danmarks första baptistförsamling. P. Mönster avskildes till  församlingens pastor. På Langeland grundade också Köbner och Oncken en baptistförsamling som bestod av åtta troende. Även i Danmark levde dessa två orubbliga män i skuggan av myndigheternas hot om ingripande.
 
Senare led Oncken en tid av en halssjukdom hemma i Hamburg. Köbner fick då rycka in, i första hand som predikant och församlingens ledare. Samtidigt som han flera gånger besökte Danmark på missionsresor. Mitt uppe i allt detta fortsatte han med sitt yrke som gravör
 
Holland
På hösten 1844 tog Köbner en resa till bl.a. Holland. I Leuvarden träffade han en grupp troende som hade blivit övertygade baptister och brutit med den reformerta kyrkan. Bland dem fanns en pastor och teol. doktor Feisser. Köbner rådde honom att besöka församlingen i Hamburg för att lära känna baptisterna.
 
Då Feisser 1845 återvända hem från Hamburg följde Köbner med till Holland och döpte 14 personer. Så grundades Hollands första baptistförsamling och Feisser invaldes till pastor. Under resan besökte Köbner också Amsterdam och där döptes fyra troende som utgjorde kärnan till en blivande baptistförsamling.
 
Under 1850 gjorde Köbner omfattande predikoresor som sträcktes sig ända fram till dåvarande ryska gränsen. Han hade sällskap med G.W. Lehmann. Den senare kommenterade att Köbners mäktiga tal gjorde ett bestående intryck på alla. Många troende blev döpta under resans gång.

Londonresan
Köbner, Oncken och Lehmann åkte till London för att delta i Evangeliska Alliansens andra konferens. Där samlades 251 deltagare från alla världsdelar. De fick höra tankeväckande föredrag av många välkände kristna ledare. Onckens namn fanns på talar listan men han fick förhinder och Köbner ryckte in i Onckens ställe. Han höll nu sitt första föredrag på engelska. Han berättade om baptismens tillväxt i Tyskland, Danmark och dess inflytande i Sverige.
 
Glädjens tid
Det var två händelser som fick Köbner att glädjas i Herren. Den 29 dec 1851 firade han och Juliane silverbröllop. För dem var det en minnesrik dag då de med glädje kunde se tillbaka på Guds försyn, godhet och ledning i deras liv tillsammans. Köbner hade glädjen av att åka till sin födelsestad Odense och delta i bildandet av en baptistförsamling där.
 
Ett nytt avsnitt väntade nu Julius i sin tjänst för sin Mästare. Följande år 1852 lämnade han och Juliane Hamburg. Gud hade nu nya uppgifter för sin trogne tjänare.

Haggada – Berättelse om Israels uttåg ur Egypten för de båda första påskaftnarna
Översättning med musikbilaga av Felix Saul
Stockholm 1963
 
Texter för den judiska påsken på lite ålderdomlig svenska. Fokus är Guds godhet i befrielsen från slaveriet i Egypten. Måltiden och glädjen i Guds goda gåvor är viktiga komponenter. Hela boken präglas av djup tacksamhet inför vår helige Gud. Som kristna har vi här något att lära om tacksamhet och måltidsgemenskap. Samtidigt är det ur denna tradition vårt nattvardsfirande strömmar.
 
Påskmåltiden påminde det judiska folket om Guds stora kärlek till dem genom att befria dem från det egyptiska slaveriet. I enlighet med Mose lag, åt Herren Jesus påskmåltiden med sina lärjungar. Den var nu slutförd för alltid, när han efter att ha tvättat lärjungarnas fötter, instiftade Herrens måltid, den kristna påskmåltiden, brödet och vinet.
 
”Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.”
(1 Kor 11:23-26)
 
Nattvarden riktar oss mot Herrens ankomst, vår stora befrielse, på samma sätt som som påsken var Israels barns befrielse från Egypten.

Av David Whitworth

 
Köbner, jämte Oncken och Lehmann blev en trio som kallades tyska baptisternas klöverblad. Dessa män var baptistpionjärer på den europeiska kontinenten. Köbner blev Onckens högra hand och närmaste vän i baptistförsamlingen i Hamburg.
 
Berättelsen börjar i Odense, Danmark. Köbners föräldrar kom från Polen och hans far Isaak var judisk rabbin. Julius föddes 6 juni 1806 och kallades Salomon av sina föräldrar (förklaringen till namnbyte kommer längre ner). Han var det förste av Isaak och Hannes nio barn. Föräldrarna önskade att han en gång skulle bli rabbin.
 
Israel och den unga Salomon
Tre kilometer bort från Köbners hem bodde Israel. Han var en kär vän till familjen Köbner och till en stor uppmuntran. Familjen besökte ofta Israel på högtidsdagar. Israel utvecklade därvid ett allt större intresse för den stillsamma och inåtvände Salomon. Han var själv barnlös och ville fostra den unga Salomon, men Isaak och Hanne var inte öppna till förslaget. Slutligen gav de vika för vännens envishet men med ett villkor: Salomon skulle spendera sabbaten hos sina föräldrar.
 
Salomon spenderade en del av sin barndom i Israels hem. Där hittade Köbner den stillhet och ro han trivdes med. Han fick vara ensam och ostörd för att tänka och studera. Han utförde sina andaktsövningar som varje judisk pojke lärde sig från barnsben, men för dem saknade han dock ett levande intresse.
 
Salomons gudsbild
Han skrev om sitt förhållande till Gud en gång:
"Jag har min tillvaro av Gud. Han giver mig allt vad jag åtnjuter. Att älska Honom är därför min första och heligaste plikt. Jag älskar honom inte. Hur kan jag älska Honom, då jag inte känner Honom, inte kan bilda mig något begrepp eller någon föreställning om Honom! Gud är överallt, men formlös. Varken min fantasi eller mina tankar kunne finna Honom. Gud är för mig ett främmande, ofattbart väsen. Hur kan jag älska ett sådant!"
 
Genom sina studier blev Köbner bekant med den kristna tron. Kunde då lösningen på gåtan han brottades med finnas i Kristus, sann Gud och sann människa?
 
Köbner fullföljde sin gymnasieutbildning i Odense och bredvid grundämnena lärde han sig franska, tyska och engelska. Han hade lätt för att lära sig främmande språk och förvärvade goda kunskaper som skulle bli till stor nytta för honom senare i livet.
 
Vem är Jesus?
Vid 16 år gick han ur gymnasiet och det var nu dags att välja ett yrke. Han valde koppargravörsyrket. Efter två år var han färdig med sin utbildning och ansåg att det var dags att ge sig ut i den stora vida världen för att vidga sin horisont.
 
Salomon gav sig iväg till Lübeck, Tyskland. På resan hade han med sig hoppet om att han kunde finna ett slutligt svar på de frågor som inte gav honom någon ro. Han kunde inte komma ifrån den brännande frågan: Vem är Jesus?
 
Genom Guds försyn träffade han reformerta pastorn Johannes Geibel i Lübeck. Köbner och Geibel träffades flera gånger och Köbner sade om hans möten med Geibel:
"För första gången hörde jag varför Kristus hade kommit. Jag tog emot det mest värdefulla av alla gåvor nämligen, undervisningen om Kristi Gudom."
Geibels undervisning gav Salomon mycket, både för förstånd och hjärta.
Flyttlasset tog vägen till Hamburg, eftersom Köbner inte ville bli upptäckt av den stora koloni av danska judar i Lübeck.
 
Hamburg och äktenskapet
I Hamburg fick han anställning som gravör och höll språkundervisning. Bland hans elever i språkundervisningen fanns en ung kvinna, Juliane von Schröter som Köbner blev kär i och ville gifta sig med. Eftersom föräldrarna på både sidor hade invändningar mot äktenskapet var det nödvändigt att söka Danska kungens bifall, som blev beviljat.
 
Paret åkte till Danmark och vigdes i Gamborg, nära Ondense den 29 dec 1826. Det var då, innan de ingick äktenskapet som Salomon ändrade namnet till Julius Johannes Wilhelm vilka motsvarade Juliane Johanna Wilhelmine.
 
Väl tillbaka i Hamburg fortsatt Köbner med gravörs yrket. På sin fritid sökte han stimulans i studier, tänkande och litterär verksamhet. Han var en duktig diktare och diktens värld lockade hans rika fantasi. Han skrev pjäser som uppfördes på teatrar i Holstein. Julius var uppfinningsrik och ville alltid försöka förenkla arbetsmetoder i olika hantverk. Lite senare anställdes Köbner som stämpelsnidare hos ett företag i Hamburg, där firman ägde ett eget stilgjuteri. När han sedan slutade på företaget blev han fullt godkänd som boktryckare.
 
Julius Köbner var ett av Herren utvalda redskap som snart skulle användas för stora uppgifter i Guds rikes tillväxt. Men först måste han få en rikare upplevelse av Jesu Kristi nåd.
 
Oncken och paret Köbners frälsning
22 april 1834 bildades i Hamburg en baptistförsamling med Johann Oncken som pastor. Juliane Köbner fick snart höra om denna beryktade predikant. Hon föreslog att de skulle höra Oncken predika men Julius ville inte. Juliane trodde Oncken hade ett budskap med rikare innehåll att förkunna och bestämde att gå dit ensam och höra honom. Hon blev djupt gripen av predikan om syndens makt och om Kristus frälsande nåd. När hon kom hem berättade hon för Julius med vilken kraft Oncken predikade ordet. Juliane bad Julius enträget att gå och höra denna märkliga predikant. Till sist gav han med sig och följde med henne. Han överraskades av att höra ett budskap som liknade det som han hade hörde från Geibels tio år tidigare.
 
Han ställdes nu inför kravet på omvändelse och tro. Köbner ville gå hem och komma till klarhet genom studier och självprövning. Slutligen mottog han frälsning genom omvändelse och tro på Kristus.
 
Han började studera vuxendopet i ljuset av Nya Testamentet och kom fram till den baptistiska övertygelsen. Han döptes av Johann Oncken 17 maj 1836 och blev medlem i Hamburgs baptistförsamling. Strax efter blev Juliane troende och också hon blev döpt och medlem i församlingen.
 
För Oncken personligen och för baptismen i Tyskland betydde Köbners anslutning till församlingen långt mer än någon kunde ana. En sådan medkämpe var Oncken i stort behov av. Genom sitt skarpa intellekt, rikliga gåvor och outtröttlighet var han särskild väl utrustad för de uppgifter som Gud hade åt honom.
 
Julius och Juliane kände sig riktigt hemma och trivdes gott i gemenskap med dessa enkla troende människor.