Uppenbarelseboken 1-3 – De sju församlingarna
Christian Mölk
Christian Mölks Bibelkommentarer, 2015
www.christianmolk.se

En enkel och smidig kommentar till Uppenbarelsebokens tre första kapitel på 115 sidor och trevligt tryckt i pocketformat. Språket är modernt och tillgängligt och förklaringarna av bibeltexten är lätta att tillgodogöra sig för den vanlige medlemmen i en frikyrkoförsamling. Utläggningen av texten präglas av stor respekt inför Guds ord och förmedlar en längtan efter omvändelse och helighet i våra församlingar. Jesus får lysa som vår Herre och Frälsare och jag märker i mig på samma gång en glädje och trygghet i Jesus som en förnyad längtan efter helighet, omvändelse och väckelse.

Priset för den lilla boken är rimligt,  förklaringarna är lätt att tillgodogöra sig och teologin harmonierar med sund väckelsekristendom. Jag planerar att använda den här boken i församlingsarbetet, inte minst för individuell fostran i lärjungaskap för ungdom.

På flera sätt så tror jag vi i Sverige genom Christian Mölk fått en pastor som plockat upp den brittiska baptistteologen Andrew Fullers mantel. Att låta god teologi formas utifrån församlingsarbetet, ur tjänsten som pastor med ansvar för själars väl. Att vara i dialog med akademin, men att ha fokus på vad andra pastorer, ledare och troende behöver när teologin formas. Att möta dagsfrågor och våga ge församlingspastorns perspektiv i dessa frågor.

Jag tror att det här ger ett mycket viktigt komplement till de stora kristna förlagen och de uppburna teologerna. Jag kommer att följa detta med intresse. Min dröm och längtan är att vi ska få se mycket mer i Sverige av teologi som formas mitt under brinnande församlingsarbete med den levande församlingens behov för ögonen.

Den demokratiska kapitalismens nederlag
Wolfgang Streeck
Tiden Debatt, 2012

Den tyske sociologen Wolfgang Streeck gör i den här lilla boken en analys av spänningen mellan medborgarnas krav på sociala rättigheter och marknadens krav på avkastning. Professor Sverker Gustavsson har skrivit förord och professor Lena Sommestad efterord.

Kanske har den lyckliga alliansen mellan staten och kapitalet, som präglat viktiga delar av västvärlden sedan andra världskriget, börjat krackelera. Redan 2012 förutsägs här problemen i Grekland i somras och troligen är det mer sådant att vänta.  Om man får tro Wolfgang Streeck finns det anledning att vara pessimistisk när det gäller den demokratisk kapitalism vi är vana vid. Och sanningen är att vänsterns förslag för att hantera en samhällsordning inte heller är så uppmuntrande. Det kan komma hårda tider.

Kanske är det så att de som menar att väckelsen inte kommer för att vi har det för bra i Sverige, nu får det de önskar. Om Streecks analys håller kan vi snart få spännande samhällsomvälvningar där dagens livsstil och komfortnivå inte är självklar. Civilsamhället med kyrkor och frivilligorganisationer blir viktigare för att uppehålla välfärden. Och när vi inte längre har det lika bra så smyger evighetsfrågorna sig på. Vad händer efter döden? Är det här livet allt?

En omtumlande tid kan mycket väl stå inför dörren, jobbig, stökig och med den väckelse vi bett om så länge.

Germany, Baptists in William Cathcart, ed., The Baptist Encyclopædia (Philadelphia: Louis H. Everts, 1881).

Oncken predikar och många blir frälsta
Den första baptistförsamlingen i Tyskland i modern tid grundades i Hamburg 1834. J.G. Oncken, född 26:e januari år 1800, i staden Varel, Oldenburg i Tyskland, kom till England i sin ungdom, och blev omvänd där. Han visade begåvning, och sändes tillbaka till sitt hemland som missionär 1823, av en förening i Storbritannien som hade bildats särskilt för att evangelisera Europas fastland. Han arbetade ivrigt och verkansfullt, och predikade evangelium längs den tyska kusten, i städerna Hamburg och Bremen, och i östra Friesland. Överallt öppnades dörrar inför honom, och många blev frälsta.

Oncken begrundar troendedopet
Under det att Oncken regelbundet och framgångsrikt predikade i Hamburg, fästes hans uppmärksamhet på frågan om troendedopet. Utan något inflytande utifrån, helt enkelt som ett resultat av enträget studie av Bibeln, och övertygelsen formades sakta i honom att nedsänkning av troende var det enda Skriftenliga dopet. En stark impuls i den riktigt, gavs likväl av han umgänge med en baptistbroder från Amerika, kapten Tubbs, en medlem av församlingen Sansom Street Church, i Philadelphia, som en tid var inneboende i Onckens familj, och genom honom började kontakterna mellan Oncken och baptisterna i Amerika.

Den första baptistförsamlingen i Tyskland grundas
22:a april 1834, mitt i natten, så döptes Oncken och sex andra, i floden Elbe när Hamburg, av Dr. Barnas Sears, då verksam på högskolan Hamilton Literary and Theological Institution. Dagen efter grundade bröderna en församling. Snar avskiljdes Oncken genom högtidlig bön och handpåläggning för evangeliets tjänst. I ett rum i Onckens förra hem, Nr 7 Englishe Planke, kan man se platsen där baptistförsamlingen i Hamburg grundades och där Oncken åtskildes som dess pastor. Här lades grunden för ett verk som, under Guds välsignelse, har utvidgats genom Tyskland och närliggande länder.

Förföljelser följer framgången
Onckens dop och grundandet av en baptistförsamlingen skapade en stor sensation. Den uppriktiga predikanten hade lidit förföljelse innan han blev baptist och ännu en del av de fria, men nu nådde förföljelsen sin höjdpunkt. Den lilla församlingens ständiga växt irriterade prästerskapet och myndigheterna. Det bestämdes att detta inte längre kunde tolereras. En vardagskväll kom polisen in mötet och drev medlemmarna ut på gatan, mitt bland jubelrop från pöbeln. Oncken arresterades fördes in i fängelse, där han behandlades som de fångar som stod lägst i rang. Efter några dagar så dömdes han skyldig och straffet blev fängelse i fyra veckor. Vid andra tillfällen dömdes han till böter, och då hans samvete inte tillät honom att betala dem så beslagtogs hans ägodelar och såldes. Utdrivna från sin mötesplats, hittade församlingen en annan plats där Gud verkade underbart för dem. Genom den stora branden 1842, och deras stora generositet i att erbjuda fristad för de nödlidande, så blev det i stor minskning av förföljelserna.

Baptismens idéer sprids
Det arbete som så startade under starka förföljelser var syftat att snart spridas till andra städer i Tyskland. De många kontakter Oncken hade skapat i början av sin evangelisation 1823, och också som agent för Edinburgh Bible Society, gjorde naturligtvis hans ändrade synsätt till något som diskuterades och övervägdes på många olika platser. Här och där så formades små gemenskaper av troende som erkände dessa synsätt som skriftenliga, och gradvis så växte dessa små gemenskaper till stora och inflytelserika församlingar. Det första fallet av den är arten var grundandet av församlingen i Berlin 1837. 1830 hade Oncken lärt känna Herr Lehman, som arbetade med att gravera stål. När sedan Oncken döptes leddes Lehmann till bön och långdraget övervägande över ämnet. Som resultat, trots mycket motstånd och den självförnekelse något sådant kräver, så kände Lehmann och några andra att det var deras plikt att låta sig döpas. 13:e maj §837, så skedde första moderna dopet i trakten kring Berlin. Klockan tre på morgonen den dagen, så gick en liten grupp troende ut genom Straluer-porten till sjön Rummelsberger, där, efter ivrig bön, Lehmann, hans fru och trea andra nedsänktes av Oncken, just vid den tid då de första solstrålarna förgyllde himlen. Dagen efter predikade Oncken kraftfullt över Johannes 14:16. På eftermiddagen denna dag så grundades den lilla församlingen med sex medlemmar. G.W. Lehmann utnämndes till pastor. Han antog sin tjänst, och understödde sig själv fram till 1838, då han fick stöd från American Baptist Missionary Union. 1840 ordinerades Lehmann formellt, och från den tiden har Frälsarens rike börjat blomstra.

En församling grundas i Berlin
Året efter grundandet av församlingen i Berlin, så grundades två andra församlingar, en i Oldenburg med 13 medlemmar, och en i Stuttgart med 23 medlemmar. Det tycks vara ett verk av försynen att det i varje församling som grundats bland dem själva funnits någon som varit duglig att predika evangelium.

Församlingar grundas i Tyskland och angränsande länder
Vi kan inte i detalj följa utvecklingen bland baptister i Hessen, Bayern, Pommern, Hanover, och Sydtyskland. Även om det har varit gradvis, och mitt ibland ständigt och ofta häftigt motstånd från statskyrkan och myndigheterna, så var det en ständig och välsignad triumf. 1839 grundades en församling i Köpenhamns, men det början på arbetet i Danmark gjordes under svåra prövningar. Peter Mönster, deras pastor, dömdes till tio veckors fängelse för att ha predikat och förvaltat dop, och sedan bannlyst. Samme pastor tillsammans med hans bror Adolph Mönster, fängslades sedan i ett helt år. I början av 1845 fanns det 17 predikanter och biträdande, 26 församlingar, och nära 1500 medlemmar. Före 1849 vara dessa församlingar formade som förbund. Dessa förbund var förenade i en konferens vart tredje år, vars första möte hölls i Hamburg Januaro 1849. 1851 fanns det 32 församlingar i den tyska missionen, varav 15 i Preussen, 5 i Danmark, 2 i Schweiz. 23:e april 1859 firade församlingen i Hamburg sitt tjugofemårsjubileum. ”De som från början var sju hade växt till sju tusen, och sträckt sig över Tyskland från Nordsjön till Ryssland, från Baltikum till Ryssland.” På den åttonde tre-årskonferensen, juli 1870, så rapporterades det att de tyska baptisterna ”hade nått hela världen”. De har nu församlingar eller missionsstationer i de flesta tyska delstater, i Schweiz, Holland, Danmark, Ryssland, Polen, Bulgarien, Turkiet, Österrike och Sydafrika. I tillägg till de så har det tyska baptistsamfundet sitt ursprung i den tyska baptistmissionen. Så tidigt som 1841 berättade bröderna i Tyskland en kolportör tjänande i Norge och hjälpt till att öka medlemskapet i de tyska församlingarna i Amerika.

De tyska baptisterna är missionerande
Så kan vi se att den tyska arbetet från början har varit synnerligen missionerande, och till stort del har delat de amerikanska baptisternas fostrande omsorg. Utsikterna för framtiden är uppmuntrande. Söndringar som för bara några år sedan så ut att hindra växten har helats. Tryckande behov ar blivit tillgodosedda. Ett av dessa behov är ett teologiskt seminarium för att träna för tjänst. En sådan institution har just grundats, och steg har tagits för att ställda den på en stadigvarande finansiell grund. Ett annat behov har varit ta fram och sprida god baptistlitteratur. För detta syfte har ett litteratursällskap grundat, American Baptist Publication Society har försett med en duglig ledare och redaktör genom Dr. P.W. Bickel. Dörrar öppnas vida och brett, och man kan förse med medel och människor så kan den uppnådda framgången vara endast en liten början på ett arbete av underbar omfattning och kraft.

Vi vill sprida evangelium över hela Tyskland
Vid slutet av 1879 fanns det i Tyskland 16602 medlemmar och evangelium predikades vid 1173 predikoplatser. Om man lägger till medlemmar i Österrike, Danmark, Schweiz, Polen, Ryssland, Turkiet, Sydafrika – länder till vilka tyska baptister begett sig, och vilka är med i det tyska baptistförbundet – så kan det totala antalet inte vara mycket mindre än 27000. Denna ökning är mycket uppmuntrande. Det har noterats att sedan den första församlingen grundades i Hamburg, så har det varje år utom fyra grundats nya församlingar. Men ända har verkat bara börjat. Miljoner och åter miljoner har inte nåtts. Borde inte denna överflödande välsignelse i det förflutna förmå baptister att hjälpa till i att sprida evangelium genom hela Tyskland?

Av David Whitworth 

Det är en självklarhet att börjar med Martin Luther. Han var reformationens förgrundsgestalt som var utvald av Gud till att gripa in i en tid i historien där försoningsläran hotades med utplåning. Luther stod ensam och vann mot alla odds för att ställa sanningen i fokus igen. Hittills var försoningen djupt fördunklad i den romersk katolska kyrkans traditioner och vidskepelser. Luther var Guds redskap för att åstadkomma radikala förändringar.

1483 föddes en liten pojke i staden Eisleben till Hans och Margareta Luther. Modern låg i sin säng med knäppta händer och fadern på sina knän. Hans lyfte upp lille Martin och överlämnade honom åt Herren. Fadern kunde inte föreställa sig vad den akten skulle betyda.
 

Delade meningar

Martin Luther blev naturligt nog omstridd. Hans anhängare hyllade honom som Herrens profet och Tysklands räddare. Katolska kyrkan betraktade honom som fördärvets son och kristenhetens förgörare. Bondeuppviglarna stämplade honom som furstelakej och det radikala Zwickau profeterna jämförde honom med Moses som ledde Israels barn ut ur Egypten och lämnade dem att förgås i öknen. Vem var Martin Luther då? Det skall vi ta reda på.

Luther familjen flyttade från Eisleben till Mansfeld där Martin började sin skolgång. Skolans schema bestod i tio Guds budord, den apostoliska trosbekännelsen, Herrens bön och latin. Det latinska språket var det högsta på skolans dagordning eftersom det var kyrkans, juridikens och diplomatins språk som var i bruk i medeltidens Europa. Luther var en duktig elev som lätt lärde in dessa ämne.
 

Hårda nypor

Martin Luthers uppfostran var hård och sträng men den Mansfeldska skolans disciplin var hårdare och mer skoningslös. Den unge Martin kände av det på ett mycket plågsamt sätt. "I skolan" sade han "agades jag femton gånger under en enda morgon för en struntsak. Jag hade fått i läxa att böja verb och substantiv och hade inte läst på läxan".

Luthers föräldrar såg att han var ett begåvat barn och de hade planer på att han skulle göra karriär som jurist. 1497 flyttade de från Eisleben till Magdeburg för sin fjortonåriga sons skull, där han började i franciskanerskolan, i hopp om att Martin kunde hitta en lugnare studiemiljö. Men inte heller här var den bättre för disciplinen var lika hård som i Mansfeld. Luthers far och mor hade det knapert och kunde knappt hjälpa honom med livets förnödenheter. Han tvingades till att tigga ihop sitt bröd framför folks dörrar i staden och i närliggande byar.

Detta blev för mycket för föräldrarna och det styrde flyttlasset denna gången mot Eisenach. Martins familj hade släkt i den staden och de väntade att släkten skulle ställa upp och hjälpa och uppmuntra deras unga son. Tragisk nog hörde släkten aldrig av sig.
 

Den öppnade dörren

Historia upprepade sig när Luther tillsammans med sina klasskamrater knackade dörr och sjöng för att tigga ihop sitt bröd. En dag tiggde han själv och avfärdades tre gånger med hårda ord. Det fick den blyge pojken att fundera på om han skulle sluta sina studier och börja arbeta istället. Just då steg Gud in och bokstavligen öppnade dörren för honom till att fortsätta läsa. Där stod Martin och sjöng utanför dörren och på tröskeln stod Ursula Cotta, fru till Konrad Cotta. Ursula hade sett denna sorgsna pojken i stan flera gånger. Hon bjöd honom på mat och denna gudfruktiga familj "adopterade" honom så att han kunde fullborda sin utbildning och slapp att tigga ihop sitt bröd.

Under sin skoltid i Eisenach lärde Luther sig att spela luta och flöjt och han var också begåvad med en vacker alt-röst. Han var glad och vänlig och visade ett gott hjärta som gjorde honom omtyckt av kamrater och lärare.
 

Vetgirigheten

Vid 18 år ålder längtade Martin Luther till universitetet där han kunde släcka kunskapstörsten. Det var bestämt att han skulle skickas till den ansedde universitet i Erfurt. Hans studier började med medeltidens filosofi, han slukade Skolastikernas William av Ockhams, Johannes Duns Scotus, Thomas av Aquinos och Bonaventuras skrifter, de skrifter som han senare kommer att avsky. Hans vetgiriga förstånd mättades inte med dessa skrifter. Luther gav sig helhjärtat in på studier av de gamla antikens klassiska verk skrivna av Cicero och Vergilius m.m. Han kunde dessa verk utantill och trängde sig in i dessa författares tankegångar.

Luther tillbringade sina lediga stunder på universitets biblioteket. Böcker var ännu sällsynta och biblioteket var som en skattkammare för honom. Han älskade att botanisera bland böckerna och en dag fastnade hans blick på en bok som han aldrig hade sett förr. Det var Bibeln! En på den tiden sällsynt och okänd bok. Bibeln för honom var de lösryckta stycken av evangelierna och epistlarna som den katolska kyrkan hade valt ut och som Luther trodde var hela Bibeln. Nu höll han hela Bibeln i sin hand! Så många böcker, så många kapitel och så många sidor. Hans hjärta bultade vid tanken. Det första han slog upp var Hannas och Samuels historia, hur Hanna överlämnade sin son åt Gud i samma anda som Martins föräldrar hade överlämnat honom åt Gud. Han läser och fylls av glädje. Denna upptäckt var början på ett gudsverk i honom.

Det blev många biblioteksbesök för denna flitiga student och han tröttnade aldrig på att läsa Bibeln med växande glädje och iver. Det var denna dyrbara, nyupptäckta "böckernas bok" som han skulle översätta till tyskarnas eget modersmål. Hela reformationen låg fördold i denna Bibel.

Martin Luthers akademiska liv innehöll flera framgångar. Först fick han sin Fil.kand. och sen blev han Filosofie doktor 1505.
 

Plågorna

Trots glädjen i sin bibelläsning upplevde Martin Gud som en sträng domare vars vrede fortfarande hängde över honom. Var kunde han hitta rättfärdighet och frid? Han blev livshotande sjuk och blev då ännu mer ängslig över sitt eviga tillstånd. Han fick tröst från en munk som försäkrade Martin om att han skulle överleva sjukdomen och bli en tröst för många.

Gud botade sitt utvalda redskap från den livshotande sjukdom. Men två händelser blev omskakande och skulle sätta spår i hans liv och detta påskyndade fram ett beslut att bli munk.

Alexis var en studiekamrat och Martins närmaste vän. Det cirkulerade rykten i Erfurt om att Alexis hade blivit mördad och det var faktiskt sant. Nyheterna grep honom djupt och tankarna snurrade runt för Luther var skräckslagen över hur det skulle går för honom om han plötslig rycktes bort.

Detta skedde sommaren 1505. Luther bestämde sig för att tillbringa sommarlovet i Mansfeld. I slutat på sommaren var han på resande fot och han kom in i ett häftigt oväder och åskan slog ner alldeles bredvid honom. Han var, som han själv säger, "omgiven av dödens förskräckelse och ångest" då han fattade ett beslut att klosterlivet var den enda utvägen för att hitta rättfärdighetens och fridens välsignade frukt.

Ortodox bönbok
Heliga Treenighetens Kloster
2012

I John Bunyans tradition så ser baptister den fria bönen som något viktigt. Men, det kan vara gott att ibland förnya den fria bönen genom att be Bibeln eller att be ur en bönbok. Den puritanska samlingen Valley of Vision är en sann skatt för att ge ett djup till den fria bönen, men den finns tyvärr inte på svenska.

Min tanke var att Ortodox bönbok skulle vara en hjälp att ge en god treenig form till den fria bönen, här är några reflektioner efter har umgåtts med den en tid:

• Vi får här en tydligt treenig teologi som går igenom bönerna, boken räds inte bön till Fadern, Sonen och den Helige Ande. I en protestantisk kristenhet som har både deistiska och modalistiska tendenser är det här mycket välgörande. Här finns ett andligt djup och ett sätt att framhäva vår treenige Gud som verkligen gör gott. Boken är också vacker där formgivningen har den skönhet och vördnad som en bönbok förtjänar.
• Det är förstås en annan teologi än reformationens, det är inte en bok att sätta i händerna på nya troende eller de som inte har en stabil tro. Det går väl egentligen inte att hålla emot en ortodox bönbok att den ger utlopp för den ortodoxa kyrkans teologi, även om det minskar användbarheten i frikyrkan.
•  Det som ställer till det för mig är att översättningen inte är till samtida svenska, utan till en blandning av modern och mycket gammal svenska. Visst är det så att äldre svenska ibland har uttrycksmöjligheter som ibland saknas i den moderna svenskan. Och jag inser att ett särskilt kyrkospråk kan öka vördnaden inför Gud. Men, samtidigt så blir det för mig problem att be skrivna böner på särskild kyrk-svenska i syfte att fördjupa och utveckla den fria bönen. Jag vill att den fria bönen ska vara på ett språk som är naturligt för mig och som också fungerar på bönemöten i församlingen. I ett frikyrkosammanhang blir en särskild kyrk-svenska problematisk, särskilt som vi redan lider av vårt symbios med 1917 års språk.

Slutsatsen är att det är en intressant och vacker bok, som dock lider av att ha översätts till en speciell kyrk-svenska snarare än svenska. Här känner jag att det finns en utmaning för oss som översätter texter från äldre teologer och lärare att vara noga med att översätta till den svenska som talas i dagens Sverige. Personligen tror jag att det är dags att bryta med en del av den lutherska teologins fackspråk och återigen sätta fungerande svenska ord på grundläggande teologiska begrepp.