Den tidiga kyrkans historia
Henry Chadwick
Bokförlaget Nya Doxa, 1998

Den svenska frikyrkorörelsen är i lite av en brytningstid. Equmeniakyrkan söker som nytt samfund sin väg in i framtiden, Evangeliska Frikyrkan får efter sina första framgångar utvärdera och planera nya tag och Pingströrelsen är under omstöpning för att möta en förändrad kultur. I sådana tider är det mycket nyttigt att ser hur kristna rörelser i äldre tid identifierade problem och försökte ta fram lösningar. Ibland kom det intressant nog bli så att de lösningar som man tagit fram i sig själva skapar större problem än de problem de var tänkta att lösa.

Den levande kyrka som mitt i allt fört vidare apostlarnas undervisning till idag kan lära oss mycket rakt in i den lokala församlingsverkligheten. Många problem vi möter idag är inte mycket mer än varianter av sådant kyrkan med framgång hanterat tidigare. Så kan kyrkohistorien naturligt bli en verktygslåda för att tackla uppdraget att dela ett frälsande evangelium in i vår tid.

Att bevara apostlarnas lära när apostlarna inte längre var i livet ledde till att församlingslivet centrerades runt föreståndaren som garant för apostlarnas lära. Med denna början växte sedan en hierarkisk organisation fram som i längden kom att bli närapå en fiende till själva evangelium. En annan utmaning var att sätta ord på läran om treenigheten, så kom kyrkomötet i Nicea år 325 att ge den formulering sedan dess är gemensam för renläriga kristna kyrkor.

Många andra frågor debatterades och saker kom efter den romerska kejsaren Konstantins omvändelse år 312 kompliceras genom att kyrkan och staten gick i ett slags symbios. Teologiska frågor kunde så bli slagträn i det politiska spelet och att hamna på rätt sida i en teologisk debatt kunde också ge politiska och materiella konsekvenser. Att i denna miljö bevara apostlarnas rena evangelium var inte alltid lätt och gång efter annan navigerade kyrkan fel föra att sedan återigen hamna på rätt väg.

Henry Chadwicks ”Den tidiga kyrkans historia” låter oss på ett intressant och medryckande sätt bekanta oss med de utmaningar de första århundrandenas kristna stod inför. En god och läsvärd översikt som också har en fin lista på rekommenderad litteratur. Rekommenderad läsning för församlingsledare, församlingstjänare och alla som vill ha givande läsning i hängmattan en varm sommardag.

Av David Whitworth

Ibland får jag frågan om jag tror på de heligas ståndaktighet och hur det då hänger ihop med Hebr 6:4-6, där det står om människor som har avfallit.

"De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit , dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt." (Hebr 4:4-6 Folkbibeln).

Svaret får vi från vår Herres läppar i Matt 13:3-8; liknelsen om såningsmannen. När han sådde föll en del vid vägen och förklaringen till liknelsen hittar vi i vers 19. De som inte förstår Ordet faller offer för satan som rycker bort det. Det är endast de som är födda på nytt genom Ordet som förstår Guds rike (Joh 3:3). För de ogudaktiga är evangeliet konstigt. Jag delade evangeliet med en tonåring och förklarade det med de enklaste orden jag kunde hitta och efter en halv timme sa han: "Jag fatta ingenting"!

Stenig jord och ogräsjord (tistlarna) i liknelsen kastar ljus över Heb 6:6. Vår Herre var väl insatt i problematiken med några av sina lärjungars avfall (Joh 6:66-70). Bland det mest chockande och gripande var ju Judas avfall. Jesus genomskådade hans tänkande och för Honom var det inte någon chock. De som en gång har fått någon form av frälsningsupplevelse och sen faller bort delar Herren upp i två kategorier:

• De som med glädje erkänner sin frälsning men Ordet tar inte rot och när de möter problem och motstånd kommer de på fall.
• De som hör Ordet och vill ta del av de eviga välsignelserna men samtidigt vill ha en fot kvar i världen, då kvävs Ordet och blir fruktlös.(Matt 13: 20-22).

När jag döptes var det en jämnårig kille som döptes samtidigt. En tid senare stod vi utanför kyrkan och delade gemenskap i Herren. Då kom det ett gäng tonåringar som var hans ofrälsta kompisar. Han bad mig att inte tala mer om andliga ting tills kompisarna hade gått förbi. Det dröjde inte länge tills han övergav sin tro. En man vi räknade som nära vän gav alla tecken på att vara en gudfruktig man. Vi läste på en bibelskola ihop och hans familj bodde på en annan ort. Hans fru ringde min fru och berättade sin historia. Mannen var en tyrann som våldsamt terroriserade sin fru och sina barn och har senare suttit i fängelse. Vi känner nog alla till någon som har fallit bort.

Poängen är att de som är frälsta visar ståndaktighet (Matt 13:23) och kan aldrig tappa sin frälsning. "Men det som såddes i god jord är den som hör Ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt" De som har haft någon slags frälsningsupplevelse utan pånyttfödelse återvänder till världen.

Liknelsen om såningsmannen är vägledande i det som är äkta och det som är falskt i väckelsen. Det finns omständigheter som man kan luras av och som inte är bevis på sann väckelse.

En svallvåg av känslor är inget tecken på väckelse. Det kan inte förnekas att människor som är övertygade om synd, rättfärdighet och dom kan uppleva starka känslor om sitt eviga tillstånd. Men en hög känslomässig stämning kan också orsaka konstgjorda konverterade människor. Jag besökte ett "väckelsemöte" där en världskänd amerikansk evangelist predikade. I slutet på mötet kallade han folk att komma fram för att ta emot frälsningen. I bakgrunden sjöng kören en mjuk och lungnade andlig sång. Stämningen var känslomanipulerande och många gick fram. Jag stod upp och tänkte gå fram tills jag kom på att jag var troende sen två-tre år tidigare! I äkta väckelse är de ofrälsta övertygade "om synd, rättfädighet och dom" som framkallar en stark ångest om frälsningens nödvändighet. Att manipulera stämningen med obibliska metoder ger människor en falsk frälsningstrygghet och kan bara leda till förödande konsekvenser. Alltså det som beskrivs i såningsmannens liknelse.

Man läser ofta om dessa megaförsamlingar som skryter om sina tusentals medlemmar och att det är ett stort Guds verk. Nej, detta är heller inte något bevis på väckelse. Vi är mycket inriktade på att betrakta väckelsens väsen genom stort antal människors påstådda frälsning. Det ligger i sakens natur att det, till en viss del, vilar på det budskapet som predikas. Vem vill inte höra ett evangelium som lovar framgång, välmående, självförtroende och en lycklig framtid? Allt detta utan att nämna synd och helvete, nej det ska inte nämnas. Det budskapet är kärlekslöst. Dessa falska profeter, som i Jeremias tid, säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl tlll. (Jeremia 6:14; 8:11). Tusentals människor förs bakom ljuset och leds till den eviga domen borta från Guds gemenskap. Ett falskt budskap leder till en falsk trygghet om frälsningens väsen.

Den sista jordmånen i liknelsen är säden som föll i god jord och det gav en riklig mängd frukt. Det hörs då och då om människor som är 'radikalt' frälsta vilket betyder att de har varit alkoholister och drogmissbrukare m.m. Paulus säger att han, och det gäller oss alla, är "korsfäst med Kristus---" (Gal 2:19) och senare i 6:14 "världen är korsfäst för mig och jag för världen". Innan frälsningens ögonblick var inne levde vi alla efter egna begär och avgudade oss själva. Vi var satans lakejer, tillhörde mörkret och stapplade i mörkret. När Kristus frälste oss, rykte Han oss ur mörkrets välde och förde oss in i ljusets välde och vi blev nya människor. När Kristus korsfästes var vi inneslutna i Honom, som Noa och hans familj var inneslutna i arken. Därmed kan inte världen gör anspråk på oss längre, Gud avskilde oss för sig själv. I ljuset av dessa verser är då inte varje människas frälsning radikal?

Av radikal frälsning följer en radikal livsstil. Jesu Ord: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig" (Matt 16:24). Finns det någon som vågar säga att versen inte är Jesus kallelse till en radikal livsstil? Den Helige Andens frukt (Gal 5:22-25) går stick i stäv mot världens levnadssätt. Det är omöjligt att göra en syntes av dessa två livsstilar. Därför är alla kristna radikala, det finns inget alternativ.

Tillämpningen av liknelsen till väckelsen är ganska uppenbar. Det första tre jordmånerna följer oundvikligen väckelse. Djävulen är alltid aktiv för att hindra Ordet från att ta rot i människors hjärta. Ordet som däremot faller i god jord tar rot och blir fruktsamt, detta är jord som iordningställts av den Helige Anden. Detta är tecken på sann väckelse.

Det är detta vi ber för och längtar efter i vår bön för väckelse. Människor har, genom synd och i post-modernismens tecken, förlorat sin identitet och lever som om Gud och helvetet inte existerade. Det finns inget behov av att beskriva konsekvenserna, det räcker med att sätta på tv och lyssna på nyheterna.

Om sann gemenskap - Att leva i en kapitalistisk hederskultur
Patrik Hagman
Artos Norma Bokförlag, 2014

Frivilligarbete, vegetarisk mat och engagemang för vänsterpartiet
Jag träffar henne på Erikshjälpen ibland, hon går på gymnasiet och vill göra vår värld till en bättre plats. Frivilligarbete, vegetarisk mat och engagemang för vänsterpartiet kommer naturligt som praktisk handling utifrån hennes världsbild. Kanske är det inte så konstigt att hon är ifrågasättande till hur vi organiserat vårt samhälle, i sin vardag möter hon så många orättvisor, kall girighet hos de lyckade och tydlig brist på hopp bland den uppväxande generationen. Visst är hon nyfiken på kristen tro, men jag ser hur de kristna hon möter ofta kommunicerar på ett sätt som inte berör hennes referenser och hur budskapet därför inte riktigt når fram.

Samtidskultur och själavinnande
Pingstpastorn Lester Sumrall uppmanar i ”Handbok för människofiskare” att i respekt möta varje människa där hon är. Att dela med sig de goda nyheterna om Jesus börjar därför med fördel med också ta sig tid att leva sig in i en annan människas känsloläge och behov. Att studera vår samtidskultur är en väsentlig del av framgångsrikt själavinnande. Kristna har alltid försökt att sätta budskapet om Jesus in i det sammanhang man möter, en förebild här är Paulus på Areopagen.

Vår samtid – En kapitalistisk hederskultur
I boken ”Om sann gemenskap - Att leva i en kapitalistisk hederskultur” gör Patrik Hagman en mycket intressant analys av vår samtid där konsumtion präglar så mycket av våra liv. Ja, bäst är Hagman när han visar att de som går in för att fly undan kommersialismen så lätt frestas att göra det till en lite finare och annorlunda kommersialism. Att köpa social status genom att äta ekologisk mat som den stora allmänheten har inte råd med är också köpt social status och är på många sätt bara en lite finare yttring av en kapitalistisk hederskultur. Vi behöver ett motmedel mot den kapitalistiska hederskulturen, ett starkt motmedel.

Den kristna traditionen – Ett motmedel
Hagman visar hur den kristna traditionen har många verktyg för att motverka vår samtids kapitalistiska hederskultur. Den mänskliga naturen är densamma och syndens frestelse likadan nu som alltid. Därför är det en rik källa Hagman öser ur när han visar på motmedel ur den kristna erfarenheten genom tiderna. Så kan vi vara en vara en motkraft i ett samhälle som är på väg att spåra ur. Personligen blev jag djupt inspirerad av Hagmans genomgång av de sju dödsynderna och dess relevans i vår tid.

Ett samtal på Erikshjälpen
Så kom det naturligt att vi talade om mat och vegetarianism efter stängningen en dag. Jag berättade om Patrik Hagmans bok och förklarade att argumenten hade berört mig, även om jag fortsatt är köttätare. Vi kom in en del om hur socialt arbete flödar ut naturligt ur en levande kristen tro och varför jag valt att engagera mig i församlingsliv och frivilligarbete. Kanske inte riktigt som Lester Sumrall tänkt sig, men jag tror att han ändå skulle gilla det. 

Handbok för människofiskare
Lester Sumrall
Förlaget Filadelfia, 1968

Enkel, pedagogisk och medryckande handbok i att ta de chanser som finns i vardagslivet att berätta om Jesus och förklara evangelium. Sumrall uppmuntrar att inte lämna över själavinnandet till pastorn och evangelisten, utan att varje kristen bör mobiliseras i uppgiften att vinna världen för Jesus. Väckelsemöten har sin plats, men de kan inte ersätta en församling som tar de tillfällen som ges att dela de goda nyheterna om Jesus. Det är ett klassiskt evangelium använder som grund för sina exempel. Den dubbla utgången är till exempel en självklarhet.

Man kan undra varför inte sådana här böcker ges ut på samma sätt idag. Är det så att det att vi lever i en annan kultur innebär förändrande metoder? Eller är det så att vi börjat skämmas för ett klassiskt evangelium?

Av David Whitworth

Sällan eller aldrig hörs det någonting om väckelse bland barn och unga människor. Man kunde tro att Gud åsidosätter dem i väckelsetider men så är inte fallet.

Det är inte ovanligt att höra röster om hur ungdomar skall lockas till kyrkan. Det finns en inställning att barn och ungdomar skall lockas med underhållning av olika slag eller hitta nya vägar att nå dem. Ändamålet kan aldrig helga medlet, att använda oss av tvivelaktiga metoder underminerar evangeliets kraft och bedrövar Helige Anden som är sanningens Ande. Pragmatism neutraliserar väckelsen.

En bättre väg är att nå tonåringar där de är, istället för att försöka locka dem inom kyrkans fyra väggar med gimmicks. Jag talar om tonåringar eftersom jag har mer erfarenhet av dem som jag inte har med barn förutom mina egna. Erfarenheten härstammar från gatuevangelisation bland tonåringar i England och Sverige. Sena lördagkvällar tillbringade vi bland unga människor och delade evangeliet med dem som ville lyssna på oss men alla ville tyvärr inte. Det finns en generation som växer upp som är utan hopp och vilsna. Det är ingen vacker syn man möter bland dessa människor på sena lördagskvällar. Unga människor skapade i Guds avbild som är utan Gud och utan hopp för med sig tragiska följder. En syn som jag sent glömmer var en tjej, ca femton år gammal, som låg på trottoaren så full att hon var knappt vid medvetandet. Det var mitt i vintern och minusgrader och hon var bara klädd i kort kjol och en topp som knappt täckte midjan. Jag grät inombords, jag har tre döttrar och förutom Guds nåd kunde det ha varit en av mina.

Det är bara en tragisk bild bland flera. Vi kan inte göra bättre än att gå ut och dela evangeliet med den unga generationen och be Gud gör ett mäktigt verk bland dem. Hör jag en röst som frågar hur framgångsrika vi var? Ingen blev frälst vad jag vet, men däremot kommer inte Gud att kräva en förklaring varför människor inte blev frälsta genom oss eftersom resultaten är Hans verk.

Det verk som Gud åstadkommit bland barn och ungdomar är väl dokumenterat. Pastorer i New England, USA märkte klart och tydligt under 1700 talets väckelse Guds rörelse bland dem. Alla bevittnade att: "de hörde ungdomar gråtande och hjärtslitande ropa till Gud och det var rörande. De var tyngda av att de tidigare hade avvisat Kristus och försummat honom". En pastor i Boston upplevde att väckelse var för det mesta bland ungdomar. Thomas Charles of Wales skrev: "Här i Bala, (Wales), har vi haft en stor, mäktig och härlig Ande utgjutelse i synnerhet bland bland barn och ungdomar.Barn mellan sex och tolv år berördes, förbluffades och övermäktigades.”

Det var under Jonathan Edwards verk i Northampton församlingen som det klaraste bevis för ett speciellt verk av nåd bland de unga visade sig. 1773 kunde Edwards rapportera om en väckelse i staden som gjorde sig gällande med en påtaglig öppenhetens ande i barnen och ungdomarna. Denna ande fördjupades efter två unga flickors bortgång som ledde till många ungas frälsning. Genom en tonårsflickas märkliga frälsning väckte Gud andra unga människor på ett sätt som aldrig hade skådats tidigare. Nyheterna kom som en blixt från klarblå himmel överallt i staden, sa Edwards. Verket bland de unga spred sig till allmänheten med stor makt och övertygelse. Människor som var kallsinniga till evangeliet fick en nöd för deras eviga tillstånd. Edwards beskrivning av Northampton just då är högt intressant för alla som längtar och ber för väckelse: "Staden har aldrig upplevt så mycket kärlek och glädje men heller aldrig så mycket syndanöd".

Edwards uppmärksammade Guds verk inte bara i de äldre tonåringars gemenskap och glädje i evangeliet utan också bland barnen: "Hittills ansågs det som konstig när barnen blev frälsta och uppvisade påfallande förändringar in sin livsstil. Men nu verkar det som om så gott som 30 barn, 10-14 år blivit frälst; 2st 9-10 år och ett barn omkring 4 år".

Edwards gav en utförlig beskrivning om den sistnämnda flickan frälsning. Han skrev att hon blev frälst utan den minsta påtryckning från föräldrarna och det var i en tid då få blev frälsta. Hon visade en klar uppfattning om frälsningens visshet och tillbringade mycket tid ensam i bön. Det var hennes glädje att varje söndag vara i Guds hus. Hon blev tillfrågad av föräldrarna varför hon så flitig ville vara med på gudstjänsten "för att höra Mr Edwards predika" var hennes svar. Livet igenom visade hon ståndaktighet och hade ett starkt vittnesbörd tills den dagen hon gick in i härligheten.

Dessa exemplar är bara ett axplock av Guds verk i barnen inte bara i USA utan också i Wales Skottland och England på 1700-talet. Förmodligen har det skett väckelse bland barnen i andra länder men jag har inga uppgifter om det.

Väckelse bland barn hade ofta en gemensam nämnare. Det var inte ovanligt att barn ordnade bibelstudier för andra barn. De samlade sina ofrälsta klasskamrater och predikade evangeliet för dem. Det finns berättelse om att en grupp barn som samlades regelbundet i en lada för att be för väckelse och det behagade Gud att svara deras kollektiva bön.

Tonåringarna var inget undantag. De samlades för att höra Ordets förkunnelse och ingenting annat. Gud hade tänt en brinnande längtan och en hunger i dem för att fördjupa sig i Bibelns läror. De ville ha gemenskap kring Ordet så mycket som möjligt och nå ut till klasskamrater och arbetskamrater med evangeliet som Gud så rikligen välsignade.

Djupet av andliga upplevelser och kärlek till deras frälsare som uppvisades i många unga människors liv borde uppmuntra oss till bön för liknande bevis i våra ungdomar och för oss själva i våra församlingar.

Evangeliet har inte något behov av stöd "det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror" (Rom 1:16 Reformationsbibeln). En klarare bild kan man inte få än i Apostlagärningarna om evangeliets innehåll och framförande. Håller vi oss till dessa principer som är väl beprövade då kan vi med full förtröstan be för väckelse bland barn och ungdomar.

Jonathan Edwards får sista ordet:
"När våra ungdomar träffades, ville de bara prata om Jesu Kristi förträfflighet och Hans kärlek intill döden; om frälsningsvägens härlighet; om Guds underbara, fria nåd; Hans storartad frälsningsverk i själen; om sanning och visshet i de stora ting i Guds Ord och om Hans väldoftande fullkomligheter".