Av Mattias Lohmann

Det finns nog ingen baptist som har spridit den baptistiska tron till fler länder än Johann Gerhard Oncken. Han var Europas främste baptist pionjär. Ändå är hans namn och hans arv mindre känt i sitt hemland Tyskland. Onckens häpnadsväckande lära och övertygelse som inspirerade honom skulle också tända en glöd i oss för missionen.

De första åren - Onckens resor och frälsning

Oncken föddes 26 januari 1800. Hans föräldrar var inte gifta och han träffade aldrig sin far. Han uppfostrades hos sin mormor och arbetade i en pub i sin hemstad. Det var här han träffade den skotska affärsmannen John Walker Anderson som anställde honom som lärling 1814. De följande 9 åren var Oncken i Andersons tjänst, och reste tillsammans med honom i Skottland, England, Frankrike och Tyskland. Han talade franska och engelska flytande.

Troligtvis var Anderson inte frälst men han köpte Oncken hans första Bibel. Andersons mamma besökte den skotska presbyterianska kyrkans gudstjänster i Edinburgh och tog med sig Oncken regelbundet. Där hörde han evangeliet för första gången och han fick höra nådens läror utan att han blev frälst. Anderson och Oncken flyttade till London 1819. Oncken bodde hos en mycket gudfruktig familj.

Varje kväll inbjöds han till familjeandakten och han hörde hur fadern i familjen bad för hans frälsning. Senare det året besökte Oncken en Metodist kyrka och hörde en predikan över Rom 8:1. Han hörde om evangeliets befriande kraft (Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus). Det gjorde ett starkt intryck på Oncken och han blev frälst direkt. Oncken delade omedelbart med sig av sin tro. Han skrev många brev till sina vänner och familjemedlemmar i Tyskland och närhelst det gav sig vittnade han till många unga män. Det stod snart klart att Gud hade en gett Oncken gåvan att evangelisera. Han hade en stark börda för att predika evangeliet i Tyskland och sökte ekonomiskt stöd till uppdraget. Den skotska väckelse predikanten Robert Haldane skrev ett rekommendations brev till Continental Society som ledde till hans anställning som ombud. Han flyttade tillbaka till Tyskland på hösten 1823.

Onckens pionjärarbete i Hamburg

Tillbaka i Hamburg hade Oncken uppdraget att sprida biblar och väckelselitteratur så väl som att predika evangeliet för sina landsmän. Onckens predikningar blev omedelbart populära och efter några månader samlades några hundra flitiga besökare för att höra honom.

Hursomhelst, den lutherska kyrkan hade konventikel lagen på sin sida som förbjöd gudstjänster utanför kyrkans fyra väggar. Oncken höll sina gudstjänster under den engelska reformerta kyrkans beskydd, en internationell kyrka godkänd av staten för att tjäna andra nationaliteter. När det blev uppenbart att Oncken riktade sig till tyskarna blev han hotad med förvisning från Hamburg.

En av de starkaste motståndarna var kyrkan själv. T.ex. Oncken var helt beroende av den lutherska pastorn som var ansvarig för Hamburgs Bibelsällskap. En dag vägrade han förse Oncken med mera Biblar. Han sa så här: Jaha, det är du som ständigt predikar på vindarna och i källarna. Din predikning! Onckens replik var: Herren Jesus Kristus befallde mig att predika. Pastor Rentzel reste sig från sin stol och sa: Satan befallde dig. Oncken var helt tagen med sådana starka ordalag.

Oncken var medlem i den lutherska kyrkan genom barndopet, men genom hans Skriftliga studier blev han stegvis övertygad om att Bibeln undervisar troendedopet. Genom hans förkunnelse blev 75 människor omvända. De flesta av dessa besökte ännu stadskyrkan. Några kom till övertygelsen om att de skulle låta döpa sig. Tillsammans med Oncken längtade de efter en Bibeltrogen församling, med pånyttfödda medlemmar som erkände sin tro genom dopet. Men någon baptistförsamling fanns inte. Oncken vände sig till Robert Haldane för att söka hjälp. Haldane rådde honom att döpa sig själv och sen döpa andra. Oncken var övertygad om att detta inte hade något Bibliskt stöd och han ville heller inte lämna sitt verk i Hamburg för att låta döpa sig i England.

Hjälpen han behövde nådde honom till slut i april 1834. Baptistteologen Barnas Sears planerade ett sabbatsår i tyska universitet. Sears vänner uppmanade honom att besöka Oncken och hans grupp. Efter att ha intervjuat 7 dopkandidater, döpte han dem 22 april 1834. Nästa dag blev denna lilla grupp Tysklands första baptist församling under Sears och Onckens ledarskap. Inom en 2-års period växte församlingen till 68 medlemmar.

Resan från Hamburg till övriga Tyskland

1836 kom Julius Wilhelm Köbner från Danmark och anslöt sig till församlingen och var 1836-1852 Onckens högre hand.

Oncken var i all sannolikhet involverad med en grupp i Berlin, vars ledare var Gottfried Wilhelm Lehmann som blev övertygad om troendedopet. 1827 besökte Oncken dem och döpte dem och hjälpte dem grunda Berlins första baptist församling. Oncken, Köbner och Lehmann blev en trio som kallades Tyska Baptisternas ”Klöverblad”.

Antalet baptistförsamlingar ökade stadigt under sent 1830 talet och in på 1840 talet. I många fall hade folk hört om Onckens verk och lära och blev övertygade om sanningen i den. Mot slutet av 1840 hade 12 baptistförsamlingar grundats med sammanlagt 302 medlemmar. Hamburg församlingen var den största med 110 medlemmar 1840 och c:a 600st 1860. Under de första 25 åren troende döptes 1300 människor. Oncken var fortfarande den ledande pastorn och drivkraften i grundandet av baptistförsamlingar överallt i Tyskland.

Trots sin anmärkningsvärda storlek och långtgående verksamhet, var Hamburg församlingen olaglig ända till1858 när den fick ett "erkännande". Oncken var under de första åren tvungen att uthärda polisens och politikernas försök att hejda hans verksamhet. Han kastades i fängelse flera gånger, hans tillhörigheter konfiskerades och han och hans familj led av många prövningar. Oncken accepterade motgångarna med glädje. "Efter att fångvaktaren gått sin väg och jag var ensam i min fängelsecell, kastade jag mig på knä och prisade och ärade min Frälsare, för att han räknade mig värdigt att lida för Honom. Jag mår bra och är välsignad, jag överlämnade min dyrbara församling i Herrens hand och bad för mina förföljares frälsning".

I Hamburg 1837 bad politikerna baptisterna om att göra sina trossatser allmän kända. Oncken var redan säker på saken om trosbekännelsens "nödvändighet för den lokala församlingens ordning och vittnesbörd", men väl dags att framföra bekännelsen inför församlingen hade några medlemmar invändningar mot satserna om utkorelse och Guds suveräna nåd. Oncken hade starka kalvinska uppfattningar, utkorelsen och de heligas ståndaktighet var för honom av stor vikt och han var inte villig att lämna denna sanning oklar. Oncken krävde att alla församlingens medlemmar skulle vara villiga att underteckna bekännelsen, med undantag av samstämmighet med artiklarna om predestination och de heligas ståndaktighet. Paragrafen om predestination avslutar med klausulen: "Eftersom inte alla nybörjare i den kristna tron har förstått denna ovärderliga sanning, känner vi en skyldighet att ta emot dem i medlemskap som är troende men ännu inte kommit fram till en full förståelse av denna trosartikeln." Klausulen hjälpte inte mycket och några medlemmar lämnade församlingen. Oncken var bedrövad, men hans längtan efter den sunda läran var långt större än hans iver för enheten.

Tidigt under 1840 talet var församlingen i Berlin tillfrågad av stadens kommunfullmäktig att överlämna en trosbekännelse. Lehmann fick tag på Hamburg bekännelsen och modifierade och utvidgade den. Intressant nog blev Hamburgs och Berlins baptist bekännelseskrifter ett utkast till från stadens kommunfullmäktiges förfrågan några år efter församlingarnas grundande.

När modifikationerna kom till Onckens kännedom var han bekymrad över bristen på enheten och de starka Lutherska dragen i bekännelsen. 1847 nådde slutligen Lehmann, Oncken och Köbner en kompromiss. Den visade en stark hängivenhet för reformert teologi och var grunden till av den Tyska baptistsamfundet. Oncken var orubblig i sina teologiska övertygelser, men samtidigt var han alltid villigt att samarbetar med andra troende i synnerhet för evangelisation och missions skull. Han var faktisk delaktig i Evangeliska Alliansens upphov 1846 och den Tyska grenen 1851.

Hamburg församlingens tillväxt skapade ett behov av en ny och större församlings byggnad. C. H. Spurgeon predikade på invigningen av den nya lokalen 1867. Oncken hade tidigare predikat i Spurgeons församling New Park Street i London. Spurgeon hade stor respekt för Johann Oncken och beskrev honom som "Tysklands Apostel Paulus".

Varje baptist är en missionär

Oncken såg inte sin kallelse begränsad till Tyskland. Han reste outtröttlig för att träffa och undervisa kristna som hade anammat den baptistiska uppfattningen. Var än han åkte sökte han män som kunde kämpa för baptisternas tro i sina respektive hemländer. Allt detta var möjligt eftersom han fick ekonomiskt stöd från olika håll och var duktig på att samla in pengar till verksamheten.

Oncken bidrog till att grunda Danmarks första baptist församling 1839, och gjorde 1841 en längre resa österut till staden Memel i den nuvarande Litauen för att döpa 29 människor. 1840 hörde den holländska reformerta pastorn Johannes Feisser ryktet om Oncken och han besökte honom. Han blev då övertygad om troendedopet så tillsammans med 7 andra lät han döpa sig. Oncken och Köbner skulle lite senare bidraga med hjälp till att ordna församlingar i Nederländerna. Oncken inledde baptist verksamheten i Österrike och Ungern 1846 i nära samarbete med Karl Rauch, Edward Millard och Heinrich Meyer. Meyer anammade Onckens strategi och han utbildade särskilda begåvade unga män och på så vis utvidgades verksamheten. Meyer lärde upp många av den Ungerska baptiströrelsens framtida ledare.

1847 döpte Oncken F.O. Nilsson och skickade tillbaka honom till Sverige. Nilsson grundade tillsammans med den danske baptist pastorn A. P. Förster Sveriges första baptistförsamling och blev församlingens första pastor. Oncken tog en predikotur i Schweiz och efteråt skickade Friedrich Maier för att stödja de troendedöpta. Maier grundade en församling i Zurich 1849. Oncken utbildade Gottfried Friedrich Alf (och andra) i Hamburg. Han vigde Alf till pastor och 1859 skickade han tillbaka honom till Polen. 1861 grundade Alf en baptistförsamling i Adamowo. Han följde efter Onckens strategi och utbildade många pastorer som blev pionjärer i många delar av Öst Europa.

Onckens stora intresse på alla sina resor var utbildningen av baptist pastorer. 1864 och 1869 gav han sig ut på längre resor, först till Ryssland och därifrån till sydost Europa. Under dessa resor utnämnde han pålitliga män på strategiska ställningar. Han undervisade outtröttligt Ordet, troendedöpta många kristna och skördade mycket frukt för sitt arbete. 1869 gav han det glädjande beskedet på sin resa att bland annat 3 baptistförsamlingar grundades i södra Ryssland och en i Turkiet. Vidare skapades ovärderliga kontakter i Odessa, Bukarest, Vienne och andra städer.

Onckens missions strategi var att resa, hitta och erkänner begåvade unga män och utbilda dem för att bära fram arbetet i sina egna länder. Det kan nog påstås att Johann Gerhard Oncken näst intill C.H.Spurgeon var på 1800 talet den mest inflytelserika baptisten.

Ökande Konflikt

Oncken eftersträvade enheten genom att alla tyska baptistförsamlingar samordnande sig med moderförsamlingen i Hamburg och bara en församling kunde finnas i ett område. Detta orsakade betydelsefulla spänningar och baptisterna i Hamburgs förort Altona grundade 1871 sin egen församling separat från Hamburg församlingen. Detta resulterade i en konflikt som var temat på flera av landets nationella konferenser och slutsatsen blev att församlingen i Altona var behörig syster-församling till Hamburg församlingen. Oncken höll inte med och det tog 4 år innan han blev sams med Tyska baptisternas ledarskap. Han fick en stroke 1879 som drog ner ridån över sin pastorstjänst; han dog 1884.

Hans arv

Onckens liv var verkligen anmärkningsvärt. Under sin tjänst som baptistpastor grundade han och hans kolleger 280 församlingar, 1,222 predikoplatser för ordets förkunnelse och startade 771 söndagsskolor. De grundade också över 170st församlingar i andra länder mest i Skandinavien, Öst Europa och Ryssland. Det är uppskattat att han ansvarade för spridningen av över 2 miljoner biblar och miljontals evangeliska traktat.

Det är sorgligt att Onckens arv är föga känd i Tyskland idag. Det finns en teologisk mångfald och en växande liberalism bland tyska baptisterna. Trosbekännelsen som Oncken, Köbner och Lehmann enades om har varit reviderad och försvagad och 1977 framkom en helt ny bekännelseskrift. Tysklands första baptistförsamling omfattade nådens läror men den reformerta tron är idag svag i Tyskland och få baptister håller sig till sina förfäders undervisning. Men i horisonten finns det hoppfulla tecken. Ett antal unga tyskar, och bland dem rätt många baptister, har samlats för att främja evangelium-centrerad undervisning, grundad på en gemensam reformert teologisk plattform. Rörelsen kallas för Evangelium21, och lockade till sig över 1000st, mest ungdomar, till andra konferensen i maj 2012. Konferensen var i Hamburg, staden där Oncken en gång grundade Tysklands första baptistförsamlingen.

Hans motto: "Varje baptist är missionär" skall vara vårt motto!