Av Andrew Fuller (1754 -1815) från texten ”Reading the Scriptures”

Jag vill inte att de följande anmärkningarna ska vara istället för andra svar som kan gå djupare i ämnet. Allt jag har att erbjuda är några förslag som kommer från min egen erfarenhet.

 För det första, så har jag funnit att det är bra att sätta av tid för att läsa Bibeln, och inget har varit så fruktbart som att sätta av tid för privat andakt när man stiger upp på morgonen. Sinne är vid den här tiden friskt och obelastat. Jag har funnit det mycket nyttigt att läsa ett stycke av Bibeln före bön. Det har en benägenhet att samla tankarna, att förandliga sinnesrörelserna och att forma oss med de känslor varmed vi vädjar vi nådens tron. Och på samma sätt som läsning hjälper bön, så hjälper bönen läsningen. I dessa stunder ska vi vara i mindre i fara för att falla in i ofruktbart spekulerande, och att förvanska Skriften till stöd för olika hypoteser. En andlig sinnesstämning är, som Mr. Pearce noterar på ett ställe, ett gott ljus när man ser på en tavla, det ska inte vara lite som den sinnesstämningen underlättar förståelsen av Bibeln. Jag menar inte att förringa det arbete som del som kommenterat Bibeln lagt ner, men vi kan läsa bibelutläggare, och konsultera kritiker, på samma gång som ordets ”ande och liv” fullständigt flyr oss. En ömsint, ödmjukt och heligt sinne är kanske av mer vikt när vi går in i Helig Andes tankar än alla andra hjälpmedel tillsammans. Det är därför som vi genom ”en smörjelse från den Helige känner sanningen”

I min egen läsning, har jag också känt fördelen i att ha möjlighet att ta en paus och tänka, likväl som att be, och fråga mig här långt det här ämnet på något sätt är tillämpbart i mitt fall, och hur jag lever mitt liv.

Under morgonens övningar kan man tänka att några sakar kan var svåra att förstå, och jag kan känna att jag inte kan lösa dem efter alla mina försök. Då, kan jag ägna mig åt frukterna från dem som skrivit kommentarer och textutläggningar. Om jag läser dem istället för att läsa Bibeln, så kan jag få en del kunskap, men jag kommer inte att fylla mitt sinne med de bästa rikedomarna, inte heller kommer ordet ”bo hos mig i hela sin rikedom och med all sin vishet”. Om jag, å andra sidan läser Bibeln, och använder mitt eget sinne för att förstå dess betydelse, och bra använder hjälpmedlen när jag särskilt behöver dem, så kommer sådan kunskap hjälpa mig mer än vilken annan. För när jag har känt på och arbetat med svårigheten själv, så blir det jag får från andra till hjälp med lösningen mer intressant och varaktigt, än om jag hade läst hjälpmedlen först utan den föregående strävan med bibeltexten. Och om mina tankar, även om de inte är överlägsna eller likvärdiga med andras, om man betraktar dem i sig själva, så, om de är sunda, är de genom att de är resultatet av min egen möda av högre värde för mig. En litet stycke som vi kommit fram till genom vårt eget arbete är sötare än ett stort arv som vi fått från våra föregångare. Kunskap som vi fått på det sättet är inte bara sådan att den byggs på, men är särskilt användbar i tider av prövning, inte som den klumpiga rustning som inte passar oss, men som den slunga och sten, som även om den är mindre mästerlig, kommer att vara mer verksam.

Jag kan lägga till, att det kan vara bra för den som har tid, att skriva ned de mest intressanta tankar som kommer vid dessa tillfällen. På det sättet så fastnar de i minnet, och att gå igenom dem senare kan tjäna till att återuppväcka några av våra livs bästa erfarenheter..