Gruppen som var i sällskap med Andrew Fuller och inkluderade Pearce, Ryland och Carey stod i 1689 års baptistbekännelses tradition. Det var också sant om Abraham Booth i London och Samuel Medley och John Fawcett i norra England. Under tidigt 1900-tal ägde stora förändringar rum. Många strikta baptister vände sig till den stränga hyperkalvinismens grundval, samtidigt som kalvinism inom andra partikulär baptisternas grupp urartade. Till den senare utvecklingen var nog Robert Hall (1764-1831) skyldig för. Hall var pastor i Cambridge, Leicester och Bristol successivt och ansågs som en av det mest vältaliga för sin tid. Men han förkastade bestämt försoningsläran och i samma ande tag som han hyllade Richard Baxters och John Howes verk, avskydde han John Owen och han beskrev Owen som ”tung och långrandig” och också ”högst ologisk.” Även om Hall var baptist tvekade han på att någon form av församlingsstyrelse kunde hittas i N.T. Hans levnads regel var ”det som fungera bäst är bäst.” Robert Hall hade en stor uppslutning och har säkert orsakat tendenser bland baptisterna som inte ens Spurgeon kunde hejda.