Sjung för Herren en ny sång 12

Av David Whitworth

 
1800-talet var en spännande och fullspäckad tid för andliga sångförfattare i den engelsktalande världen och i Sverige. I sista artikeln tittade vi på Lina Sandell, Oscar Ahnfelt och Teodor Truvé. Vi fortsätter vår resa genom 1800-talet och börjar med att fokusera på en av de största vid denna tid, nämligen Fanny Crosby.
 
Frances Jane (Fanny) Crosby (1820-1915) föddes i New York. När hon var sex veckor gammal blev hon förkyld och denna orsakade ögoninflammation. Tyvärr fick hon fel behandling från den vikarierande läkaren i hemtrakten och detta ledde till att Fanny blev blind.
 
Trots hennes motgång var hon långt ifrån förbittrad. Vid åtta år ålder skrev hon en gripande dikt som visade hennes förnöjsamhet och denna visade också hennes stora gåva att skriva dikter:
 
Oh what a happy soul I am,
Although I cannot see;
I am resolved that in this world
Contented I will be.
How many blessings I enjoy,
That other people don’t;
To weep and sigh because I’m blind,
I cannot, and I won’t.
 
Hon var 24 år när hon skrev dessa ord; “It seemed intended by the blessed providence of God that I should be blind all my life, and I thank Him for the dispensation. If perfectly earthly sight were offered me tomorrow, I would not accept it. I might not have sung hymns to the praise of God if I had been distracted by the beautiful and interesting things around me.”
 
Hennes minne var så bluffande bra och hennes koncentrationskraft så stor att efter ett år kunde hon de fem Moseböckerna, Evangelierna, Ordspråksboken, Höga Visan och många psalmer utantill. Dessa förmågor som Gud skänkte Fanny gjorde henne till en stor psalmskrivare. Hennes skattkammare innehöll inte mindre än 8000 andliga sånger varav elva översatts till svenska. Vilken Kvinna!
 
Hennes möte med Jesus
 
Våren 1849 härjade koleran USA och Fanny var nära att falla offer för sjukdomen. Detta gjorde att hon allvarligt började tänka på sitt eviga tillstånd och upptäckte att hon inte var beredd för döden. 1850 kom vändpunkten i hennes liv. Detta inträffade i ett metodistkapell i New York där hon kom till tro och omvändelse och hittade frid och förlåtelse som hon saknade.
 
Fanny började skriva psalmer när hon kom upp i 40 års ålder. Det var W.B.Bradbury som inspirerade henne . Hon skrev två eller tre psalmer om dagen men ibland kunde det bli sex eller sju psalmer.
 
I blogg elva har vi redan sett en av hennes psalmer på svenska, nämligen, ’Låt mig få höra om Jesus’. ’Hela vägen går han med mig’ är kraftfull med hänsyn till Fannys tillstånd. Vi låter texten tala:
 
Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ,
/:ty jag vet, vad än mig möter,
gör dock Jesus allting väl.:/
 
Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig kraft i varje prövning,
mättar mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
/: glädjekällor då ur klippan
springer fram som för en gång.:/
 
Hela vägen går han med mig.
Vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
Inför honom falla ned
/: skall med glädje jag det minnas:
Hela vägen gick han med.:/
 
’Saliga visshet, Jesus är min!’ är en hyllning till frälsningsvisshet och trygghet:
 
Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn.
Född av hans Ande, ren i hans blod,
Får jag förtrösta, styrka och mod.
/:Han är min glädje, han är min sång,
Honom jag prisar livsdagen lång.:/
 
Allting jag uppgav, allting jag vann!
Strålande morgon för mig upprann.
Inom mig hör jag änglar ger bud,
talar om nåd och kärlek från Gud.
/: Han är min glädje…
 
 
Saliga visshet, ljuvliga ro!
Nu jag hos Jesus vilar i tro,
Väntar vad intet öga har sätt,
Väntar vad Herren själv har berett.
/: Han är min glädje…
 
Vi tittar på en till i Fannys stora sångskatt. Denna handlar om överlåtelse och en längtan efter nära gemenskap med Herren. ’Jag är din o Gud’:
 
Jag är din, o Gud, du mitt hjärta vann
med din kärlek underbar,
och den nåd du ger utan gräns jag fann.
Ständigt mer hos dig finns kvar.
/:O så drag mig närmare till dig,
till ditt kors, o Herre kär.:/
 
Tag mig nu så helt i din tjänst, o Gud,
och din nåd och kraft mig giv,
att jag vandrar glad i din kärleks bud,
att din vilja blir mitt liv.
/:O så drag mig…
 
O vad ljuvlig fröjd, vilken salig lott
att med Gud i vänskap stå,
att som vän till vän uti stort och smått
få med allt till honom gå.
/:O så drag mig…
 
Horatius Bonar (1808-1889). Han föddes i Edinburgh och var en av elva barn. En av hans bröder var den kände Andrew Bonar som skrev en utomordentlig kommentar på
3 Moseboken.
Informationen om hans frälsning är bristfällig. Han kom till tro och omvändelse i unga år. En författare skrev om honom ”I tonåren vigde han sig åt att tjäna Gud.”
 
Tidigt började han skriva poesi och senare skrev han psalmer som fyllde hans portfölj med 800 psalmer. Horatius skrev också ett antal småskrifter varav några kom ut på svenska. Jag har en med titeln ’Herodes Balsal’ som gavs ut 1915.
 
Utbildningen fick han tidigt vid Edinburgh University och därefter blev han pastor i Free Church of Scotland i Kelso 1837. 1866 flyttade han tillbaka till Edinburgh där han blev pastor tills hans bortgång. Bonar var en stor evangelist som satsade fullt ut att bära evangeliet till andliga döende människor och många blev frälsta. Han predikade ”som en döende människan till en döende människa” enligt Richard Baxters ord.
 
 
Han blev god vän med Robert Murray McCheyne genom deras gemensamma resa till Israel. Som så många av Guds stora tjänare upplevde Bonar personliga tragedier, hans fru födde nio barn av vilka fem dog.
 
Horatius Bonars psalmer är poetiska. De är sällan inspirerade av yttre omständigheter. Psalmerna brinner av ömma känslor som antänds med Bibelns läror eller livets olika faser. En av hans mest älskade är ’Jag hörde Jesus säga: Kom.’ Psalmen förkunnar på ett uttrycksfullt sätt Jesu trofasthet till sina löften:
 
Jag hörde Jesus säga:
Kom, jag dig vila ger.
Kom, du som är betungad,
Lägg här din börda ner.
-Bedrövad, trött och syndig,
Jag kom så arm jag var,
Jag fann hos honom vila
Och glädje och försvar
 
Jag hörde Jesus säga:
För intet giver jag
Åt alla livets vatten,
Kom hit och fritt det tag.
-Jag kom. Jag drack och lever
Av nådens klara flod,
Jag liv och glädje äger
I Jesus och hans blod.
 
Jag hörde Jesus säga:
Se, jag är världens ljus.
Jag skall ur mörkret lysa
Dig hem till Faderns hus.
-Jag kom och fann i Jesus
Min sol och stjärna klar,
Jag i hans ljus vill vandra
I all min levnads dar.
 
Nästa psalm handlar om frälsningen genom syndens bekännelse och förlåtelse. Den har titeln ’Jag bär min synd till Jesus’ som har fyra verser av vilka jag återger den första och den sista versen:
 
Jag bär min synd till Jesus,
Det heliga Guds Lamm,
Som älskat mig i döden
Och led på korsets stam.
Jag bär min skuld till Jesus,
Ty han mig helt förstår
Och i det dyra blodet
Från synden ren mig tvår.
 
Jag längtar bli som Jesus,
Så tålig, öm och mild.
Jag längtar bli som Jesus,
I allt hans trogna bild.
Jag längtar bo hos Jesus
I härlighet en gång
Att med den frälsta skaran
Få sjunga Lammets sång.
 
Psalmen ’Än finns det rum’ har ett helt annat innehåll. Denna berör frälsningskallelsen till de förlorade.
 
Än finns det rum i himlens fröjdesal,
Dess glädje bjudes dig för jordens kval.
Rum, rum, än rum! Träd in, träd in just nu.
 
Din dag är kort, ren solen sänker sig,
Och skuggan faller längre på din stig.
/:Rum, rum…
 
I bröllopssalen samlas man till fest,
Kom även du och bliv brudgummens gäst.
/:Rum, rum…
 
Än finns det rum. Se, nådens dörr ännu
Dig öppet står; O själ, vi dröjer du?
/:Rum, rum…
 
All himlens fröjd dig bjuds, gå in, gå in!
Dig änglar vinka, skynda, kronan vinn.
/:Rum, rum…
 
I Fanny Crosbys och Horatius Bonars psalmer får vi en djup inblick i deras innerliga gemenskap med Herren som utrycks så fint i verserna.
 
I nästa artikel återgår vi till svenska psalmskrivare på 1800-talet.

Etiketter: musik

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln