Kalvinismen i historien 

Av David Whitworth

 
Det enda historien kan lära oss är att historia inte kan lära oss någonting. Antagandet är säkert bekant för oss. Reformationen ger en annan verklighetsuppfattning.

För att förstå reformationen ska det sättas in det historiska händelseförloppet för att fatta rörelsen och dess frukt (se del 12 Guds herravälde över historia).
Reformationen satt hela Europa i gungning och omdanade de religiösa, politiska, sociala, historiska och kulturella landskapen på ett sätt som var förbluffande och oanade. Det var en blodlös revolution, orkestrerad av helige Anden som är utan motstycke i historien efter pingstdagen. Det centrala var Guds Ord och dess auktoritet som befriade Europa från den mörka medeltida kyrkans tyranniska hierarki, vidskepelse och okunnighet. Reformationen var gryningen till en ny dag och frihetens friska luft blåste över Europa.

Kalvinismen underströk värdet av de verksamma borgarnas arbete och gav dem rätt till medbestämmande, vilket har setts som inledning till den moderna demokratin (Frederic Bedoire). Vetenskapen sattes fri för att utforska världen som Gud skapade enligt det gudomliga mandatet (1Mos 1:28).Den blev en inspirationskälla för tonsättare, konstnärer, arkitekter, skalder, och författare osv.

Reformationens rötter
Reformationens rörelse började underifrån bland vävare, hantverkare och juvelerare och inte bland samhällets toppskick. En guds kallelse till att arbeta med händerna har lika värde som en kallelse till präst, missionär eller pastor. Den falska dikotomin att det är mer ’andligt’ att vara pastor eller präst än arbetare ändrades. Det var denna kallelse som mobiliserade arbetskraften till att arbeta flitigt till Guds ära , och var det som kallades den protestantiska arbetsetiken. Arbetare i sina kallelser insåg att alla kunde bidra med någonting till samhällets uppbyggnad och funktion

Återupptäckten av det Bibliska mandatet spreds genom Europa och USA och utrustade en skicklig arbetskraft med, i många fall, en uppfinningsrikedom. Alla arbetskategorier utan undantag ansågs som värdefulla utifrån det värde som Gud i skapelsen hade lagt ner i det.

Första gången vi träffar på skickliga hantverkare i Bibeln är Besalel och Oholiab (2 Mose 2:35) som Gud kallade och utrustade för att tillverka tabernaklets inredningar. Också begåvade kvinnor kallades till uppgiften. I Salomos tempelbyggnad kallade Gud Huram-Abi som var ”en konstnärligt begåvad och kunnig man” för att tillverka templets inredningar (2 Krön 2:13).
På 1600-talets början vandrade tre folkslag till Sverige. reformerta Holländare, Hugenotter från Frankrike och Vallonerna från nuvarande norra Belgien. Dessa reformerta folkslag skulle lämna efter sig ett varaktigt intryck i den kulturella, handels och arbetslivet.

Den förste Kalvinisten som kom till Sverige var Hugenotten Dionysius Beurreus som blev hitkallad av Gustav Vasa för att bli lärare till hans söner. Kungen var mycket mån om att ge dem en god utbildning. I början hade Beurreus ett stort inflyttande över Erik XIV men det visade sig kortvarig.
De tre reformerta folkslag slog sig ner i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Uppland och lite annanstans. Den gemensamma nämnaren för dem alla var en pådrivande längtan att förhärliga Gud i alla livets område i sitt nya hemland. Dessa folkslag kännetecknades av enkelhet och hög moral.
Karl IX hade en dragning till kalvinisterna och han bjöd in dem till Sverige för att bygga upp bergsbruket, tillverka vapen och bygga den nya handelsstaden Göteborg. Abraham Cabiljau, flyttade till Sverige för att grunda hamnstaden på nuvarande Hisingen vid Göta älv. Holländaren Cabiljau gick i täten för byggandet och år 1607 anställde han några av sina landsmän för att bygga och bo i staden. Den byggdes efter den nederländska modellen med rätvinkliga rutnätsplanen och kanalsystem. Planen utarbetades av holländaren Hans Fleming, som flyttade hit 1588, och var också med om att bygga Vadstena slott.

Det kalvinska förhållningssättet intensifierade nytänkandet i det svenska lutherska samhället och genererade inte bara en effektivare handel och industri utan också en rationaliserad statsförvaltning. (Fredric Bedoire).

Vallonerna
De första kalvinisterna som kom till Sverige från franskspråkiga Vallonien var bröderna De Besche och deras far Gilles Willhemson. Sönerna flyttade hit någon gång under sent 1500-tal och fadern följde efter år 1608. Dessa män var skickliga arkitekter och industrimän.

Äldste sonen Willem De Besche var kollega med Louis De Geer som kom till Sverige 1627. Tillsammans grundade de mässingsbruket i Norrköping. Willem blev administratör av bruken i Österby, Lövsta och Gimo i Uppland. Yngre brodern Hubert var arkitekt på slottet Tre kronor och administratör av Forsmarks bruk.
1
620 var det en stor invandring av valloner i landet, de var 900 i antalet. Dessa var sysselsatta i Norrköping, Finspång och Uppland. Dessa flitiga arbetare satte fart på Sveriges järnindustri. Alla var drivna av den kalvinska arbetsmoralen.

Vallonbruken var ett underverk av tidig industriell civilisation, där en kalvinsk arbetsmoral tog hänsyn till den enskilde arbetaren, med förmåner som liknade senare tiders barnbidrag, pension och fri läkarvård (Frederik Bedoire).
Lövsta bruk, som byggdes upp av Louis De Geer, blev det största vallonbruket. De Geer var beskyddare för de reformerta valloners utövande av sina kalvinska övertygelser. Hans huspräst besökte Lövsta några gånger om året för att predika för dessa bergsmän. Bruksorten skulle bli till en kalvinsk ideal rutnätsstad med sin 800 meter långa bruks-gata.
Arbetsbostäderna byggdes med hög gavel mot gatan, alla hade sin egen trädgård, källare och ladugård. Den enda överheten som fanns var brukets ledare och deras bostäder syntes inte.

Staden hade de två kalvinska tyska städerna Freudenstadt och Friedrichstadt som föregångare. Lövsta bruk präglades av Calvins lära om arbetets höga värderingar. Var än kalvinismen är finns också en hög värdering på skola och utbildning. Lövsta var inget undantag. Skolan fanns centralt i bruksorten.

Framgångar
Dessa ’nysvenskar’ bar med sig en kultur som hittills var okänd i sitt nya hemland och var än dessa människor slog sig ner blev städernas industriella framgångar ett faktum. Järnindustri blomstrade och Sverige blev världsledande tillverkare och största exportör.

Vallonernas förhållande till pengar var i likhet med alla reformertas. Att ha pengar är inget fel i sig, det är kärleken till pengar som är fel. Det finns inte någon motsägelse mellan Gud och mammon. Gud gjorde ju David och Salomo rika.

Dessa bruksägare ansåg att vinsterna inte skulle användas till egennytta utan brukas till samhällets uppbyggnad.
 
Fortsättningen följer.

Etiketter: sverige j.calvin

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln