Bildkonst i den gudstjänstfirande församlingen

The Visual Arts in the Worshiping Church
Lisa J DeBoer
Eerdmans, 2016
 
Frågor om konst och konstnärliga utryck kan ibland vara bara ovana att tala om i den svenska frikyrkan. Avsaknaden av institutioner för bildkonst i samfunden gör det inte lättare. Till det har vi arvet från den reformerta traditionens läsning av bildförbudet i 2 Mos 20:4–6 som kan sammanfattas: ”Du ska inte tillbe mig eller fira gudstjänst på något annat sätt än på det sätt jag föreskriver”.
 
En komparativ metod
Den här boken möter frågan om bildkonsten i kyrkan genom att jämföra praktiken i olika församlingar i de tre kyrkofamiljer, ortodoxa kyrkan, romersk katolska kyrkan och den protestantiska kyrkofamiljen. Istället för att ge filosofiska och teologiska argument för bildkonst i kyrkan, så får vi här en analys av hur olika kyrkor gör. Sociala och institutionella frågor får stor vikt och DeBoer visar deras betydelse i många beslut.
 
Den ortodoxa kyrkans förbund med ikonen
Genom ikonen har de ortodoxa en tydlig och fastslagen form för bildkonsten i gudstjänsten. Det är också tydligt att det är kyrkan själv som förvaltar sin bildkonst och själva utbildar sina ikongrafer. Det är något speciellt med samma bildkonst i form av ikoner både i kyrkan och hemmet och tillsammans med skrivna böner som överlappar mellan den privata andakten och den offentliga kyrkan nås en vacker enhet i andligheten.
 
Liturgisk konst i den katolska kyrkan
Ett fokus på konst som är en del av och driver liturgin har varit en viktig del i den romersk katolska kyrkans arbete med bildkonst sedan andra vatikankonciliet (1962–65). Den liturgiska konsten hanteras av centrala organ som stöder församlingarna vid renoveringar och bygge av nya kyrkor. En intressant fråga i de katolska församlingarna är det starka intresset för modernism i mitten av 1900-talet, boken beskriver det här på ett insiktsfullt sätt.
 
De individuella initiativen i de protestantiska församlingarna
De protestantiska kyrkorna har inte egna institutioner som förvaltar, utvecklar och leder arbetet med bildkonst. Istället så är man i stort beroende av det sekulära samhällets konstutbildningar och tankar om konst. På många sätt är man utlämnad till privata initiativ och eldsjälar som driver frågor om konst, och många gånger kanske inte konstens roll för att stärka tillbedjan och gudstjänst är i centrum. Bäst fungerar den protestantiska bildkonsten som konstutställningar som skapar kontakt med det omgivande samhället, en dialog med konstvärlden och konstintresserade. Och kanske får man väl säga att det ännu finns en viss status i samhället att ha högtstående konstnärliga uttryck, något som kanske dra folk till församlingen.
 
Slutsats
Bildförbudet i det andra budordet resulterat att de protestantiska kyrkorna står utan tradition och institutioner som kan hålla bildkonsten stabilt i kyrkans tjänst. Istället så möter man ett antal eldsjälar som vill föra in det sekulära samhällets konstbegrepp in i församlingarna och på sina håll ett nyvaknat intresse för den ortodoxa ikonen och den katolska liturgiska konsten.
 
Det hela ger gott utrymme för kreativitet och spännande uppslag för bildkonsten i den protestantiska gudstjänstfirande församlingen. Man samtidigt är det så mycket som kan gå både fel och allvarligt fel i ett sådant läge. Det blir spännande att följa hur det utvecklas.

Etiketter: böcker konst

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln