Jean Calvin del 10 Kristus som kung profet och överstepräst

Av David Whitworth

 
I den föregående blogg nämndes det två sätt som Gud uppenbarar sig själv för oss. Den första är i skapelsen och den andra i Jesus Kristus som frälsare. Den första var otillräcklig pga. att vår blindhet aldrig kunde leda oss till Gud som frälsare, som jag skrev om i förra bloggen. Denna blogg handlar om den andra uppenbarelsen alltså uppenbarelsen om Gud som frälsare i Jesus Kristus.

I ”Institutio” del 1 kapitel 6–10 visar Calvin oss en klarare och fullkomligare uppenbarelse om Gud än vad skapelsen kan visa oss. Uppenbarelsen kan sammanfattas på två sätt. På den ena handen särskild övernaturlig uppenbarelse och på den andre hand särskild övernaturlig upplysning.

Särskild övernaturlig uppenbarelse
Calvins första antagande är att människan vandrar i en labyrint. Människans gudsbild hämtas inte från uppenbarelsens Ord utan utifrån hennes egen missuppfattning och snedvred bild om Gud och tillbedja en gud av sin egen föreställning. Trots att människan har stora förmågor är hon en förbryllad och famlande varelse. Det är inte bara att hon inte förstår Gud, hon förstår inte heller världen hon lever i och hon förstår inte heller sig själv. Om hjälp inte kommer till människan utifrån kommer hon aldrig lära känna Gud eller upptäcka Hans rike.

Vid den punkten griper Gud in av kärlek till människan och når ut till henne i hennes fångenskap i labyrinten. Han ger människan Bibeln för att leda henne från okunskapen till kunskapen om Gud och befria henne ur labyrinten. Grunden till Calvins teologi är därför att Gud kan lära kännas som världens skapare, försonare och Herre endast genom Bibeln.

Särskild övernaturlig upplysning
Den andra antagande som han ger är om Gud som läromästare och vi som elever. Han gav oss sitt inspirerade Ord för att vi ska kunna lära känna Honom i Herren Jesus Kristus som Frälsare. Vi talar ju människans språk men Bibeln talar Guds språk och det är ett språk som har sitt ursprung i en annan dimension-den eviga. Därför behöver vi en som tolkar och upplyser Ordet till vårt förstånd och det hör ihop med den Helige Andens ämbete. De som underkastar sig Bibeln kommer inte bara att ta emot kunskap om Gud utan också förvandlas till Hans avbild genom kunskap om Honom.
Calvin är kristallklar om den ofrälsta människans tillstånd inför Gud och om det som av nödvändighet måste predikas. Det måste understrykas att hon är främling till Gud orsakad av synd, en arvtagare av vrede, belagd med evig dom, utesluten från frälsningens hopp, fullständigt främmande för Guds välsignelser, Satans slav, fångad under syndens tvång och dömd till ett grymt öde.

Calvin är enig med de övriga reformatorerna att det bara är genom den moraliska lagen (10 Guds Bud) som människan blir övertygade om hennes förlorade tillstånd och att hoppet om räddning kommer genom Guds uppenbarelse i Kristus.
 
Medlare och försonare
I ”Institutio” del 2 kapitel 12 visar Calvin vägen till frälsningen. Här utlägger han att den enda vägen Gud kan frälsa oss och försona oss med sig själv. För det behövs en medlare som är både sann Gud och sann människa. I utläggningen av vårt behov av en medlare berättar han att fallet är akut och om hela Gudomen inte hade stigit ned till oss var det omöjligt för oss att stiga upp till Honom. Sålunda passade det Guds Son att han skulle bli vår Immanuel, dvs Gud med oss. Det fullbordas på ett sätt som är ett ömsesidigt sammanförande av Hans gudom och vår natur (utan vår synd).
 
Han fortsätter med att förklara Kristus som medlare som återställer oss till Gudomligt gunst. Istället för att ärva helvetet ärver vi Guds Himmelska Rike. Vem kunde göra detta utom Guds Son som blev människosonen och tog på sig en mänsklig kropp. På så vis tillräknas det som tillhör oss till sig själv för att tillräkna det som är naturligt Hans genom nåd till oss. En detaljerad förklaring följer i resten av kapitel 12 och fortsätter i kapitel 13 och 14 om föreningen mellan Kristi Gudomlig natur och Hans mänskliga form.
 
Vi står i tacksamhetsskuld till Calvin för den stora upptäckten om sambandet mellan Kristus som vår medlare och Hans ämbete som överstepräst, kung och profet. Alltså om inte det var för Hans ämbete i dessa tre tjänster så är det omöjligt att Han kunde bli vår medlare.
 
Namnet Kristus betyder den smorde. Gud uppenbarade sig till oss som Messias i Kristus. Den samaritiska kvinnans bekännelse: ”Jag vet att Messias skall komma som kallas Kristus. När han kommer, skall Han förkunna allt för oss”(Joh 4:25). Namnet Kristus, den smorde, hänvisar till Kristi tre tjänster som under lagen profeterna, prästerna och kungarna var smorda med helig olja och var förebilder av Kristus. Kristus smordes med den Helige Anden utav vilket det namnet Messias gavs till den utlovade medlaren.
 
Kristus som profet
Calvin fortsätter då med en beskrivning av dessa tre ämbeten och börjar med Kristus som profet. Han citerar verser som Jes 61:1,2: ”Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka”. Så ser vi att Kristus är smord av Anden till att predika. Han bekräftades av Gud i Mark 9:7: ”Denna är min Son den Älskade. Lyssna till Honom”. Pauli ord är också relevant fast uttryckssättet är lite nyanserat ”som Gud för oss har gjort till vishet” (1Kor 1:30) och Kol 2:3: ”I Honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”. I dessa två verser förklaras att utan Guds uppenbarelse i Kristus finns det ingen annan frälsnings kunskap
 
Syftet med denna unika profetiska värdighet i Kristus är att undervisa oss i den läran som han predikade och detta omfattar en fullkomlig vishet.
 
Kristus som kung
Kristi kungliga ämbete kommer under Calvins utförliga granskning. Han ville påminna oss om att detta ämbete är andligt i sitt slag. Utav detta lär vi oss dess verkan, fördelar det ger och dess fullständiga kraft och eviga bestånd. Detta måste betraktas på två sätt. Kristus är kung över hela sin kropp-församlingen och Calvin hänvisar till Ps 89:35-37 där Gud lovar genom sin Son att bli församlingens härskare och försvarare.
 
Kristus är även kung över varje medlem. För varje medlem betyder det att känna igen Guds rikes andliga slag och detta är just dess styrka. Vi lever i en värld där vi är insyltade i ett bittert, ständigt och oupphörligt andligt krig. Det är oumbärligt att veta att den glädje som vi är lovade i Kristus består inte i materiella framgångar eller att leva ett stillsamt liv utan bedrövelser. Guds rike enligt Kristus är inombords och enligt Paulus: ”består i rättfärdighet och frid och i glädje i den helige Ande” (Rom 14:17). Dessa principer lär oss de välsignelser som Kristi rike skänker oss. Det tillhör inte världen och är därför andligt och består i evigt liv så att vi med ståndaktighet kan utstå alla slags bedrövelser som livet ger oss. Budskapet för de troende är att vår Kung överger oss aldrig eftersom vi är kallade för att triumfera i Kristus.
 
Kristus som överstepräst
Kristi översteprästerliga ämbete som medlare krävs av Honom att Han är helig och fullkomligt såsom Han är. Utan att vara helig vore det var omöjligt för honom att försona oss med Gud. Gud är vår domare och är fientlig mot oss och därför behövs ett försoningsoffer som står mellan oss och Gud, för att blidka (stilla) Guds vrede. Han kan aldrig försona oss med sig själv om det fattas ett försoningsoffer. Kristus undanröjde genom Hans offerdöd vår syndaskuld och gottgjorde för vår synd. Han är på samma gång både offret och präst och den enda lösningen för att försona oss med Gud. Därför är Kristus den enda vägen till Gud!