Julius Köbner del 2

Av David Whitworth
 

När Julius Köbner och hans fru Juliane blev medlemmar i Hamburgs baptistförsamling 1836, hade församlingen 36 medlemmar. Men det fanns inte någon som kunde bidra med de gåvor som krävdes för att bistå Oncken i hans arbete som pastor, predikant och missions arbetet. Det visade sig att Köbner var mannen som var väl försedd med de nödvändiga gåvor för att bistå Oncken.
 
Köbner var inte bara en god medhjälpare till Oncken utan också hans närmaste vän. Köbner fortsatte sitt yrke som gravör och på fritiden gav han sig i kast med missionsarbete. Han gjorde översättningar från andra språk, korrekturläste och skrev andliga sånger som blev mycket omtyckta. I den gamla Psalm och Sång boken nr 161 finns en av hans sånger översatts till svenska
 
Oncken ville att Köbner skulle uppträda offentligt och predika i församlingen. Köbner var tveksam men gav efter. I början verkade det osäkert men snart blev det uppenbart att Köbner var väl utrustad med predikantens gåva. Han ryckte in och predikade allt oftare när Oncken var bortrest.
 
1837 hade församlingens medlemsantal ökat till 68 st. och församlingen kom alltmer i blickpunkten. Hamburgs myndigheter begärde att få baptisternas trosbekännelse. Men de hade inte någon sådan och det föll på Köbners lott att skriva bekännelsen. Detta var i samverkan med Oncken, men trosbekännelsen blev dock väsentligen Köbners verk som skrevs och inlämnades till myndigheterna1837.
 
Danmarksmission
Sommaren 1839 reste Köbner till Danmark på Onckens uppmaning. Där skulle han lära känna de troende som utgjorde väckelsens frukt från tidiga 1800- talet. På Fyn och Langeland kom Köbner i kontakt med ett antal troende som övertygades om troendedopets bibliska giltighet. På Fyn mötte han häftigt motstånd om dopfrågan och han blev nedstämd. Under dessa omständigheter kände han Guds ledning att resa till Köpenhamn som han annars inte hade några planer på att besöka. Om besöket säger han så här:
 
"Här fann jag en jordmån som Gud själv berett, och med darrande händer nedlade jag i detsamma hans senapskorn som nu har blivit en vacker Guds planta, vilken skjutit några grenar. En liten skara troende vänner hade där så småningom samlats omkring en man vid namn Mönster."
 
Väl tillbaka på hemmaplan i Hamburg brevväxlade Köbner och hans vänner i Köpenhamn. Han skrev en liten skrift med titeln Vari består dopet och vem skall döpas för att hjälpa dem i deras studie av dopfrågan. Denna lilla skrift bidrog mycket till att bana vägen för baptismen i Danmark.
 
Några månader senare fick Köbner en önskan från sina nya vänner i Köpenhamn om att de ville bli döpta och grunda en baptistförsamling. På resan skulle han ha sällskap med Oncken. Längtan var stor i den lilla kretsen i Köpenhamn för att få besök av båda dessa män. Köbner var överlycklig över utvecklingen i danska huvudstaden.
 
26 okt 1839 reste Köbner och Oncken till Köpenhamn. Dagen därpå döptes elva troende som formade den första baptistförsamlingen i Danmark.
 
Motstånd och hot
Baptistförsamlingen i Hamburg blev alltmer uppmärksammade av myndigheterna. Polismästaren bestämde sig för att göra slut på baptiströrelsen i staden. Strax efter hemkomsten från Köpenhamn blev Köbner och Oncken häktade och förhörda av polismästaren och då yttrade Oncken:
 
"Ni skall finna att er möda och ert arbete är förgäves" och polismästaren svarade: "Gott, men det skall inte jag vara skuld till, ty så länge jag kan röra mitt lillfinger, skall det vara i rörelse till motstånd mot er". Till det replikerade Oncken: "Herr polismästare, jag tror inte du ser vad jag ser. Jag ser inte ett lillfinger utan en stor arm och det är Guds arm. Så länge den kan röra sig, skall du inte lyckas att tysta mig."
 
Köbner och Oncken fick båda några veckors fängelsestraff och tvingades betala för sitt uppehälle i fängelset.
 
Åren 1840 och 1841 var en svår tid för baptisterna i Hamburg. Myndigheternas avsikt var som sagt att krossa verksamheten. Som vi redan har sett var Köbner och Oncken den främsta måltavlan för myndigheternas trakasseri. Hur svåra än omständigheterna var för dem hade de inga tankar på att ge vika för motståndet.
 
Åter till Danmark
1840 på begäran av de danska bröderna kom Köbner och Oncken till Köpenhamn. Där önskade tio personer bli troendedöpta och då bildades Danmarks första baptistförsamling. P. Mönster avskildes till  församlingens pastor. På Langeland grundade också Köbner och Oncken en baptistförsamling som bestod av åtta troende. Även i Danmark levde dessa två orubbliga män i skuggan av myndigheternas hot om ingripande.
 
Senare led Oncken en tid av en halssjukdom hemma i Hamburg. Köbner fick då rycka in, i första hand som predikant och församlingens ledare. Samtidigt som han flera gånger besökte Danmark på missionsresor. Mitt uppe i allt detta fortsatte han med sitt yrke som gravör
 
Holland
På hösten 1844 tog Köbner en resa till bl.a. Holland. I Leuvarden träffade han en grupp troende som hade blivit övertygade baptister och brutit med den reformerta kyrkan. Bland dem fanns en pastor och teol. doktor Feisser. Köbner rådde honom att besöka församlingen i Hamburg för att lära känna baptisterna.
 
Då Feisser 1845 återvända hem från Hamburg följde Köbner med till Holland och döpte 14 personer. Så grundades Hollands första baptistförsamling och Feisser invaldes till pastor. Under resan besökte Köbner också Amsterdam och där döptes fyra troende som utgjorde kärnan till en blivande baptistförsamling.
 
Under 1850 gjorde Köbner omfattande predikoresor som sträcktes sig ända fram till dåvarande ryska gränsen. Han hade sällskap med G.W. Lehmann. Den senare kommenterade att Köbners mäktiga tal gjorde ett bestående intryck på alla. Många troende blev döpta under resans gång.

Londonresan
Köbner, Oncken och Lehmann åkte till London för att delta i Evangeliska Alliansens andra konferens. Där samlades 251 deltagare från alla världsdelar. De fick höra tankeväckande föredrag av många välkände kristna ledare. Onckens namn fanns på talar listan men han fick förhinder och Köbner ryckte in i Onckens ställe. Han höll nu sitt första föredrag på engelska. Han berättade om baptismens tillväxt i Tyskland, Danmark och dess inflytande i Sverige.
 
Glädjens tid
Det var två händelser som fick Köbner att glädjas i Herren. Den 29 dec 1851 firade han och Juliane silverbröllop. För dem var det en minnesrik dag då de med glädje kunde se tillbaka på Guds försyn, godhet och ledning i deras liv tillsammans. Köbner hade glädjen av att åka till sin födelsestad Odense och delta i bildandet av en baptistförsamling där.
 
Ett nytt avsnitt väntade nu Julius i sin tjänst för sin Mästare. Följande år 1852 lämnade han och Juliane Hamburg. Gud hade nu nya uppgifter för sin trogne tjänare.