Martin Luther del 1 Skolgång och det akademiska livet

Av David Whitworth 

Det är en självklarhet att börjar med Martin Luther. Han var reformationens förgrundsgestalt som var utvald av Gud till att gripa in i en tid i historien där försoningsläran hotades med utplåning. Luther stod ensam och vann mot alla odds för att ställa sanningen i fokus igen. Hittills var försoningen djupt fördunklad i den romersk katolska kyrkans traditioner och vidskepelser. Luther var Guds redskap för att åstadkomma radikala förändringar.

1483 föddes en liten pojke i staden Eisleben till Hans och Margareta Luther. Modern låg i sin säng med knäppta händer och fadern på sina knän. Hans lyfte upp lille Martin och överlämnade honom åt Herren. Fadern kunde inte föreställa sig vad den akten skulle betyda.
 

Delade meningar

Martin Luther blev naturligt nog omstridd. Hans anhängare hyllade honom som Herrens profet och Tysklands räddare. Katolska kyrkan betraktade honom som fördärvets son och kristenhetens förgörare. Bondeuppviglarna stämplade honom som furstelakej och det radikala Zwickau profeterna jämförde honom med Moses som ledde Israels barn ut ur Egypten och lämnade dem att förgås i öknen. Vem var Martin Luther då? Det skall vi ta reda på.

Luther familjen flyttade från Eisleben till Mansfeld där Martin började sin skolgång. Skolans schema bestod i tio Guds budord, den apostoliska trosbekännelsen, Herrens bön och latin. Det latinska språket var det högsta på skolans dagordning eftersom det var kyrkans, juridikens och diplomatins språk som var i bruk i medeltidens Europa. Luther var en duktig elev som lätt lärde in dessa ämne.
 

Hårda nypor

Martin Luthers uppfostran var hård och sträng men den Mansfeldska skolans disciplin var hårdare och mer skoningslös. Den unge Martin kände av det på ett mycket plågsamt sätt. "I skolan" sade han "agades jag femton gånger under en enda morgon för en struntsak. Jag hade fått i läxa att böja verb och substantiv och hade inte läst på läxan".

Luthers föräldrar såg att han var ett begåvat barn och de hade planer på att han skulle göra karriär som jurist. 1497 flyttade de från Eisleben till Magdeburg för sin fjortonåriga sons skull, där han började i franciskanerskolan, i hopp om att Martin kunde hitta en lugnare studiemiljö. Men inte heller här var den bättre för disciplinen var lika hård som i Mansfeld. Luthers far och mor hade det knapert och kunde knappt hjälpa honom med livets förnödenheter. Han tvingades till att tigga ihop sitt bröd framför folks dörrar i staden och i närliggande byar.

Detta blev för mycket för föräldrarna och det styrde flyttlasset denna gången mot Eisenach. Martins familj hade släkt i den staden och de väntade att släkten skulle ställa upp och hjälpa och uppmuntra deras unga son. Tragisk nog hörde släkten aldrig av sig.
 

Den öppnade dörren

Historia upprepade sig när Luther tillsammans med sina klasskamrater knackade dörr och sjöng för att tigga ihop sitt bröd. En dag tiggde han själv och avfärdades tre gånger med hårda ord. Det fick den blyge pojken att fundera på om han skulle sluta sina studier och börja arbeta istället. Just då steg Gud in och bokstavligen öppnade dörren för honom till att fortsätta läsa. Där stod Martin och sjöng utanför dörren och på tröskeln stod Ursula Cotta, fru till Konrad Cotta. Ursula hade sett denna sorgsna pojken i stan flera gånger. Hon bjöd honom på mat och denna gudfruktiga familj "adopterade" honom så att han kunde fullborda sin utbildning och slapp att tigga ihop sitt bröd.

Under sin skoltid i Eisenach lärde Luther sig att spela luta och flöjt och han var också begåvad med en vacker alt-röst. Han var glad och vänlig och visade ett gott hjärta som gjorde honom omtyckt av kamrater och lärare.
 

Vetgirigheten

Vid 18 år ålder längtade Martin Luther till universitetet där han kunde släcka kunskapstörsten. Det var bestämt att han skulle skickas till den ansedde universitet i Erfurt. Hans studier började med medeltidens filosofi, han slukade Skolastikernas William av Ockhams, Johannes Duns Scotus, Thomas av Aquinos och Bonaventuras skrifter, de skrifter som han senare kommer att avsky. Hans vetgiriga förstånd mättades inte med dessa skrifter. Luther gav sig helhjärtat in på studier av de gamla antikens klassiska verk skrivna av Cicero och Vergilius m.m. Han kunde dessa verk utantill och trängde sig in i dessa författares tankegångar.

Luther tillbringade sina lediga stunder på universitets biblioteket. Böcker var ännu sällsynta och biblioteket var som en skattkammare för honom. Han älskade att botanisera bland böckerna och en dag fastnade hans blick på en bok som han aldrig hade sett förr. Det var Bibeln! En på den tiden sällsynt och okänd bok. Bibeln för honom var de lösryckta stycken av evangelierna och epistlarna som den katolska kyrkan hade valt ut och som Luther trodde var hela Bibeln. Nu höll han hela Bibeln i sin hand! Så många böcker, så många kapitel och så många sidor. Hans hjärta bultade vid tanken. Det första han slog upp var Hannas och Samuels historia, hur Hanna överlämnade sin son åt Gud i samma anda som Martins föräldrar hade överlämnat honom åt Gud. Han läser och fylls av glädje. Denna upptäckt var början på ett gudsverk i honom.

Det blev många biblioteksbesök för denna flitiga student och han tröttnade aldrig på att läsa Bibeln med växande glädje och iver. Det var denna dyrbara, nyupptäckta "böckernas bok" som han skulle översätta till tyskarnas eget modersmål. Hela reformationen låg fördold i denna Bibel.

Martin Luthers akademiska liv innehöll flera framgångar. Först fick han sin Fil.kand. och sen blev han Filosofie doktor 1505.
 

Plågorna

Trots glädjen i sin bibelläsning upplevde Martin Gud som en sträng domare vars vrede fortfarande hängde över honom. Var kunde han hitta rättfärdighet och frid? Han blev livshotande sjuk och blev då ännu mer ängslig över sitt eviga tillstånd. Han fick tröst från en munk som försäkrade Martin om att han skulle överleva sjukdomen och bli en tröst för många.

Gud botade sitt utvalda redskap från den livshotande sjukdom. Men två händelser blev omskakande och skulle sätta spår i hans liv och detta påskyndade fram ett beslut att bli munk.

Alexis var en studiekamrat och Martins närmaste vän. Det cirkulerade rykten i Erfurt om att Alexis hade blivit mördad och det var faktiskt sant. Nyheterna grep honom djupt och tankarna snurrade runt för Luther var skräckslagen över hur det skulle går för honom om han plötslig rycktes bort.

Detta skedde sommaren 1505. Luther bestämde sig för att tillbringa sommarlovet i Mansfeld. I slutat på sommaren var han på resande fot och han kom in i ett häftigt oväder och åskan slog ner alldeles bredvid honom. Han var, som han själv säger, "omgiven av dödens förskräckelse och ångest" då han fattade ett beslut att klosterlivet var den enda utvägen för att hitta rättfärdighetens och fridens välsignade frukt.

Etiketter: reformationen

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln