Väckelsen i New York 1858 del 2

Av David Whitworth

Det första gemensamma bönemötet 1857 på Fulton Street i New York anordnades inte för att skapa väckelse. Den tanken existerade inte. I likhet med alla möten över hela landet gav detta istället uttryck för den längtan och nöd som redan fanns hos de troende för att samlas och be. Det var på grund av Guds nåd som hela rörelsen kom till och utan Guds nåd hade ingenting hänt. Gud utgöt nådens och förbönens Ande över sitt folk för att förhärliga sig själv.

Kyrkohistorien visar oss fyra stora väckelser:

• Den första var på pingstdagen och i den väckelsen var Jesu Kristi Gudom säkerställd.
• Den andra kom med reformationen där Martin Luther och Calvin m.fl. upptäckte och predikade rättfärdiggörelse genom tro allena på Kristus allena.
• Den tredje väckelsen inträffade på 1700-talet genom Jonathan Edwards, George Whitefield, bröderna Tennent, bröderna Wesley och många fler. Läran om pånyttfödelse kom starkt fram och utan att vara en ny människa i Kristus var det bara helvetet som väntade.
• Den fjärde väckelsen var 1858 och läran om de troendes sanna enhet i Kristus framträdde. I denna väckelse utstrålade kristna den helige Andes kraft och energi. Det var en enhet som överskred alla samfundsgränser. Det var också en enhet som lämnade sitt avtryck i världen.

Dessa gemensamma bönemöten i USA bar sannerligen rikligt med frukt. Vågen av gudlöshet och världslighet hotade landet som en flodvåg av destruktion men böneväckelsen vände detta. Jag vill poängtera att när de troende samlades för bön var de förvissade om Guds svar på deras förbön.

Människors frälsning i och genom dessa bönemöten är väl dokumenterade. Detta är en uppmuntrande läsning och är speciellt inspirerande för oss idag.

Ett irländskt par flyttade till NY för att skapa ett nytt liv, men tyvärr var det olägligt eftersom staden hade kommit in i en lågkonjunktur. Med en hög arbetslöshet, en hård och skoningslös miljö, kände sig paret som främlingar i en främmande stad. En dag läste maken New York Herald som hade ett inslag om väckelsen. Han kunde inte begripa sig på dessa underliga händelser som han läste om i tidningen och bestämde sig för att besöka "Fulton Street mötet" och utreda fenomenen. Paret var katoliker och mycket belåtna med sin tro och sig själva. På mötet hörde han saker som var främmande för honom, t.ex. att be för människors frälsning. Att folk kunde samlas utanför den katolska högmässan och be utan formulerade böner, vilka konstiga människor! Varför bad de med tårar i ögonen för människors frälsning? Allt det här var påfrestande för honom men trots det återvände han flera gånger. Snart insåg han hur tom och meningslös hans egen tro var, det var första steget. Det andra var när evangeliets ljus lyste upp i hans hjärta och han blev övertygad om synd, om sitt fördärvade tillstånd och sitt behov av Jesus som frälsare. Så kom han till tro och hans fru lite senare. Paret kom till NY för att skapa ett nytt liv och Gud skapade ett nytt liv i dem.

Det finns en betagande historia om engelsmannen som bodde i NY. En dag rusade han in på ett bönemöte som strax skulle börja. Han gick in i ett rum vid sidan om där församlingens äldste samlades. Mannen ville ha papper och penna för att skriva upp sitt namn som ett böneämne och berättade sin historia för de äldste. I sitt hjärta hade han för avsikt att mörda en kvinna som hade svikit honom och därefter ta sitt eget liv. Männen trodde inte på honom först men blev övertygade efter ett samtal med honom. Han blev tillfrågad om han hade en troende mamma och så var fallet. Med tårar i ögonen berättade han om hennes bön för hans frälsning. Han var på väg med kniven i handen för att döda kvinnan och hade giftet i fickan för att göra slut på sig själv, men det var någonting som hindrade honom. Han var säker på att det var mammans bön för honom som var avgörande. Han ville nu bli frälst. Pappersbiten med hans namn på lästes upp som ett böneämne. Han kom på möte efter möte utan att hitta ro för sin ångest. Ångesten syntes i ögonen på honom och bedrövelsen blev allt mer betungande. Hur kunde han få frid med Gud? Han var på ett fullsatt kvällsmöte som knappt hade börjat. Deltagarna stod och sjöng "Klippa du som brast för mig" och han sjönk ner på knä och ropade högljutt "vad skall jag göra för att bli frälst?" som han upprepade några gånger. Deltagarna sjöng sången till slut och hela mötet överlämnades åt förbön för honom. Den ena bönen följde den andra utan uppehåll, de ropade till Gud i harmoni och med nöd för hans frälsning. Den kvällen blev hans födelsedag då han föddes på nytt och rycktes från mörkrets till ljusets rike.

Väckelsen i USA nådde utanför landets gränser och spred sig även till havs. Denna, ur ett mänskligt perspektiv, osannolika berättelse ville en sjöman dela med sig av på ett bönemöte. Han stod upp och berättade. Skeppet som han seglade med hamnade i en storm och vågorna som piskade skrovet gjorde det omöjligt att navigera, skeppet var sakta på väg att sjunka. Kaptenen kallade till sig besättningsmännen för att i sin förtvivlan förklara att hoppet var ute och snart skulle skeppet sjunka till havets botten. Den ofrälste kaptenen ställde då frågan till sitt manskap om de var beredda att möta döden. I det ögonblicket klev två troende fram och sa att de var beredda. Kaptenen ville då att de skulle be för honom och besättningsmännen.

Alla föll på knä och de kristna bad att om det var Guds vilja skulle Han rädda dem ur stormen, men oavsett utgången skulle de vara beredda att leva eller dö.

I horisonten syntes ett skepp som männen redan hade sett innan de bad, men de bedömde fartygets avstånd för långt ifrån för att fånga dess uppmärksamhet. Just i slutet av bönestunden hördes någonting bredvid skeppets skrov och det var räddningsbåten från skeppet i horisonten! De hade faktisk sett att deras skepp var i fara och skickade räddningsbåten.

Hela besättningen berördes av att det var Guds hand som räddade dem och bestämde sig för att hålla dagliga bönemöten. Alla 32 besättningsmän blev frälsta.

Det finns en mängd historier om människors väg till frälsning överallt i USA under väckelsens tid och alla är lika hisnande i likhet med alla människors frälsning.